The sound of your breating made the mood I am in

Va, redan torsdag? tänkte jag i morse för det är ju helt galet vad tiden, dagarna, veckorna rusar iväg. Vaknade upp till snö, säkert bara för att vi, jag och min bror, igår pratade om att det inte varit någon nederbörd på länge och är torrt så det dammar på vägarna. Eller, har varit nu då, för i natt kom det alltså lite flingor, bara ett tunt lager så det gör väl inte så mycket, men gud vad less jag är på den här kylan som äter sig in genom ben och märg. 

Igår hade jag en strävsam dag på jobbet och tröstade mig med att som igår kväll så skulle jag i alla fall inte iväg någonstans, gud vad skönt det skulle bli. Men så fick jag ett uppdrag att ringa en person som lämnade ett förtroendeuppdrag i förtid utan att lämna ifrån sig sina ansvarsområden som jag nu ska ta över, och den personen hade aviserat att igår 20.30 SHARP, varken förr eller senare, fanns hen tillgänglig för samtal för överlämning, så det var ju bara att gilla läget. Det var inte ett samtal jag såg fram mot att göra, men det är ju också, tycker jag, svårt att vara 56 jordsnurr och med värdigheten i behåll säga att man inte törs ringa till någon. Det var inget att be för men det hängde som ett ok över mig och gjorde att den lediga eftermiddagen/kvällen inte blev så njutningsfull som den annars skulle kunna ha blivit. 

Men nu är det gjort! och jag överlevde såklart, men det tog betydligt längre tid än jag räknat med och efteråt var jag så stressad att jag inte riktigt kunde varva ner och somna. Men det gjorde jag ju uppenbarligen eftersom jag sedan vaknade när klockan ringde. 

Angående det här samtalet som jag råkade höra häromdagen och som inte var för mina öron så har jag kommit till beslut i att jag nog ändå ta upp det med vederbörande. Jag bad min man om råd häromdagen och hans var att jag inte skulle göra något utan låta den andra personen föra taktpinnen och det är ju  ett bekvämt sätt att hantera saker på. Igår satt hen och jag ensamma i ett konferensrum i flera timmar och jobbade med ett gemensamt projekt och det fanns alla möjligheter i världen för hen att ta upp detta, men det hände alltså inte. Igår eftermiddag pratade jag med min bror och frågade vad han skulle ha gjort i mitt ställe och han sa att såna här saker, om man inte tar upp dom när de är små problem, lätt tenderar att växa och bli infekterade och med tiden bli stora problem. Och det ligger ju något i det och då är det kanske bättre att stämma i bäcken. Plus att jag rent generellt tycker att, om någon har en issue med en person i mitt team så är det väl rimligare att ta det med mig som är närmaste chef än att springa till vår VD? Så nu ska jag försöka hitta en lämplig ingångsvinkel till detta.  

Idag ska jag jobba, sen träna intervaller och sedan är det dags för CLUB ROMIF att träffas för de biobesök vi bestämde skulle ske med en viss regelbundenhet, vi siktar på en gång i månaden men inledde starkt med att sumpa januari. Men nu ska det i alla fall bli av! Vi ska se dramakomedin A Real Pain, kollade precis om vi behövde boka biljetter men det fanns 47 av 47 lediga platser kvar så tror väl inte det ska behövas.