The soul goes bare

Orkar inte riktigt skriva något om händelserna i Örebro, det är så mörkt och deppigt. Förutom det här meningslösa dödandet och den sorg och vanmakt som alla drabbade måste känna så tänker jag att den här Rickard Andersson, han är ju någons son. Någonstans just nu sitter kanske en förälder och ska leva vidare med allt detta. Vad som hände och varför. Fy fan. Orkade inte tänka/läsa mer om det så istället gick jag in på Wikipedia och försökte bilda mig en uppfattning om vad som hände i slaget vid Gallipoli 1915, men det visade sig vara väldigt komplext så jag gav upp. Kan för lite om första världskriget känner jag. Men jag fick i alla fall lära mig var Gallipoli och Suvla ligger. Är också väldigt dålig på geografi så det var inte heller så upplyftande. 

Tidigare på dagen hade jag ett möte med en kollega i Australien som satt i t-shirt och var solbränd och avslappnad och faktiskt rätt avundsvärd när man själv strävar på i oxveckorna. Men på eftermiddagen tittade minsann solen fram här också! Så härligt att promenerad med hundarna och känna att man till och med kunde ta av sig mössan eftersom temperaturen var hela åtta plusgrader. Mer sånt, tack. PS: den australiensiska kollegan berättade att han en gång varit i Köpenhamn och sett att folk gick omkring i shorts och bikini när det var 20 grader, vilket enligt honom KALLT, men vi nordbor får ju ta vad som bjuds. 

Idag ska jag jobba (såklart), sedan åka och lämna tillbaks den där ventilen som inte passade till expansionskärlet som jag egentligen skulle ha gjort i fredags men som jag efter moget övervägande (lögn:  det beslutet tog max fem sekunder) gav fan i eftersom jag också skulle hem och städa eftersom det inte blivit gjort på torsdagen pga att jag skulle på styrelsemöte, eller hur det nu var, och det finns en gräns för hur mycket tråk man vill utsätta sig för en fredag eftermiddag. Sen ska jag hämta paket på Coop, en ny kolsyremaskin som ska ersätta SodaStreamern. Jag älskar kolsyrat vatten och tycker fortfarande att det är snudd på livets bästa uppfinning jämfört med förr när man fick släpa hem tunga backar med ClubSoda att hushålla med. Men det är ju inte helt oproblematiskt eftersom SodaStream är ett israeliskt företag, vilket jag helt ärligt inte hade en djävla aning om när jag köpte den, SodaStreamern alltså, för snart 30 år sedan och köpt är ju köpt och jag har inte riktigt sett någon anledning att köpa en ny enbart för att markera att man inte stöder ockupationen på Västbanken. Men nu har den, Sodastreamern alltså, gått sönder så då passar det ju bra att köpa en ny kolsyremaskin av ett annat märke, så det är den jag ska hämta ut idag och glädja min man, som ungefär en gång i kvartalet stämmer upp i en jämmersång om att det inte går an att ha en del av konflikten i Mellanöstern i sitt kök. 

Sedan är det hundpromenad och städning och därefter tänker jag landa i soffan med en god bok, eller kanske en tv-serie fram tills att det är läggdags. Over & out.