Har läst Hon hette Esmeralda av Melinda Jacobs och det önskar jag nästan att jag inte hade gjort. Detta är handlingen:
Familjehemsmamman Melindas egna ord om kampen för barnen.
Lilla Hjärtat är fallet som slutade i en tragedi och som berörde hela Sverige. Treåriga Esmeralda sveks av myndigheterna och tvingades lämna det familjehem som hon hade vuxit upp i sedan sju veckors ålder. Här får vi med familjehemsmamman Melinda Jacobs egna ord veta vad som egentligen hände. Vi får komma nära Esmeralda, vars öde har kommit att påverka så många. Vi lär även känna Melinda på djupet och får veta varifrån hennes driv att hjälpa barn kommer. Inte minst får vi följa Melinda i hennes sorg, förtvivlan och outtröttliga kamp för förändring – en kamp som leder till en lagändring där man äntligen börjar ta hänsyn till barnets bästa.
Jag följde den där reportageserien i DN när det var aktuellt och det berörde mig så in i. Den här boken berörde mig också så in i. Man blir så förbannad. Hur i helvete kan sånt här få hända? Den här boken lämnar en sån klump i magen och i hjärtat. Så sorgligt och meningslöst. Sätter inget betyg pga saknar rimliga referensramar, men läs för fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar