December

För den som undrar: jag kom hem helskinnad igår. Tillbringade sedan en svettig timme med att skotta tung blötsnö. Hatet jag känner mot denna form av väderlek är så stort att det inte finns någon rimlig jämförelse någonstans. Tvingade sedan min man att bära ner pellets i källaren med motiveringen att det ska komma ännu mer snö och vi behöver varenda kvadratcentimeter gårdsplan som vi har. 

Fast nu regnar det. REGN! Det har ju regnat sjukt mycket denna höst och jag har varit så less på det, men nu smattrar det som ljuv musik. Hoppas, HOPPAS, att all snö regnar bort. Fast det är nog att hoppas för mycket för i natt ska det bli minus igen. 

Jaha, då är det alltså december. Helvete vad tiden springer iväg. Man hinner knappt blinka så har det gått ytterligare en vecka och helgerna ska vi inte ens tala om. Jobbar hemifrån idag och det var ju en utmaning. Laban är ju med mig på jobbet och där ligger han bara och sover. Hemma, not so much. Han tror väl det är helg och att vi snart ska hitta på något skoj. Det trodde de andra hundarna när jag jobbade hemma förra våren, för så ser ju deras verklighet ut. Vardagar, då är människorna borta och då sover man. Helger, då är människorna hemma och då händer det någon spännande. De vande sig efter ett tag, men Laban har ju aldrig varit med om "hjemmekontor" som det så käckt heter på norsk. 

Sitter på möte med danska IT-konsulter, men just nu behöver jag bara lyssna med ett halvt öra. Ljudkvaliteten lämnar en del övrigt att önska, för när jag säger något så dröjer det ungefär 20 sekunder innan jag hör det jag säger i något annat högtalarsystem. Otroligt irriterande, för det betyder att jag måste göra långa pauser för att så att säga låta ljudet gå fram. Bara det är ju skäl nog att ge sig ut på vägarna när det är orange varning. Obs, skoja. Jag hejar på plusgraderna nu. 

Tittade in i en blogg som tillhör en lokal influencer och det var ju så djävla sockersött att man nästan fick tvångsdosera sig själv med insulin för att inte hamna i koma. Allt är så mysigt och alla älskar varandra och har all tid i världen att sitta och pyssla och barnen tindrar och säger så kloka saker om hur tacksamma de är för att de har världens bästa föräldrar, osv osv osv. YICK. Funderar på om man kan kontakta Ken Loach och höra vad han kan göra med denna typ av förljugenhet. Hehe.

Nähä, nu ska jag tydligen jobba? Over & out.