Värme! Jag hatar dig!

Jag tänkte börja med att skriva lite surt att jag inte minns någonting av sommaren 2018 eftersom det var stekhett och inte regnade på månader och man inte hade ork att göra någonting. Sen kom jag ihåg att sommaren 2018 hände följande: Bulldozern blev halt och fick stå ensam i stallet när alla de andra var på bete och jag var där varje dag och satte på kylbandage och gick ut med henne så att hon fick beta och kände mig som 12 årig ridskoletjej som fått sitt livs sommar. Fast det var varmt och svetten flöt i strida strömmar bara av att rykta och kratsa hovar i det ändå förhållandevis svala stallet med sina tjocka stenväggar. Plockade en miljard fästingar på både Bulldozern och mig dagligen fastän vi bara var ute i en halvtimme per dag på en liten smal remsa gräs som växte i skuggan mellan stallet och gödselstacken. Lite senare den sommaren fick jag stifta bekantskap med Pojken och inleda en fantastiskt rolig (och jobbig! och frustrerande!) resa med honom. 2018 var också sommaren som yrvädret Tage kom in i våra liv. Så nog hände det saker i värmen. 

Den här semestern karaktäriseras so far också av värme. Närmare 30 grader varje dag, obetydligt svalare på natten. Det är helt omänskligt. Jag är inte byggd för ett sådant klimat. Orkar inte göra någonting, får nästan panik för man vet inte om man ska vara inne eller ute eller ha fönstren öppna eller stängda. Äter glass i mängder, tur det finns glass. Kommer att se ut som en badboll efter denna semester, men det kan inte hjälpas. Det får bli ett senare bekymmer. 

Har fått audiens hos valparna vecka 30! Får inte komma tidigare för då kan tiken bli stressad, och det vill man ju såklart inte. Har sett bilder på de små underverken, men helt seriöst är det svårt att tycka någonting om små blinda marsvin som kravlar omkring helt planlöst. Mer än att de är supergulliga förstås, men någon direkt personlighet kan man ju inte tala om. 

Min man bygger trädäck. Det har han gjort i evigheter vid det här laget eftersom han är en man som inte bara kan åka till Byggmax och köpa trall och spika ihop som vanliga karlar, utan han ska handsåga virket själv och det ska vara från egna träd. Vi fällde ju en stor lärk förra sommaren, den räckte till ett pyttelitet trädäck. Jag kände dock att om man nu ska ha ett trädäck så ska det väl ändå vara lite större än en badbrygga, så då fick han börja såga upp en gammal tall. Dålig stämning har präglat bygget av sagda däck, för utöver den orimligt långa tid det har tagit så var vi milt överens om att det skulle "upp en bit från marken" så att det inte skulle bli ett hotell för möss och råttor under, utan att man skulle kunna skicka in sina jaktbenägna hundar där om det skulle bli ett tillhåll för traktens gnagare. Jaha, men där jag tänkte att taxhöjd var rimligt så tänkte min man tydligen grand danois. Nu har vi ett trädäck som är som en kommandobrygga och min man ska nu bygga en trappa. Och inte fan kan han bygga en normal trappa (trots att han arbetat på ett trappsnickeri back in the days) utan nu ska han använda en kabeltrumma och göra något konstnärligt av. Det kommer att bli jättefint (om inte annat så: inte likt någon annans trädäck) men det tar ju sån djävla tid. 

Igår kväll vid niotiden så klättrade jag upp på kommandobryggan/trädäcket och satt där i kaprifoldoften och drack ett glas kallt vitt vin och läste Inger Frimanssons senaste bok medan hönsen dividerade om vilken ordning de skulle gå in i hönshuset och lägga sig. Det var en härlig stund. 

Min man har sett en gård som är till salu en liten bit härifrån. Han är jättepepp på den, jag är bara halvpepp. VELIG är väl ordet. KLUVEN är ett annat ord som beskriver mig ifråga om detta. Jo, jag drömmer ju ibland, rätt ofta, om en gård och lite mer mark. Kunna ha lite mer djur. Lite skog som man kan ta ved ur. Ha lite större odlingar. Inte behöva ha grannar, i alla fall inte inom samma syn- och hörhåll som här. Lite mer plats än vad vi har här, även om vi inte på något vis är trångbodda utan snarare bortskämda.  

Men det är ju v-a-n-s-i-n-n-e att köpa nu när priserna är så höga. Visst skulle vi också få ett bra pris även för detta huset såklart, det går ju åt båda håll så att säga. Men huset på den här gården är i behov av renovering. Inte för att jag måste bo toppmodernt, men här måste man byta värmesystem (befintligt är en gammal oljepanna). Badrummet såg ut att vara från 1960-talet och köket inte långt därefter. Detvillsäga tre rätt så kostsamma bitar. Utropspris: 2 miljoner. Vet inte vad vi skulle få för detta huset, men kanske någonstans runt 1,5 miljoner? Men det kvittar, för det är ju ett djävla sug efter gårdar så jag lovar att priset inte kommer att stanna där, och även om det skulle göra det så får man lägga på minst några hundra tusen för att få ett modernt värmesystem och åtminstone ett badrum som inte har furupaneler som pigg inredningsdetalj och då har jag inte ens räknat med köket. Dessutom har detta hus inga kaminer. Kaminer vill man ju ha. Där fladdrade ytterligare en stor samling tusenlappar iväg. Inga staket fanns det heller runt tomten, och det är ju ett annat måste om man har hundar. Såatteh, nej, det kommer inte att ske. Ändå har jag lite redan flyttat in i tanken. Frågar mig om jag är en idiot som bara ser problem istället för möjligheter, men samtidigt får man ju vara lite realist. Vi blir inte yngre. Vi kommer inte som genom ett trollslag att få mer tid och energi än vad vi har nu, i alla fall inte förrän vi blir pensionärer och Gud vet när man kan bli det. Ska bara försöka få min man att inse detta också, samt att hans kommandobrygga/trädäck i såna fall har byggts helt i onödan. Hehe. 

Nu ska jag steka pannkakor, perfekt syssla när det är 30 grader varmt. NOT. Men vi har så himla mycket ägg och det måste ju gå åt. Pannkakor till lunch är fin semestermat. Over & out.