Jaha, men här är ytterligare en bok jag med stor sannolikhet inte kommer att läsa klart: Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér. Den lät ändå rätt spännande:
Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna?
Medan sensommarnätterna blir allt mörkare blandas platsens historia med Alvas egen – och i jakten på sanningen får hennes rädslor alltmer rationell grund.
Men det är inte mörkret som är farligt, det är människorna.
Jamen alltså nä jag vet inte. KANSKE att jag ger den ytterligare ett försök på semestern, men den har varit väldigt lätt att lägga ifrån sig. Tyckte intrigen var rätt seg och karaktärerna kändes inte särskilt sannolika heller. Gillar inte när karaktärer känns påklistrat excentriska, vilket en del av dom gjorde. Och sen var det en som hade som jobb att odla tomater men som "hade semester" och då vet man inte vad det innebär att livnära sig på grönsaksodling. Det vet i och för sig inte jag heller, men jag passerar kommersiella grönsaksodlingar dagligdags och jag kan säga att på dom fälten slavas det från arla till särla under sommarmånaderna och någon tid för att gå på kaffekalas hos grannarna finns det verkligen inte. Såatteh, NÄ, sorry. Jag kastar nog in handduken här och nu faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar