Om jag kan så kommer jag inte

Det här är ett inlägg som ska handla om min trädgård och rubriken är en bondes skriftliga svar på en festinbjudan. Det är ett exempel på att det är viktigt med interpunktion (Om jag kan så, kommer jag inte ska det korrekta svaret förstås vara). Men är det inte lite signifikant för dessa tider vi lever i nu, med karantän och allt vad det innebär. Skickade ut den här till kollegor jag numera bara träffar på Skype igår:

Vår VD skickade den här bilden tillbaka:

 

 

Lite så är det kanske. Har ju jobbet på jobbat en vecka för att täcka upp för sjuka kollegor, men nu är båda tillbaka igen och jag kan återgå till en mer vegetativ livsstil i soffan, med datorn i knät och taxar som armstöd. Inget att klaga på med andra ord, i alla fall inte just nu. Och så som läget är nu så är det väl bara att LEVA I NUET som det är någon vits med för ingenting blir ju ändå som man har tänkt sig. Ska jag klaga på något så är det väl att jag - när jag väl kom hem efter att ha jobbat på jobbet några timmar i morse - fick en fruktansvärd huvudvärk, gissningsvis p g a skyhög stress i ett antal dagar och sen nu när jag kan slappna av så kommer sånt som ett brev på posten. Jaja, nu ska man såklart vara glad att man inte har Covid-19, men det betyder ju inte att jag tar ont-i-varje-pulsslag-huvudvärk med en klackspark.  

Men skitsamma, odlandet nu dårå! Jag har kallsått en del i växthuset. Persilja, spetskål, brysselkål, spenat, savoykål, gulbeta, palsternacka, purjolök, vanlig lök, rabarber och säkert nåt mer som jag har glömt. Återstår ändå en hel del, till exempel mangold, rödkål, broccoli och nån asiatisk bladgrönsak. För att inte tala om allting som kommer sen, som bönor, pumpa, squash och solrosor. Men man får ta en sak i taget.
Igår förberedde jag för tomatsådden. Varje år när  jag sår tomater så tänker jag att jag inte ska ha så många. För alla vet ju att det är ett MECK sen med att plantera om och kånka ut och in för att avhärda. Då ångrar man sig lite rätt mycket och hatar sina tomatplantor för att de är så himla många. Man (=jag) sätter ju gärna mer än ett frö i varje kruka, om alla inte skulle gro. Vet inte varför jag tror det, för alla gror alltid och i slutändan står man ändå där med en massa miniplantor som man inte har plats för men som man inte kan med att slänga heller.

Ja, så jag skulle vara STÅNDAKTIG, tänkte jag. Men sen gick jag med i någon odlargrupp på Facebook där alla skrev om att de beställde helt fantastiska tomatfröer från någon tjej i Grekland och jag in och glodde på sortlistan och det fanns SÅ MÅNGA SPÄNNANDE GREJER från alla möjliga delar av världen. Högväxande, lågväxande, i alla möjliga slags färger och former. Kan ju säga att jag inte är nödbedd när det kommer till att beställa tomatfröer. Räcker med att det står att det är en gammal kultursort värd att bevara, eller att det är en pålitlig trotjänare som förtjänar sin plats i grönsakslandet, eller någonting som de första nybyggarna odlade på prärien eller det kan egentligen stå VAD SOM HELST så vips har jag beställt. Detta beställde jag (alltså):

Krasnyi Krupnyi - röd, från Sibirien
Azchoyka - gul, från Ryssland
Dark Galaxy - svartröd, från USA
Ozark Sunrise - ceriseröd, från USA
Zolotoi Samorodok - gul, från Ryssland
Maslov's Giant - röd, från Ryssland
Viagra - brun/grön/purpurfärgad från Ryssland
Cluster Pear, orangeröd multiflora från USA
Stripe-Pointed Pink, rosa/röd/gulrandig från Polen

Utöver det har jag köpt tre sorter från Fröbanken:
Knockout, bifftomat
Amish paste, pastatomat
Rysk citron, plommontomat

Utöver DET så har jag väl ändå kvar frön från förra året, bland annat fröer från tomater jag köpt på Mandelmanns gård 2018. Det där med att "inte ha så många tomater" funkar visst sådär. Förberedde sådden igår. Jag brukar göra krukor av tidningspapper, men i år (började väl i och för sig redan förra året) har jag sparat tomma toarullar (det är tydligen sånt jag bunkrar) som jag klippte i halvor (på höjden dårå) och fyllde med jord. Tydligen planerar jag att så 60 st tomatplantor. Blev själv överraskad faktiskt för jag skulle ju a. inte ha så många sorter och b. inte ha så många plantor. Bestämde jag när jag fixade i ordning i växthuset för ett tag sedan. Det var då det. Mitt växthus är kanske 15 kvadratmeter (inte 1500 som man skulle kunna tro) och jag tänkte att 15 plantor kunde vara lagom. Ska dock prova att odla en del på friland i år, men kanske inte 45 tomatplantor? DEN SOM LEVER FÅR SE.

Fick också precis ett sms att jag hade paket att hämta. Det är mina sparrisplantor. Jag har fyra sparrisplantor som växer lite som de själva vill i trädgården. En växer i en rabatt, den har jag skördat rätt mycket av. En växer under en krusbärsbuske, den flyttade jag i somras ner till trädgårdslandet. Man ska ju inte flytta sparrisplantor, men den verkade överleva. Sen har jag en ynklig stackare som av någon anledning växer precis uppe på en stenkant där det knappast kan finnas någon jord att tala om. P g a stenarna går den dessvärre inte att gräva bort, eller åtminstone har inte jag lyckats med det. Den fjärde växer precis intill äppelträdet, tyvärr växer det också en jättetaggig ros precis bredvid den som gör att man inte ser den förrän den vuxit så mycket att den blivit träig och trist. Plus att jag vet att hundarna inte är blyga för att använda äppelträdet som sin privata pissoar, vilket gör att delikatessfaktorn på sparrisen sjunker rätt rejält. Det är alltså inte jag som har planterat dessa sparrisar utan de fanns där när  vi flyttade hit. Förra året frösådde jag sparris och alla grodde, men sen stod de inne i ett norrfönster och blev till långa sytrådar som var jättebesvärliga att plantera om och sen glömde jag vattna dom och så dog dom. Nu tänkte jag fuska och köpa färdiga plantor, det är dom jag ska hämta nu. ÄLSKAR SPARRIS, skulle kunna äta det typ jämt och till typ allt. Nu bör man ju inte skörda sparris det första året, och bara måttligt år 2 men sen så? Har beställt 10 plantor. Eller var det 20? Nä, tror 10. De var inte gratis, så jag ska nog ändå försöka dra upp fler från frö för det har jag massor av. Jodåsåatt. Har man inte arbete så skaffar man sig.