Åkte till stallet och ville mest av allt få veta hur det hade gått för min ridkompis som ramlade av i måndags. Det visade sig att hon hade brutit revbenen. Illa, men jag antar att det kunde ha varit värre. Enligt uppgift minns hon ingenting själv. Det är ju på ett sätt tur, för jag antar att det lär bli mentalt jobbigt att sitta upp efter en sån smäll och det blir ju inte bättre av att man måste vänta x antal veckor.
Valde sedan Köttbullen för förutom henne fanns det bara stora hästar att välja på till drop in-ridningen. Karin pratade om henne för ett tag sedan och sa att hon är ju snäll och så, men att det Går. Inte. Att. Få. Henne. På. Tygeln. Hon stretar på med huvudet rakt upp som en giraff vad man än gör. Förra gången jag red henne så fick jag ju en känsla av att hon vid något tillfälle ändå var på väg, men precis då skulle vi börja trava och då tappade jag/vi det.
I fredags var vi bara två och då fick vi rida rätt så självständigt och det tycker jag är det bästa, när man liksom får fixa och trixa lite på egen hand och se vad som funkar. Kände att det funkade bäst att skritta på volt och försöka få igenom ställning och böjning. Och herregud som vi kämpade, Köttbullen och jag. Mest hon faktiskt. Hon flåsade som ett ånglok fastän vi nästan bara skrittade och hon var inte så lite frustrerad mellan varven. Ibland körde hon ner huvudet ända till marken (stark som en oxe är hon också) och ibland gnäggade hon rakt ut nästan som i vredesmod. Haha. Men lite resultat blev det! Med betoning på lite, för det var inte så att jag kände att nu djävlar har det lossnat, LÅNGT IFRÅN. Men vi gick från totalt giraff-mode till att hon åtminstone tog några steg i någorlunda rätt form då och då. Lättare i vänster varv än i höger, där är hon jättesvag och hon faller liksom inåt i högervolterna så att de bara blir mindre och mindre.
Så nu ska jag få jobba med Köttbullen på fredagarna, bestämde Karin och jag. Ska bli riktigt spännande, jag var ju taggad inför detta när det var på tal om att jag skulle rida henne på måndagar istället för Pojken. Är ändå glad för att det inte blev så, för det är ju ändå kul att lite kunna få skörda något av allt det arbete man lagt ner. Nu får jag rida Pojken på måndagar och Köttbullen på fredagar, hoppas det blir win-win på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar