Till stallet istället, v 2 2020, pt2

På den gamla goda tiden när allting inte alls var så himla bra i stallet, så valde man häst varannan gång. Den som fick välja först ena gången valde sist nästa gång och alla andra flyttades upp ett hack. Väldigt demokratiskt (på min första ridskola valde man häst varje gång och då "stod man i kö" (man stod inte i en fysisk kö utan lade dit sitt ridspö för att markera sin plats tills ridläraren kom) utanför en lucka och först till stallet fick först välja. Jag bodde längst från stallet, kom alltid dit bland de sista och fick därför väldigt sällan rida de där populära hästarna. Ej demokratiskt, fast det gjorde inte så mycket eftersom min älsklingshäst på den tiden var en liten travare som hette Nirvana och hon var inte så populär så jag fick henne rätt ofta ändå. Slut på lång parentes) men det tog ju en evig tid som egentligen var avsedd för teori.

Det värsta som fanns var när man valde sist och ridläraren sa: XX MÅSTE GÅ. Då visste alla att den hästen inte hade gått på länge och förmodligen var både helknäpp och sjövild p g a detta. Så satt man där och hoppades att någon annan skulle vilja ha XX och ibland var det det och då drog man en lättnadens suck och ibland var det inte det och då var det bara att gilla läget och förbereda sig på en avramling. 

Igår var vi tre stycken som kom till drop in-ridningen (det kom två till sen) och då sa Karin så glatt att "vad bra för jag har tre hästar som måste gå" och så sa hon vilka det var. Den ena var Tösen, hon som jag hoppade när jag red igen i herrgruppen sent i höstas, men hon blev paxad innan jag ens hann tänka. Den andra var en häst som många i min grupp gillar, men jag tycker hon är lite för het för min smak. Den tredje var Pongo. Han kom till ridskolan i somras och har gått med i vår grupp åtminstone halva höstterminen. "Snäll men grön", säger hon som brukar rida honom i gruppen och det har ju aldrig hänt något direkt sådär så jag tänkte att jag får väl ta honom då. GULP. Det är ju något med mig och stora hästar som inte riktigt är kompatibelt sådär rakt av.

Nu visade det sig att Pongo hade blivit vaccinerad i tisdags och stått sedan dess (därav "måste gå"). Vilket innebär att han var rätt pigg. Han var dessutom stenhård i munnen. Säga vad man vill om Pojken, men nog får man igenom en förhållning utan att behöva göra mycket mer än att krama tyglarna lite. Här fick man ju ta i för både kung och fosterland och lite till utan att det hände speciellt mycket. Och han var stel som en hel brädgård i vänstersidan och hade överlag rätt så taskig balans. Det gick väl "sådär" i skritt, rätt dåligt i traven och galoppen var en K-A-T-A-S-T-R-OF. Han var ju lite laddad i sig och eftersom han har dålig balans så liksom kastar han sig in i galoppen och det tyckte ju Fru Kontrollbehov var lite obehagligt, speciellt då i kombination med att han var helt okänslig i munnen. Och så fort man blir mesig så rider man ju som ett djävla krattskaft. Framåtlutad och med höga händer som nån djävla nybörjare. BLÄ. Var så sur på mig själv.

Vad som var bra: jo, men jag fick honom i vänstergalopp (den svåra) till slut och lyckades kanske galoppera ett halvt varv någorlunda kontrollerat. Och de sista minuterna lyckades jag få igenom den förbannade vänsterställningen på volt och kunde till och med rida honom vänsterställd på volt i höger varv, och då blev han plötsligt nästan lite trevlig att sitta på. Och då var det klapp och lång tygel och tack för idag, såklart. Läste i Ridsport att Jens Fredricsson sagt på nån clinic att man ska inte sluta när det går bra utan då ska man fortsätta rida för annars har man ju bara tränat på sånt som går dåligt. Låter jätteklokt, synd bara att det inte funkar på en ridskola. Karin tyckte inte det var så tokigt, men det sa hon nog mest för att vara snäll och för att hon tyckte synd om mig. Fast nu såhär i efterhand är jag superirriterad på mig själv för att jag var så jäkla mesig. Använde jag ens skänklarna? Tog jag ut fyra vändpunkter på volterna? Jobbade jag med honom i hörnpasseringarna? Osv. Ska banne mig rida honom nästa fredag igen (om jag inte får Pojken såklart) och tala om var skåpet ska stå. Tack och hej, leverpastej.