Kastanjemannen

Har läst Kastanjemannen av Sören Sveistrup. Sören Sveistrup är manusförfattare till den superbraiga danska tv-serien Brottet och även The Killing som ju är den amerikanska varianten av samma serie. Nu har han alltså knåpat ihop en roman, som handlar om detta:

En kvinna hittas brutalt mördad på en lekplats i Köpenhamn. Vid kroppen finner man en liten figur gjord av två kastanjer och tändstickor. När figuren undersöks upptäcker man fingeravtryck från en ung flicka som spårlöst försvann för mer än ett år sedan. Samtidigt som polisen jagar en mördare letar de också efter spår som kan leda dem till den lilla flickan – tänk om hon fortfarande lever?

"Den är ju rätt tjock" sa bibliotekarien (ny på jobbet) i en lite varnande ton samtidigt som hon upplyste mig om att det var ett 14-dagarslån. SER JAG UT SOM EN SOM LÄSER LÅNGSAMT? hade jag lust att svara, men det gjorde jag förstås inte. Det var en fullmatad roman på över 500 sidor där intrigen var tät och man fick hålla sig fokuserad hela tiden, för vips hände det grejer. Jag gillade den här boken, och jag förutspår att den kommer att bli en välgjord dansk tv-serie inom kort. Upplägget var rätt så klassiskt och rätt likt Brottet: smart kvinnlig polis (Naia Thulin), manlig polis med ett mörkt förflutet (Mark Hess), en minister inblandad, en mördare som ingen kunde misstänka, halsbrytande och pulshöjande slutscener för att hinna ifatt mördaren innan hen begår ytterligare ett brott. PUH. Möjligen var den en smula för omständlig och detaljerad, tror man hade kunnat korta den med sådär 100 sidor utan att det hade gjort något (inte för att jag är den som bangar för tjocka böcker, men samtidigt behöver man ju inte dryga ut en berättelse i onödan), men bortsett från det så gillade jag det mesta. Jag ger den här boken fyra stora hästkastanjer av fem möjliga.