Träskkungens dotter

Har läst Träskkungens dotter av Karen Dionne och nu mina vänner är det bara för er att pallra er iväg till bibblan och göra detsamma.

Helena växer upp i en isolerad tillvaro långt ute i de vidsträckta träskmarkerna i övre Michigan. Hennes far lär henne allt om att överleva i det vilda. Hon lär sig spåra, jaga, fiska och hitta ätliga växter. Helena avgudar sin far och hon ringaktar sin kuvade mor. Men när Helena är tolv år inträffar en våldsam händelse som avslöjar sanningen om deras liv i träsket: att hennes far kidnappat hennes mor, som då var 14 år, och fört henne ut i träsket med våld. Helena är dotter till ett monster. När hon väl accepterat sanningen finns ingen återvändo. Hennes far måste stoppas och den enda som lärt sig hur man handskas med honom är hans dotter, Helena. Det blir en uppgörelse utan nåd. 

Drygt femton år senare lever Helena en ordnad småstadstillvaro med man och två döttrar. Ingen vet att hon bytt sitt namn, blekt sitt hår och förseglat sitt förflutna. Men så nås hon av nyheten att hennes far, kallad Träskkungen av pressen, rymt från delstatens högsäkerhetsfängelse. Hon vet att han flytt ut i träsket och att hon är den enda som kan hitta honom. Nu tvingas Helena använda allt hennes far lärde henne som barn för att hitta honom. Snart inser hon att han inte är på rymmen utan på jakt efter henne.

Spännande, eller hur? Och det är det också, från första sidan till sista. Berättelsen växlar mellan nu och då, den är skickligt berättad, språket är fantastiskt, detaljerna trovärdiga. Det enda som MÖJLIGEN kändes lite lite onödigt var H C Andersen-sagan som liksom skulle rama in det hela. Men i övrigt: super. Den här boken får fem syltburkar av fem möjliga.