Bygga hönshus - an epic movie, part 11

Ja, här trälas det på. FAN vilken tid allting tar? Börjar nu fatta varför folk skriver till Arga Snickaren och tigger och ber om att få fläka ut sin oförmåga inför hela svenska folket. Men det blir ju åtminstone klart! (eller åtminstone verkar det så, bakom alla kuddar och fruktskålar och  ljuslyktor som det färdiga hemmet dränks i så döljer det sig säkert ett och annat ofärdigt som inte passar sig i rutan?) Men det stämmer verkligen som någon sa, att så fort det kommer till byggande och renovering ska man multiplicera allting man tror med Pi (3,14) för att få fram någorlunda realistiska värden av tid, kostnader och antal svordomar som uttalas i takt med hammarslagen.

Aja. Om man ska se det från den ljusa sidan så behöver vi i alla fall inte LEVA i byggkaoset utan kan gå in och tända i kaminen och glo på tv när "arbetsdagen" är över, och det är ju inte heller som att det står fem hemlösa hönor på gårdsplanen och akut behöver någonstans att bo så att man behöver panik-snickra. Men jag måste erkänna att jag är rätt så trött på att bygga. Eller, själva byggandet är väl kul, när man ser att det händer något. Men det är så himla mycket runt omkring som bara tar tid och inte ger något konkret resultat. Som i lördags, då kändes det som att 90 % av tiden gick åt till att skära bort utskjutande takpapp och såga till vindskivor som var lite för breda, och måtta och mäta och hålla på. Kändes som att vi stod och stampade på samma punkt hela dagen.

Igår kändes det dock som att det lite mer fysiskt närmade sig ett hus:

Jag mätte och sågade fasadbräder. 45 graders
vinkel på de som skulle vara upp mot nock.

Kolla, kolla! Här har vi äntligen  spikat fast de tillsågade bräderna så att det
nästan liknar ett hus nu. Där det inte sitter fasad ska det sitta ett stort fönster.
Det ska även vara ett lika stort fönster på motstående långsida och ett litet på
andra kortsidan. Där ska även dörren ska sitta. Så nästa steg blir att få dit dom och
sedan skarva till bortsågade delar av fasadbräderna så att de passar runt om.
EN UTMANING (gissar jag).

Annars ägnade vi orimligt mycket tid åt att
montera hängrännor. Hängrännor är kluriga.
Allting ser exakt likadant ut, men krokarna som
de ska hänga i är lite, lite olika (för att det ska
bli ett fall så att inte vattnet bara blir stående).
Sen finns det en fram- och en baksida på rännan,
och utöver det så måste man beakta på vilket
håll fallet går så att änd-delen monteras på rätt
sida så att vattnet rinner ut på rätt ställe.
Att få änden att sitta fast den krävde dessutom VÅLD.
 

Jamen ursäkta bildkvalitén, det råkade ju
bli vintertid = mörkt redan klockan 17.00
och värre ska det bli. Men här är i alla fall
slutresultatet: Hängrännorna är på plats.
Plåtar (som heter något) har monterats
ovanpå vindskivorna. De ska på något sätt
göra så att vattnet rinner ner i hängrännorna.
Ska jag vara ärlig så fattar jag inte riktigt
hur. I det här fallet förlitar jag mig helt
och hållet på att min man har koll på hur
det ska vara.
Det som sticker upp ovanför taket är
alltså nocken på vårt hus och ingen
märklig tak-konstruktion på hönshuset
om någon nu mot förmodan trodde det.