Annabelle

Har läst Annabelle av Lina Bengtsdotter, en deckare som utspelar sig i Gullspång och där sjuttonåriga Annabelle försvinner spårlöst en natt. Och NATURLIGTVIS råkar det vara så att just den kriminalinspektör från Stockholm som får åka dit och stötta den lokala polisen, är född och uppvuxen i just denna ort och givetvis också har ett jobbigt förflutet och har därför inte satt sin fot där på tjugo år, vill aboslut inte åka dit igen men kan inte säga varför eftersom alla poliser i deckare måste vara så satans svåra hela tiden.

Boken är riktigt välskriven och själva berättelsen är skickligt disponerad, så därför tycker jag det var synd att göra huvudpersonen till en sån schablon. Det blir liksom inte bättre för att byter ut den trötta medelålders karlen mot en ung kvinna och låter henne göra samma grejer.  Problem med spriten? Check. Oförmögen att ha normala relationer? Check. Vill aldrig prata om sitt privatliv med kollegorna? Check. Osmidig i samarbetssituationer? Check, check, check. Sen retar jag mig på namnet Charlie också. Ja, jag vet att det är 2017 och att alla i princip kan heta vad de vill, men jag retar mig ändå. Och sedan stör jag mig på detaljer som att det finns en gammal nedlagd lanthandel där ungdomar har festat i en herrans massa år (och det är helt etablerat, alla vet om det och ingen gör något åt det, inte ens polisen, trots att både alkohol och droger och sexuella övergrepp verkar vara rena vardagsmaten bland de minderåriga) och så kommer Annabelles pappa dit för att leta efter henne och de spelar så hög musik och han får leta länge efter knappen på stereon för att kunna sänka volymen. Och då undrar ju vän av ordning genast varifrån strömmen kommer, det lär ju inte sitta någon pensionerad lanthandlare och betala en massa elräkningar för att traktens ungdomar ska ha någonstans att festa. Likadant med huset där Charlie växte upp och som stått tomt i tjugo år, men det var ändå i ett skick så att det gick att bo där. Visserligen var kylskåpet ur funktion, men i övrigt verkade det ju fullt beboligt. Och jag kände bara: nä. För det första: hus på landet har inte kommunalt vatten utan en egen brunn med pump och hydrofor som drivs av ström. När det inte finns någon ström så har man inget vatten och det innebär inte bara att man inte kan dricka och duscha och tvätta och sånt, utan även att det inte går att spola på toaletten. Och har man byggt upp en civilisation kring vattenburna avloppssystem så är det faktiskt inte så himla enkelt att lösa. Tycker faktiskt gott att en sån detalj är värd att nämna.

Sånt där drar ju ner omdömet lite. Sen var det lite dålig balans mellan de olika parallellspåren, tycker det var lite väl mycket som bara antyddes som det sen inte blev något med. Men på det hela taget ändå en bra läsupplevelse och slutet var överraskande men trovärdigt. Den här boken får fyra små bruksorter av fem möjliga.