onsdag 2 november 2016

Novembah

Härförleden stod det i tidningen att nu var det flera biografer som hade slopat det här med kontantbetalning, och med tanke på att det fan inte ens finns pengar på BANKEN så är det väl inget direkt att höja på ögonbrynen över. Ja, men jo, nu handlade det om pensionärerna, hur de skulle klara av att hantera det här med kortbetalning. Upprörda röster var beredd att värna om landets gamla, som tydligen var att betrakta som en homogen grupp med extremt svårt att ta till sig nymodigheter, det var för DJÄVLIGT helt enkelt, sorlade upprörda röster.

Och det slog mig, att de här människorna, och nu pratar jag alltså inte om de som de facto är äldre, utan de i min generation och däromkring som kliver fram och är lite proxykränkta och motsätter sig alla förändringar med motivationen "jamen tänk på DOM ÄLDRE, hur ska dom klara sig" vare sig det gäller att hantera en pekskärm eller mobilt bank-ID eller sms-bussbiljett eller whatever modern teknik, det är påfallande ofta samma människor som tycker att invandrare som kommer hit ska anpassa sig. TILL ALLT. PÅ NOLLTID. Spelar liksom ingen roll vem det handlar om, var personen ifråga kommer ifrån eller vad hen har för traumatiska erfarenheter med sig i bagaget, "kan dom inte anpassa sig till det svenska samhället så kan dom minsann åka tillbaks till sina hemländer".

Alltså, jag FÖRSTÅR att det finns äldre som har svårt att hänga med i teknikens svängar, fast samtidigt kan jag väl tycka att det nog till en viss del handlar om vilja också. Men självklart ska det finnas alternativ som passar även de som inte har smartphones och internet, om inte annat så för att det måste finnas en backup för hur saker ska hanteras om el- och telenätet av någon anledning skulle slås ut. Men lite lustigt ändå att vissa tycker att man kan ställa enorma krav på att en viss grupp ska anpassa sig på nolltid, och i nästa andetag nästintill se det som en kränkning mot mänskliga rättigheter att man inte ska kunna gå till posten och betala räkningar med riktiga pengar och få ett gult klistermärkeskvitto att klistra på räkningen som sedan ska sättas in i en pärm SOM MAN GJORDE FÖRR.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar