Har även läst Tiggaren av Sofie Sarenbrandt, och den tyckte jag väl var SÅDÄR. De tidigare böckerna var helt okej, bra driv och bra intrig och så vidare, även om jag stört mig lite väl mycket på Emma Sköld, hon är ju liksom bara too much, BÅDE vrålsnygg OCH vrålsmart och framgångsrik så det visslar om det. Ja, det är ju såklart fullt möjligt. Men jag blir rätt trött på det här med att kvinnliga huvudroller alltid måste vara så djävla snygga. Och är de inte det så måste de vara hyperintelligenta. Det går liksom inte an att komma och vara lite lagom alldaglig och halvtrög i vissa situationer. Måste utseendet ens kommenteras? Inte fasen är det någon som går och trånar andlöst efter Wallander för att han är så djävla snygg? Nä, precis.
Ja, utan att avslöja för mycket så kan jag väl säga att jag om möjligt är ännu mer less på att höra om hur djävla snygg Emma Sköld är. Och storyn var väl bara SÅDÄR, och beskrivningen av Gunnar kändes inte heller trovärdig. Fick tvinga mig att läsa ut boken idag eftersom biblioteket vill ha tillbaks den imorgon, men egentligen kände jag att jag struntade i vilket hur den slutade. Så den får bara två handfängsel av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar