Idag ska jag göra slut. Med en person som regelbundet har masserat min rygg i säkert tio års tid. Nej, jag pratar inte om min man (tyvärr. Inte för att jag vill göra slut med honom alltså, utan för att han inte masserar rygg/axlar/fötter på yours truly sådär villigt och glatt som jag tycker är rimligt att begära inom ett äktenskap, när det kommer från mig alltså). Nej, det här är en tjänst som jag betalar för. Men jag har gått till den här personen i evigheter och hen är väldigt trevlig och social, men jag tycker inte att massagen känns riktigt prisvärd längre, och att hen flera gånger känts rätt så oengagerad i sin gärning. En trist dag på jobbet med rutinuppgifter som ska stökas undan så fort som möjligt liksom. Och så kan man väl få känna, men det har ju inte jag lust att hosta upp en femhunka för. Plus: för ett par år sedan flyttade hen till nya lokaler, och där är det KALLT. Ja, så här års är det förstås inga problem, men på vintern har man inte lust att ligga i en dragig källare och småfrysa när man betalar en saftig slant för att få lite avslappning och feelgood. Nu kanske jag är lite kall om händerna, förvarnar hen och lägger två isbitar på ens rygg. Det går ju över, men som sagt. Det är lite för mycket sånt där för att jag ska känna att jag har lust att fortsätta.
Men det är lite jobbigt ändå, när man har gått till en och samma person år ut och år in och alltid beställer en ny tid innan man går därifrån. Jag har gjort slut med en massagemänniska tidigare, för jag tyckte att den personen mer och mer svävade ut i ett stort djävla New Age-moln, och jag hade då ingen lust att betala för massage men istället få någon mystisk healing för att någon påstår att jag är blockerad i själen och liknande mumbojumbo. Men det kunde jag inte med att säga (och sen ville jag inte få någon New Age-voodooförbannelse), så jag ljög och sa att jag hade glömt min kalender och att jag skulle ringa "i morgon" och beställa en ny tid. Vilket jag sedan aldrig gjorde. Funderar på att köra samma grej nu, och förhoppningsvis inte ha lämnat något bestående intryck så att massagemänniskan plötsligt en dag börjar fundera över vart jag tagit vägen och börjar köra någon slags uppsökande verksamhet.
...eller så säger jag bara som det är, att jag har träffat en annan. För det har jag. En alldeles kolossalt behaglig människa som får en att känna sig som att man ligger i en livmoder, insvept i rena handdukar, omsluten och omhuldad som ett litet foster. Med osannolikt starka nypor dessutom, som bearbetar sig igenom snudd på märg och ben på ett synnerligen kompetent sätt. Sen har jag ju Gregor Clegane att ta till om nöden skulle kräva det. Vi får väl se hur det här slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar