Dymmelonsdag och lite värdelöst vetande

Idag är det dymmelonsdag. Det heter så för att man förr i världen, när kristendomen hade en smula mer betydelse än vad det har i vår sekulariserade tillvaro, bytte ut metallkläppen i kyrkklockan mot en träkläpp, a k a dymmel. Detta för att det inte skulle dingdånga så högt över nejden inför den kommande långfredagen, då man knappt fick lov att andas i vördnad för Jesu död och uppståndelse. Ty så högt älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås utan hava evigt liv. Johannes 3:16, en bibelvers man fått i sig med modersmjölken om man som jag är uppvuxen på landet i bibelbältet där pingstkyrkan och idrottsföreningen fick dela på gracerna när det kom till underhållning av barn och ungdom. Ibland tror man att alla som vuxit upp på 1970-talet antingen har flummat omkring i demonstrationståg och vänsterkollektiv (källa: Lukas Moodysons Tillsammans) eller hängt i gäng vid korvkiosker, druckit mellanöl och sniffat thinner som om det inte fanns någon morgondag (källa: Carin Mannheimers Lära för livet). Det finns ingen som vill göra film om när man åker på bibelskola med SMU (Sveriges Missionsförbunds UNGA eller något i den stilen) och lär sig sjunga "Sackeus var en publikan" i stämmor, deltar i zonturneringar i bordtennis eller tar skidmärket "Snöstjärnan" på en friluftsdag med varm saft i sirapsflaska i den obligatoriska matsäcken som ingen vuxen gnällde över att de var tvungna att skicka med. Det var tider det. Men så värst mycket film blir det nog inte av det.

I alla fall. Dymmelonsdag idag, skärtorsdag imorgon. Och ja, alla vet väl att "skär" är ett gammalt ord för "ren" och att det heter "skärtorsdag" för att det är en reningsdag, skär har alltså ingenting med rosa att göra. Eller så är det bara jag som vet det? Igår sa till exempel Micke att "vet du, man är ju ledig på måndag med!" i en helt överraskad ton, som om det här med annandag påsk var en nyhet eller någonting som inträffade ytterst slumpmässigt. Påsken är ju väldigt lätthanterlig på det viset att den alltid infaller på bestämda veckodagar medan jul- och nyårsafton kan vara vilken dag som helst. Men långfredag kan man alltid lita på att den infaller på en fredag, och det känns tryggt tycker jag. Sen är det ju bara att hålla reda på att påskdagen infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, men det är ju lätt om man kan det. Sen plussar man på 39 dagar och vips har man Kristi Himmelsfärdsdagen på den fyrtionde, om nu någon tycker att den också bara hoppar hit och dit utan någon ordning. Men den infaller alltid på en torsdag, eftersom man utgår från påskdagen som alltid är på en söndag. Alltså: Kristi Himmelsfärdsdagen infaller fyrtio dagar efter första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Ordning och reda, påskägg på fredag.

Påsken är för övrigt min favorithögtid. Den kommer så efterlängtad inlindad i vår efter oxveckor och mörker och helvete. Den är helt kravlös, det är inte en massa måsten att man ska åka hit och dit, äta det och det, träffa dom och dom. Man kan bara vara hemma och göra vad fan man vill. Äta ägg och sill om man vill och ge fan i det om man hellre vill det. Och så är det som sagt ordning med påsken. Inga vardagar ploppar upp som klämdagar och kräver att man måste jobba eller ta semester, om man vill ha en sammanhängande ledighet.  Man betar av skärtorsdag som om den vore fredag, långfredag som den vore lördag, påskafton som om den vore söndag. Och sen har man en hel dag till! när man precis börjar sucka över att helgen är slut. Är det inte fantastiskt säg, som Brasse skulle ha sagt.  Påsk to the people!