Kurragömma

Har även läst boken Kurragömma av Petrus Dahlin. Rätt ofta läser jag bokrecensioner i DN och skriver ner dom i ett virtuella anteckningsblock som jag har i mobilen (Så. Djävla. Modern) och sen far fan i mig och jag tokbokar på bibliotekets hemsida och ibland är det jättelång kö och ibland har jag så mycket annat att läsa att jag glömmer mina virtuella boktips, då har man lite glömt vad boken handlade om och det blir som en spännande överraskning. Som den här. Det här är en bok för ungdomar, men jag har ju ett ungdomligt sinne. Hahaha, nä gudbevars.  Känner mig exakt så 47½ som jag är, men jag gillar ändå ungdomsböcker och dammsuger alltid loppisar efter böcker jag läste i min ungdom. Nyligen läste jag tre av fyra böcker i serien om Åshöjdens Bollklubb, till exempel. Hittade inte första delen, så är det någon som sitter inne på den och tänker slänga den så: gör inte det.

Kurragömma i alla fall. Den handlade om en tjej och hennes mamma som var på semester, och man fick hintat att pappan i familjen rätt så nyligen drunknat under tragiska omständigheter, och mamman och den 13-åriga dottern var i Spanien för att vandra, en vandring som familjen planerat tillsammans innan pappans död. Jaha, när de kommer dit och installerat sig i något ruckel vid en sjö så måste mamman per omgående åka iväg till Kanarieöarna, hon jobbar på något resebolag och det är megadeluxe-kris som bara hon kan lösa, och då vägrar dottern att följa med och mamman bara "jaha, okej, men är du säker på att du klarar dig" och lämnar sin 13-åring ensam i en stuga långt ute i Tjottahejti i Spanien (YEAH RIGHT). Intill stugan ligger en liten sjö, som visar sig vara en konstgjord vattenreservoar där man evakuerat en hel by och sedan vattenfyllt dalen som byn låg i, och i samband med detta var det fem barn som lekte kurragömma i de tomma husen och därmed drunknade och nu sägs det att det SPÖKAR där. Och det gör det ju förstås, och den här 13-åringen får ju veta att hon lever så att säga.

Det var en helt okej berättelse, stör mig dock lite på det osannolika att någon västerländsk förälder i modern tid frivilligt skulle lämna en 13-åring helt ensam i ett främmande land på obestämd tid (fast det är klart, annars hade det ju kanske inte blivit någon story), plus att denna 13-åring var paniskt hundrädd men trots det blir, inte bara vän, utan supertajt med en herrelös hund. Det funkar liksom inte så med panisk skräck att det räcker med att någon ser lite snäll och gullig ut så är rädslan borta. Så det blir bara tre zombieskallar av fem möjliga.