Britt-Marie var här

Började läsa Britt-Marie var här av Fredrik Backman, alltså han som skrev En man som heter Ove, och tyckte först att jaha, den var ju ungefär likadan? En introvert person med noll social kompetens som går omkring och liksom läxar upp folk för att saker och ting inte är eller blir som förväntat, men naturligtvis med ett hjärta av guld innerst inne, vilket alla andra förstår och därför inte bryr sig om att de blir uppläxade och/eller utskällda och så småningom växer en motvillig men stark vänskap fram. Detta irriterade mig lite till en början. Jag har ju nästan lite medvetet och rätt så motsägelsefullt undvikit Fredrik Backmans andra böcker, just för att Ove berörde mig så starkt. Då borde man ju kasta sig över och läsa allt av den personen kan man ju tycka, men jag var väl rädd för att bli besviken. Känns liksom svårt att övertrumfa Ove, men nu låg Britt-Marie där på biblioteket och frestade mig sådär lagom till julledigheten. Men de första kanske sjuttiofem sidorna läste jag lite oengagerat och tyckte att jaha, kan han BARA skriva om den typen av människor eller? Sen vällde liksom Britt-Marie in i mitt hjärta och tog över, och jag Kunde. Inte. Sluta. Läsa. Och så slutade det med fulgråt à la Ove. EN STARK LÄSUPPLEVELSE, med andra ord. Den får fem bikarbonatsburkar av fem möjliga.