Min fot var kanske inte så stukad ändå, för idag känns den nästan bra igen. Vågar dock inte googla på stukade fötter för då slutar det väl med att man sitter med en inbillad cancerdiagnos, jag vet nog hur det brukar bli. Men min granne sa att "det kan göra ont i veckor" och det gör det ju knappast längre. I alla fall inte hela tiden, bara om jag råkar lägga all tyngd på foten eller vrider till den lite konstigt.
Idag faller regnet, det har varit klass 1-varning på Österlen och då är man ju glad att man bara bor på nästan-Österlen eftersom regnet här inte var värre än ett ordinärt sommarregn. Fast nuförtiden känns det som att det utfärdas klass 1-varningar så fort det är risk för minsta lilla vindpust så det var kanske inte värre där än här.
Det är marknad här i byn den här helgen. Inte lika illa som Kiviks marknad, som är nu i veckan som kommer, utan mer som en försmak av helvetet tror jag. Nu har jag i och för sig aldrig varit på Kiviks marknad, men det räcker så väl att försöka ta sig förbi på väg någon annanstans under de dagarna. Bilköer och trängsel, det är ju inte sånt man vill ha när man valde landsbygd till förmån för att bo i en stad.
Jag hatar marknader, men har en sjuklig svaghet för det som här i södra Sverige kallas för "gräddbullar", vet faktiskt inte vad de kallas i övriga landet, "kokosbollar" heter det väl när det är kokos, men de som bara är chokladdoppade? Chokladbullar är ju det nya negerbollar, så det namnet funkar ju inte riktigt längre, men ja, ni fattar väl vad jag menar. Såna där smaskigheter som brukar säljas på marknader, och där brukar de också vara riktigt färska, till skillnad mot de som då och då säljs i butik. Bestämde mig för att jag var värd ett inköp och framåt eftermiddagen igår, när jag gissade att folkmassorna hade börjat glesna ut något, så smög jag mig neråt marknadsplatsen.
Vad jag hatar med marknader är följande, utan någon inbördes ordning: Trängseln, ofta i kombination med helvetisk värme. Kombinationen av ljud från karuseller, gnällande/skrikande barn, tjatande föräldrar, lika tjatiga försäljare av diverse mirakelprodukter samt taktfast danzbandzmuzik som mal på non stop från arla till särla. Åsynen av allt onödigt skit (undantag: ovan nämnda gräddbullar) som säljs och som folk köper som om det inte finns någon morgondag. Åsynen rejält tilltagna människor i rejält tilltagna t-shirts med indiantryck i kombination av hängande bermudashorts (män) eller grällt mönstrade tights (kvinnor) eller någon annan tacky outfit. Åsynen av svettblanka karlar med bar överkropp. ÅSYNEN AV FOLK ÖVERHUVUDTAGET.
Här smög jag som en tjuv om natten, fast mitt på ljusan dagen då, med förhoppningen att inte träffa någon jag känner som skulle bevittna denna min skamliga utflykt till detta white trash-Sodom och Gomorra. Dessvärre var gräddbulleståndet placerat JÄTTELÅNGT bort med utgångspunkt från där jag inledde mitt sökande, så det var en extremt utdragen pina. Till min förvåning såg jag att Sverigedemokraterna hade ett stånd där de stod och skyfflade ut reklampåsar inför valet får man förmoda. Trodde inte att marknader hade något politiskt innehåll, men tiderna förändras och här stod nu nynazister bland mirakeltrasor och brända mandlar som om det var helt i sin ordning. I spetsen för deras tvivelaktiga skara stod dessutom en f d granne till mig som tydligen har blivit Gamla Ankeborgs motsvarighet till Jimmie Åkesson. Fick göra en rejäl kringgående manöver för att undvika att våra vägar skulle mötas och han bara NÄMENHEJJE, som om jag var någon som gick som barn i huset i Hitlers bunker. En sådan skam skulle jag nog inte överleva. Lyckades till slut hitta gräddbullarna utan att bli igenkänd av någon (hoppas jag).
Ser just nu Alexander Zetterman hoppa Falsterbo Grand Prix på tv, prestera en felfri runda och överösas av beröm från kommentatorerna samt publikens jubel innan han red ut med sitt stoneface där han dock kostade på sig två sekunders leende. Mycket vatten har runnit under många broar sen man såg honom hänga runt halsen på en liten vit B-ponny och en gubbe i publiken fick fnatt och vrålade "RÄDDA HENNE (sic!), HON BLIR IHJÄÄÄÄLTRAMPAD" långt innan han damp i backen från den oansenliga höjden av kanske 125 centimeters mankhöjd. Det var tider det. Borde kanske börja känna mig gammal nu. Det gjorde jag innan när jag löste korsord och det stod "förr underkänt betyg" och jag trodde det skulle vara BC eller vad det nu kan ha hetat på den gamla goda tiden när betyg hette stora och lilla A, B eller C eller kombinationer av dessa, men då var det IG. Det trodde jag man hade nu med, men nuförtiden heter det tydligen "F" när man är underkänd. När hände detta?
Åter till Falsterbo. Såg Helena Lundbäcks man (minns ej vad han heter) tvärvägra och flyga över huvudet på sin häst, vilket ju bör vara att betrakta som ytterst förargligt när man är professionell ryttare, men istället för att bara kliva av banan med vredgade steg som de flesta brukar göra så repade han av lite gräs till sin häst och gav den att äta. Så gulligt!
Ja, det var väl allt för stunden, nu måste jag fokusera på Falsterbo inför omhoppningen av GP. Återkommer om regnet fortsätter, annars blir det väl vedhuggning och annat trevligt analogt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar