Vegeterar i någon form av komaliknande tillstånd. På grund av ett missförstånd, orsakat av att jag uppenbarligen har tappat förmågan att läsa skriven information, så var jag i skogen hela två timmar innan det var dags att möta upp med viltspårgänget, hej missad sovmorgon liksom. Dessutom hade jag föreställt mig att det inte skulle ta så himla lång tid med viltspåret (BIG MISTAKE, det tar alltid lång tid) så jag tog bara med en liten ynklig macka eftersom jag räknade med att vara hemma till lunch. Vilket jag alltså inte var, utan mer till kvällsmat.
Kom alltså hem, kokade spaghetti och slängde ihop en pastasås baserat på rester. Åt och är nu till lika delar proppmätt och dödstrött. Sov nämligen som en kratta i natt eftersom jag skulle upp tidigt (helt i onödan som det ju visade sig) och min telefon hade låg batterinivå och är extremt kinkig med laddarens placering, den åker ur hur lätt som helst, utan att man ens petar på den, och eftersom jag har mobilen som väckarklocka så sov jag därför "oroligt" eftersom jag var rädd att sladden skulle åka ur och telefonen skulle ladda ur sig själv och därmed inte heller ringa (avd: Bekymmer som inte fanns innan man skaffade SMARTPHONE). Ovanpå det en lång dags färd mot natt i tryckande klibbig värme och en miljoner myggor och lite för lite att dricka i förhållande till mängden svett som producerades vid raska promenader backe upp och backe ner från arla till särla. Så det finns väl förklaringar till varför jag sitter här nu och känner att jag eventuellt aldrig mer kommer att röra mig ur fläcken.
Önskar inget hellre än att få gå och lägga mig, men dum som jag var så slängde jag upp två filmklipp på Youtube och det tar ju HUNDRA ÅR för dom att laddas upp. Nu kan man ju invända att datorn väl kan stå och jobba med det utan att jag behöver övervaka, och det är sant. Det är mest bara störigt att behöva göra så, vi lever ju liksom inte på 56k-modemtiden. Dessutom ska jag maila youtubelänken till människor i min relativa närhet som inte har Facebook och jag är ju sån att jag vill ha saker gjorda, ej hängande över mig som ett Damoklessvärd.
Mer att berätta: Har fått en sticka inkörd upp under ena tumnageln som jag kommer att försöka operera ut på något sätt med hjälp av nål och pincett eftersom det gör så SATANS ont varje gång tummen råkar nudda vid något = ganska ofta. Eftersom det även inkluderar tangentbordet är det väl lika bra att jag tar tag i det på direkten. TJIPP (som Bengt Alsterlind sa i tv-programmet HAJK om någon minns).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar