Saker jag stör mig rätt så rejält på just punkt nu är: folk som köper hus och sedan river ut allting för att "sätta sin personliga prägel" på det. Sånt djävla slöseri med resurser att jag knappt finner ord. Okej att man vill måla och/eller tapetsera om. Det är kanske inte jättefräsigt att leva med flottfläckiga strukturtapeter från omkring 1987, speciellt inte som man kanske tänker sig att bo där en längre tid. Fast medaljongtapeter och annat stormönstrat som var det fulaste som fanns omkring 1987 är tydligen jätteinne nu så håller man bara ut tillräckligt länge som kommer även strukturtapeter att förvandlas till en våt dröm för Sköna Hem och Elle Interiör-knarkare. Nä, men i alla fall. Lite färg och tapeter för att fräscha till det hus som Egon, 87, framlevde de sista ljuva åren i kan jag väl ha viss överseelse med. Men folk som köper hus och sen sliter ut fullt fungerande grejer för att de inte gillar träslaget på köksskåpen, diskbänkens placering, fönstrens storlek, att ytterdörren öppnas åt höger eller att tvättstugan ligger där man hellre hade velat ha en walk in closet. LÄGG NER DETTA, för jag blir så provocerad. Det finns liksom ingen fördragsamhet med någonting någonstans. Man kan inte acceptera att "jaha, nu har vi köpt en ordinär 60-talsvilla och då är köket inte större än så här" eftersom man BYGGDE SÅ SMÅ KÖK PÅ 60-TALET, utan det rustika franska lantköket på 50 kvadratmeter ligger endast ett saftigt ROT-avdrag iväg. Och Gud förbjude att någon skulle finna sig i att bo utan badkar, nej då ska det genast rivas ut en fullt fungerande duschkabin och installeras ett helt djävla spa som om livet hängde på att få ligga och löka sig i fesljumna bubblor om lördagskvällarna.
Då kan jag tycka: Men köp ett sånt hus då. Eller bygg ett nytt, så får ni precis som ni vill ha det. Sluta upp med att helt hysteriskt renovera bara för renoverandets egen skull. Det är så DJÄVLA onödigt och känns rätt förmätet med tanke på att en rätt stor del av världens befolkning inte ens har ett tak över huvudet. Okej, de får inte mer tak över huvudet för att folk sitter i en furupanelklädd gillestuga och är nöjda med det, men det känns som sagt onödigt och slösaktigt att riva upp golv och tak och flytta väggar bara för att det inte ser ut som EXAKT ens drömhus. Det blir ens hem i alla fall, oavsett om det inte råkar vara man själv som varit delaktig i det arkitektritade. Man vänjer sig vid att ha diskbänken på fel håll, eller kyl och frys på ett annat ställe än där man själv tänkt sig. Det går att leva även om man inte har ett panoramafönster i vardagsrummet och trädäck i alla väderstreck. Man dör inte bara för att man inte har plats för en matsalsmöbel i ek för 14 personer (att användas vid konfirmation, student och något enstaka annat tillfälle). Jag lovar. Hear my voice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar