Jag har blivit riktigt god vän med vår närmaste granne. Till skillnad från de verkligt ONDA grannarna Tengil och Katla så är de här inte det minsta onda. Tvärtom, det är något nästan frireligiöst över dom. För den som inte är uppvuxen i Bibelbältet och vet vad det innebär att vara frireligiös så kan jag förklara att om man är som folk är mest, men varken super, svär, skattefifflar eller tjuvjagar så är man nästan lika säkert som amen i frikyrkan med i Pingströrelsen, Missionsförbundet, Filadelfia eller någon annat ickestatskyrkligt samfund. Nu tror jag egentligen inte att de är så värst religiösa av sig, åtminstone ger inte pappan (som ofta är på besök) intryck av att vara någon pastorstyp. Men de är liksom sådär rejält präktiga. Ordningssamma och pedantiska och gräset ska klippas enligt särskilda mönster och blomkrukorna på altanen ska matcha både varandra och trädgårdsmöblerna. Till skillnad från Tengil och Katla verkar de inte lida av att bo grannar med oss, som inte tror på konsumtionssamhället och där hela hemmet är ett himla hopplock av gammalt och ärvt och loppisfyndat och där således ingenting passar ihop med någonting. Det finns inte en enda röd tråd i vår heminredningslinje, men som sagt, de verkar inte bry sig fastän de är såna pedanter själva.
Ja, men hur som helst så har vi börjat småprata med varandra om de råkar vara ute och tvätta bilen eller putsa fönstren eller rensa ogräs i samma veva som jag kommer hem från jobbet och travar ner till brevlådan för att hämta posten, och det är nästan lite trevligt. Vi har ju ingenting gemensamt förutom att vi är ovänner med Tengil och Katla, men få saker förenar ju en så mycket som att ha en gemensam fiende. Idag fick jag till exempel reda på att grannen tyckte att eget vatten var det roligaste som fanns med att ha hus, och när de köpte sitt hus så "hade de för sig" (de köpte huset av en släkting) att det fanns en egen brunn. Men det visade sig att den som hade för sig det hade för sig fel, för den brunnen finns på vår tomt. Fast vi använder den inte. Så de har fått borra en egen brunn för dyra slantar och dessutom blev den inte tillräckligt djup så det har mest varit elände med den, men nu verkar den fungera. Allt det här ståhejet med brunnen har gått ut på att kunna ha tomten täckt av vattenspridare så att gräsmattan förblir smaragdgrön även om det är ökentorrt, och det utan att det kostar ett öre. Fast, som grannen sa, pumpen drar ju ström så det kostar ju ändå. Men när hon hade sagt det till sin sambo hade han nästan gett henne onda ögat, så det var tydligen känsliga grejer det där. Bäst att hålla en låg profil i ämnet.
Förra sommaren råkade en av vattenspridarna sprida lite väl långt och Tengil och Katla blev asförbannade över att en decimeter tomtremsa blev begjuten av deras vatten. Det kan man ju tycka är lite snarstucket, men det finns ju ingenting som Tengil och Katla INTE blir asförbannade över, så även om vi, som på sin höjd vattnar lite i grönsakslandet om det ser ut att börja sloka, inte förstår oss på det roliga med att ha brunn och en massa vattenspridare så uppmuntrar vi förstås detta bevattningsprojekt. Allt som kan reta upp Tengil och Katla är positivt, för då kanske de någon gång tänker att det här djävla stället kan man ju inte bo på. Har sagt innan att den dagen vi ser Tengils borg på Hemnet så ska vi dricka oanständigt mycket champagne. Funderar nu på att även bjuda dessa grannar på oanständiga mängder av denna ädla dryck, fast de vill kanske hellre ha brunnsvatten. Man får se lite hur det utvecklas det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar