Sådär. Har nu genomfört årets Humlestafett (ja, en del av den i alla fall) för första gången på tre år. Är nöjd med att ha kunnat vara med, vilket jag och många med mig inte trodde när fotskadan från helvetet dök upp och uppförde sig som om den hade kommit för att stanna. Är dock inte så jättenöjd med min insats. Det kändes tungt, motigt och JOBBIGT. Plus håll och blodsockerfall. Plus att jag vaknade klockan sex i morse och hade DJÄVULSK spänningshuvudvärk som inte har börjat släppa förrän typ nu, tolv timmar senare.
Och så gick det ju långsamt, förstås, men det var det väl ingen som hade räknat med något annat. Låtarna som hanns med var O'Malley's Bar, Black Rose och delar av Hallowed Be Thy Name. Många sprang om mig, jag sprang om två. Inte jättemycket att bli imponerad över direkt.
Men men. Vi kom ju runt i alla fall. Och på en skaplig tid (inte min, men som tur är har jag ju snabbare lagkamrater). Och nu kan det ju faktiskt bara bli bättre. Bara att fortsätta harva på i löparspåret.
Det blir dock en annan dag, nu blir det först oxfilé på planka från Sankta Klara med min man och hans kompis Johan. Sedan ska vi se Låt den rätta komma in, den amerikanska versionen. Oddsen för att jag kommer att somna på soffan innan filmen är slut är inte jättehöga, känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar