I Melodifestivalens skugga

Sitter här och småsurar över att kvällens avsnitt av Downtown Abbey utgått till förmån för Melodifestival. Fast det kanske är lika bra, för jag är ändå så trött att jag förmodligen hade somnat vid första antydan till lägre tempo i en redan från början rätt så maklig produktion.
Lyssnar på musik i hörlurar eftersom min man spelar Guitar Hero med varierande framgång bredvid mig i soffan. Som första förslag på låtar som youtube tycker att jag ska lyssna på, baserat på vad man brukar lyssna på i vanliga fall, var Lena Andersson och Är Det Konstigt Att Man Längtar Bort Nån Gång? Misstänker nu att min dator har blivit hackad av någon svartpensionär som har gratislyssnat på gammalt örongodis.

Jag har varit i Stockholm på kurs i veckan. En dag och en natt. Hann även med en blixtvisit hos Erik&Lisa i Tyresö. Dit skulle jag åka buss från Gullmarsplan. Till Gullmarsplan skulle jag åka tunnelbana från järnvägsstationen eller förlåt CENTRAAAAALEN heter det ju. Jamen det skulle väl till och med jag klara av, tänkte jag. Hade fått tydliga instruktioner av Lisa vilket bussnummer som gick till Tyresö, vilken hållplats jag skulle stiga av på och vilken kod som skulle sms:as till vilket nummer för att få åka med bussen eftersom begrepp som "biljetter" och "kontanter" uppenbarligen inte längre är förenligt med kollektivtrafik. Allt det där viktiga hade jag skrivit ner på en post-it-lapp som jag lagt bredvid en plastficka med tågbiljett, hotellbokningsbekräftelser och andra viktiga papper. Tyvärr för mig så låg lappen fortfarande kvar på bordet medan jag och resten av grejerna befann mig på tåget till Stockholm. JAMEN LÄTT, tänkte jag, alla uppgifterna fanns ju i ett mail på Facebook, och jag har ju faktiskt internet i min stenålderstelefon. Även om jag bara har "mobilsurfat" typ tre gånger i hela mitt liv, men nu skulle jag minsann logga in på Facebook och kolla upp detta.
Sagt blev gjort. Det gick långsamt men bra tills jag kom till stället där jag blev ombedd att ange mitt lösenord. Jag vet väl fan inte vad jag har för lösenord. Jag trycker in en kombination av bokstäver och siffror som bygger på att jag flyttar fingrarna på ett speciellt sätt på TANGENTBORDET. Inte på någon sketen knappsats på en mobiltelefon. Och plötsligt blev jag helt blockerad och kunde inte för mitt liv frammana i vilken ordning tangenterna sitter och översätta detta till knappsatstryckningar. Qwerty kan man ju, men resten? Fick panikringa till Nikky och fråga vilken tangent som sitter längst ner till vänster. PINSAMT. Och ja, som alla redan säkert tänkt, jag kunde ju dessutom ha ringt Lisa och frågat direkt. Men ibland ska det ju vara lite krångligt.

Ingen risk att jag kommer att använda "Facebook i mobilen" med den här luren i alla fall. Allting tog nämligen så lång tid att man hann börja minnas hur det faktiskt var att surfa på ett 56k-modem. Min telefon har nog marknadens minsta skärm, så jag fick nästan förslitningsskador i tummen för att läsa ett meddelande på cirka tre rader.
Men men. Nu skulle här åkas buss, fast först tunnelbana. Hade varit förutseende nog att ta med mig en REMSA från min man och min senaste Stockholmsresa. Alltså en sån där pappersslamsa som man stämplar i tunnelbanan (vet inte om dom funkar på bussar också, förmodligen, men nu skulle jag ju vara MODERN och åka på sms-biljett).
Min man har bott i Stockholm, så när han och jag är där tillsammans så kan jag lobotomera bort logistikcentrum av hjärnan och liksom bara hänga med., alltså hittar jag nästan ingenstans. Gissningsvis så anade han detta, för han hade inpräntat i mig att jag skulle ta gröna linjen söderut för att komma till Gullmarsplan. Nu följer något mycket pinsamt. Jag tog mig ner i tunnelbanan. Jag passerade spärrarna, fick REMSAN stämplad och hakade på den väldiga massan av folk som skulle hem från sina jobb med grön linje söderut. Stod inte i vägen i rulltrappan eftersom infödingarna då lär vara i stånd att döda en med sina bara händer. Kom ner till perrongen. Ett tåg kom in. Och då tänkte jag...Nej, det där är fel tåg, det är ju blått och jag skulle ju åka med grön linje...Så jag stod kvar och väntade på det gröna tåget. Som aldrig kom. Eller som Erik sa när jag bekände mina En annan del av Köping-skills efteråt: Till och med du måste ju fatta att det inte skulle funka att ha det så.  Och jag bara: Hahaha, nej det är klart. Fast så djävla solklart tycker jag nog inte att det är.
Ja, nu fann jag mig ju förvisso GANSKA snabbt och eftersom tunnelbanetågen dyker upp i ungefär samma omfattning som slagen i en normaltränad människas vilopuls så var det ju ingen fara på taket. Tunnelbana är lite nervöst, åtminstone för mig som har livlig fantasi. Man vet aldrig vem som är latent men potentiell mördare och som kan flippa ur om man råkar glo på fel sätt eller stå för nära eller överhuvudtaget bara råka bete sig på ett sätt som misshagar. Ställde mig bredvid en ung kille med cello eftersom det kändes som att unga killar som spelar cello kanske inte per automatik är bindgalna, slåss med kniv och poppar Rohypnol som om det inte fanns någon morgondag.
Kom fram till Gullmarsplan med livet i behåll, hittade rätt busshållplats, hittade rätt buss, körde triumferande fram min stenåldersmobil med sms-biljetten under näsan på chauffören, men han viftade undan mig som om jag vore pestsmittad och tittade inte ens på sms:et som skulle kunna ha varit skickade av Kalle Kanin istället för av SL. FEMTIOFYRA SPÄNN ÅT HELVETE, tänkte snåla jag. Fast, som en annan busschaufför sa för ett tag sen när jag skojade om han inte skulle fråga mig om jag skulle ha hel eller halv biljett som han hade frågat tjejen som klev på före mig, det blir ju dyrt om det kommer en kontrollant. 

Ja, men annars vet jag inte om jag klantat mig så värst. Tåget hem var försenat, förstås, på grund av att det stod ett trasigt tåg i vägen i Katrineholm och det var "lite ont om spår". På alla andra stationer utmed vägen kom det sedan meddelanden i stil med Ja, nu är vi snart framme i Mjölby och vi är cirka 14 minuter försenade. För er som ska resa vidare till Värnamo klockan 17.08 så inväntar det tåget på spår fyra. Hygglo-SJ-och-lokaltågtrafiken hela vägen. Utom när vi kom till Hässleholm klockan 20.15, för då lät det Ja, för er som skulle ha rest vidare med Öresundståg mot Kristianstad Karlskrona klockan 20.12 så har det tåget tyvärr gått och ni får invänta nästa som avgår klockan 21.12 från spår 1b. Att stå en timme och dumglo i Hässleholm när man a. varit uppe till sent dagen innan pga trevlig samvaro med Erik&Lisa, b. sovit pissdåligt pga ÅTTIOSÄNG på hotellrummet, som kändes som 40 cm innan natten var till ända, c. är trött pga mastig kurs hela dagen och d. har suttit på ett tåg i drygt 4 timmar, känns inte lockande. Kändes rent av skittråkigt, men som väl var lyckades jag trixa mig vidare med pågatåget Hanna Från Arlöv vid halv niotiden och kunde slutligen hinna med Skåneexpressen linje 3 hem till mitt ljuva hem och säng.

Ja, sen har det varit jobb och kalas och spårkurs för hela slanten fram till nu. Nu är jag ganska slut som människa. Har även städat, handlat, gjort müsli, lagat mat och hade en intention om att betala räkningar, men det får FAN vänta tills imorgon. Nu blir det sängen, inte melodifestivalen.