Jamenvadfan. Man hinner knappt stiga upp förrän det är dags att gå och lägga sig, eller nu överdrev jag en hel del faktiskt. Men man hinner knappt komma hem från jobbet förrän det är dags att försöka ge sig själv åtta timmars marginal innan det är dags att trampa vidare i grottekvarnen igen. Eller hur man nu gör, grottekvarnens stenar var ju så tunga att ingen människa kunde mala med dom. Enligt den nordiska mytologin då, här gäller det att redovisa sina källor.
Det är som med Damoklessvärdet, fast Damokles är det inte många som har hört talas om nuförtiden, även om många använder uttrycket "det hängde på håret" utan att ha en aning om vad de pratar om. Speciellt inte folk, företrädesvis män, som säger "det hängde på det berömda" och liksom antyder att det skulle röra sig om könshår. De är ju helt felunderrättade. Damokles var en kille som vid något tillfälle sa till kungen av Syrakusa att det där med att vara kung var väl ingen konst, typ. Och en dag tröttnade kungen på detta tjat och frågade Damokles om de inte skulle ta och byta plats för en dag. Det tyckte Damokles verkade festligt och tackade glatt ja, men det skulle han förstås aldrig ha gjort eftersom han under en hel bankett fick sitta med ett tungt svärd upphängt i ett hästtagel ovanför sitt huvud. Så är det nämligen att vara kung, man kan inte slappna av en enda sketen sekund, EVER.
Ja, så nu vet ni det. Om någon mot all förmodan svävat i ovisshet tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar