Ibland blir man, eller åtminstone jag, lite trött. Ofta inträffar detta när jag läser kvällstidningar, och man skulle ju då helt enkelt kunna säga: Sluta upp med såna dumheter. Men dumheter är svåra att undvika.
Dagens irritationsmoment handlar om ofrivillig barnlöshet. Och OKEJ, jag erkänner direkt, jag har aldrig varit i den sitsen, så det är ju lätt för mig att ha åsikter, men för den skull kan man ju få tycka lite. För den som inte orkar klicka sig fram till artikeln handlar den alltså om ett par som har varit ofrivilligt barnlösa, fått ett barn genom provrörsbefruktning och nu "förvägras" skaffa ett syskon till detta barn eftersom det tydligen finns en landstingsregel som säger "ett barn får minsann räcka".
Och ja. Det kan man ju verkligen tycka att det gör. Eller det tycker jag. Om man nu inte kan få barn, hur mycket skattepengar är det rimligt att samhället ska lägga ner för att folk till varje pris vill sprida sina egna gener? Det är ju inte som att hela mänskligheten står och faller med att just detta barn måste komma till världen, jorden är väl redan djävligt överbefolkad som den är, och vi (som i vita rika västerlänningar) är ju inte direkt piskade att skaffa barn för att få någon som försörjer oss på vår ålders höst.
Jag tycker inte det är en självklar rättighet att till varje pris kunna skaffa biologiska barn. Inte när det finns så många barn som saknar både föräldrar och möjlighet till ett drägligt liv. Gör det lättare att adoptera, kan jag ju tycka vore en lösning. Fast då får man väl ett gäng av de här olyckliga rotlösa adopterade på halsen. Hur man än vänder sig har man röven bak.
Men jag tycker, för att återgå till artikeln, att folk kunde vara lite tacksamma för att de åtminstone fått ETT barn i valet mellan noll och ett. Men nähä, då ska det istället vara en (statligt subventionerad) rättighet att skaffa syskon. Eh, jaha. Man snålar in på det mesta i den offentliga sektorn, men det är klart att det måste finnas en slant över för att just den här individen till varje pris måste se sin personliga genpool gå igen i en egen avkomma, och gärna mer än en gång.
Ibland tycker jag att det är läge att stanna upp och betrakta det man har, och sluta snegla så djävla missunnsamt på det man inte har. Och ibland kanske man till och med helt enkelt bara skulle kunna ta och GILLA LÄGET? Alla är helt enkelt inte fertila. Är det verkligen en mänsklig rättighet att vara det?
Så. Nu var det sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar