Jamen nu ska ju man ju inte tro att gårdagens frågetecken kring ett inköpspris av en fådd fastighet har rätats ut, trots långa telefonsamtal med myndighetspersoner och ännu längre telefonköer innan man slussades in i paradiset. Jag ringde till Inskrivningsmyndigheten. De kunde konstatera att den fådda fastighetens tidigare ägare hade ärvt den, vilket jag också visste. Denna person hade i sin tur ärvt den av en annan person, som hade ärvt den av ytterligare ett djävla lik. Sen kunde Inskrivningsmyndigheten inte se längre bakåt i tiden, så jag uppmanades att ringa Landsarkivet i Härnösand. Det gjorde jag (34 minuter i telefonkö), och de kunde berätta exakt samma sak, sedan kunde de inte heller se längre bakåt i tiden på datorn. Utan då var det fråga om att "gå ner och titta i böckerna". Jag trodde lite enfaldigt att jag kanske skulle kunna hänga kvar i luren och vänta, men det här var mer som än i Änglar och Demoner när Tom Hanks ville in och kika lite i Vatikanens heliga dokument från tidpunkter då Frälsaren gick omkring i kortbyxor och pallade äpplen. Man var tvungen att göra en beställning av detta, och normal handläggningstid var två till två och en halv vecka. Jag gjorde denna beställning och fick ett mäktigt diarienummer, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.
Efter detta tappade jag tålamodet litegrann och ringde upp Skatteverket (18 minuter i telefonkö) och frågade vad de egentligen ska med de här uppgifterna till. Är det verkligen rimligt för beräkningen av vår reavinstskatt idag att veta att någon har betalt typ tvåhundra riksdaler och en ko för denna fastighet en gång i tiden, innan alla började trilla av pinn och ärva varandra? Det tyckte inte personen jag pratade med på Skatteverket. Hon tyckte att jag skulle använda 150 % av 1952 års taxeringsvärde istället. Jag invände att hennes kollega hade sagt att man bara fick det om man ägde fastigheten 1952, men det var tydligen en tolkningsfråga. För säkerhets skull skulle jag bli kopplad till en av Skatteverkets experter på fastighetsförsäljning. Tyvärr var de upptagna allihop, men plötsligt fick hon jag pratade med syn på någon som var "lite halvduktig". Denna person rådfrågades, och enligt denna halvexpert var det ok att använda 1952 års taxeringsvärde. Då var nästa fråga hur man får tag på denna siffra, och efter lite trixande hit och dit så fick jag en e-postadress till en av Skatteverkets avdelningar som sysslar med taxeringsvärden. Så nu har jag mailat och frågat om de möjligen kan bistå med denna information. To be continued, som det brukar heta.
Jag är dock väldigt positivt överraskad över hur sjukt trevliga alla myndighetspersoner är. Om jag hade varit anställd på Skatteverket så skulle jag gissningsvis vara så uttråkad och bitter att jag hade gråtit i luren varje gång någon ringde mig. Men alla är glada och trevliga och snälla och hjälpsamma, att de sen inte kan få fram informationen man behöver är ju kanske inte deras fel. Det är ju tanken som räknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar