Jag är sjukt förkyld, eftersom jag har umgåtts med den vandrande virusbomben Adrian (1.5). Det är priset man får betala när man inte kan låta bli att pussa en liten prins. Innan Adrian föddes var jag inte förkyld en enda gång på över FYRA (4) år. Sen räcker det med EN (1) dagishämtning så kraschar hela djävla immunförsvaret. Så kan det gå.
Sedan smittade jag min man, så nu går vi omkring och hostar lungorna ur oss och det känns, eller åtminstone låter, som att vi bor på ett sanatorium. Eller där låg de ju mest och vilade i sängar, enligt vad man har sett. Det gör inte vi, vi ligger i soffan och tittar på en sinnessjuk kannibalfilm från tidigt 70-tal. Det finns sämre sätt att tillbringa sina dagar på. Men det här med att vara sjuk känns ändå väldigt överskattat om jag får säga min mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar