Igår var det fan i mig plusgrader.
Smaka på ordet, P-L-U-S-G-R-A-D-E-R. Det var inte igår, eller ens i år. Och nu menar jag RIKTIGA plusgrader, inte såna som det blir mot väggen när solen står på. För igår var det mulet, men ändå plusgrader. Okej, det var bara en. Eller 0,9 för att vara mer korrekt. Men ändå. Det var inte minus. Det kändes nästan som i Narnia, när det börjar gå trögt för Vita Häxans släde för att snön smälter och man vet att Aslan är i antågande. Något lejon syntes inte till här i Ankeborg igår, men man kunde åtminstone föreställa sig att det kanske inte alltid ska vara vinter. För sedan såg jag jord för första gången på evigheter. BARMARK. Eller okej, det var egentligen på ett ställe där snöplogen hade gått lite för djupt och vårdslöst fram på kanten av en gång- och cykelväg, men ändå. Den skånska myllan, utan det där vita djävla snötäcket i vägen. Välkommen tillbaks.
Ja, sen i natt kom det förstås en decimeter snö, så det var ju inte mycket bevänt med de här vårkänslorna. Men man får gripa varje halmstrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar