Jag gillar purjolök. Eller porre som dansken säger. Igår när jag stod och lagade middag så noterade jag att mitt purjolöksbestånd i kylskåpet började tryta, så jag antecknade detta på min lista-där-jag-skriver-upp-saker-när-de-börjar-tryta-så-att-man-kommer-ihåg-att-köpa-hem-dem-sen, för jag är inte en person som lämnar saker och ting åt slumpen och så står man där sen utan sin purjolök när man är sugen. På purjolök alltså. Att äta alltså.
Ja, men hur som helst så tog vi en kvällspromenad några timmar senare. Och där, på gatan utanför huset där jag bor, låg en purjolök. Eller en porre, som dansken skulle ha sagt. Förmodligen tappad ur någons kasse på vägen hem från affären. Det var nästan som när Lotta på Bråkmakargatan helt otippat hittade en julgran när de var slutsålda i hela stan dagen före dopparedagen, och säga vad man vill om mitt liv, men det har nog aldrig förr påmint om en saga av Astrid Lindgren. Det var riktigt vackert.
Lotta behövde en julgran, jag behövde en purjolök. Vi gjorde båda vad som måste göras. Det är ju helt fantastiskt hur saker och ting kan ordna upp sig ibland. Det här var nog belöningen för min karma-godhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar