torsdag 30 juli 2009

When I picked the berry I didnt miss the blossom

Jag har inte vad man kallar dåligt ölsinne. Tvärtom. När jag dricker blir jag alldeles oerhört positiv till precis allting. Alla är trevliga, allt är roligt och framför allt verkar allt fullt möjligt att genomföra. Man tycker ju att man borde lära av sina misstag. Det vill säga, aldrig anta en utmaning i samband med alkoholintag, som jag gjorde under julfesten 2007. Man får utstå hån och spott och spe i månader efteråt. Eller år. Fråga mig, jag vet.

Men på årets after work bar det sig inte bättre än att Magnus försökte lura med mig och Christian på Åhus Triathlon. Christian backade direkt, men jag är ju som sagt väldigt positiv till min läggning. Särskilt när jag står i baren på Harrys med en stor drink i handen. Som någon annan dessutom betalat (jag minns inte vem, men tack). Det verkar helt rimligt att kunna simma 400 meter, cykla 2 mil och därefter springa 5 km. De två sistnämnda hade jag kanske klarat, trots att jag inte tagit ett löpsteg sedan lidandet under, men framför allt efter Göteborgsvarvet. Hela sommaren har gått åt till att gå och halta. Men 5 kilometer hade jag klarat på ren vilja, och cykla ett par mil är väl ingen konst. Däremot vet jag att jag ALDRIG har simmat 400 meter i hela mitt liv. Eller ja, kanske sammanlagt då. 10 meter här och 5 meter där blir kanske 400 så småningom. Men mycket till erfarenhet är det ju inte att komma med i sammanhanget. Jag tycker inte ens OM att simma. Eller bada.

Detta bortsåg jag dock från när jag yvigt lovade Magnus att genomföra Åhus Triathlon. Sedan dess har jag haft semester i evigheter och det var inte förrän idag när jag återgick till arbetet som jag blev smärtsamt medveten om detta:

Magnus: Har du anmält dig än?
Jag: Va? Men jag kan ju knappt simma! Jag klarar ju bara typ 25 meter...med dyna!
Magnus: Du har ju två veckor på dig att lära dig.

Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över, som Shakespeare skulle ha uttryckt det. Så efter jobbet fick jag lomma iväg till badhuset och köpa ett 10-kort. Whatever you fear you must face it, som det heter på ren svenska. Nu måste jag bara hitta min baddräkt. Jag var tvungen att köpa en när Barbie tvingade mig att gå på vatten-spinning. Så förutsättningarna är ganska goda.
Fast jag tänker inte ställa upp i Åhus Triathlon 2009. Men 2010 borde det vara rimligt att genomföra. Skam den som ger sig, och observera dessutom att jag är helt nykter nu. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar