Det är ett fantastiskt bärår i år, kan jag meddela för kännedom. Vi är ju mycket för att omvandla frukt och bär till alkoholhaltiga drycker, eller egentligen har vi ju bara testat äppelvin, men med stor framgång. Om vi får säga det själva alltså.
Av merparten av alla smultron vi plockat i år - cirka 10 liter, jag överdriver för en gångs skull inte, har vi gjort likör. Den blev jättebra, utom en flaska som av någon outgrundlig anledning började jäsa okontrollerat och i sinom tid helt sonika exploderade. Det var en stor flaska. Det var många bär i den stora flaskan. Dessa spreds med stor kraft över halva köket. Do not try this at home, säger jag bara. En ommålning av tak och väggar står nu ganska högt upp på dagordningen.
Igår besökte jag förra årets all time high hallonställe. Det vaktades i år av synnerligen ilskna jordgetingar. En gick till attack och stack mig rakt i näsan utan någon som helst förvarning, men med sådan kraft att jag tappade hinken (dock utan att spilla ett enda bär) under min hastiga reträtt. Efter en stund smög jag fram igen för att rädda skörden, men belönades raskt med en ny attack, den här gången rätt i solar plexus. Men ett bakhåll som skulle fått de mest slipade gerillasoldater att blekna av avund lyckades dock bären räddas utan fler incidenter. Det var med livet som insats, för alla vet ju att fler än sju jordgetingstick ofrånkomligen leder till döden.
Jag är lite sur på jordgetingarna nu. Så sent som förra veckan höll jag ett vackert litet försvarstal till jordgetingarnas förmån. Jag sa att de inte alls är mer aggressiva än vanliga getingar*, men det är väl klart att de blir lite sura om man klampar rakt in i deras bo. Ingen skulle väl drömma om att gå fram till ett sån där grått pappbollsbo och stoppa in näven och tro att man INTE skulle bli stucken, sa jag.
Jag talade uppenbarligen för helt döva öron, från jordgetingarnas sida alltså. Ordet snarstucken har numera tagits till en helt ny dimension. Jag ville för sjutton bara ha tillbaks de bär som rättmätligen tillhörde mig, men otack är världens lön som det heter.
* För ordningens skull vill jag även nämna att jordgetingar inte är en särskild art, utan bara en benämning på getingar som bygger bo under jord. Med "vanliga getingar" avses härmed de som bygger bo ovan jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar