Idag stötte jag på ordet kalvill, ett ord som jag personligen aldrig hört talas om förut. För den som inte önskar sväva i ovisshet kan jag därför berätta att kalvill är en typ av äpple som kännetecknas av dess form, som kan sägas vara knölig och åsig.
Jag undrar lite över när behovet av att ha ett ord för detta egentligen uppstod. Jag föreställer mig allvarstyngda män har vandrat under blommande äppelträd och haft viskande samtal om hur man på ett enkelt sätt skulle kunna skilja knöliga äpplen från icke-knöliga. Ett gigantiskt problem man brottats både länge och väl med i pomologiska sammanhang, där man rätt ofta sitter och samtalar om olika äppelformer. Runda, avlånga, släta, och så-de-där-knöliga-och-åsiga-som-man-inte-har-något-bra-namn-på. Det är jobbigt när orden inte räcker till. Tunghäfta uppstår. Missförstånd och jobbiga situationer radar upp sig i en aldrig sinande ström. Någon måste helt enkelt ta tag i det här, mumlades det i det pomologiska riksförbundets led.
Fast alla var inte lika bekymrade. Professor Gravensteiner hade till exempel varit och provsmakat lite väl friskt i förra årets cidertunnor inför årets äppelkonvent, och han tröttnade till slut på de andras mjäkiga velande. "Kalla det vad ni vill", sluddrade han med myndig stämma, och de andra äppelgubbarna vågade inte annat än att föra detta uttalande till protokollet, även om ingen riktigt förstod vad "kalvill" betydde. När professor Gravensteiner läste detta märkliga ord dagen därpå kunde han inte annat än att nicka gillande. Det är inte klokt vad jag är kreativ, tänkte han belåtet och belönade sig själv med en calvados till kaffet. Och på den vägen är det.
Så tror jag det har gått till, på ett ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar