Som alla vet, eller åtminstone borde känna till, så dängde jag min stortå i Göta Älvbron i samband med Göteborgsvarvet i maj. Nageln har sedan dess varit både blå och svart och för några veckor sedan valde den att lämna mig. Jag har tappat en miljon naglar i mina dagar, så den var varken sörjd eller saknad. Men den nya nageln som växer ut är däremot helt ondskefull. Den växer inte alls som naglar i allmänhet utan den gräver sig liksom ner i köttet istället, och den har nu orsakat en variant av nageltrång från helvetet. Själva nageln är bara några millimeter lång, men den växer ju hela tiden, fast åt fel håll, och det gör djävulusiskt ont kan jag berätta för den som inte har fantasi nog att föreställa sig detta av egen kraft.
På inrådan av min privata sjukvårdsupplysning (Barbie) ringde jag min vårdcentral för att tala ut, och jag blev rekommenderad att gå och visa min misär för distriktssköterskan. Så då gjorde jag det och fick träffa någon som nog var distriktssköterska på 1800-talet, för hon var fan helt senildement och verkade själv i stort behov av vård.
Hos distriktssköterskan, ett drama i en akt:
Distriktssköterskan (DS): Jaha, du hade visst något fel på foten?
Jag: Ja, jag har tappat en nagel och den nya nageln växer inåt istället, så det gör ont när tån stöter emot skon.
DS: Vem är din husläkare?
Jag: Cecilia.
DS: (antecknar på en lapp) Vilken fot är det?
Jag: Höger (tar av skon och visar upp min misär-stortå)
DS: Jaha, men den har du ju klippt av alldeles för långt.
Jag: Men jag har inte klippt den! Jag har ju tappat nageln, det här är den nya som har vuxit ut under!
DS: Ja, just det ja. Jaha, jag vet inte...Hur ser den andra foten ut?
Jag (tar av den andra skon och visar min andra fot).
DS: Jaha...Nej, det är kanske bäst att doktorn tittar på det här. Vem är din husläkare?
Jag: Cecilia.
DS (antecknar på lappen): Har du för trånga skor?
Jag: Nej, aldrig. Jag har de här hela tiden (pekar på mina magiska gymnastikskor med Kalle Anka-passform).
DS (helt allvarligt): Det är viktigt att man tar av dom ibland, så det inte blir för tätt.
Jag: Jo...jag har ju dom bara när jag är utomhus. Jag menade att jag inte använder några andra skor.
DS: Och du hade Christer som husläkare?
Jag: Nej, CECILIA!
DS: Ja just det ja. Nu är det ju lite köer, du kanske kan tänka dig att gå till någon annan också?
Jag (trött): Ja, det spelar ingen roll.
DS: Ja, men då skickar vi en kallelse.
Jag: Hej då.
Den kallelsen kan man nog se sig i månen efter, känns det som. Kan man inte ens hålla information som någon sagt för 10 sekunder sedan i huvudet så lär man väl inte vara förmögen till så mycket annat heller.
Nu har jag i alla fall tillverkat en enormt listig konstruktion bestående av sport-tejp och lite annat smått och gott från förbandslådan, som liksom drar bort huden från nagelns knivskarpa udd. Det gäller att inte stå handfallen när samhället vänder en ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar