Nu ska en del vägar få nya hastighetsbegränsningar. För mig personligen har det väldigt liten praktisk betydelse eftersom jag a. inte kör bil särskilt ofta, och b. alltid ser till att vara ute i så god tid att jag inte behöver ha bråttom. Men för andra, till exempel Aftonbladets trafikreporter Robert Collin, är det en mycket allvarlig fråga. Vi har blivit lurade, hävdar han upprört i en artikel i aftonbladet.se. Någon har tydligen lovat att det ska vara 130 på motorvägar, och så blev det bara 120. Snopet. Nästan som i Sagan om Mäster Skräddare, ni vet han med "det bidde ingen rock, det bidde ett par byxor, men de är färdiga på lördag". Man kan ju tycka att 10 km hit eller dit inte skulle spela någon djävla roll, men uppenbarligen har jag missat något fundamentalt.
Praktiskt taget hela Europa kör fortare, skriver Robert Collin med tangentbordet genomsyrat av bitterhet. Att kunna köra lika fort som tyskarna är viktigare än miljön och trafiksäkerheten, skriver han inte, men det står mellan raderna. Alla borde förstå vad det gör för konkurrensen inom Europa när våra grannar söderut bokstavligen kör ifrån oss, skriver han också.
Näe Robert Collin, jag förstår faktiskt inte det. Vad är det egentligen vi konkurrerar med resten av Europa? Det land som har flest 130-skyltar vinner? Eller är det "marknaden", detta mytomspunna väsen, som susar förbi på autobahn medan vi tröga svenskar puttrar i högerfilen, nedtyngda av 30-skyltar och miljötänk?
Och framför allt: Vart ska vi, och varför har alla så förbannat bråttom dit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar