261112

Det är bråda dagar i Danmark. Igår var det jobb och medarbetarsamtal och mera jobb från arla till särla och på kvällen hade min chef planerat in ett restaurangbesök och så kom vi så sent från jobbet att det i princip bara var att åka till hotellet, langa in datorväskan och bege sig iväg igen. Morgnarna har börjat 05.30 med morgonpromenad, därefter hotellfrukost, tandborstning och så iväg till jobbet. Min chef hämtar mig, för jobbet ligger kanske 20-25 minuters bilfärd från hotellet så det är inte som att man kan gå dit. Men idag skulle han iväg på något på morgonkvisten så han ska inte komma förrän 09.30, jag ska ändå bara skriva en rapport och det kan jag ju lika gärna göra på hotellrummet som på ett kontor på jobbet. 

Har en sån där liten miniförkylning som jag ibland får, som - tack och lov - oftast bara står och väger och sedan drar sig tillbaka utan något mer än lite trötthet, lite nästäppa, lite kill i halsen. Hoppas det blir så den här gången också. Fick erbjudande om gratis influensavaccin via det danska jobbet idag, men tackade nej. Dels brukar jag inte vaccinera mig mot den här vanliga säsongsinfluensan, dels fick jag ju feber och ont i lederna de senaste gångerna jag tog covidvaccin, och eftersom jag ska åka hem imorgon så har jag inte lust att stå på stationer och vänta och sedan sitta på tåg och skaka i frossa, det räcker gott och väl att ha sällskap av den här miniförkylningen. 

Försöker lära mig att hitta i den här stan, men det är som förgjort. Jag har ju ett väldigt dåligt lokalsinne, och den här staden gör det inte lättare för jag tror inte det finns en enda rak gata någonstans, allt går kors och tvärs och lutar hit och dit så att man fullständigt tappar känslan för var man är, var man har varit och framför allt vart man är på väg. Hotellet ligger vid ett torg, jag tycker att ett torg ska vara fyrkantigt och ha typ en anslutande väg i varje hörn så att man kan ta någon av dom och sedan konsekvent vika av åt samma håll och på så sätt ta sig tillbaks till utgångspunkten. Detta torg - CENTRUMPLADSEN - liknar mer en bläckfisk med tio armar som slingrar sig hit och dit genom stadskärnan och interagerar med andra bläckfiskar så att allt blir ett sammelsurium. CENTRUMPLADSEN ligger 600 meter från järnvägsstationen så man tycker att det inte skulle vara speciellt svårt att ta sig från A till B, men det är det. Eller har varit. I morse kom jag rätt på första försöket, inte för att jag hade något ärende dit men någonstans ska ju morgonpromenaden leda och jag har försökt förlägga den så att man passerar järnvägsstationen för att det någon gång ska kännas enkelt att ta sig dit och därifrån. Kände någon form av triumf när jag inte en enda gång behövde konsultera Google Maps och när jag dessutom hamnade på en gata som jag kände igen från när jag var här i december förra året, men då bodde på ett annat hotell som morgonpromenaderna utgick från. Det finns kanske hopp även för mig?

Nej, nu är det väl bäst att få lite gjort innan dagens övriga arbetsuppgifter attackerar. 

 

261110

Nu är jag i Danmark. UTOMLANDS! som de tjoade i filmen Kärlek och andra diagnoser när de åkte över Öresundsbron. Resan gick bra förutom att internet på tåget mellan Köpenhamn och Odense var fruktansvärt segt. Där fick man för att man skulle vara flitig och jobba under tiden man färdades mellan A och B. Tog typ 10 minuter att bara öppna en mapp, att sedan öppna och arbeta med ett dokument var inte att tänka på om man ville behålla sina sinnen i fullt bruk. 

Kom fram till hotellet, gick ut och provianterade eftersom jag tycker det är trist att sitta på lokal helt mol allena. Satt istället i hotellsängen och åt Skyr och granola ur ett glas, eftersom jag inte hade någon tallrik. Ej särskilt exklusivt med andra ord. Under tiden tänkte jag att jag skulle engagera mig lite i det sportsliga så att man hade något samtalsämne till det danska fikarummet, började därför kolla på ishockey där Danmark mötte Kanada. Gav upp i mitten av andra perioden när Kanada ledde med 6-0, det var för mycket utklassning plus att jag inte tycker ishockey är speciellt intressant. 

Gjorde istället den där "utmaningen" som "alla" tydligen gör nu, att man ber Chat-GPT att göra en bild av en baserat på vad den vet om en. Såhär blev jag i AI-tappning:

Helt okej med häst, höns och blommor (saknar dock hundar men har nog aldrig konsulterat chat-GPT i något som rör hundar så det kan väl inte den veta då) i bakgrunden, men vad är det för himla medeltidsoutfit? Tillsammans med de svartsminkade ögonen (som definitivt inte heller är ett kännetecken) så känner jag mig som hon Lagherta eller vad hon nu hette i Vikings som var gift med han Ragnar Lodbrok, minus hårsvallet dårå. Jaha, då har jag slösat lite på jordens begränsade resurser utan någon som helst anledning. Det var ju tråkigt. Därefter tränade jag ett pass tabata med Vibes, det gick rätt så bra utom en övning där man skulle göra någon variant av plankan och där jag bara gled på heltäckningsmattan. Men någon nytta har det väl i alla fall gjort för jag känner lite träningsvärk idag.  

I morse var det upp tidigt och traska sin lilla morgonpromenad innan hotellfrukosten, blir inga 10 000 steg annars för jag vet sen gammalt att jag är dödstrött efter en heldag med bara danska i öronen, och då lockar det inte att ge sig ut på tur. Min chef skulle hämta upp mig utanför hotellet 07.20 SHARP och man vill ju ha gott om tid till hotellfrukosten som slog upp portarna 06.30. Det var jag och en karl som satt i andra änden av restaurangen, men det hördes ända bort till mig att  han led svårt av en mansförkylning. Han satt och drog snudd på oupphörligt in snor i näsan på ett oerhört ljudligt sätt som var oerhört irriterande. Hade god lust att gallskrika åt honom att för helvete gå och snyta sig istället, men så gör man väl inte antar jag. 

Nu har det varit jobb hela dagen och nu sitter jag och väntar på min chef för transport tillbaks till hotellet. Ska sedan ut och proviantera inför kvällen och morgondagens lunch, sedan ska vi tydligen ut och äta på lokal imorgon kväll, jag, min chef och min närmaste kollega på danska siten. Over & out for now. 

Mörka vrår

Har läst Mörka vrår av Lina Arvidsson. Har tidigare läst Dö för dig, Ett hem att dö för, Blåmärken, Rötter av blod och Mitt namn, ditt blod av samma författare och tyckt lite blandat om dessa böcker. Detta är handlingen: 

Annie Ädel arbetar som väktare i Stockholm och drömmer om att komma in på polishögskolan medan hon trängs med pojkvännen Wille i en etta i ytterförort. När de får erbjudandet att ta över Willes barndomshem, det enorma och vackra Djupänge i Hälsinglands skogar, tackar de ja. Flytten skulle innebära en chans för dem att börja sitt gemensamma liv på allvar och de gläds åt att smida planer inför framtiden. Men Annie märker snart att huset ruvar på mörka hemligheter. Varför är Willes mamma så tyst? Vart tar Wille vägen om kvällarna? Och vem är barndomsvännen som han tycks vilja undvika till varje pris? Konflikter stiger till ytan i takt med att det förflutnas spöken gör sig påminda och tillvaron känns med ens allt annat än idyllisk. Alltmedan höstens mörker tätnar finner sig Annie ute på djupt vatten.

Jag tyckte den här boken var rätt bra. Kanske lite väl långrandig ibland, men den trasslade sig ändå framåt i rätt rask takt med lite oväntade vändningar här och där. Kanske att karaktären Annie Ädel emellanåt kändes lite väl too much för att vara sannolik, men ja. Man kan inte få allt. Den här boken får tre och ett halvt mordförsök av fem möjliga. 

261109

Då var det måndag igen efter en helg med egentid. AAAH vad jag älskar det. Innan när min man hade jobb så hade jag ju i alla fall några timmar på eftermiddagen med enbart me, myself and I, men nu när han är hemma hela dagarna så får jag ju inte ens det. Ja, nu är det ju inte primärt mig det är synd om i det sammanhanget, men ändå. Mitt behov av att vara ensam gränsar till oändligt. När jag träffade min man så tänkte jag ett bra tag att vi kunde vara särbos. Vi bodde då ungefär en timmes bilkörning från varandra, tillräckligt nära för att man skulle kunna träffas även i veckorna om man kände för det. Men sen fick en  bästis cancer och dog, inte direkt knall och fall men i januari satt vi och pratade om att vi skulle springa Göteborgsvarvet tillsammans och i slutet av april var han död. Fick någon form av livskris där och kände att nämen herrejävlagud, livet kan ta slut imorgon om det vill sig illa, här gäller det att inte skjuta upp något man vill göra till morgondagen för vem vet vad som kan hända, osv och så blev det att vi flyttade ihop och gifte oss och på den vägen är det. Det blev väl inte så tokigt, men det kostar på när man gillar att gå och måsla i sin ensamhet. Även om min man är världens enklaste att ha att göra med i det sammanhanget, han blir aldrig sur om jag säger att jag vill vara ifred. Men han upphör ju liksom inte att existera och är ändå måltider som ska koordineras, det är ju inte som att vi bor som i en studentkorridor och har varsin hylla i kylskåpet. 

I alla fall. Han åkte i fredags morse och jag kom hem till ett hem med enbart hundar och höns som levande väsen. Gick en promenad, ägnade en god stund åt att glo på kycklingarna för nu börjar alla bli könsmogna och det är förvirrande för plötsligt har det visat sig att de jag varit bergsäker på var hönor var tuppar och någon som jag var bergsäker på var tupp kanske ändå inte är det? De två Sussexarna som jag trodde var hönor är nog numera i bästa fall en höna och en tupp. Anconorna är båda tuppar. Barnevelder guld är i bästa fall  också en höna och en tupp. Sen är det en Barnevelder silver, en som jag är osäker på rasen men som eventuellt är en Wyandotte, och en Vorwerk, som jag är ganska säker på att de är hönor, men jag var "ganska säker" även på Sussexarna som har sett exakt likadana ut från dag ett fram tills för bara några dagar sen. Tre hönor på tolv kycklingar är ett ganska dåligt ratio, men det är ju inte mycket man kan göra åt det. 

Tog det lugnt resten av dagen och kvällen. Började kolla på Bytet på Netflix, den var inte så tokig. Gick och lade mig tidigt och sov som en liten gris hela natten. 

I lördags gick jag långpromenad med hundarna, bakade kladdkakemuffins och sedan åkte jag hem till S för några timmars administration med Idrott Online. Nu är det sista gången vi gör detta! sa vi triumferande när vi var klara och så skålade vi i äppelcider och tuggade i oss kladdkakemuffinsen eftersom det tydligen var kladdkakans dag i lördags, något jag hade snappat upp när jag slöbläddrade bland tv-kanalerna på fredagskvällen. Åkte sedan hem och levde i dekandens, åt mackor till middag och kollade färdigt på Bytet. 

Igår gick jag min vanliga söndagsrunda och lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden. Kom hem, tränade ett pass yinyoga, tände en brasa och sedan låg jag i soffan och läste och kollade på världscupen i hoppning och växlade ibland över till VM-kval i handboll, Sverige mot Luxemburg, Sverige vann med 50-20 så det var inte ens spännande men det var såklart mer spännande än TV4:s eviga reklamavbrott.

På kvällen var jag och min dotter på bio, hon hade ju egentligen bestämt att hon skulle se Jävla karlar tillsammans med sin sambo men han hade varit på konferens och var sliten, så då gick hon och jag istället. Jag har ju läst boken och tyckte väldigt väldigt mycket om den. Jag tyckte filmen var bra, men tror att den här berättelsen hade tjänat på att bli en tv-serie istället, då hade man kunnat lägga tid på att etablera karaktärerna mycket mer. Nu tyckte jag karlarna litegrann hafsades igenom utan närmare presentation, vilket var synd för det blev lite platt, liksom som att det saknades en dimension. Fattar ju att man inte kan vara hur detaljerad som helst i en film för då blir den ju alldeles för lång, därav att jag tänker att tv-serieformatet hade passat just denna berättelse bättre. Därmed inte sagt att det var en dålig film, för det var det verkligen inte. 

Då var det ny vecka och nya tag. Ska åka till DÄÄÄNMÄÄÄRK i eftermiddag och jobba där resten av veckan, puh. Sen hem och så är det Pay & Ride på söndag, är jättenervös!!! Varför anmälde du dig då? undrade min dotter, men alla tävlingar verkar ju alltid en bra idé så länge det är i en avlägsen framtid, men ju närmare man kommer desto mer obegripligt är det att man utsätter sig för något sådant. Nu är ju det här inte ens en tävling, men eftersom jag aldrig har ridit program för en riktig domare förut så känns det som att jag minst ska vara med i OS. Aja, this too shall pass, osv. 

Säsongavslutning

 Säsongsavslutning i den rafflande dokusåpan C:s värld! 

261106

Då var det fredag! Min man och hans kompis ska åka till Köpenhamn över helgen så det vankas dessutom egentid för undertecknad. Är som vanligt mycket pepp på detta. Ska visserligen träffa S imorgon och vi ska göra sista rycket EVER med helvetessystemet Idrott Online, som ska stängas ner för gott nästa vecka och ersättas av Idrottsarenan. Av det jag sett av Idrottsarenan hittills är jag inte överdrivet imponerad, men det kan väl i alla fall inte bli värre får man väl tänka. 

Igår jobbade jag, åkte hem och gick ut med hundarna, städade i ilfart och sedan bar det av tillbaka till stan igen för bio. Vi såg Kärlek och andra diagnoser, en film jag personligen aldrig ens hade hört talas om tidigare, men det var ju ändå några etablerade skådespelare som Jonas Karlsson, Shima Niavarani och Filip Berg till exempel, andra var för mig helt okända. Både jag och min dotter tyckte väldigt mycket om den här filmen som var både rolig, sorglig, gripande och berörande med starka skådespelarinsatser, särskilt från de unga. Okej att slutet kanske var lite VÄL cheesy och redan gjort, men ändå. Se den! SE DEN!  

Nu ska en arbetsdag avverkas, sedan blir det hem och slappa i soffan. Förutom morgondagens träff med S så har jag inget planerat. Ska försöka ta ett ryck med vardagsrummet, är klar med utrensning och nedpackning av CD-skivor och DVD-filmer men LP-skivorna återstår. Fast det har jag inte särskilt många och de flesta tror jag är i ett sånt skick att de inte ens är lönt att spara på. Har aldrig riktigt förstått det där vurmandet för vinyl, vem gillar knaster och hack och att man måste gå försiktigt på golvet framför skivspelaren så att inte nålen ska hoppa? Min man har (såklart) desto fler skivor, och hos honom sitter det nog dessvärre långt inne att göra sig av med dom. Det behöver han förvisso inte heller göra, men i vardagsrummet 2.0 hör de i alla fall inte hemma. 

Igår testade jag att skapa bilder med AI-verktyget NANO BANANA, det var...utmanande, kan man väl säga. Jag ska göra en översiktsbild på stallet och dess byggnader så att nya besökare lättare kan orientera sig på anläggningen, är tanken. Utgick från en enkel skiss och i början gick det bra. Men sen började det här djävla verktyget ta lite väl mycket egna initiativ. Skrev jag Gör de blå taken gröna så gjorde den visserligen det, men passade också på att lägga till solceller på nämnda tak. Bad jag den att ta bort solcellerna så gjorde den visserligen det, men då dök det också upp en rad parkerade bilar på gödselplattan. Krävde att den skulle ta bort bilarna och då hade det plötsligt uppstått en allé med träd på ridbanan. OCH SÅ VIDARE. Det var som att försöka prata förstånd med en påtänd flummare, och när man ägnat åtskillig tid åt att bara försöka få den att göra ENBART det man ville och inte vara kreativ på egen hand så hann ens mystiskt tilldelade kvot av AI-kraft löpt ut och man kunde inte göra mer förrän nästa dag. Tanken är väl att man snabbt ska drivas till vansinnets rand av gratisversionerna och till slut tappa det och uppgradera till betaldito. Photoshop, kom tillbaks, allt är förlåtet (är väl i och för sig snarare Photoshop som behöver förlåta mig eftersom jag alltid har använt mig av piratkopior på den tiden det begav sig, och jag är fortfarande alldeles för snål för att betala vad det kostar, so sue me). 

261105

Herregud, är det redan torsdag, tänkte jag i morse. Visserligen var jag ledig i måndags och då blir ju tiden lite ur led, men det känns som att den här veckan har varat i cirka en kvart. 

Vår VD har fått en mansförkylning, så nu när inte TG och PC är kvar så är det bara jag och K, plus en av produktionskillarna men han håller till ute hos sig och håller på med något, väldigt oklart vad men jag tänker att det där får vara någon annans problem.
PC var ju väldigt mån om att berätta för alla hur oerhört upptagna alla, inklusive PC själv, var. Som om det inte skulle märkas att folk går och drar benen efter sig och tar jättelånga lunch- och fikaraster. Mitt gamla kontor låg mitt emot den lokalens enda toalett, jag brukade skoja om att var det något jag hade koll på hos folk så var det status på deras tarm och blåsa. Mitt nya kontor ligger så att man måste passera det på väg till lunchrummet, så numera har jag istället full koll på hur ofta folk hämtar kaffe och hur länge de sitter kvar på rasterna. Inte för att jag lägger mig i det för det är ju inte min sak, men det blir rätt pinsamt när vissa försöker få det att framstå som att de nästintill går på knäna och dignar under helt orimliga arbetsbördor samtidigt som de kan sitta och dega i lunchrummet i timmar. Jaja, nu är det i alla fall bara K och jag. Hon sitter på bottenvåningen och jag här uppe i örnnästet på andra våningen i en i övrigt helt tom kontorsbyggnad. 

Jag hade i alla fall missuppfattat det där med när K och M skulle gå i pension, visade det sig igår. Båda är födda 1965, och jag var hundra på att de sa att de skulle gå i slutet av 2027, vilket jag tyckte var väldigt tidigt men de rika de kan, tänkte jag. Men det visade sig att det inte var förrän 2029. Det är ju visserligen snart 2027 vilket gör att det ändå bara är två år kvar till dess, men det är i alla fall längre tid än jag mentalt hade börjat förbereda mig på. Och Gud vet vad som hinner hända på de åren. Vi pratade igår om att det är ju inte ens säkert att det svenska bolaget ens kommer att finnas kvar, vi blir säkert inpetade i det danska vad det lider. Inte för att det spelar mig någon roll, jag har ju ändå en dansk chef och så länge jag får behålla honom är jag nöjd. 

Jaja. Efter jobbet åkte jag och storhandlade. Släpade in vad som kändes som ett ton matvaror, stuvade in allt i kyl, frys och skafferi, tog med hundarna ut på promenad och passade på att avverka ett pliktskyldighetssamtal till min mamma. Det är inte jättekul att lyssna på hennes neverending story om hur tråkigt allting är, hon är som ett barn som gnäller över att den inte har någonting att göööööra och  inget man föreslår duger. Då ska tilläggas att min mamma är pigg och kry för sin ålder, hon är aktiv i flera föreningar samt i kyrkan, plus har ett helt gäng väninnor som hon umgås och åker på diverse pensionärsutflykter med så det är ju inte som att hon lever ett andefattigt liv direkt. Hon har flera väninnor som har så många krämpor att de knappt tar sig utanför dörren annat än via ambulans och ibland säger hon att ja, man får ju ändå vara tacksam för att man är frisk, men två andetag senare kommer det ändå en lång utläggning om att livet är så tråååkigt, och det är ju inte så mycket man kan göra åt det mer än att lyssna för några goda råd vill hon ändå inte ha. 

Kom hem och njöt av att inte behöva göra någonting mer än att träna ett corepass och göra rehab, sedan dimpa ner i soffan med en bok och en kopp te. AAAAAH. Messade med min dotter angående dagens biobesök, det visade sig att hon skulle se Jävla karlar tillsammans med sin sambo i helgen och Arkipelag som jag föreslog hade hon redan sett, så vi får väl helt enkelt se något annat. Det löser sig. Vi har ju det stående upplägget "filmen som visas i salong 4 sista torsdagen i månaden" i vår bioklubbs stadgar, men till det har vi lagt till vissa undantag, som till exempel om den filmen är en uttalad barnfilm, eller om det visas någon svensk film i en annan salong (svensk film, särskilt om den är i Colin Nutley-anda, är vårt guilty pleasure kan man nog lugnt säga) eller om det är en uttalad uppföljare där vi inte sett tidigare filmer (vi såg visserligen 28 years later utan att fatta att det var del tre, så ibland funkar det ju ändå). Det löser sig. Nu ska jag jobba, hem och städa, sedan tillbaks till stan igen. Min man hade feeling och skulle åka till stallet och försöka laga en sån där automatisk dörröppnare som funnits sedan minst tidigt 90-tal (då min referensram för denna förening började) men som varit trasig ända sedan 2017 (när jag gjorde min comeback efter att ha pausat några år). Hoppas det lyckas.

I morse var det minusgrader och jag fick skrapa rutor. Men vinterdäcken har åtminstone kommit på. Har också bokat tid för service för nu har bilen påbörjat någon slags nedräkning där det står "Inspektion om xx dagar" i displayen, vilket låter som att det skulle komma en barsk spanjor från Seat:s huvudkontor och börja pricka av saker på en lång checklista. Just nu är det 15 dagar kvar innan det är dags för INSPEKTIONEN, jag fick ingen tid på verkstan förrän 1 december men jag hoppas att både bilen och den imaginära barska spanjoren kan ta det med jämnmod.