260902

Igår var en rätt händelselös dag på jobbet. Träffade knappt en kotte, pratade knappt med någon. Det var inget fel på dagen som sådan bara för det, mest bara att det inte finns så mycket att skriva om. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åkte till stallet, kom hem och gick och lade mig.

 Inget kioskvältande direkt, även om det pågår en hel del saftigheter i den del av livet som måste skyddas med lösenord. Hur orkar du? sa K uppgivet till mig häromdagen när ytterligare vad som kändes som ett kilometerlångt mail med trams damp ner och jag sa att jag skulle svara på det. Kände mig lite som Wilt i boken Wilt av Tom Sharpe som är en av de roligaste böcker jag vet, där Wilt efter att i åratal ha undervisat i litteratur för ointresserade bygg- och rörmokarlärlingar har blivit ett fullblodsproffs på att svara på meningslösa frågor i evigheters evighet och därför tycker att polisförhören kring det påstådda mordet är rena rama barnleken jämfört med hans yrkesroll, medan poliserna sliter sitt hår och inte kan fatta hur han kan vara så iskall. Livet har väl tränat mig i att tas med idioter helt enkelt, där K blir ledsen och besviken och tar det personligt så drivs jag mer av ett patos, den här djävla människan ska fan i mig inte ha rätt. Jag kan dividera och argumentera om och för detta hur länge som helst och blir aldrig trött eller ens särskilt känslomässigt berörd (om man inte räknar irritation över människors inneboende dumhet, men vi är ju många som tycker likadant här så det finns gott om kanaler att ventilera sin eventuella frustration i). 

Jaja, nog om det. Idag tror jag blir ytterligare en relativt händelselös jobbdag, därefter rehab och sen ska jag stanna kvar i stan för det ska vara "klubbkväll" i stallet där man kan prova och beställa klubbkläder och det kändes onödigt att åka hem för att vara hemma kanske 45 minuter för att sedan åka tillbaks till stan igen. Det där med klubbkläder har varit en visa sen jag hamnade i styrelsen, det är ju fint att kunna ha kläder med klubbens namn och logga på för att visa att vi är en förening och hör ihop. Först skulle dåvarande ungdomssektionen ansvara för det men inget hände. Sen skulle en som var förälder till dåvarande ungdomssektionens ordförande hjälpa till. Vid ett tillfälle sa jag, i syfte att vara lite hjälpsam för det gick väldigt lång tid utan att något hände, något i stil med I en annan förening jag var med i så beställde vi bra och prisvärda klubbkläder från...men hann inte så mycket som säga företagets namn förrän jag blev avsnäst med att de minsann redan hade en lösning. Jahapp. Därefter hann det bli årsmöte så både US-ordföranden och hens förälder försvann från styrelsen och ungefär tusen år senare så levererades en provkollektion där det visade sig att alla kläderna var pissdyra. Företaget krävde dessutom att vi skulle betala för provkollektionen, vi nekade för det ingick enligt oss inte i överenskommelsen och det var väl varken vårt fel eller vårt problem att de hade gjort en provkollektion med vår logga som inte gick att sälja någon annanstans, det normala är väl att man visar upp kläderna UTAN tryck som sedan levereras MED tryck när man bestämt sig för vad man vill ha, men så tänkte uppenbarligen inte dom så där stod vi med en massa kläder för tusentals kronor som ingen riktigt ville kännas vid.

Sen tog en i nuvarande styrelsen tag i detta med klubbkläder och fixade ett avtal med en lokal sporthandlare med rimliga priser och där det finns som en webbshopp där man kan gå in och beställa och sen hämta i butik, jättesmidigt. Har beställt en tröja därifrån, chansade när det gällde storlek (det blev bra), men nu tänkte jag beställa en vinterjacka som kostar lite mer och då vill man ju kanske kunna prova först. Angående den andra provkollektionen så åkte personen som hade det företaget dit för  BLAND ANNAT ekobrott förra året och hans partner (som blivit drabbad på så sätt att den här personen sålt hennes hästar (som i och för sig var skrivna på hans företag så rent juridiskt var det väl hans, men MORALISKT kändes det väl väldigt tveksamt), en dag när hon kom till stallet så var det helt enkelt tomt) var av uppenbara skäl noll procent intresserad av att bevaka hans intressen så vi fick behålla den där provkollektionen. Den enes bröd, osv.

Till stallet istället, v 36 2026, pt 2

Igår hade jag Gossen, och tack och lov var han inte fullt lika slö som han var förra tisdagen. Inte så att han är HET i vanliga fall heller, men förra veckan kändes han liksom...avstängd. Det gjorde han inte nu, jag fick fin kontakt även om man såklart får jobba för den och för framåtbjudningen. OCH MIN SITS! Herregud vad jag har ältat det som L sa att jag hade en tendens till stolsits, för det vill man ju verkligen inte ha. Det är också nyttigt att byta ridlärare lite då och då och få någon som inte är hemmablind.  Så jag fokuserade väldigt mycket på den heliga treenigheten sittbenen och blygdbenet, och fick lite bekräftelse att sitsen blivit bättre. Men Gud vad svårt det är att tänka om, och så ska man samtidigt tänka på att händerna absolut inte ska vara där jag tycker det känns bekvämt att ha dom, utan en decimeter längre fram. Det är såklart nyttigt att puttas ur sin komfortzon, det är väl då det sker utveckling. 

Vi var på stora utebanan och red en övning som var volt i skritt i varje hörn, därefter galoppfattning direkt från skritt, galopp längs med långsidan och därifrån en balanserad övergång till skritt med så få travsteg som möjligt, helst inga. Det gick ganska bra, Gossen är ju en rätt välskolad häst som kan sina saker. Kände mig nöjd! 

Ett nytt avsnitt i en såpa

 Ett nytt avsnitt i en såpa

260901

Och då var det fan i mig september? Höst? Nu? Känner mig som vanligt som att jag inte hängt med i svängarna, men så är det väl för dom flesta tänker jag. Minns när man var liten och det började dra ihop sig till skolstart och det kändes som att sommarlovet hade varat halva ens liv. Nu försvinner semestern på en grisblinkning, några sovmorgnar bara och sen är allt som vanligt igen känns det som. 

Igår var en ganska händelselös jobbdag, sen var det rehab efter jobbet och det enda som hände där var väl att jag gick från 2-kiloshantlar till 4-kilosdito i de övningar jag gör med hantel. Surkartet ROBERT var där, han verkade ha feeling för han sågs både cykla (utan att tvinga resten av deppgymmet att titta på Jay Leno's Garage dessutom) och göra någon slags övning med en boll. Det går framåt! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Nästa vecka är sista veckan på rehaben, sen antar jag att jag ska fortsätta på egen hand och det ska bli rätt skönt att inte behöva ha tider att passa och framför allt att kunna ta den fortsatta (som jag utgår från att jag ska göra) rehabträningen de dagar när jag inte ska iväg till stallet så det blir stress och fläng. 

Idag är det jobb, sedan hem för hundpromenad, coreträning och kvällsmat, sedan tillbaka till stan för ridning och sen hem igen för att gå i säng. September, here we go. 

Till stallet istället, v 36 2026, pt 1

Igår hade jag Spanjorskan, jag börjar verkligen bli mer och mer förtjust i henne även om vi fortfarande är i ett försiktigt-lära-känna-varandra-stadium och det finns mycket kvar i vår kommunikation som kan förbättras. Men hon rör sig så mjukt och trevligt och går stadigt i form, åtminstone större delen av tiden. Sen rider jag förstås med för långa tyglar, det känner jag ju själv och det påpekade L också. Men det ska vi börja ta tag i nästa vecka. GULP. Försökte tänka mycket på sitsen, att inte hamna i bakvikt på sittbenen men fan vad svårt alltså. För när jag försökte fördela tyngden mellan sittben och blygdben så kändes det som att jag satt framåtlutad som en hösäck, det kanske det inte såg ut så men det var så det kändes. 

Vi red på stora utebanan, igen särskild övning utan ganska mycket självständigt med volter och övergångar. Den här gången gick det lite bättre med galoppen, men Spanjorskan har lagt sig till med en rejäl gräsmage så hon orkar inte hur mycket som helst. Själv svalde jag x antal flygfän eftersom jag tydligen rider med munnen lite halvöppen? Det var inte särskilt varmt, men ändå rann svetten i strida strömmar efteråt. Kände mig ändå rätt nöjd efter lektionen, det känns roligt att rida en häst där man åtminstone känner att man har kommunikation redan från början istället, jämfört med Köttbullen som är ganska avstängd. Fördelen med det senare är att hon ju är lite förlåtande, men det behöver ju inte alltid vara en fördel när det kommer till att renodla sitt finlir så jag hoppas jag får fortsätta med Spanjorskan. 

Rovdrift

Det här var en bok som inte alls föll mig i smaken: Rovdrift av Elsa och Cornelia Swärd, detta är handlingen: 

En sen septemberkväll hittas en kropp utan huvud i Frihamnen i Stockholm. Kriminalkommissarie Maggan Kipowski och hennes flickvän, reportern Vera Bonde, nystar i det makabra fallet från varsitt håll samtidigt som deras förhållande knakar i fogarna. När polisen hittar en koppling till ett tidigare mord görs en upptäckt som sätter skräck i hela landet. Maggan pressas till sitt yttersta för att hitta mördaren och medan utredningen får hela riksdagshuset att skälva planerar gärningsmannen sin stora final.

Den här boken beskrevs som "en helt otrolig bladvändare" och något om att boken låg bra till "i en tävling om vidrigaste vidrigheter". Det tyckte dock inte jag. Den här boken skulle utspela sig i en inte alltför avlägsen framtid, år 2033, och det gjordes i mina ögon en väldig grej av att det fanns en polis som var en hen och att alla vid en presentationsrunda också skulle redogöra för vilket pronomen man föredrog, det tyckte jag kändes ganska krystat och naturligtvis framställdes den här hen-polisen också som otroligt förträfflig på alla plan. Till skillnad från ena huvudkaraktären Maggan som inte bara var en tuff snut utan också gick omkring med en (godartad men dock växande) hjärntumör som hon GIVETVIS inte hade berättat om för sin flickvän trots att hon både hade dubbelseende och yrsel och synbortfall och en hel radda andra symtom som inte på något vis fick henne att sjukskriva sig en sekund. Lessnade ganska omgående på den här berättelsen, slöbläddrade framåt för att se om den möjligen verkade ta sig men nä. Den fick åka tillbaks till bibblan med tre fjärdedelar olästa. 

260831

 Alltså, sista augusti idag? Sista officiella sommardagen, imorgon börjar hösten. Hittills har jag haft noll  känsla för att det börjar bli höst för det har fortfarande varit t-shirt-och-shorts-värme om dagarna, inte minsta antydan till krisp i luften. 

I fredags var min tanke att jag skulle svänga utom stallet efter jobbet för jag hade, vad jag trodde var ett papper som firmatecknaren skulle skriva på. På förmiddagen ringde min man, han hade varit hos veterinären med Tage som det inte alls verkar gå någon större nöd på för han är samma glada spelevink som alltid, men han har börjat dricka och även då också kissa lite mer än vad som känns som normalt så det kändes som något man borde kolla upp. Det visade sig att något levervärde var förhöjt, så nu ska han äta någon slags levermedicin och både veterinären och min man tyckte tydligen att det var enklast för alla inblandade om receptet skrevs i mitt namn (veterinären för då slipper han ändra uppgifter i sitt system, min man för då slipper han gå på apoteket och hämta ut) så efter jobbet började den där roliga leken Jakten På Ett Apotek Som Har Medicinen Hemma. Det är märkligt, förr när det bara fanns det statliga apoteket så hände det ALDRIG att medicinen var slut någonstans, men nu när det finns 800 olika sorters apotek som har öppet jämt så har de ingen medicin i lager. Som väl är har de i alla fall möjlighet att kolla andra apoteks lagersaldon så man slipper åka runt i blindo. Första apoteket kammade jag noll, men det skulle finnas på APOTEKET HJÄRTAT på Maxi. Hatar APOTEKET HJÄRTAT på Maxi för där är alltid knökmycket folk, jämt. Vet inte om APOTEKET HJÄRTAT har någon speciell policy kring att de ska överinformera alla kunder om exakt allting som kan hända eller inte hända när man tar eller inte tar den medicinen, men det känns så för det tar alltid tusen år för allting går så långsamt och personalen ska alltid prata så himla mycket med var och en, tacka vet jag vanliga apoteket där allting visserligen också går långsamt men personalen i alla fall inte aktivt inleder dialoger i stil med "var det något annat du undrade över idag?" för det är ju att be om att folk ska öppna upp och börja prata om sina krämpor, vilket ju är något som folk älskar att göra. 

Åkte vidare från vanliga apoteket, där medicinen alltså inte fanns, till Willys för det låg på vägen till APOTEKET HJÄRTAT samt att de, Willys alltså, hade extrapris på lax. När jag kom dit var laxen slut, så det var bara att pallra sig ut igen och vidare till det där djävla APOTEKET HJÄRTAT.  Kom dit, fick en föreläsning i slow motion om Tages medicin av en anställd men kunde till sist styra kosan mot stallet. När jag kom till stallet visade det sig att det jag trodde var ett papper jag skulle skriva på i själva verket var ett rekommenderat brev som firmatecknare skulle hämta ut. På PostNords ombud på - ja, varför inte - Ica Maxi, där jag precis varit. Det var bara att sätta sig i bilen och vrooma tillbaks igen. När jag väl kommit fram i kassan till PostNord-ombudet sa de att "för att hämta ut ett rek så måste man ha en fullmakt" i en lite tråkig ton, tyckte jag. Började argumentera för min rätt som firmatecknare att hämta ut ett rekommenderat brev för det var minsann inget man blir hur som helst kan jag meddela för den som tror något går enkelt. Det var justerade och påskrivna årsmötesprotokoll och protokoll från konstituerande möte och foto på mitt körkort som laddades upp i PostNords företagsportal och sedan tog det 10 arbetsdagar att få det godkänt. Lik förbannat skulle det nu alltså behövas någon himla fullmakt, det hade ingen sagt så jag menade på att det borde väl ändå räcka om jag loggade in på PostNords företagsportal och kunde visa upp att det var vår ridklubb (som var adressaten på rek:et) och att det var jag som var jag. Till slut gav hon-i-kassan motvilligt med sig "för den här gången". Tackade översvallande och kände mig så nöjd, trodde att det var ett hästpass som varit på omregistrering i vad som känns som en halv livstid, men det visade sig vara en kallelse till en bouppteckning som redan varit (eftersom det här rek:et legat hos PostNord-ombudet jättelänge pga att det minsann inte bara är att registrera sig som firmatecknare på PostNords företagsportal). Det är nämligen en tantaluring som jag bara minns vagt från 90-talet som DÅ testamenterade delar av sin kvarlåtenskap till ridklubben (innan någon drar efter andan och börjar fundera på vad vi ska göra med miljonerna så är det inga miljoner vi talar om, tyvärr) och nu hade hon alltså gått bort. Jaja, det var inte mycket att göra, det är inte närvarokrav vid en bouppteckning och jag antar att någon kommer att meddela oss vad som eventuellt fanns kvar när alla andra fått sitt (vi var sist på listan). 

SUCK. Åkte tillbaks till stallet med detta brev, snackade lite med folk och fä, gick en promenad runt alla hästhagarna och åkte sedan hem. Gick och lade mig tidigt eftersom jag skulle ha tidigt stallpass på lördagen. Stallpassen är indelade i morgon (utsläpp) och eftermiddag (insläpp), jag hade skrivit upp mig på morgonpasset. På lördagen ringde klockan 05.00, inte för att jag behövde vara i stallet så tidigt utan för att jag ville hinna gå en långpromenad med hundarna först. Var sedan i stallet vid 8.30, inväntade M som kom någon minut senare, och påbörjade det utsläpp som i själva verket var ett insläpp av de hästar som skulle gå lektion, eftersom hästarna fortfarande sover ute. Vi fick hjälp av några ungdomar så det gick i ett litet nafs. Stannade kvar ett tag efter att vi var klara, sopade, tömde gödselkorgarna i ridhuset och lite sånt där småfix som alltid behövde göras. 

Åkte hem, städade i hönshuset, åt lunch, slöade sedan på soffan en stund tills jag kände att näe, jag måste göra NÅGOT. Lade ett par högar med utrensade böcker i en kasse för vidare färd mot loppis, gick upp med ett par av böckerna som jag skulle spara för att ställa i bokhyllan i mitt Flickrum™, såg att det fanns behov av att rensa även där och fyllde ytterligare en kasse. Hade sedan fått upp ångan så det blev en omgång rensning av de såkallade finkläderna. Kånkade ner två säckar med kläder och lade i bilen där det redan låg en från rensningen förra veckan. Sen kände jag mig nöjd med min insats och då var det dags att laga middag. Vi kollade färdigt på Love Is Blind Polen, alltså herregud vilka stolpskott. Har nog aldrig varit med om att folk bölat så mycket för så lite och fan vad de krånglar till allting. Sen fattar jag med att det är klippt och vinklat för att det i första hand ska bli bra TV. Men ändå. 

Igår gick jag upp vid 06, gick med hundarna, åkte sedan till stallet för att fixa inför Öppet Hus. Förra året var det jättemycket folk, i år var det inte lika stor tillströmning för vi har inte riktigt haft ork att göra så mycket reklam annat än på sociala medier, det är bara att vara självkritisk och göra om och göra rätt. Det var ändå en trevlig dag, älskar verkligen att hänga med folk i stallet och det var gott om folk som hjälpte till. Jag hade ett enda ansvarsområde och det var att göra en tipsrunda. Hade lagt ner ganska mycket krut på att göra icke-googlingsbara frågor för det är ju den stora utmaningen man har som tipsrundeansvarig, det är ju inte kul med frågor i stil med "hur hög får en ponny bli" där svaret är en googling bort och alla har alla rätt. Men på själva dagen handlar det ju bara om att sätta upp frågor och ta ner dom igen när allt är över, så jag kan inte påstå att jag jobbade ihjäl mig direkt. Ska i och för sig rätta frågorna och meddela vinnaren också, men det fixar jag i eftermiddag. 

Då går vi in i absolut sista produktionsveckan EVER på den här fabriken. Det var egentligen förra veckan, men det blev framflyttat en vecka p g a en stor order. Men nu är det bokat firmor som ska komma och börja demontera utrustning från och med nästa vecka så nu spelar det ingen roll om så kungen vill beställa. Det är en lite märklig känsla, overklig liksom. Men jaja, det är som det är.

Idag är det rehab efter jobbet, sedan ridning, nu kör vi.