Musan

Har läst Musan av Mats Strandberg, detta är handlingen: 

Frånskilda deckarförfattaren Hedda Strömberg kan inte längre skriva. Den ekonomiska ruinen kommer allt närmare henne och åttaåriga sonen Hugo. Hon måste hitta inspirationen igen. Nu genast. Det känns som en livlina när den framgångsrika kollegan David Ridings bjuder henne till familjens lantställe. Långt borta från vardagen kanske fantasin kan flöda fritt igen.
"Lantstället" visar sig vara den enorma Villa Thamyris, som i slutet av 1800-talet blev en viktig knutpunkt för dåtidens kulturelit. Under veckan försöker Hedda kämpa mot den förlamande avund som David Ridings alltid väcker hos henne. Det vackra huset och dess invånare påminner om allt hon själv inte har. Familjen har både pengar och kulturellt kapital som sträcker sig många generationer bakåt i tiden.
Hedda hittar inspirationen på Villa Thamyris. Det känns äntligen magiskt att skriva igen. Men hon upptäcker också att de ståtliga tegelväggarna döljer mörka hemligheter. Kreativiteten har ett högt pris, och allt ställs på sin spets när Heddas son anländer lagom till midsommarfirandet. 

Jag har läst Hemmet, Färjan, Konferensen, Slutet, Bekantas bekanta och Engelfors-trilogin och tycker väl att Mats Strandberg både blandar och ger. Färjan, Konferensen och Hemmet gillade jag mycket,  Engelfors-trilogin: helt okej, de andra: not so much. Den här kvalar kanske in i kategorin: helt okej, för det tycker jag nog att den var. Men inte mer än så. Det var liksom att ingenting hände i de första två tredjedelarna och sedan blev allting helt absurt. Tror berättelsen hade vunnit mer på att det absurda liksom  fick smyga sig in lite successivt istället för att slänga in allting på en gång. Det var kanske någon slags chockeffekt han var ute efter, men jag tyckte bara det blev överdrivet. Den här boken får tre grekiska gudinnor av fem möjliga. 

"Hope is like the sun. If you only believe it when you see it you'll never make it through the night".

Nu börjar sista jobbveckan innan semestern. Igår tänkte jag att när de tre veckorna har gått så kommer det att vara mörkt på morgnarna när jag kör till jobbet, och jag tänkte också att nästa år ska jag banne mig ha semester i juli som alla andra. Vi får väl se hur det blir med den saken. Är ju inte heller helt fel att vara på jobbet när alla andra har semester, det är lugnt och skönt och inte så mycket möten som stör. I helgen har det varit värmebölja de luxe, det ska vara varmt idag också men sen ska det tydligen regna och bli lite svalare. Skönt, om ni frågar mig. Är verkligen inte gjord för tropisk värme. 

I fredags stack jag från jobbet lite tidigare för det tyckte jag att jag var värd, hehe. Åkte och handlade på Willys, hem och ut med hundarna och sedan körde jag ett pass yinyoga innan det var dags för lagfinalen i EM i hoppning, där Sveriges enda chans till medalj var om typ alla andra lag skulle bryta ihop och dra på sig massor av fel, vilket naturligtvis inte hände utan Sverige och Italien slutade på en delad åttonde plats. 

I lördags vaknade jag vid kvart över sju, gick upp och åt frukost och sedan ut med hundarna. Det kändes som att det redan var för varmt för det, försöke tänka ut en runda som var hyfsat skuggig. Tack gode Gud för bokskogar! Var lik förbannat genomsvettig när jag kom hem igen. Körde ett pass yinyoga, sedan gjorde jag marinad som jag lade kött i samt lagade jag lunch. Med undantag för pannkakor så brukar jag sällan laga mat till lunch på helgerna, vi brukar oftast bara äta rester eller mackor, men nu skulle vi på kalas med väldigt oklar grillning på agendan som skulle kunna dra ut rejält på tiden och då får man ju  bottna ordentligt först för att det ska bli drägligt. 

Åkte sedan iväg till exmannen för ovan nämnda kalas. De bor vid havet i sån där tallskog som liksom suger åt sig all värme och behåller den så det var hett som i helvetet, men vi behövde ju å andra sidan bara sitta under parasoll på deras uteplats så det var ju inte så ansträngande direkt. Hade tagit med mig en flaska vin som jag delade med exmannen och hans fru som deklarerade att varken de eller vi behövde lyfta ett finger, folk kom och gick lite hur som haver men till sist stod mat på bordet och det var väl en helt okej tillställning. Vi var hemma igen vid åtta, då var jag trött och hade ont i huvudet och hade mest av allt lust att gå raka vägen i säng men först var jag ute i trädgården och stängde för hönsen. En av Cream Legbarhönorna saknades (note to self: aldrig mer Cream Legbar, visst är de fina och visst är det kul med grönvärpare men de är överallt och ingenstans på samma gång), det var den som jag hittade halt och med ena vingen i konstig vinkel en kväll förra veckan men som sedan verkade okej igen dagen därpå och sedan dess har hon varit som vanligt tycker jag, men tydligen inte ändå för nu hittade jag henne under äppelträdet, där hon nu låg helt apatisk och orkade knappt hålla upp huvudet ens en gång. Så det var tyvärr bara att plocka fram yxan för det kändes helt enkelt inte rimligt att "vänta och se om det blir bättre" en gång till, när hon nu så uppenbart led. 

Igår gick jag upp tidigt för att försöka hinna med hundrundan innan den värsta värmen. Pratade i telefon med min dotter under tiden och avhandlade lördagens kalas, diverse jobbskvaller samt stallsnack. Kom hem, slängde mig i soffan med en smoothie och sedan låg jag där i stort sett hela dagen. Var ute i trädgården ett par rundor, men det var ju alldeles för varmt för att man skulle orka. Inomhus med korsdrag och framför individuella finalen i EM i hoppning var det bästa alternativet om ni frågar mig. Fick se Wilma och Cissi göra en sååå snygg runda, men det hjälpte ju inte när alla andra också gjorde sååå snygga rundor. Jag tycker ju det här upplägget med att man rider flera rundor och tar med sig felen  in i nästa runda är rätt roligt för  där kan man ju komma in med ett antal fel i bagaget och ändå vinna. Men i detta EM kändes det som att banorna inte alls var utslagsgivande, utan resultaten i stort sett var oförändrade från första till sista dagen. Absolut att rätt ryttare (Richard Vogel) vann, och det var väldigt fina ritter att njuta av, men direkt spännande var det faktiskt inte. Kollade sedan på prisutdelningen och fick då se ovan nämnda Richad Vogel ge guldmedaljen till sin hästskötare innan ärevarvet, det var kanske inte som att hon fick behålla den för all framtid, men ändå. En så fin gest. 

Masade mig sedan ut i köket och lagade middag som vi åt och såg sista tredjedelen av The last jedi. Nu tänker jag försöka tvinga min man att börja kolla på The institute, jag har ju (såklart) läst boken och det kan ju bli intressant att se vad de gör av den. Tyvärr är det ju inte jättemånga av Stephen Kings filmatiserade verk som blir bra, det är väl Nyckeln till frihet, Den gröna milen, Lida och Dolores Claiborne som är riktigt bra. Mr Mercedes var väl också okej, en del av skräckfilmerna som The Shining och Carrie är ju såklart läskiga, men det finns också många verk som i det närmaste kvalar in som pekoral. Men sånt kan man ju inte veta i förväg! 

Veckan som kommer är i alla fall på pappret lugn. Rätt lite att göra på jobbet och ingenting inbokat efter jobbet. Ska försöka komma igång med träningen nu då, förra veckan blev det ju bara pilates och yinyoga och det gick ju bra med tanke på förkylningen, men nu vill jag ha lite puls och känna att jag brukar lite allvar. 

And we'll all hang on behind

Igår ösregnade det när jag körde till jobbet, när jag sedan körde hem var det 25 grader varmt, sol och blå himmel. Samt en luftfuktighet på vad som kändes som sisådär tretusen procent. Svettades floder när jag marscherade ut med hundarna i skogen, det var så att jag trodde att oj, kom det ett regnstänk?, nej, det var visst svettdroppar från pannan som landade på armen. Fräscht. Kom hem, städade, bäddade rent i sängarna, gjorde en smoothie och slängde mig sedan i soffan för att kolla på sändningarna från EM i hoppning, som ju startade rätt så dystert för svensk del i onsdags med bara Wilma felfri och åtta fel på de andra. Men igår började det bättre när Erika och Wilma inledde med varsin felfri runda, men tyvärr blev det sedan lite stolpe ut för Amanda och Petronella med åtta fel vardera igen, och Sverige hamnade i och med det på en elfte plats när tio lag återstod, och det är bara de tio bästa lagen som går till final så det blev otroligt spännande på det där osportsliga sättet när man bara hoppas att det ska gå åt skogen för alla andra. Ondade som bara den, men tyckte bommarna låg som klistrade där de annars faller nästan av vinddraget. Kan vara att jag skrek YES rakt ut när den sista norska ryttaren, som hade råd med en rivning men inte två, fick med sig en bom efter att ha trampat i vattengraven tidigare på banan. Ej mitt stoltaste ögonblick precis, men det var ju inte som att jag hade vittnen i alla fall. Sen kunde jag ju njuta av att se duktiga ryttare som Ben Maher och Richard Vogel och Steve Guerdat som jag i normala fall alltid hejar på och hoppas det ska gå bra för, men laghoppningar tar uppenbarligen fram det sämsta hos människan. Eller åtminstone mig.  

Gick och lade mig vid niotiden och fick då en nyhetsflash på mobilen att Sverige ledde kvartsfinalen med 1-0. Petade igång SVT Play på telefonen och strax därefter stod det 2-0. Sen somnade jag och vaknade när det hade gått 90 minuter och det stod 2-2. Somnade igen och vaknade i slutet av förlängningen när det fortfarande stod 2-2 och såg sedan straffdramat som Sverige retfullt nog förlorade och därmed är ute ur EM. Tyvärr var det någon liten förskjutning av SVT Plays sändning jämfört med SVT:s för grannarna hade baxat ut sin TV på uteplatsen och jag kunde höra deras reaktioner sekunden innan jag såg vad som hände på min telefon, så det var ju inte direkt spännande för mig. Men det var i alla fall ett effektivt sätt att se fotboll på. 

Nu är det fredag, jag ska jobba och sedan veckohandla, gå ut med hundarna och därefter blir det lagfinal i  EM i hoppning. Tror ju inte att Sverige, som ju alltså ligger på tionde plats av tio deltagande lag, kommer att ha någonting med medaljerna att göra, då ska det krävas en rejäl dos tur samtidigt som topplagen har maximal otur och det känns lite väl osannolikt även om ALLT verkligen kan hända i laghoppningar. Hoppas ju såklart att de åtminstone ska kunna klättra lite i resultatlistan men eftersom de medaljchansen endast är teoretisk så spelar det faktiskt ingen roll för mig vilken nation som vinner, tror Tyskland eller England för de har ju varit otroligt stabila så här långt. Men den som lever får se. 

I morgon ska vi på kalas för både min son och hans fru har fyllt år. Det är alltid min exman och hans fru som åker på att vara värdar för familjesammankomster, för de har ett för ändamålet perfekt hus med jättestort uterum där det får plats en hel skolklass, så det är ju vilsamt för oss andra även om vi brukar ha någon form av knytkalas så att de inte ska behöva stå med all matlagning också. Det brukar bli rätt så kravlöst och chill. Sen är det inte mer planer för den här helgen. Nästa vecka är min sista jobbvecka innan tre veckors semester väntar. G-Ö-T-T. 

Within the reach of my hands

Det är rätt lugna dagar på jobbet nu. Skönt eftersom jag fortfarande är Förkyld med stort F, vilket jag är otroligt trött på att vara nu. Hallå, immunförsvaret? Jobba på nu! Fast det där med att man känner sig sjuk är väl egentligen en effekt av att immunförsvaret sköter sig, har jag för mig att jag har hört eller läst någonstans, så man ska kanske vara tacksam istället, man får vara glad att man inte är död, etc. Det var dock svårt att glädjas i någon större omfattning när jag låg vaken i natt och hostade så att det kändes som att lungorna skulle lossna. Försökte tänka lite positivt att nu har förkylningen kommit in i det stadiet, det betyder nog att den är på sluttampen, men det där med att försöka häva rethosta med affirmation gick väl SÅDÄR om jag ska vara ärlig.

Igår jobbade jag, hade inget riktigt flyt eftersom jag just nu jobbar mestadels med USA-delen av koncernen, och då blir det liksom ett halvt dygns fördröjning på allt jag behöver deras input för att kunna färdigställa. Plus att det är så OTROLIGT förvirrande med att omvandla alla enheter till det metriska systemet, för alla inblandade ska väl tilläggas för det är ju lika invecklat för dom att förstå vårt som det är för oss att förstå deras, och det slutar med att ingen fattar någonting och vi får googla på hur många gallons det går på hundra kubikfot och hur mycket en gallon är i kubikmeter räknat och så blir hela arbetsdagen typ som en mattelektion i årskurs nio. 
Själva systemet vi rapporterar i är uppbyggt enligt amerikanskt nummerformat så där får man som europé verkligen hålla tungan rätt i mun så att kommatecken och punkter hamnar på rätt ställen, i alla fall när det kommer till de stora talen. Sen finns det ju dom som aldrig lär sig eller vill lära sig. På varje sida där man ska rapportera står det påminnelser om att använda det amerikanska nummerformatet och exempel på hur det ska se ut, men vissa envisas ändå med att skriva som dom brukar. För ett tag sedan påpekade jag lite fint för en fransk kollega att om hen skriver till exempel 9,50 ton av något så tror systemet att det är 950 ton, och fick till svar att it's not easy to work with American number format when we are French i en klagande ton som att just de, fransmännen, var särskilt utsatta för denna synnerligen intrikata ondska. 

Efter jobbet igår var jag otroligt seg, sådär så att det var jobbigt att köra bil för det kändes som att ögonen skulle ramla ihop vilken sekund som helst. Tvingade ut mig på promenad med hundarna när jag kom hem, försökte få igång mig själv med lite peppig musik men det funkade väl sådär. Körde sedan ett yinyogapass när jag kom hem, det var nog det första jag hittat som bara var behagligt och där jag var så avslappnad att jag nästan somnade i positionerna. Inte så att det är obehagligt annars, men vissa rörelser är lite utmanande för mig som är så stel och kryckig och inte kan böja knäna hur som helst. Det enda som var jobbigt med det här passet var att en fluga surrade omkring i rummet och som då och då helt ogenerat slog sig ner på mig när den kände för det. Jag H-A-T-A-R ljudet av surrande flugor och jag H-A-T-A-R känslan av flugor som landar och börjar spatsera omkring på ens kropp som om de ägde den, så det förtog väl lite av myskänslan. 

Kollade sedan på EM i hoppning där det dessvärre inte alls gick speciellt bra för det svenska laget. Sen tycker jag det är rätt tråkigt med såna där mastodontklasser med nästan hundra startande, det blir lite väl enahanda även om jag tycker att hoppning är kul (att titta på). Och även om jag tycker Lotta och Anna-Maria är jätteduktiga kommentarer så finns det ju en gräns för hur mycket man kan variera snacket. Annars är ju tidshoppning kul på det sättet att man kan riva ett hinder och ändå slå såna som är felfria om man rider som om Den Onde var efter en. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa och det är väl ungefär vad jag kommer att mäkta med efter en natt vars sömn sannerligen inte var mycket att hänga i julgranen. Förkylning, vik hädan! Är trött på dig. 

B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Brinnande Ögats gåta

Boken inleds med att Tre Deckare sliter och slavar på Förste Deckare JUPITER JONES' faster och farbrors skrotupplag JONES' VRAK- OCH STYCKEGODS där farbror TITUS har varit på inköpsrunda och från ett dödsbo kommit över ett stort antal gipsbyster föreställande historiska personer och faster MATILDA blir eld och lågor och ser dollarsedlarna strömma in när hon sålt dessa som trädgårdsprydnader. Mitt i slitet ringer ingen mindre än ALFRED HITCHCOCK som säger att han har ett uppdrag åt Tre Deckare, vilka blir lika mycket eld och lågor över det som faster Matilda över sin tänkta avans. Men deckarna stöter på patrull nästan omgående då det blir en dispyt med biluthyrningsfirman där Jupiter vunnit att få disponera en förgylld Rolls Royce med privatchauffören WORTHINGTON i en månad, men den månaden har alltså gått nu (ändå starkt jobbat att hinna avverka både spöklika skräckslott, försvunna papegojor, viskande mumier, gröna vålnader, stulna juveler samt letat skatter på Skelettön på den korta tiden). Jupiter försöker köra med att tiden bara ska räknas när de de facto använder bilen, men det går inte firman med på utan ger dom två gånger till och därmed får Jupiter, PETER och BOB (Andre Deckare respektive Arkiv & Forskning) låta sig nöja.

Väl framme på Alfred Hitchcocks kontor får de möta en ung brittisk man vid namn AUGUST AUGUST, som lyckligtvis kallas enbart för GUS. Gus farfars bror HORATIO har nyligen avlidit och efterlämnat ett helt obegripligt testamente som ingen begriper ett jota av förutom att Horatio har något dyrbart som inte kan tillgripas eller stjälas utan måste skänkas bort, hittas eller köpas. Det antyds också att någon form av förbannelse vilar över vad-det-nu-är (huu) men att det har gått femtio år och vad-det-nu-är måste därför "ha renats". 
Ingen fattar ett smack mer av detta, så deckarna bestämmer sig för att följa med Gus till hans advokat, MR DWIGGINS och när de kommer dit verkar det ha skett ett överfall, för Mr Dwiggins är inlåst i en garderob och efter att deckarna befriat honom visar det sig att en kopia av Horatio Augusts brev har blivit stulet av en mystisk man med svart mustasch och tjocka glasögon (typiskt skurkutseende). Mr Dwiggins berättar sedan att Horatio August först levt ett äventyrligt liv och rest omkring i världen, främst i Asien med omnejd, men sedan kommit till Amerika och där levt tillbakadraget liv under falskt namn, samt varnat Mr Dwiggins för att om en mörkhyad man med tre prickar tatuerade i pannan dyker upp kan man räkna med att det blir trubbel. Då drar sig Gus till minnes att en sådan man besökt hans fader när han var liten och frågat efter "Brinnande Ögat", något som ingen hört talas om men som smarta Jupiter raskt räknar ut att det borde vara någon form av ädelsten. 

Det visar sig att de där gipsbysterna som farbror Titus köpt kom från Horatio Augusts dödsbo, vilket sammanträffande va, och smarta Jupiter räknar ut att eftersom en av bysterna föreställde August av Polen och en ledtråd i brevet  var "din lycka är i ditt namn" så måste ju Horatio August gömt Brinnande Ögat inuti August av Polen-bysten (solklart). Problemet är bara att faster Matilda har hunnit sälja bysten (attans!), och har såklart ingen aning om till vem, men deckarna försäkrar Gus att med sin patenterade Röst-till-röstkedja ska de nog få fram ett och annat matnyttigt. 

Som på beställning dyker sedan mannen med de tatuerade prickarna i pannan, fortsättningsvis via enormt tafflig översättning kallad det minst sagt klämmiga namnet PELLE PRICK, upp och frågar efter August av Polen (bysten alltså). Jupiter ber att få Pelle Pricks namn och adress så att de kan höra av sig ifall bysten skulle dyka upp, varpå han, Pelle Prick alltså, överlämnar ett visitkort där det framgår att hans hemvist är Indien, och sedan viftar  han lite med sin stilettkäpp mot Jupiter för att markera att han menar allvar. Nu tycker Gus, ivrigt påhejad av fegisen Peter, att det börjar bli lite väl otäckt och vill dra öronen åt sig, men Jupiter är inte den som låter sig avskräckas utan berättar för övriga (efter att Pelle Prick avlägsnat sig) att det där överfallet på mr Dwiggins måste ha varit fejk, för han hade ju enligt sig själv suttit inlåst i sin garderob i en och en halv timme men när deckatna hittade honom hängde glasögonen bara i ena skalmen och det var väl ändå det första man hade rättat till, kan man ju med rätta tycka. Så Jupiter har räknat ut att  mr Dwiggins måste vara inblandad på något sätt, och högst sannolikt är i maskopi med Pelle Prick av okänd anledning. 

Nu blir Bob skickad till biblioteket för att ta reda på allt som finns att veta om Brinnande Ögat som mycket riktigt visar sig vara en ädelsten som verkar sprida ond bråd död omkring sig om den stjäls, men om den ligger utom mänsklig åsyn i femtio år så blir den renad (om ingen på nytt snor den villsäga). Så det var därför Horatio August, som väl fått tag i Brinnande Ögat på en inte helt rättskaffens väg, gömde den i en gipsbyst för där kan ju ingen se den, fast varför han skrev ett så fruktansvärt komplicerat brev till sin brorsonson är höljt i dunkel, han hade väl lika gärna bara kunnat skriva "knacka sönder bysten föreställande August av Polen så har du ditt arv" eller varför inte helt enkelt gömma Brinnande Ögat i ett himla bankfack eller liknande? Men då hade det ju å andra sidan inte blivit någon berättelse.
Bob får också reda på av biblioteksrien MISS BENNETT att en person som på pricken överensstämmer med mannen som enligt mr Dwiggings bröt sig in och tog Horatio Augusts brev (svart mustasch, tjocka glasögon), varit på biblioteket tidigare och även han frågat efter böcker om ädelstenar och grejer (skumt). 

Under tiden så har en kvinna ringt till Jones Vrak- och Styckegods och klagat på att de byster som sålts som trädgårdsprydnader inte tålde vatten, och Jupiter erbjuder sig schangtilt att köpa tillbaka dom. Det visar sig att en av dom är August av Polen (vilken röta!), men säg den lycka som varar för när de kommer tillbaks i triumf har Mustaschmannen kommit dit och övertalat faster Matilda att få köpa exakt varenda byst som eventuellt kommer i retur och hon bryr sig inte om vad deckarna har för bortförklaringar. Det blir en liten dragkamp om August av Polen som slutar med att den går sönder och vad ligger där om inte en stor rubin! Den plockar Mustaschen raskt på sig och försvinner (attans!) och det dröjer knappt en timme så dyker Pelle Prick upp. Med sig har han rubinen som han tydligen lyckats tillskansa sig från Mustaschmannen, men den visade sig vara en förfalskning (attans igen!), så var är den riktiga? Här kommer nu Bob med viktig informstion från sin fader, som nämnt lite i förbigående (helt normalt samtal mellan fader och 14-ish-årig son) att månaden augusti fått sitt namn från den romerska kejsaren Octavianus och från augusti är det ju inte långt till August och tror ni inte att det fanns en sådan byst också? Så nu ska de bara hitta den istället för August av Polen, men det fixar de med Röst-Till-Röstkedjan där Bob, som satts att vakta luren medan Jupiter, Peter och Gus efter ett infall från Jupiter, cyklar iväg för att ta en titt på Horatio Augusts hus, får napp.

I huset blir de ganska omgående överrumplade av andra som också är ute efter Brinnande Ögat, och medan deckarna gömmer sig i källaren så talar skurkarna, som heter Charlie och Joe med varandra på ett sånt där övertydligt sätt i fullständiga meningar med subjekt och predikat där det bland annat framgår att Pelle Prick har "fimpat" Mustaschen (huuu) som för övrigt heter/hette Hugo. När deckarna plus Gus ska smyga därifrån går de rätt i fällan eftersom skurkarna har sett deras cyklar utanför och de blir tillfångatagna, Peter och Gus stängs in i källaren medan Jupiter blir fastbunden vid en stol och hotad med kniv för att bli på "snackhumör". Han avslöjar då sin (eller rättare sagt Bobs faders) teori om Octavianus som den smartare av skurkarna (Joe) är, för att vara skurk, ovanligt insatt i den romarrikets historia och fattar direkt kopplingen mellan Octavianus och Augustus, medan den trögare (Charlie) måste klia sig i huvudet och få förklaring. Sen anropar den högst levande Hugo sina kamrater via walkie-talkie där det visar sig att han, istället för att vara död, har haft span på Bob som nu tillsammans med HANS, den ene av två trogna bayerske medhjälpare på skrotupplaget, är på väg till Hollywood och mest sannolikt  för att hämta Octavianus, räknar Joe ut, så Hugo får order om att lastbilen ska skuggas och Octavianus omhändertas.

Bob har tagit med sig en byst av Francis Bacon att erbjuda i utbyte men kvinnan som köpt Octavianus var inte intresserad så medan Hans packar ner bysterna (vilket tydligen tar evigheter) så snicksnackar Bob med dottern i huset, LIZ, som tycker det ör jöttespännamde med deckare och undrar om de inte hade behövt "en jänta som hjälpreda" för i så fall kan de ringa henne per omgående. Den om Brinnande Ögat ovetande Hans lämnar lastbilen obevakad en liten stund och vips är Hugo där och nappar åt sig Octavianus, vilket meddelas till resten av skurkarna via walkie-talkie varpå Joe och Charlie drar som avlöningar, lämnandes Jupiter fastbunden och Peter och Gus instängda i källaren (knepigt läge).
Jupiter lyckas dock befria sig och släppa ut de andra och de cyklar tillbaks till skrotupplaget i en hast för att möta upp Bob, som vid det laget upptäckt att Octavianus saknades på lastbilsflaket. Men sen visar det sig att den slarvige Hugo av misstag istället råkat få med sig bysten föreställande Francis Bacon! Glädjen står högt i tak och deckarna klyver Octavianus men istället för Brinnande Ögat ligger det bara en lapp där det står "träng djupare ner, betänk tidsfaktorn" (klurigt!). 

Jupiter räknar sedan ut att Brinnande Ögat måste ligga nedgrävd någonstans där skuggan står exakt halv tre den sjätte augusti, vilket är Gus födelsedag, (otroligt långsökt) vilket givetvis råkar vara NU IDAG och klockan tickar på så dom iväg för att gräva vid Horatio Augusts egendom som råkar ligga på ett ställe som heter Urberget, vilket visar sig vara en förkortning för Solurberget eftersom någon skugga kunde användas som ett solur (jätte-JÄTTE-långsökt). Det visar sig då att stället kryllar av byggjobbare som ska börja riva huset för att bygga nytt (attans!) så deckarna plus Gus blir bortkörda som varandes obehöriga. Jupiter tar det med ro och säger att de ska "fråga örnen om hjälp" (kryptiskt). De återvänder senare på kvällen med en av den otroligt smarte Jupiter egenhändigt byggd metalldetektor, han var också så listig att han trampade ner en silverdollar i marken ungefär där han trodde skuggan skulle hamna (otroligt), därav referensen till örnen. Efter idogt grävande hittar de till slut Brinnande Ögat!, men säg den lycka som varar för Hugo, Charlie och Joe dyker upp som gubbar ur lådor och kräver att de ska få den, men Jupiter hivar obekymrat iväg den i mörkret så att skurkarna far iväg efter den, och deckarna lyckas smita undan. För det var ju självklart Pelle Pricks förfalskade version som Jupiter bara råkade ha med sig, det äkta Brinnande Ögat har Jupiter i tryggt förvar.

Men det är återigen en kortvarig lycka, för med i det närmaste telepatisk förmåga dyker Pelle Prick upp och viftar med stilettkäppen för att tillskansa sig Brinnande Ögat. Pelle Prick, vars riktiga namn är MR RHANDUR, som kommer från RÄTTVISANS TEMPEL i Indien, från vilket Brinnande Ögat blev stulen en gång i tiden och nu vill han ha tillbaks den för att det ska bli ordning på torpet igen. Men som Jupiter påpassligt påpekar så kan Brinnande Ögat varken stjälas eller tillgripas för då blir det olyckligt för, i det här fallet, mr Rhandur och denne inser genast att han har att göra med sin överman och halar istället fram en check på en halv miljon dollar vilket Gus tycker är en helt skälig summa att få i arv istället för en rubin som man ju inte direkt har någon nytta av (om man inte tillhör Rättvisans Tempel).

Deckarna får varsin rejäl slant i hittelön som de genast sätter in på banken för att ha till sina framtida studier (präktigt) och Gus vidtar dessutom oklara "ekonomiska åtgärder" med mr Gelbert på hyrbilsfirman så att deckarna fritt kan disponera Rolls Roycen och Worthington för all framtid (mäktigt!). Det visade sig att mr Dwiggins inte var i maskopi med vare sig skurkarna eller Mr Rhandur, men Hugo var hans brorson som råkat höra när mr Rhandur erbjöd mr Dwiggins en furstlig summa pengar om han kunde berätta var Brinnande Ögat fanns. Sen hade han, mr Dwiggins, fejkat överfallet eftersom han skämdes för att Hugo fått tag på brevet. Hugo var ändå på något mystiskt vis kvar i rummet när deckarna kom dit så han hörde när de bladdrade på om gipsbysterna, varpå han sökte upp mr Rhandur och fick löfte om pengar om han hittade Brinnande Ögat. Det där med att han skulle ha "fimpats" var bara hittepå för att skrämmas, men det är ju märkligt att mr Rhandur inte erbjöd motsvarande pengar till Gus istället för upprepande hot om våld för något som ändå inte kunde stjälas (hans taffliga förklaring var att de skulle bli så rädda att de skulle ge honom rubinen). Men slutet gott, allting gott. Mr Rhandur tog med sig Brinnande Ögat och åkte tillbaks till Rättvisans tempel där frid nu härskar. THE END.

One flew over the cuckoo's nest

 One flew over the cuckoo's nest. 

Hold your head up high

Igår var verkligen lång dags färd mot natt. Vet inte om det var så himla smart idé att stanna kvar i stan efter jobbet för att gå på ett möte som började 18.30, men plånboken och miljön blev väl åtminstone lite glada. 

Tränade ett pilatespass på morgonen, jobbade mina timmar, gick en långpromenad på fältet i stekande sol (det var ju ändå tur i oturen att det inte blev någon intervallträning, det var varmt nog ändå), svängde inom Ica för att proviantera, åkte till Granngården och köpte hönsmat och till Dogman och köpte tuggben. Det sistnämnda tog evigheter eftersom den enda personalen var fullt upptagen med att, som jag uppfattade det, stå och snicksnacka om icke jobbrelaterade saker med den dittills enda kunden. När antalet kunder fördubblas så skulle man ju kunna tycka att det skulle leda till någon form av reaktion hos personalen, men det var uppenbarligen bara jag som tyckte det för jag fick vänta en god stund innan något hände, och sedan fick jag ett Ja, det dröjde visst lite men man får ju avsluta det man håller på med som någon form av lam ursäkt som jag inte bett om, fastän det var uppenbart att samtalet var av privat karaktär och "kunden" ju ändå inte köpt något. Tur för Dogmanpersonalen att jag inte var Michael Douglas' karaktär i Falling Down. Falling Dogman, en uppföljare. 

Åkte sedan till stallet och åt min nödkvällsmat som jag plockat ihop på Ica och som bestod av melon, bröd och en proteinmilkshake. Efter ett tag kom min dotter, som skulle vara med på samma möte som jag, samt en kompis som hyrt vårt lilla ridhus för hundträning. Visade kompisen tillrätta, tog sedan en promenad ner runt hagarna tillsammans med min dotter. Det var HELVETE vad långt det var till 18.30 men till slut blev den det och mötet kunde börja. Det var en i personalen som hade insisterat på att hen ville ha detta möte och då får man ju ställa upp, men i efterhand kan man konstatera att det lika gärna kunde avhandlats på mail eller telefon. Var hemma vid 19.30 så det var ju alltid något. Väl hemma visade det sig att min man hade ställt en korg i hallen där han uppenbarligen tyckte att jag skulle förvara mina skor, som om jag var ett himla dagisbarn? Han menade på att det var för att det skulle bli "lättare för mig att hitta dom", vilket aldrig har varit ett problem tidigare eftersom hallen innanför ytterdörren bara består av kanske 1x2 meter i övrigt tom golvyta, så det ska mycket till innan något försvinner där. Outgrundliga äro hans tankar ibland. Duschade och gick och lade mig för att läsa, men somnade efter vad som kändes som typ 10 minuter. 

Idag ska jag ta det LUGNT. Jag hade ju, innan Förkylningen gjorde sitt intåg i mitt liv, gjort upp en rätt ambitiös träningsplan för den här veckan, och i söndags tänkte jag att nähä, jag får väl omplanera för måndagen och tisdagen, "men på onsdag är jag säkert vara fit for fight igen". Nu är det onsdag och jag är väldigt o-fit for fight så det är väl bara att resignera och sikta på nästa vecka istället. Idag ska det regna hela dagen, det passar min sinnesstämning. Ska gå en vända med hundarna, kanske köra ett yinyogapass och sedan blir det soffan, en bok, kanske ett par avsnitt av Den som bär skuld. Så får det bli.