260810

Då var det måndag och ny vecka och nya tag. Är lite mör efter helgens BOOT CAMP, turligt nog så är det teori ikväll så att röven hinner få lite återhämntning. Nämnda BOOT CAMP har tagit upp i stort sett hela helgen. I fredags ringde min son och undrade om jag kunde hjälpa honom att bära ner ett piano från andra våningen efter jobbet. Låter coolt va, men det var ett elpiano så det var inte så ansträngande utan mest att det var otympligt och omöjligt för en person att bära och min svärdotter hade ont i ryggen och kunde/fick inte. Men det gick som en dans, visserligen en väldigt långsam sådan men ändå. 

Åkte sedan och handlade och sedan hem. Tränade yinyoga och gjorde rehab. Gjorde lasagne till kvällsmat för att få många matlådor till den kommande veckan. Gör ju veckans matlådor på helgen, i vanliga fall äter vi oftast något som kräver minimal ansträngning på fredagen, men nu skulle vi ju äta ute på BOOT CAMP:en på lördagen och min man är inte ett fan av matlagning så då fick det bli så här. 

Gick upp tidigt på lördagen för att hinna knata min mil med hundarna innan det var dags att åka till stallet. Det var dessutom fixardag så vi var där lite tidigare och hjälpte till att rensa ogräs innan ridningen, no rest for the wicked. Gjorde samma sak på söndagen, sen var det stallet hela dagen. Var hemma vid 17.30,  duschade och stekte upp en påse Ica Basics vegetariska vårrullar till middag. Jag är inte mycket för halvfabrikat annars, men när man varit borta från arla till särla är det en okej nödlösning. Vi har i brist på annat börjat kolla på Love is blind: Polen, där finns det några som verkligen är helt crazy som man kan förfasa sig över. 

Den här veckan drar min rehabträning igång igen, alltså den jag gör på deppgymmet tillsammans med min fysioterapeut. Vill inte jinxa något, men tycker att jag har blivit bättre. Inte bra, men bättre. Det är till exempel inte längre tio meters stapplande walk of shame varje gång jag reser mig, tycker också jag har fått ett bättre klipp i steget när jag promenerar, vilket ju är lättare att ha när det inte känns som att någon kör in en kniv i höften/skinkan för varje steg jag tar. Har fyra veckor av fysioterapeutledd rehab kvar, sen antas man om jag förstår saken rätt antingen vara symtomfri eller ha fått så pass mycket verktyg att man kan fortsätta rehab:a på egen hand.  Den som lever får väl se hur det blir. 

  

BOOT CAMP 2026

Räknade ut att det är tionde sommaren i rad som jag är med på BOOT CAMP i stallet. Det brukar ju vara ungefär i samband med terminsstart, men i år skulle det vara helgen efter midsommar istället. Bra, tyckte vi, för då blir det inte det där att hästarna inte är riktigt igång efter betet. Men helgen efter midsommar i nådens år 2026 bjöd ju på över 35 graders värme, så det var OTÄNKBART. Mest för hästarnas skull förstås, men även med tanke på oss klenisar som inte är vana vid såna temperaturer, så det blev framflyttat till helgen som gick.  

Nu blev det alltså av! Vi är i stort sett samma gäng varje år, plus minus några stycken, det är nog bara jag som varit med alla tio åren men vi är ett antal stammisar eller vad man ska kalla det. Det är alltid trevligt och vi har alltid så kul tillsammans. Det brukar också alltid vara fint väder, a k a jättevarmt, dock var det mer för årstiden rimliga temperaturer, runt 22-23 grader men det räcker ju när man ska skumpa runt på hästryggen. 

Fick Köttbullen. Vi var 12 stycken uppdelade i två grupper, jag red i den första så det var bara att sätta igång. Första passet var uppvärmning/dressyr, då tyckte jag hon kändes tung och seg, hon hade gått en barnlektion tidigare på förmiddagen men där hade hon nog inte slitit ut sig direkt. Men jaja, någonstans får man ju börja. Sen var det andra gruppen som red medan vi i första gruppen fixade med våra hästar och kokade kaffe. Sen hade vi lite fika och gemensam teori när andra gruppen hade ridit.  

Andra passet var markarbete, först travade vi över bommar på kort diagonal och sedan skulle vi trava över bommarna och därefter fatta galopp och hoppa ett litet kryss. Då piggnade Köttbullen till och gjorde som hon ibland gör, drog iväg som en avlöning mot hindret vilket jag inte var beredd på alls, det var längesen hon gjorde så med mig (var i och för sig rätt längesen jag hoppade också så det kan bero på det, hehe) så jag tappade stigbygeln. Hoppade hindret ändå som en annan Peder Fredricsson i VM-finalen eller när det nu var när man satt med hjärtat i halsgropen och såg stigbygeln flaxa omkring. Kände mig väldigt modig efteråt även om hindret var ett beskedligt kryss på 40 cm och inte en oxer på 160 som för Peder, men det är ju känslan som räknas, va.   

Sen hann vi kolla lite på andra gruppen och när de var klara så plockade vår grupp bort bommarna och mockade ridhuset och sedan var det bara att traska ner till hagarna längst bort från stallet med alla hästarna och därefter blaskade vi av oss, bytte om och åkte in till stan och åt middag på en trevlig restaurang med uteservering. Betydligt trevligare än de tidiga åren då konceptet var att vi skulle laga gemensam mat efteråt när alla var svinhungriga och så skulle man stå och trängas i ett halvsunkigt klubbrumskök och steka tacofärs och hacka grönsaker eller  slabba med såna där färdiga pizzakit där man bara kunde grädda en pizza i taget så att man fick äta i omgångar. 

Söndagen inleddes med att traska ner till långtbortistan-hagarna och hämta hästar, sen byggde andra gruppen hinder medan vi gjorde oss redo för hoppning. Det var i princip samma övning som lördagens markarbete, fast nu var det galoppbommar istället för travbommar, plus ett litet hinder. Vill ni ha räcke eller oxer? undrade K och alla vi tanter skrek KRYSS! för det känns tryggast när man är en hoppmes. Men allt gick bra och kändes kul!  Nöjd med mig själv för att jag planerade framåt och slapp höra "upp med blicken, titta mot nästa". Köttbullen är ju en sån stjärna i hoppningen, det är egentligen bara för mig att sitta på och styra. 

Sen fixade vi med hästarna och gav dom hö, vi hann kolla lite på när andra gruppen hoppade och sedan hjälptes vi åt att plocka bort hindren samt koka kaffe. Så var det fika och teori och sen var det dags för sista passet som var dressyr. Och då var Köttbullen sådär magiskt fin som hon kan bli ibland även om vägen dit är lång och krånglig. Men nu hade hon framåtbjudning och trampade på under sig och var allmänt samarbetsvillig, jag kunde riktigt känna att hon också var nöjd med sig själv och kände sig duktig. Mmm. Sen var det då dags för sista trasket ner till hagarna, sen när vi kom tillbaks upp till stallet igen så var andra gruppen precis klara så dom hann vi inte titta på alls. Sen var BOOT CAMP 2026 över, fast vi har tjatat på K om att få en repris under hösten så det kommer kanske. Mmm. 

260807

Jahapp, då var det fredag igen. Veckan har gått i ett nafs, helgen kommer gissningsvis att göra detsamma eftersom det är BOOT CAMP i stallet. Ojade mig lite i tisdags hur det skulle komma att kännas nästa onsdag efter att ha ridit dubbla pass både lördag och söndag och sedan lektion måndag och tisdag, fyra dagar på rad när man inte riktigt är igång är tufft. Men igår kom jag på att det är teori på måndagen, så då får röven lite välförtjänt paus, hehe. 

Igår hade jag möte av den sort jag hatar mest: när alla andra sitter i en möteslokal och man är den enda som är med via Teams. Vilket innebär att man a. inte ens vet vilka som är närvarande för det tycker de som sitter i rummet är onödig information, b. inte ser vem som pratar, om man inte känner dom så väl att man känner igen allas röster, det gjorde inte jag och det underlättar ju inte heller när alla talar fort och på skotsk dialekt som visserligen låter mysigt men inte är helt lätt att hänga med i, särskilt inte när det börjar bli tekniskt. Plus att det rent allmänt är irriterande att inte kunna se vad som händer, plötsligt kan alla börja skratta åt något som man inte fattar eftersom man inte är där och kan se att den personen som just talade samtidigt gjorde en lustig min eller talande gest. GAH. 

Efter jobbet åkte jag hem, hade tänkt handla på vägen men kände att nää...jag orkar inte. Varmt och kvavt var det och bilen luktade apa eftersom jag dagen innan hade slängt in en massa pappkartonger som stått ute i regnet i väntan på att någon skulle förbarma sig och köra dom till återvinningen. Åkte hem via återvinningen och blev av med aplukten i bilen, gick sedan till bibblan och hämtade en bok samt till affären för att hämta ut mitt paket med doftljus som jag beställt på mega-rea, sedan var det hem och städa. Använde kartongen som doftljusen varit i och packade ner alla mina priser som jag vunnit när jag tävlat med hundarna. De har stått på en hylla i hallen för...tja, någonstans ska man ju ha dom, har jag väl tänkt.  Har dock känt att de inte tillför särskilt mycket, är förstås stolt över våra prestationer men känner inte att jag behöver ha ytterligare x antal dammsamlande objekt bara för att bli påmind om det så nu åkte kartongen in på kattvinden. Fick sedan lite feeling och rensade ut kläder från nämnda kattvind. Med tanke på att jag rensade ut säckvis med kläder för inte så värst längesen (och inte har köpt några nya sedan dess) så var det lite anmärkningsvärt att få ihop flera kassar med plagg som inte använts i modern tid. 

Ja, det var väl den kvällen det. Nu är det alltså fredag, har jobbat som ett himla hjon hela veckan så det ska bli skönt med lite paus och återhämtning. 

   

260806

 Igår skulle det ju bli 28 grader varmt, så jag blev lite förvånad när regnet började smattra utanför jobbfönstret. Det regnade hela förmiddagen, när jag tog min lilla lunchpromenad så hade det slutat men det var fortfarande inte särskilt varmt, kanske runt 20 grader. Ingen var ju gladare än jag! När jag åkte hem tittade solen fram och när jag klev ur bilen utanför affären hemma i byn så var det 28 grader! Kändes mer som 38 grader p g a att luftfuktigheten var cirka 3000 % (kändes det som i alla fall). Så djävla obehaglig värme. Rastade hundarna i trädgården och harvade sedan ner till bibblan för igår var det absolut sista dagen att lämna tillbaks den här i mina ögon sjukt överskattade Ultravåld-boken, och böter vill man ju inte ha. Svetten rann bokstavligt talat i strida strömmar. Kom hem, noterade tacksamt att det åtminstone var rätt svalt inomhus, så länge det nu varar. Slet av mig dyngsvettiga kläder, tog på mig träningskläder, rev av 20 minuter tabata och drog igång en ny svettfestival som varade genom mina rehab-övningar. Sen var det inte mycket ork kvar att göra annat. Min man var med svärmor på banken, jag passade på att byta överdrag till soffkuddarna samt mäta hur lång hallen var. 

För ett tag sedan köpte jag nämligen en ny matta till vår yttre hall för jag var så in i döden trött på vår gamla, matta alltså, inte hall. Den gamla mattan köpte vi på metervara på Lantmännen för tusen år sedan och den såg också ut därefter i någon trist mörkt vinröd färg i något slags slitstarkt nålfiltsmaterial med kanter som krullade upp sig. Framför allt var strukturen sådan att det inte spelade någon som helst roll hur mycket man dammsög, den blev aldrig riktigt ren. Min man tyckte däremot det var förnämligt eftersom hans uppfattning var att grus och bös som man drar in utifrån då stannar i den yttre hallen. Så är det kanske, men jag tycker det är för djävla trist att det första man möts av när man kommer hem är en matta som ser ut som om det aldrig någonsin har städats. 

Tycker det minsta man kan begära av en hallmatta är att man ska kunna dammsuga den ren, så för ett tag sen kuppade jag in en ny matta genom att helt enkelt köpa en som JAG tyckte var snygg och praktisk istället för att bestämma detta gemensamt som vi brukar göra. Med sydda kanter, så den inte krullar ihop sig. Lade ut den när min man var i Köpenhamn och är SÅ nöjd, man blir liksom glad varje gång man kommer in i hallen, och så fort det börjar se grusigt ut så räcker det med tre tag med dammsugaren så ser den ut som ny igen. Min man blev faktiskt också nöjd, så nu har vi bestämt att köpa en likadan matta till den inre hallen där vi inte haft någon matta alls på ett bra tag eftersom vi slängde ut den gamla efter x antal hundspyor från den tiden när Remus (RIP) hade problem med bukspottskörteln. Den kasserade var en likadan trist nålfiltsmatta på metervara, dessutom hade Hilding (RIP) lyckats gräva ett stort hål i den när någon hade tappat något ätbart på den och han inbillade sig att det fanns mer att hämta undertill på något vis. Trodde inte ens det var möjligt att slita ut nålfiltsmaterial, men en hungrig och beslutsam tax klarar mer än vad man tror under några obevakade timmar.  

Det var väl ungefär allt som blev av igår, orkade inte mer p g a värmen även om det nog hade varit skönt att sitta ute framåt kvällen. Men då ska man ju gå och lägga sig. Beslöt tillsammans med min dotter att ställa in vårt planerade biobesök, vi har ju sista torsdagen i varje månad som vår biokväll men förra veckan var hon inte hemma så då sköt vi fram det, men den här veckan var det allmänt knöligt med logistiken för henne, dessutom var den enda film som visades tidigt nån variant med minioner så då var det inget svårt beslut från min sida. Om några veckor är det ju biodags igen så det är inte hela världen. 

Vår städerska på jobbet har semester och det är alltid likadant när det kommer en vikarie: det blir inte  ordentligt städat. Vi bytte städfirma bland annat på grund av det, och var då också noga med att från och med nu ska det finnas en checklista VID STÄDGREJERNA och inte i någon random städerskas handväska. Så det finns det en lista där det framgår vad som ska göras och hur ofta. I måndags när jag kom tillbaks från lunchen så gick det omkring en kille i lokalerna, han kom in och frågade lite villrådigt om han skulle tömma min papperskorg. Ja, det tyckte jag väl att han skulle göra, svarade jag. Strax därefter gick han, så jag utgick från att han var klar med resten, men sen upptäckte jag att han varken hade städat toan eller tömt återvinningskärlen. När jag kom i morse hade någon varit här igen, för min stol stod prydligt inskjuten vid skrivbordet istället för halvvägs ut på golvet som jag brukar lämna den. Plus att dörrar som varit öppna nu var stängda. Men återvinningskärlen var fortfarande inte tömda och papperskorgarna ute i labbet är på väg att svämma över. Jag fattar ju att det, checklista till trots, kanske inte är helt lätt att komma som ny (för någon överlämning till vikarierande städpersonal verkar överhuvudtaget inte ske), hörde också att det tydligen varit problem med sjukdom på städfirman, men ändå: vissa saker är väl ändå rätt så basic i den branschen. Typ: tömma papperskorgar? ELLÖR?

Jaja. Det är som det är.  

Till stallet istället, v 32 2026, pt 2

Igår när jag pratade med K i telefonen så frågade jag lite sådär som ett barn gör, vilken ponny får jag rida ikväll? Hintade sedan om att jag skulle tycka det var kul att få rida Gossen, eller möjligen Spanjorskan, och det fick jag! Gossen alltså. Är lite kär i honom, även om han är kanske norra Europas lataste ponny.  Men han är fin att rida och trevlig att sitta på. Fick fram honom rätt bra igår, det är lite som med Köttbullen att man liksom får ange ramarna redan från början för vad man förväntar sig och så hålla en konsekvent linje med idel framåttänk och inte tillåta något såsande. 

Just nu är vi sista gruppen för kvällen, om ett par veckor startar en ny grupp efter vår men igår fick vi alltså en diger uppgift med att vandra iväg med hästar till hagar samt kvällsfodra de som stod inne. Vi var bara fem stycken också så det tog sin lilla tid. Ponnyerna går i en av hagarna som är längst bort från stallet, men det var piece of cake att gå dit med Gossen. Han är nämligen helt obrydd med att vara själv, till skillnad från Köttbullen som håller på att klättra ur boxen när de andra går, och när man går ensam med henne till hagen så är hon rent vidrig att leda, hetsar och stressar och gnäggar efter sin flock och när någon svarar (som de alltid gör) så blir det sju resor värre. Hon är lugn att leda när hon har sällskap, men det uppstår alltid en situation där hon ska prova om det går att beta samtidigt och hon är stark som en björn och har slitit grimskaftet ur händerna på mer än ett barn i sin strävan efter det gröna guldet. Jag har väl lite mer att sätta emot, men kul att leda henne är det inte. Men Gossen är det en ren fröjd att gå med, han bara lunkar med som en stor hund och tittar varken efter gräs eller andra hästar. Sa till L att jag gärna ser honom som min tisdagsponny framöver, men vi får väl se hur det blir med den saken.  

260805

Knotar på med Projektet, en deadline närmar sig men än så länge är jag i fas och när jag gick hem igår var jag 89 % klar med allt enligt verktyget som vi använder för att mäta status, så om inget oförutsett inträffar blir jag klar den här veckan. 

Hade möte med min chef igår, vi har inte talats vid sedan någon vecka innan jag gick på semester. Inte för att det hade hänt något spektakulärt sedan dess heller. Fick i alla fall ett nytt litet projekt att ansvara för "eftersom du är så bra på att sammanställa och presentera data", fjäsk fjäsk. Men det är jag, och jag tycker dessutom att det är otroligt kul att fixa och trixa i Excel, göra snygga grafer och pivottabeller och you name it. Så det kändes inte som en särskilt tung börda att bära. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga. Var trött efter min i sanning skrala dos sömn föregående natt. Min man är flitig med fönstermålningen, men det innebär också att vi inte HAR några fönster på valda delar av huset just nu, vilket i sin tur innebar att det faktiskt var ganska kallt och ruggigt inomhus. Hade nog varit skönare att gå ut och sätta sig i trädgården och äta kvällsmat och läsa, men det orkade jag inte. Kurade ihop mig under en filt i soffan en stund innan det var dags att byta om och åka till stallet. Kom hem vid 21.15, duschade och i säng. Sov betydligt bättre i natt än föregående, man får vara glad för det lilla. 

Idag har jag inga möten (lyx), ska inte heller iväg någonstans efter jobbet (dubbellyx). Det ska bli upp mot 30 grader varmt i eftermiddag, så jag tänker att hundarna får rasta sig själva i trädgården. Själv ska jag traska till bibblan och lämna böcker. Har också ett tabata-pass inplanerat men det får jag se hur utmattad av värme jag är i eftermiddag. Nu: jobbelijobb. 

De oförlåtna

Har läst De oförlåtna av Ulrika Hansson och det kan du också göra. Detta är handlingen:

År 1885 i Österbottens vildmark slår sig Ina i slang med den gamle spåraren Jaak för att hitta de män som mördade hennes man och son. Jaak har sina egna skäl att söka upp de beryktade bröderna Manderbacka. Kan Ina lita på honom? Spåren leder norrut, rakt in i den österbottniska skogarna. Det är ett laglöst land. Det enda Ina får med sig är sin häst Runa, sitt gevär och en envis övertygelse: mördarna ska få sitt straff, kosta vad det kosta vill.

Jag tyckte mycket om den här boken, det var fint språk, bra miljöskildringar, intressanta karaktärer. På omslaget står det att det är "en episk western i nordisk tappning med en hjältinna som vi sent ska glömma", det tycker jag kanske var både missvisande och lite överdrivet. Det var en vacker och sorglig berättelse, enda minuset var att vissa fraser på finska inte var översatta och jag kan bara ei saa peittää och lite annat i sammanhanget helt oanvändbart. Klart man kan google translate:a, men det är irriterande att behöva göra det. Men det var ändå en fin läsupplevelse. Den här boken får fyra gevär av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er.