Lite fortsatt självömkande

Hur är det med mig då? Ja, det är i alla fall inte sämre och det är ju alltid något. Men det är inte heller bättre, känningen är kvar och ligger där och liksom varslar om sig själv och påpekar att den när som helst kan ändra sig och leverera en riktigt präktig förkylning.  Det kommer säkert på fredag eftermiddag när du kommer hem från jobbet och slappnar av, sa en kollega igår och risken finns ju så då är det väl tur att jag ska till stallet efter jobbet idag för ytterligare ett av alla dom miljoner möten som man behöver ha när man är en förening med djur och byggnader och personal och taskig ekonomi. Det är strategimöten och personalmöten och  sponsring och det är arbetsmiljöfrågor och möten med privatryttare och systematiskt brandskydd och möten inför tävlingar och (mest) har vi råd eller hur ska vi få pengar till det och det och det som vi så väl behöver? OCH SÅ VIDARE, det tar liksom aldrig slut. Kul, men utmanande osv. 

Igår var det toppenväder, 20 grader, sol, blå himmel och man fick en känsla av sommar fastän det bara är i början av april och man vet att såhär kommer det ju inte att vara (mycket riktigt ska det bli för årstiden helt normala blygsamma 4-5 grader redan imorgon) så det gäller ju att passa på att njuta. Tog av mig skorna och gick en barfotapromenad i en och en halv timme samtidigt som jag pratade med min dotter i telefon. GÖTT. Sen kom jag hem och städade, inte lika gött men det måste ju göras.  Sen låg jag i soffan och åt glass för att i någon mån blidka Känningen (och också som ett led i min självömkan) och läste. Planen var att gå och lägga mig tidigt men på SVT visades den inledande tidshoppningen från världscupfinalen i hoppning i Basel, och då var man ju tvungen att glutta lite. Såg dock inte hela sändningen. 

Men då är det ju i alla fall fredag! Ska vara i stallet klockan 16.00 så efter jobbet tänkte jag ta en promenad (vågar inte löpträna med Känningen i släptåg), sedan åka till Granngården och köpa hönsmat, till Biltema för att köpa en glödlampa till bilen och så till Willys för att handla inför helgen. Sen till stallet, därefter hem och planen är att plocka upp hämtmat på vägen också. Imorgon ska vi ha möte inför söndagens Pay & Ride i stallet, sen på söndag är det ju då Pay & Ride så då blir det upp i ottan och iväg för att tillbringa dagen i ett kallt ridhus. Vi har inte våldsamt många starter och det är väl rätt så skönt ändå. Ja, sen är ju helgen slut, haha. 

Har fått tid på vårdcentralen på måndag för att göra en 24-timmarsblodtrycksmätning för det är tydligen nästa steg att ta. Det känns ju lite meckigt, men det är väl bara att genomlida antar jag. 

 

Mycket självömkan blev det

Igår fick jag ju en "känning i halsen". Jag är ju, peppar peppar, rätt sällan sjuk, men när jag blir det så brukar det börja med en "känning i halsen", inte att det gör ont direkt utan mest att det känns lite irriterat i svalget och att man måste harkla sig och småhosta lite för att få det att försvinna. Vilket det alltså inte gör annat än högst tillfälligt. Och efter någon dag med det så kommer resten av förkylningssymtomen tassande och sen är det KÖRT.  

Igår var alltså en sån dag. Var en studie i självömkan, inte för att jag egentligen kände mig jättesjuk för det var fortfarande bara det där att det var irriterat i svalget, men inför vad som komma skulle. Jag som verkligen försökt hålla mig undan min man nu när han varit sjuk! Jag som är så noga med att tvätta händerna! Jag som äter sunt, motionerar och går och lägger mig i tid varje dag! Jag som ska springa lopp nästa helg, tänk om jag inte hinner bli frisk till dess? Osv, osv.  Efter jobbet åkte jag till apoteket och köpte ColdZyme och Zyx och andra halstabletter som om det inte fanns någon morgondag. Åkte hem, gick en promenad med hundarna, sådde tomatfrön för det hade jag ju bestämt att jag skulle göra. Lade mig sedan på soffan som en om inte död så åtminstone väldigt deppig sill och deklarerade inför min man att nu var det banne mig hans tur att sova i arbetsrummet, samt underhöll honom med en aldrig sinande ström av klagan över hur djävla orättvist allting var. Åt glass till kvällsmat i ren protest mot, jag vet inte vad, universum antagligen.  

Gick och lade mig vid åtta, har sovit bra i natt och vaknade upp och kände mig i alla fall inte sämre. Har fortfarande en känning, men ingenting annat såsom trötthet, halsont, nästäppa, huvudvärk, frossa etc som kom  som ett ovälkommet brev på posten dagen efter förra gången jag hade en känning, vilket var i höstas.  Så sjuk som jag var då har jag nog inte varit i modern tid, så det fanns ju fog för oron jag kände och fortfarande känner, för det är ju inte över förrän det är över och det kan väl fortfarande gå åt vilket håll som helst. KÄMPA PÅ NU, IMMUNFÖRSVARET! 

Sluten anstalt

Har läst Sluten anstalt av Fanny Klang, detta är handlingen:

Jonna, 21 år, börjar jobba på Kriminalvården - en sluten och sekretessbelagd värld som utomstående har mycket liten insyn i. Till en början är hon storögt fascinerad av allt på anstalten Kockbacka: de intagna, datasystemen och kollegorna. Ambitionerna.
Sedan blir hon varse verkligheten. Myndigheten befinner sig i en expansionsfas som innebär att platsantalet ska öka exponentiellt: intagna hamnar i isoleringsavdelningens kala celler i månader i sträck, i väntan på att platser ska frigöras på andra håll. Ledningen uppmanar anställda att anmäla varandra anonymt, intagnas tillhörigheter slarvas bort i förrådet och de som vågar utmana gamla maktstrukturer förflyttas till andra anstalter.
Inom kort står det klart att alla människor bryter mot regler medan endast ett fåtal blir bestraffade. I takt med att Jonna genomskådar verksamhetens dubbelmoral börjar hon själv revoltera, i det tysta. Vad är det egentligen som sker i den slutna miljön?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. Jag ska genast erkänna att jag har noll inblick i kriminalvård och hur det går till så jag kan egentligen inte säga någonting om det, men om den här boken är tänkt att avslöja den bistra verkligheten så finns det inte en enda människa i hela den myndigheten som sköter sitt jobb och ju högre upp i hierarkin man kommer desto värre blir det, typ. Med några få undantag är alla som jobbar där helt likgiltiga typer som inte bryr sig ett skit om vare sig de intagna eller att följa regler, eller så följer de regler in absurdum fast lite godtyckligt när det passar. Å ena sidan beskrivs det som att man har så lite att göra och dagarna är så långa och trista men å andra sidan hinner man inte ens äta lunch? Det kanske varierar väldigt, inte vet jag, men det hänger liksom inte ihop, och inte heller känns huuvdkaraktären särskilt sannolik. Känns också väldigt konstigt att man, när man blir anställd vid en statlig myndighet, bara skulle kunna dra till med en godtycklig summa som sitt löneanspråk och så får man den oavsett vad andra anställda på samma arbetsplats och med samma typ av tjänst tjänar? Blir också irriterad på huvudkaraktärens "revolt i det tysta" som mest verkar gå ut på att utnyttja systemet till egen fördel. Vilket ju inte direkt är definitionen på att revoltera om ni frågar mig, det ska väl ändå ha ett högre syfte än att betala för en liten kaffe men ta en stor? Den här boken får två isoleringsceller av fem möjliga.  

Keep you going through the show

Igår var en knölig arbetsdag. Jag är ju inte alls någon sån där spontan och skön go-with-the-flow-person som rycker på axlarna och tar det som det kommer, jag vill ha ordning och reda och bestämda dagar för saker som ska göras, och på tisdagar så ska det springas, tränas pilates och sedan ridas. Gårdagens tisdag bjöd dock på gruppmöte efter min ordinarie arbetstid, men tänkte att jaja, jag slutar lite tidigare så hinner jag klämma in både ett och annat innan det mötet. Men sen tryckte min chef in ytterligare ett möte under den tid där jag hade planerat att göra detta. och det kändes ju ändå ändå rätt B att säga att näe hörredu, jag kan inte vara med på det mötet för då hade jag tänkt träna pilates. Så när min chef under det första mötet bad om ursäkt för att han förlagt gruppmötet till efter min arbetstid så sa jag bara att det var inga bekymmer, för man vill ju hellre framstå som en spontan och skön go-with-the-flow-person än Rain Man 2. Men det störde mig. Tog en promenad på lunchen för att kompensera den uteblivna träningen, solen sken och jag svettades trots att jag tagit en tunnare jobbjacka istället för min tjocka vinterjacka som man ju ändå måste ha på morgonen eftersom än är det vinter kvar, säger mor. 

Tror inte jag blev första april-lurad igår, tidningen Ridsport försökte med att Malin Baryard hade fått ett wild card till världscupfinalen i hoppning på grund av att någon annan tackat nej på grund av "transportproblem" men den gick jag inte på, särskilt inte som man hittade på att någon "senior equestrian strategy advisor" på FEI hette "Avril Folé". Sen var det någon skojare som hade satt gula lappar i samma form som parkeringsböter på alla bilar på jobbparkeringen, men det var ju så uppenbart fejk att jag inte tror någon ens var i närheten av att gå på det. 

Åkte hem efter jobbet, hann ligga på soffan i vad som kändes som en kvart innan det var dags att åka till stallet för ett litet möte innan ridningen. Sen rida, hem, duscha, i säng, hodeladihodeladi hoppsan vilken dag. Idag ska jag i alla fall ingenstans! Har tänkt så tomater idag, och sen blir det kanske filmkväll med min man. Enda smolket i glädjebägaren är att jag har en misstänkt känning i halsen, sådär som skulle kunna utveckla sig till en fullskalig förkylning och med tanke på att min man gått och hostat och snorat i över en veckas tid så vore det väl ett mirakel om jag inte skulle plocka upp några förlupna viruspartiklar som han så frikostigt spridit omkring sig. Eller så är det inbillning pga att jag såg att han hostade I HANDEN häromdagen och jag bara ursäkta, har du inte lärt dig någonting under pandemin? och det hade han tydligen inte för han såg helt oförstående ut. Sen försökte jag räkna ut vad han tagit i och det var väl det mesta som jag också tagit i, fjärrkontrollen, osthyveln, alla dörrhandtag et cetera. Kämpa på,  immunförsvaret. 

Till stallet istället, v 14 2025, pt 2

Igår var det dags för ytterligare ett pass utomhus och det stod delar av dressyrprogram på schemat även här. I måndags red vi delar av LB:1 och igår var det delar av LA:1 som så att säga stod på programmet. Annandag påsk ska vi ju ha programridning, det har vi pratat om sedan terminen började och det har känts otroligt avlägset men nu är det inte det längre. Jag sa ju dock redan från början att jag inte kommer att rida något LA-program för det ligger lite över Köttbullens förmåga just nu. Vi kan göra 10-metersvolter i galopp och det går att rida förvänd galopp, men då måste solen och stjärnorna och alla planeterna stå rätt och inte ens då är det mycket att visa upp om man ska vara ärlig. Plus att hon ju faktiskt inte kan rygga (än), och att kunna det som ingår i programmet måste ju ändå vara någon slags minimumnivå tycker jag. Bättre att satsa på LB:1 som egentligen bara är transportsträckor mellan bokstäver. Inte för att det är så lätt som det låter, för man måste ju ha precision och allting ska ske på exakt rätt ställen och Köttbullen är inte den mest lyhörda och inkännande ponnyn på jorden, plus att hon ju har sitt gamla issue med stelhet och att inte vilja ställa igenom ordentligt i höger varv. Men det är ju vad det är och vi får göra så gott vi kan helt enkelt. 
Egentligen skulle jag ha velat jobba mycket mer med galoppen, för det känns verkligen som att det är något på gång där, hon börjar bli starkare och det känns som att hon försöker göra rätt men fortfarande inte riktigt fattar vad det är hon ska göra. Och jag behöver ju också träna på att rida henne på rätt sätt så att det blir samarbete istället för kamp. Men all träning är ju bra träning så det var ju inte som att gårdagens pass var bortkastat. Det gick rätt bra, tyckte jag, fast det blir lite rörigt när alla ska rida samma linje och det inte finns någon uttalad turordning utan man bara ska komma "lite som det passar" för då blir det liksom varken hackat eller malet med tiden mellan, plus att man ju hela tiden måste se upp så att man inte är i vägen för varandra. Vilket såklart händer ändå. Men gruppen (med undantag för Häxan) är så trevlig och alla är gulliga mot varandra och det blir aldrig dålig stämning. 

April!

Jaha, då är det fan i mig APRIL! Jag har väl aldrig varit med om ett år där oxveckorna bara slunkit förbi  nästan helt obemärkt, men 2025 var det året och mars skenade iväg i samma överljudstempo. Fortsätter det så här så är det väl midsommar nästa vecka eller nåt. 

Min man har ju drabbats av Mansförkylning De Luxe™ och efter att ha varit hemma och hostat och kraxat i en vecka utan en tillstymmelse till bättring kravlade han sig iväg till vårdcentralen och blev sjukskriven i ytterligare två för akut bronkit. Tror det blir fortsatt skilda sovrum för oss ett tag framöver, för är han inte vaken och ligger och hostar så sover han och snarkar som en hel sågverksindustri. Det går fint att sova i Flickrummet™ men sängen/soffan som ju är tillverkad av lastpallar är på gränsen till att vara för hård, har ju bara en dyna som madrass, så nu har jag beställt en ny bäddmadrass på Jysk. Var dock för snål för att betala för hemleverans och den fanns inte i lager så det där Click & Collect blir väl inte förrän nästa vecka eller så. Passade också på att beställa några nya soffkuddar för i alla fall just nu är det ett evigt krig om de vi har. Vi köpte ju en hörnsoffa för ett par år sedan och jag sitter alltid i självasvängen eller vad man ska kalla det, och då vill jag ha ett gäng kuddar som ryggstöd. Min mans plats i soffan är i det ena hörnet, men speciellt nu när han lider av medeltidshosta så vill han också ha kuddar som ryggstöd, och det känns ju halvtaskigt att säga att jamen du har ju en vägg att luta dig mot, nöj dig med det. Aja, det var ju rätt lätt avhjälpt när man ändå var inne och klickade på Jysks hemsida. 

Igår var en rätt händelselös jobbdag. Åkte hem, hade tagit med mig låneböcker att åka och lämna på bibblan men kom inte på det förrän jag stod hemma på gårdsplanen igen. Lastade nämnda böcker i en liten ryggsäck och promenerade till bibblan istället, via en omväg för att få till dagens promenad. Hann väl knappt komma hem förrän det plingade till i telefonen och jag hade ytterligare en bok att hämta, men det får vara, den går ju ingenstans på ett tag. Har nu tre böcker på 14-dagarslån så det blir stressigt, haha. 

Om gårdagen rent jobbmässigt var händelselös så är det jättebökigt idag eftersom jag har möten efter min ordinarie arbetstid, men också ett möte som jag att jag inte riktigt hinner ta mig hem för att ta det sena mötet hemifrån, eller jag tror i alla fall inte att jag hinner det. Får se hur dagen utvecklar sig helt enkelt. Som om det inte var nog med det ska jag åka till stallet tidigare för ytterligare ett möte innan ridningen, vilket jag lite hade förträngt men det är ju bara att bita ihop och gneta på. 

Till stallet istället, v 14 2025, pt 1

Igår var det sol! Ljust fast det var kväll! Vi red i utepaddocken! Vi tränade lite allmänt på linjer som finns med i olika dressyrprogram, mest hörnpasseringar och vänd snett igenom på kort diagonal, men det var otroligt förvirrande för det finns nästan inga bokstäver i utepaddocken och de som sitter där sitter inte helt rätt och det var svårare än man kunde tro att få till en bra linje utan att ha ett riktmärke. Köttbullen kändes fin, det känns som att hon blir starkare i galoppen och klarar att bära sig bättre och bättre. Vi red också  halvt igenom och sedan förvänd galopp längs resten av långsidan och det gick jättebra. Kände dock att jag satt som ett stearinljus i sadeln, och då menar jag ett sånt där fult hemstöpt grenljus, föga ryttarmässigt, men men. Åh vad härligt att rida ute, sa vi till varandra ända tills vi skulle göra halt inför någon genomgång och per omgående blev attackerade av enorma svärmar med myggor stora som gråsparvar. Det är ju inte det man längtar efter när man längtar efter våren, men man får ta det onda med det goda.