Till stallet istället, v 7 2026, pt 2

Igår hade grupperna innan och gruppen efter oss hoppning, men vi hoppar ju inte i vår grupp, vi är ju såkallat hopplösa, hahaha. Men hindren stod såklart kvar, det finns ju ingen normal som släpar ut dom när de sen ska in igen och det går ju att rida runt dom så det är inga problem. Men det känns lite trångt, det gör det. Plus att Köttbullen, som ä-l-s-k-a-r att hoppa, verkligen inte brukar allvar när det finns hinder på banan. Hon har ju ändå varit några år på ridskolan nu och vet hur det brukar vara när det är hopplektion. Så jag kände att hon inte riktigt lyssnade och jag fick inte någon superbra kontakt. Vi red skänkelvikningar och då var hon lite motsträvig (fast ändå hundra gånger mer medgörlig än vad hon har brukat vara, det ska man ändå ha med sig). Sedan skulle vi galoppera på spåret, vända halvt igenom och fortsätta i förvänd galopp. När man vände upp på den linjen så vände man också mot hinder och då djävlar blev det fart på henne, jag kunde riktigt känna hur hon tänkte att YES! och riktigt sög tag i hindren och drog iväg innan jag lyckades få henne på andra tankar. Jaja, man kan inte klaga på framåtbjudningen och hon höll förvända galoppen i båda varven, men det kändes som mer tur än skicklighet. 

Jag önskar dig lagom lycklig

 Har läst Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal, detta är handlingen:

Samma dag som hans första dotter föds tar han bakvägen ut, till kvinnan på andra sidan gården.
Inger Wahlöö är nyskild, Alvar Alsterdal är gift. Deras historia ska pågå i många år. 
Jag önskar dig lagom lycklig är en berättelse om kärlek, lögner och svek. Historien utspelar sig i Malmö kring 1960-talets början, när Sverige ser fram emot den lyckligaste tiden i mänsklighetens historia. Den handlar om författarens far och älskarinnan som aldrig kom över honom. 

Jag har läst en del av Tove Alsterdals böcker, har tyckt en del varit okej, andra sådär. Den här var väl också lite sådär, om jag ska vara ärlig. Vet inte riktigt om det här är en berättelse som intresserar någon utanför så att säga den närmaste kretsen, men det gör det kanske. Den intresserade dock inte mig nämnvärt, även om den var välskriven och kändes autentisk och tidstypisk och sådär. Men jag hade svårt att uppbåda något större intresse för handlingen. Den här boken får två älskarinnor av fem möjliga. 

260210

Första dagen av en djävla snärjig vecka avklarad. Igår hade jag ett möte som slutade efter min ordinarie arbetstid, men det är ju sånt som man bar får tugga i sig ibland. Åkte hem, körde förbi affären och hämtade ut ett paket, gick ut med hundarna, tränade ett snabbt Vibes-pass för ben och rumpa med gummiband. Sedan yinyoga där jag fuskade lite och hoppade över den avslutande Savasana p g a tidsbrist. Det är kanske inte riktigt tanken med yinyoga men vadfan. Ibland får det räcka med good enough. 

Åkte till stallet för att träffa en i styrelsen som ville träffa mig inför ett annat möte jag ska ha idag med klubbens lokala missnöjesfalang. OH THE JOY, osv. Hur fan orkar du hålla på med sånt där skit? undrade min man när jag beklagade mig lite lätt över folk som aldrig själva lyfter ett finger ändå har mage att klaga på de fingrar som andra lyfter för att driva en ideell förening framåt. Tja, vad är alternativet? Lägga sig ner och dö? Det är är 3 personer av 300 medlemmar, en procent som tjafsar om skitsaker, man undrar ju verkligen vad de får ut av att vara medlemmar i något som, om man får tro dom, är Sveriges, kanske till och med norra Europas, sämsta ridklubb. 

Det var väl i stort sett allt som hände, sedan var det dags att byta om och åka till stallet. Kom hem vid 21.30, in i duschen, ner i sängen och nu är det en ny dag. 

By the way, här kommer förra veckans lista över samtalsämnen i fikarummet, SOM NI HAR LÄNGTAT:

Måndag: Lunchade ensam
Tisdag: Mello (helt fel låt vann!)
Onsdag: Ska det komma mer snö?
Torsdag: Packningsproblem inför en veckas semester i Kiruna (inklusive hela packlistan)
Fredag: Hemmakontor. 

Till stallet istället, v 7 2026, pt 1

Förra tisdagen stod jag i stallgången och snackade med en tjej som skulle rida lektionen efter min, hon skulle rida Älskling och vi pratade om hur mysig hon är och hur mycket vi gillar henne. Sen red jag min lektion, därefter var det lite stallfix och sen när jag kom in i lektionsstallet (Köttbullen står i en annan del av nämnda stall) så stod den här tjejen och gjorde i ordning en annan häst. Visade sig att Älskling varit halt. Igen!, hon var halt innan jul och har sedan vilat och satts igång lite försiktigt för några veckor sen. Bådar inte gott, hoppas att hon kanske bara har sträckt sig i hagen eller nåt. Så igår visste jag att jag inte skulle få ha henne, men tänkte att jag får väl Köttbullen då. Det fick jag inte, jag fick Tösen. Jag tycker om Tösen, hon är snäll och trevlig att sitta på, även om vägen till att rida henne i form är ganska kämpig. Men när man väl kommer dit så är det väldigt NAJS. Ungefär var det igår. Hon var ändå rätt pigg, men hon spänner halsen och vill inte böja igenom och man får som fulrida lite i början. Sen släpper hon efter och då blir det väldigt trevligt för hon rör sig så mjukt och fint. Vi red en övning med 10-metersvolt vid H, rida öppna till E, vända över ridbanan och rida öppna från B till F, därefter 10-metersvolt vid hörnet vid K, öppna mellan K och B, vända över och rida öppna från B till M i andra varvet. Det blev väl inte så mycket öppna för vår del om jag ska vara ärlig, hade nog med att jobba med formen och framåtbjudningen och att Tösen inte skulle lägga sig i handen och bli framtung, vilket hon gärna gör. Men kände mig ändå rätt så nöjd efteråt. Hoppas dock på ponny idag, det där med stor häst är verkligen inget för mig. Först är det ett helvete att ta sig upp, sen är det nästan lika besvärligt att sitta av. Ner kommer man ju alltid, men man vill ju landa med någon form av värdighet i behåll. Minns när jag gick på ridskola när jag var liten och vi någon gång hade lekar till häst och körde någon variant av Hela havet stormar. Man red runt barbacka och när musiken tystnade skulle man hoppa av och ställa sig vid en kon. Sen upp på hästen igen, och jag minns inte den detaljen som ett problem överhuvudtaget, och då var jag ändå ett barn och man red  mestadels på stora hästar. Nu: kommer fan knappt upp på en stor häst ens om man använder pall. Gud sig förbarme. 

Skördebarn

Har läst Skördebarn av Hans Rosenfeldt, det är en fortsättning på Vargasommar som jag läste i slutet av förra året. Detta är handlingen: 

Ett dött spädbarn. En försvunnen kvinna. En hemlighet som sträcker sig långt bortom Haparanda.

Efter ett år av sorg återvänder Hannah Wester till jobbet och blir genast indragen i utredningen av ett spädbarn som hittats dött på den gamla kolerakyrkogården utanför Salmis. Vem är modern och vart har hon tagit vägen?

Yrkesmördaren Katja har på senare tid bara fått utföra simplare uppdrag. Nu skickas hon till Haparanda igen för att hitta två unga höggravida kvinnor som flytt från Gården.

En ung politiker talar ut i tv om sin och sin frus ofrivilliga barnlöshet, men avslöjar i direktsändning att de snart kommer att bli föräldrar! Samma kväll ringer hans telefon och en kvinna hotar på bruten engelska att avslöja vem som egentligen bär på barnet.

Händelserna i Haparanda binder samman rysk organiserad brottslighet med maktens korridorer i Stockholm i en mörk berättelse om mänsklig trafficking och surrogatindustri.

Jag tyckte den första boken i serien var helt okej och det var den andra också. Möjligen är jag lite trött på karaktären Katja som ju verkar tåla allt och ha minst ett dussin extraliv. Möjligen är jag också lite trött på Hannahs och Gordons relation. Möjligen tycker jag det är orimligt att Hannahs vallningar, som jag tyckte beskrevs i både parti och minut i förra boken, nu i stort sett hade försvunnit helt. Grattis Hannah, som klarade av hela klimakteriet på bara ett år!, kände jag för att säga. Själva berättelsen var rätt spännande, även om jag möjligen också stör mig lite på att även den mest kallblodiga psykopatkvinna tydligen måste bli lite blödig ändå vid åsynen av ett spädbarn. Den här boken får tre surrogatmödrar av fem möjliga. 

260209

Så är det måndag igen efter en helg som bestått av egentid och idel slappande. I fredags jobbade jag hemma eftersom det skulle bli snöoväder. Det blev det också, kom väl 15 centimeter snö under natten. Min man hade tagit ledigt från jobbet för att åka till Köpenhamn med en kompis över helgen. Han var måttligt road, för alla bussar från Österlen och norrut var inställda på förmiddagen, och han ville kunna utnyttja sin lediga dag på något annat ställe än nästan-Österlen. Vid lunchtid skjutsade jag honom upp till E22:an så han kunde ta bussen därifrån. Svängde inom affären för att kompletteringshandla lite. Hade tänkt göra en av mina mat-go to när jag är ensam, nämligen valda delar ur Picadeli-sortimentet, typ kyckling, rivna morötter, paprika och andra grönsaker som passar att steka, som man alltså då steker och sedan blandar med sån här färdig grytbas, jag brukar välja Tikka Masala. Inte den billigaste maträtten kanske (FAN vad grytbas har blivit dyrt?, och Picadeli är ju inte heller känd för att vara någon välgörenhetsinrättning), men smidigt. Och gott. Grytbas hade jag köpt innan, nu skulle jag bara ha lite från Picadeli-baren och lite annat smått och gott, susade genom självscanningskassan och tyckte att jamen det här blev väl ändå rätt billigt? När jag kom hem tittade jag på kvittot, då stod det att Picadelin kostat 79 öre eftersom kilopriset bara var en krona. Fick lite blandade känslor av YES! vilket klipp och halvdåligt samvete för att liksom ha lurat till mig något som så uppenbarligen var fel (dock inte så dåligt samvete att jag gick tillbaks och påtalade det, so sue me). 

Jobbade klart, sedan tog jag ut hundarna på en promenad och skottade klart det min man inte skottat. Jag hade tidigare sagt att jag kunde skjutsa honom till bussen, men då fick han skotta snö så att vi kom ut. Det hade han förvisso gjort, och här kan man ju då tvista om manligt vs kvinnligt och ifall kommunikationen varit bristfällig, för visst kom vi ut, så han hade ju gjort det jag bad honom om, men jag tycker ju att när man skottar snö så tar man väl ALLT? Utan att man specifikt ska behöva säga det? För man ska väl ändå  även kunna ta sig till soptunnorna, hämta ved och så vidare? Jaja, han var ju inte där så det var ju inte mycket att göra åt saken annat än att skotta själv. Vilket jag för övrigt gör 99 % av alla gånger det har snöat, så det är inte som att han har något slags frikort att slänga in på grund av lång och trogen snöskottartjänst. 

Tränade lite yinyoga, sedan låg jag mest på soffan resten av eftermiddagen och kvällen. Kollade lite på OS-invigningen, men tröttnade efter ett tag, det är ju så otroligt långdraget. Plus att jag var dödstrött efter en vecka där nattsömnen lämnat en del övrigt att önska. 

På lördagen hade det kommit ännu mer snö och jag strävade ut med hundarna. Hatar att pulsa i snö, HATAR det innerligt och har alltid gjort. På fredagsmorgonen var gamla banvallen plogad och fin i arla morgonstund, men även snöröjare vill väl någon gång kunna unna sig en sovmorgon på helgen, så nu blev det till att pulsa. På sina ställen hade snön blåst undan så det gick ändå rätt okej, men på andra ställen hade den istället packat sig så då var det mindre okej. Det är inte heller jättekul att gå längs med gamla banvallen och sedan bara vända och gå samma väg tillbaka, men om alternativet är att pulsa i lössnö så väljer jag alla dagar i veckan att gå fram och tillbaka som en annan dåre. 

Kom hem, tränade ett pass core och ett pass yinyoga. Åt lunch, började sedan kolla på Parterapi i Gagnef som jag började titta på någon gång runt jul tror jag, men sen kom det ett handbolls-EM emellan så det föll lite i glömska. Rev av tre avsnitt på raken, sedan lagade jag min ganska billiga middag och sedan låg jag på soffan och läste resten av kvällen. Myyyys. 

Igår hade banvallen blivit skottad! Travade med lätta steg exakt samma väg som det känns som att jag gått hundra gånger den här vintern. Fick sällskap av en räv, vilket inte direkt uppskattades av hundarna som väl mer var inne på att det var ett mer än lovligt byte så det var ett evinnerligt stretande i kopplen. Räven travade på, obekymrad av att den var förföljd, för den höll sig 20-30 meter framför oss ett bra tag. Antar att den inte heller var så sugen på att pulsa i snö? 

Kom hem igen och ägnade mig inledningsvis åt mer kvalificerat slappande. Kollade på skidskyttet, men det gick ju åt skogen för Sverige. Sedan var det dags att göra lite nytta, så då packade jag 70 små godispåsar som ska vara tröst/pepp-priser på en kommande Pay & Jump i stallet. Fick sedan höra att den nog sannolikt skulle bli inställd på grund av vädret. JAHA. Där fick man för att varje påse var märkt med en liten lapp där det stod "Sportlovshoppet 2026". Fast det är ju bara att märka om så det var väl inte hela världen. Min man kom hem och hade haft en DEJLIG helg i Köpenhamn. Lagade middag och sen började vi kolla på A knight of the seven kingdoms. Tyckte första avsnittet var rätt segt?, men det tar sig kanske. Har läst boken och minns den som helt okej. 

Nu börjar en HELVETESVECKA. Ikväll är det "bara" ridning, trodde jag men då fick jag ett meddelande om en som ville ha ett möte med mig och prata om en grej som kunde vara bra för mig att känna till inför ett annat möte som ska vara på tisdag, alltså imorgon. Agenda: drama och annan skit, skriver väl mer om det i den låsta bloggen när jag får tid. På onsdag är det ingenting än så länge, på torsdag styrelsemöte, på fredag ska jag träffa min fd kollega A2, på lördag ska jag ha ett möte med ungdomssektionen i stallet och på söndag är det då Pay & Jump. Som jag nu lite hoppas på att den ska bli inställd, längtar inte direkt ihjäl mig efter en svinkall heldag i ett domartorn. Jaja, den som lever får se. Nu är det dags att köra, rätt in i kaklet med mig bara.   

 

Piccadeli

Osinv

First man onmoon

260206

Igår fanns fortfarande en viss förhoppning att den där snöstormen kanske ändå inte skulle bli av. Men det blev den ju såklart. Min man blev jättesur p g a att han tagit ledigt från jobbet för att han och hans kompis skulle åka till Köpenhamn, men nu är alla bussar inställda. De kommer väl iväg så småningom, hoppas vi alla, men det är ju trist. Jag är jättesur p g a 15 cm snö som måste skottas bort från gårdsplan och uppfart vad det lider. Den lokala snöröjningen är toppen, gick ut med hundarna 04.15 och då var det plogat och fint. Men inte på vår privata mark såklart. 

Jobbar hemma idag, zzzZzzZzz. Det är så tråkigt. Ska piffa upp tillvaron med att tända en brasa och sen jobba med omräkningsfaktorer för olika slags fossilt bränsle. Som att ha en himla fysiklektion ju. Jag tycker i och för sig att det är rätt kul, är mest ute efter min sköna stol och dubbla skärmar som berövats mig av Kung Bore himself.