260813

Igår var jag först hos tandläkaren och sedan var det rehab efter jobbet. Tandläkaren gick bra, allt såg fint ut och det är ju skönt. Rehaben gick också bra. Det var en FÅNGE som tränade bland oss andra deppgökar, noterade bara först att det var en person jag aldrig sett förut som satt på träningscykeln mitt emot mig och värmde upp, men sen fick jag syn på en uniformerad vakt med Kriminalvårdens logga som cirklade omkring lite planlöst i lokalen och noterade då att personen på träningscykeln hade såna där grå mjukiskläder och nån innetoffla som man eventuellt kan ha sett på fängelsefilmer, plus någon form av passerkort i en plastficka runt halsen. Jag har ju en övning där jag bara ska gå runt inne i lokalen i fem minuter och vara fokuserad på att inte vagga fram som en trött anka (vilket är avsevärt lättare nu när jag inte längre är så stel och öm i höfterna, peppar peppar, no jinx osv) så när jag hade cyklat klart började jag också cirkla omkring för att eventuellt snappa upp lite information kring denna för mig lite spännande händelse för jag trodde verkligen inte att fångar fick åka iväg sådär, de har väl såklart också rätt till vård men jag tänkte mer att det var fysioterapeuter som åkte dit istället. Men uppenbarligen inte. Lyckades dock inte överhöra några smaskiga detaljer och sen kom min fysioterapeut och dängde på mig vikter som jag skulle ha när jag gick omkring, så så gick det med privatspanandet. Min fysioterapeut har verkligen fått feeling efter sin semester, för herregud vad han plötsligt tycker att jag ska "öka utmaningarna". Så nu är det nya övningar och hantlar till de övningar jag tidigare bara gjort enbart med kroppsvikt. De här passen tar längre och längre tid, igår hann jag inte klart innan fysioterapeutens tid var slut, så sista delen fick jag göra helt ensam i lokalen (fången och vakten hade gått för längesen, men jag hörde att fångens fysioterapeut sa "vi ses nästa vecka" så det kanske blir en följetong det här). 

Tog en liten promenad efteråt, gick bort till Erikshjälpen som ligger någon kilometer från deppgymmet. Var inte ute efter något särskilt utan det var mest bara för att det kan vara kul att kolla vad som finns, vilket ärligt talat mest var skräp. Gick därifrån lika tomhänt som när jag kom dit, traskade tillbaks till bilen och susade hem. Var helt slut pga en kombination av jobbig träning, värme och lågt blodsocker, så det blev inte så värst mycket gjort hemma, men jag fick i alla fall putsat klart resten av besticken, så nu är de i skick som nya. 

Ikväll är det styrelsemöte i stallet, så det lär väl bara bli jobba, hem och ut med hundar, städa och så iväg igen. 

260812

Igår nämnde jag för PC att jag skulle byta kontor och till vilket jag tänkte byta. Just i den korridorstumpen finns det fyra kontor, två mindre och två större. De två större var förr avsedda för VD och ekonomichefen och PC höjde på ögonbrynen när jag sa att jag tänkte ta ett av de mindre, men varför ska jag sitta och vräka mig i nån himla svit, det tycker jag känns töntigt. De två mindre är identiska och ligger vägg i vägg med varandra, det ena har bara stått tomt sedan 2015 eller så, och det andra har använts som förråd för arbetskläder så därinne är det hyllor längs med väggarna. Kändes därför enklast att ta det oanvända. Frågade PC om jag vid tillfälle kunde få hjälp av hens personal att bära upp ett skrivbord dit, för det som står där är inte höj- och sänkbart. PC är ju en sån som alltid ska ha rätt, så hen inledde med att ifrågasätta påståendet att det befintliga skrivbordet inte var höj- och sänkbart. Sen föreslog hen att det var bättre om jag tog det rum som använts som förråd "eftersom det är större". Nu hade jag ju förvisso inlett hela konversationen med att deklarera att jag inte behövde så stort utrymme, men det hade tydligen inte gått in. Tjejgissade (dvs när man VET att man har rätt men måste formulera det som en fråga för att inte framstå som dryg) att jag "trodde" rummen var lika stora. Eftersom de är det. Men om PC säger att det ena rummet är större så är det tydligen det. Suck. 

Efter jobbet åkte jag till Ö&B och köpte några små ramar. För ett tag sedan fick jag ju feeling och packade ner alla mina priser från lydnads- och brukstävlingar som stått på en hylla i hallen. Nu står bara änglahundarnas urnor där, tänkte att det kunde vara lite fint att också ha varsitt foto vid respektive urna, därav ramarna. 

Hade en stund över innan jag behövde åka till stallet, passade på att putsa bestick med hjälp av aluminiumfolie, bikarbonat och varmt vatten. Har bestick i nysilver som är fina men de blir ju tråkiga efter ett tag och nu hade det här taget varat rätt länge. Gjorde alla kaffe- och matskedar, nu återstår knivar och gafflar. Blir kanske av ikväll. Tänker försöka bli bättre på att göra såna här tråkiga saker som ju egentligen inte tar särskilt lång tid men som av någon anledning aldrig blir av. Som att rensa ETT skåp i köket, eller putsa ETT fönster istället för att göra jättestädochrensningsprojektet Allan.  

Åkte sedan till stallet för ett möte innan ridningen. Efter ridningen skulle det som vanligt traskas till hagar och sen var det bara hem och duscha och så i säng. 

Idag vankas det både tandläkare och rehab. Ej jättepepp på vare sig det ena eller det andra, men man har ju inte så mycket att välja på. När jag körde till jobbet i morse var vägen till jobbet, som är en  sån där förbifartsväg så man slipper åka inom centrum, avstängd, det var tydligen någon akut asfaltsskada som behövde åtgärdas per omgående. "Följ orange skyltning" stod det och det var nog fan den snålaste omledningsskyltning jag sett i hela mitt liv. EN skylt dirigerade en till vänster, men sen förväntades man själv känna till hur man skulle köra i flera korsningar innan man kom till en rondell där det stod en ensam orange skylt och pekade in mot centrum. Det var det hela och det kan jag ju tycka är knapphändigt. Det är ju såklart inget problem för mig som vet vilka alternativa vägar som står till buds, men tänk om man kommer till Ankeborg för första gången? Alla har väl inte tillgång till GPS? 

Den här avstängningen sabbade också min plan för var jag skulle parkera i samband med mitt tandläkarbesök, det finns nämligen en stor gratisparkering i anslutning till den här förbifartsvägen. Nu får jag istället ta en annan gratisparkering lite längre bort, men det har väl ingen dött av. Ingen har väl heller dött av att betala parkeringsavgift, men när det gäller sånt är jag SNÅL. Tar hellre tio minuters promenad än att betala 20 kronor för att parkera, hehe. 

Till stallet istället, v 33 2026

Igår trodde jag att jag skulle få rida Gossen, men nehe, det blev Köttbullen istället. Hon hade gått barnlektion precis innan så hon var lite kvar i den sinnesstämningen, kändes lite seg och tung. Vi red volter och övergångar i skritt och trav, hon blev ganska fin i formen men mestadels tung i handen, i alla fall i traven. Och det är sjukt svårt att rida med så kort tygel som man tydligen måste för att hon inte ska gå på bogarna. 

Vi provade också att rygga, jag hade ju dragit en lång utläggning om att Köttbullen inte kan rygga, eller det är klart att hon kan gå bakåt, det går ju att flytta henne från marken, men hon fattar inte själva hjälpgivningen utan står bara och skruvar på sig, kör upp huvudet och till slut går hon åt vilket håll som helst utom bakåt. Tänkte att det vore väl typiskt om hon nu skulle få för sig att rygga för hjälper bara för att jag har pratat så mycket om att hon inte kan. Men det behövde jag ju verkligen inte vara orolig för utan Köttbullen uppvisade hela sitt register av att stå och skruva sig på stället med huvudet i vädret, så här har vi att jobba med. Tror dock det bara handlar om att polletten ska ramla ner och att hon ska fatta grejen. Alla pratar om att det är så enkelt att lära hästar rygga från marken, men det är inte så enkelt med en lektionshäst som man inte har tillgång till på samma sätt. Men nu får vi se vad L kan åstadkomma. 

260811

Igår kom jag i mål med Q2-delen av projektet, deadline är på fredag så det var ändå lite marginaler. GÖTT. Vad som är mindre gött är att för ett år sedan så var jag i kontakt med ett företag som vi köper en tjänst av. Fakturan för årsavgiften brukar komma i augusti för de nästkommande tolv månaderna och man har 6 månaders uppsägningstid. Då, för ett år sedan alltså, var jag i kontakt med dom och informerade om att företaget jag jobbar på ska läggas ner och att vi inte längre är i behov av denna tjänst, försökte också deala mig till att slippa betala hela fakturan för det kommande året men det gick förstås inte. Aja. Någon gång i våras försökte jag logga in på tjänsten, fick då ett "företags-ID okänt"-svar och tänkte att jaja, då har det väl gått 6 månader dårå så nu är väl allt avslutat och klart. Nähä, men nu har det dumpit ner en ny faktura för nästkommande 12 månader. Provade att logga in och då gick det plötsligt utmärkt att använda sitt företags-ID. WHATTHEFUCK? Kontaktade dom på någon info@-adress, fick inget svar. Har nu kontaktat dom på någon slags supportsida så får vi se om det går bättre. Det är inte bara principen utan faktiskt också pengarna, den här tjänsten kostar närmare 100 000 per år och även om det inte är mina privata slantar så är det inget jag tycker vi ska betala för. Med facit i hand så skulle jag förstås krävt någon form av bekräftelse på att avtalet sagts upp, men det var mitt i det här djävla pisset med dramadrottningen A1 och det tog rätt mycket av både krafter och resurser så det var väl ungefär det sista jag tänkte på just där och då. Aja, får väl hoppas att det löser sig på något sätt. 

Efter jobbet igår så var det dags för rehab. Det var ovanligt tomt på deppgymmet, hörde någon kommentera det och min fysioterapeut förklarade det med att det är naturligt att avsluta patienter inför semestrarna, men han hade en massa nybesök inbokade så det skulle nog fyllas på. Sen kom ROBERT, gubben i blåjeans som som måste mutas med att via en spegel få titta på motorcyklar på Youtube för att ens sätta sig på en motionscykel, eftersom han prompt måste sitta på just den motionscykeln där man har ryggen mot tv-skärmen. Nu smiter du inte den här gången! sa fysioterapeuten halvt strängt och halvt skämtsamt och ROBERT muttrade någon ohörbart men sen började de tala om jakt och det visade sig vara gårdagens lock och pock för att få honom att göra några övningar. Fysioterapeuten visade sig vara en inbiten jägare, vilket var det sista jag hade gissat på skulle vara hans stora hobby. Nu vet jag mycket väl att det inte finns någon slags minsta gemensamma nämnare för utseende inom jägarkåren, där finns verkligen alla sorters människor, men ändå. Min fysioterapeut påminner lite om en Ken-docka, han är alltid välklippt och nyrakad och slätstruket prydlig, liksom obesudlad på något sätt. Har svårt att se honom stå med blod upp till armbågarna och flå och stycka, eller kanske sitta och bläddra i senaste numret av Guns & Ammo och drömma om ett nytt kulvapen, men det är väl jag som har dålig fantasi. 

Efter rehaben åkte jag hem, gick en kort runda med hundarna för Laban är halt efter att han och Tage rök ihop och slogs över någon för dom otroligt viktig princip i helgen. Det bekymrar inte Laban det ringaste utan han hoppar glatt omkring på tre ben och viftar på svansen och tycker livet är toppen i alla fall, men det är kanske ändå bra att han inte går halvmilsvis. 

Min man hade tagit en dagstur till Köpenhamn för att maxa ut det sista av Skånetrafikens sommarkort så jag var ensam hemma, skulle dock till stallet för teorilektion så det var inte så mycket tid att göra ingenting på. Eftersom det var soptömning nästa dag bestämde jag mig för att fylla upp tunnan lite mer så jag rensade i skåpet ovanför spisen, slängde en massa tomma burkar och vad som kändes som hundra år gamla kryddor. Hann bara de två översta hyllorna, men många bäckar små osv. Åkte till stallet, vi pratade om våra mål på kort och lång sikt. Det var OERHÖRT längesen jag reflekterade över mina mål med ridningen, om jag ens har några? Jag vill ju såklart utvecklas och bli bättre, men inte sådär att jag har ett konkret mål att till exempel rida Grand Prix. Så det var väl lite nyttigt. Satte som kortsiktigt mål att utveckla Köttbullens galopp samt lära henne rygga. På längre sikt, kanske rida ett dressyrprogram på LB-LA-nivå med äran i behåll. Ännu längre sikt, kanske in och nosa på de mer avancerade skolorna som passage och piaff. Det var väl ungefär vad jag fick ihop. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, duschade, gick och lade mig. Min man hade sms:at att han var på väg hem, bussarna till nästan-Österlen går så att de anländer varje hel timme så jag trodde han skulle dundra in vid 22-tiden och tänkte att det är väl inte lönt att försöka somna innan dess. Men han kom inte, jag somnade och vaknade någon gång efter midnatt av att han fortfarande inte kommit hem. Däremot hade jag fått ett kryptiskt sms Jag trodde jag var smart men det var jag inte. Kommer hem imorgon. Antar att han försökt sig på någon logistisk lösning som inte höll hela vägen, men det går ju egentligen att läsa in vad som helst i det. Den som lever får se vad som har hänt.  

 

260810

Då var det måndag och ny vecka och nya tag. Är lite mör efter helgens BOOT CAMP, turligt nog så är det teori ikväll så att röven hinner få lite återhämntning. Nämnda BOOT CAMP har tagit upp i stort sett hela helgen. I fredags ringde min son och undrade om jag kunde hjälpa honom att bära ner ett piano från andra våningen efter jobbet. Låter coolt va, men det var ett elpiano så det var inte så ansträngande utan mest att det var otympligt och omöjligt för en person att bära och min svärdotter hade ont i ryggen och kunde/fick inte. Men det gick som en dans, visserligen en väldigt långsam sådan men ändå. 

Åkte sedan och handlade och sedan hem. Tränade yinyoga och gjorde rehab. Gjorde lasagne till kvällsmat för att få många matlådor till den kommande veckan. Gör ju veckans matlådor på helgen, i vanliga fall äter vi oftast något som kräver minimal ansträngning på fredagen, men nu skulle vi ju äta ute på BOOT CAMP:en på lördagen och min man är inte ett fan av matlagning så då fick det bli så här. 

Gick upp tidigt på lördagen för att hinna knata min mil med hundarna innan det var dags att åka till stallet. Det var dessutom fixardag så vi var där lite tidigare och hjälpte till att rensa ogräs innan ridningen, no rest for the wicked. Gjorde samma sak på söndagen, sen var det stallet hela dagen. Var hemma vid 17.30,  duschade och stekte upp en påse Ica Basics vegetariska vårrullar till middag. Jag är inte mycket för halvfabrikat annars, men när man varit borta från arla till särla är det en okej nödlösning. Vi har i brist på annat börjat kolla på Love is blind: Polen, där finns det några som verkligen är helt crazy som man kan förfasa sig över. 

Den här veckan drar min rehabträning igång igen, alltså den jag gör på deppgymmet tillsammans med min fysioterapeut. Vill inte jinxa något, men tycker att jag har blivit bättre. Inte bra, men bättre. Det är till exempel inte längre tio meters stapplande walk of shame varje gång jag reser mig, tycker också jag har fått ett bättre klipp i steget när jag promenerar, vilket ju är lättare att ha när det inte känns som att någon kör in en kniv i höften/skinkan för varje steg jag tar. Har fyra veckor av fysioterapeutledd rehab kvar, sen antas man om jag förstår saken rätt antingen vara symtomfri eller ha fått så pass mycket verktyg att man kan fortsätta rehab:a på egen hand.  Den som lever får väl se hur det blir. 

  

BOOT CAMP 2026

Räknade ut att det är tionde sommaren i rad som jag är med på BOOT CAMP i stallet. Det brukar ju vara ungefär i samband med terminsstart, men i år skulle det vara helgen efter midsommar istället. Bra, tyckte vi, för då blir det inte det där att hästarna inte är riktigt igång efter betet. Men helgen efter midsommar i nådens år 2026 bjöd ju på över 35 graders värme, så det var OTÄNKBART. Mest för hästarnas skull förstås, men även med tanke på oss klenisar som inte är vana vid såna temperaturer, så det blev framflyttat till helgen som gick.  

Nu blev det alltså av! Vi är i stort sett samma gäng varje år, plus minus några stycken, det är nog bara jag som varit med alla tio åren men vi är ett antal stammisar eller vad man ska kalla det. Det är alltid trevligt och vi har alltid så kul tillsammans. Det brukar också alltid vara fint väder, a k a jättevarmt, dock var det mer för årstiden rimliga temperaturer, runt 22-23 grader men det räcker ju när man ska skumpa runt på hästryggen. 

Fick Köttbullen. Vi var 12 stycken uppdelade i två grupper, jag red i den första så det var bara att sätta igång. Första passet var uppvärmning/dressyr, då tyckte jag hon kändes tung och seg, hon hade gått en barnlektion tidigare på förmiddagen men där hade hon nog inte slitit ut sig direkt. Men jaja, någonstans får man ju börja. Sen var det andra gruppen som red medan vi i första gruppen fixade med våra hästar och kokade kaffe. Sen hade vi lite fika och gemensam teori när andra gruppen hade ridit.  

Andra passet var markarbete, först travade vi över bommar på kort diagonal och sedan skulle vi trava över bommarna och därefter fatta galopp och hoppa ett litet kryss. Då piggnade Köttbullen till och gjorde som hon ibland gör, drog iväg som en avlöning mot hindret vilket jag inte var beredd på alls, det var längesen hon gjorde så med mig (var i och för sig rätt längesen jag hoppade också så det kan bero på det, hehe) så jag tappade stigbygeln. Hoppade hindret ändå som en annan Peder Fredricsson i VM-finalen eller när det nu var när man satt med hjärtat i halsgropen och såg stigbygeln flaxa omkring. Kände mig väldigt modig efteråt även om hindret var ett beskedligt kryss på 40 cm och inte en oxer på 160 som för Peder, men det är ju känslan som räknas, va.   

Sen hann vi kolla lite på andra gruppen och när de var klara så plockade vår grupp bort bommarna och mockade ridhuset och sedan var det bara att traska ner till hagarna längst bort från stallet med alla hästarna och därefter blaskade vi av oss, bytte om och åkte in till stan och åt middag på en trevlig restaurang med uteservering. Betydligt trevligare än de tidiga åren då konceptet var att vi skulle laga gemensam mat efteråt när alla var svinhungriga och så skulle man stå och trängas i ett halvsunkigt klubbrumskök och steka tacofärs och hacka grönsaker eller  slabba med såna där färdiga pizzakit där man bara kunde grädda en pizza i taget så att man fick äta i omgångar. 

Söndagen inleddes med att traska ner till långtbortistan-hagarna och hämta hästar, sen byggde andra gruppen hinder medan vi gjorde oss redo för hoppning. Det var i princip samma övning som lördagens markarbete, fast nu var det galoppbommar istället för travbommar, plus ett litet hinder. Vill ni ha räcke eller oxer? undrade K och alla vi tanter skrek KRYSS! för det känns tryggast när man är en hoppmes. Men allt gick bra och kändes kul!  Nöjd med mig själv för att jag planerade framåt och slapp höra "upp med blicken, titta mot nästa". Köttbullen är ju en sån stjärna i hoppningen, det är egentligen bara för mig att sitta på och styra. 

Sen fixade vi med hästarna och gav dom hö, vi hann kolla lite på när andra gruppen hoppade och sedan hjälptes vi åt att plocka bort hindren samt koka kaffe. Så var det fika och teori och sen var det dags för sista passet som var dressyr. Och då var Köttbullen sådär magiskt fin som hon kan bli ibland även om vägen dit är lång och krånglig. Men nu hade hon framåtbjudning och trampade på under sig och var allmänt samarbetsvillig, jag kunde riktigt känna att hon också var nöjd med sig själv och kände sig duktig. Mmm. Sen var det då dags för sista trasket ner till hagarna, sen när vi kom tillbaks upp till stallet igen så var andra gruppen precis klara så dom hann vi inte titta på alls. Sen var BOOT CAMP 2026 över, fast vi har tjatat på K om att få en repris under hösten så det kommer kanske. Mmm. 

260807

Jahapp, då var det fredag igen. Veckan har gått i ett nafs, helgen kommer gissningsvis att göra detsamma eftersom det är BOOT CAMP i stallet. Ojade mig lite i tisdags hur det skulle komma att kännas nästa onsdag efter att ha ridit dubbla pass både lördag och söndag och sedan lektion måndag och tisdag, fyra dagar på rad när man inte riktigt är igång är tufft. Men igår kom jag på att det är teori på måndagen, så då får röven lite välförtjänt paus, hehe. 

Igår hade jag möte av den sort jag hatar mest: när alla andra sitter i en möteslokal och man är den enda som är med via Teams. Vilket innebär att man a. inte ens vet vilka som är närvarande för det tycker de som sitter i rummet är onödig information, b. inte ser vem som pratar, om man inte känner dom så väl att man känner igen allas röster, det gjorde inte jag och det underlättar ju inte heller när alla talar fort och på skotsk dialekt som visserligen låter mysigt men inte är helt lätt att hänga med i, särskilt inte när det börjar bli tekniskt. Plus att det rent allmänt är irriterande att inte kunna se vad som händer, plötsligt kan alla börja skratta åt något som man inte fattar eftersom man inte är där och kan se att den personen som just talade samtidigt gjorde en lustig min eller talande gest. GAH. 

Efter jobbet åkte jag hem, hade tänkt handla på vägen men kände att nää...jag orkar inte. Varmt och kvavt var det och bilen luktade apa eftersom jag dagen innan hade slängt in en massa pappkartonger som stått ute i regnet i väntan på att någon skulle förbarma sig och köra dom till återvinningen. Åkte hem via återvinningen och blev av med aplukten i bilen, gick sedan till bibblan och hämtade en bok samt till affären för att hämta ut mitt paket med doftljus som jag beställt på mega-rea, sedan var det hem och städa. Använde kartongen som doftljusen varit i och packade ner alla mina priser som jag vunnit när jag tävlat med hundarna. De har stått på en hylla i hallen för...tja, någonstans ska man ju ha dom, har jag väl tänkt.  Har dock känt att de inte tillför särskilt mycket, är förstås stolt över våra prestationer men känner inte att jag behöver ha ytterligare x antal dammsamlande objekt bara för att bli påmind om det så nu åkte kartongen in på kattvinden. Fick sedan lite feeling och rensade ut kläder från nämnda kattvind. Med tanke på att jag rensade ut säckvis med kläder för inte så värst längesen (och inte har köpt några nya sedan dess) så var det lite anmärkningsvärt att få ihop flera kassar med plagg som inte använts i modern tid. 

Ja, det var väl den kvällen det. Nu är det alltså fredag, har jobbat som ett himla hjon hela veckan så det ska bli skönt med lite paus och återhämtning.