Sen for jag hem

Har läst Sen for jag hem av Karin Smirnoff, tredje och avslutande (antar jag?) delen om Jana Kippo som inleddes med Jag for ner till bror och Vi for upp med mor. Detta är handlingen:

Janakippo lämnar Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter en gång i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig. Kanske innebär det en chans till ett värdigt liv. Med kärleken och konsten som kraft. Om det inte vore för john bror diana och de andra som kallar från norr.

Jag tyckte ju mycket om de två första böckerna, och jag tyckte också om den här. Även om det är extremt mycket elände och man kan undra om verkligen alla människor i hela världen är så trasiga och mörka, finns det ingen normal? Men det är kanske svårt när normerna har satts ur spel redan från början, vad vet jag? Den här boken får fyra lerfigurer av fem möjliga, nu är det ni som ger er av till bibblan. 

Monstret

Det här är en bok som jag inte orkade traggla mig igenom: Monstret av Ane Riel. Jag Ä-L-S-K-A-D-E Kåda så förväntningarna var kanske för höga? Detta är handlingen:

Ingen vet varifrån lille Leon har fått sin styrka. Men hans mamma vet i alla fall att han är svår att hantera. Särskilt när han vill gosa. Och Leon gillar verkligen att gosa.
Samtidigt som Danica kämpar med sin son, kämpar Mirko med sina förbjudna känslor. Han är fortfarande bara en pojke när han blir hett, våldsamt förälskad i Danica. Det är en omöjlig kärlek. Danica är inte bara en vuxen kvinna och Leons mamma, hon är också gift med en jättelik man. Men Mirkos passioner driver honom ut ur hans hem och in i Danicas hemliga helvete.
Konsekvenserna blir ödesdigera för dem han bryr sig om. Och efter en dramatisk natt blir Mirko bunden till Leon och hans mystiska krafter för resten av sitt liv.

Ja, det lät ju inte så dumt. Först tyckte jag att...nämen är det inte väldigt mycket samma upplägg som i Möss och människor av John Steinbeck?, men tänkte att det var kanske ändå avsiktligt och att det skulle komma någon slags twist på det hela kanske. Men sidorna gick och det hände liksom ingenting med någonting och den var väldigt lätt att lägga ifrån sig. Efter tre omlån utan att jag kände minsta längt efter hur det skulle gå så fick den hamna i återlämningslådan på bibblan. TYVÄRR. 

260626

Idag gjorde jag något jag sannerligen inte brukar göra, och då menar jag inte att jag steg upp klockan 01.00 för att titta på fotboll för det gjorde jag verkligen inte. Men det slutade 1-1 mot Japan och därmed föll min teori om att de svenska grabbarna aldrig skulle ta sig vidare från gruppspelet. Vad jag istället gjorde var att börja senare. Det hade med två saker att göra: värmen och att det var min tur att köpa fredagsfrukost till jobbet. När jag släpade mig ut med hundarna igår eftermiddag så kom jag nämligen på den briljanta idén att ta deras dagliga (den längre av dom) promenad direkt på morgonkvisten, så får de (och jag) sin motion utan att någon av oss behöver få värmeslag, för idag ska det nämligen bli 29 grader varmt. Imorgon och på söndag TRETTIOSEX. Vet knappt om jag har upplevt sån hetta förut, jag har ju aldrig varit "söderöver", solsemestrar är verkligen ingenting som lockar och jag kan leva med att aldrig ha sett Medelhavet annat än på vykort. 

Sagt blev gjort. Gick upp min vanliga tid och tog sedan en runda på lite drygt 5 kilometer. Termometern stod på 16 grader, det var precis lagom. Sedan var det lagom att åka så man kunde hänga på låset på Citygross när de öppnade klockan 06.00 och köpa färska frallor till ovan nämnda fredagsfrukost. 

I helgen skulle det ju ha varit BOOT CAMP men med tanke på de 34 graderna så gör det ingenting att det blev inställt för det hade varit tortyr för både hästar och ryttare. Nu får man se till att komma upp och ut tidigt med hundarna och sedan vegetera i skuggan resten av tiden. På söndag ska det i alla fall bli lite regn, utlovas det nu i alla fall men det kan ju ändras, och från och med måndag lite mer för årstiden normala temperaturer, 23-24 grader sådär. Även det tycker jag är rätt mycket. Tur man inte tränar till något lopp nu, sa jag till min bror igår, för då hade man ju känt sig lite tvungen att springa, alternativt stressat över att man inte kunde springa. Då visade det sig att han precis hade varit ute och sprungit. Vi är otroligt lika i väldigt mycket, men uppenbarligen delar vi inte genetiken för att tåla värme i löpträning. 

Nej, nu är det dags för jobb, over & out. 

Psykiatern

Har läst Psykiatern av Freida McFadden, har tidigare läst Hembiträdet, Hembiträdets hemlighet, Hembiträdet ser dig,och Pojkvännen som jag gillat mycket (de två första) och hyfsat (de två senare). Detta är handlingen:

När det nygifta paret Tricia och Ethan besöker en avlägset belägen herrgård tror de sig ha hittat sitt drömhus. Egendomen har tidigare tillhört Adrienne Hale, en känd psykiater som försvann spårlöst för flera år sedan. Men när ett kraftigt snöfall gör att de blir isolerade på godset börjar huset snabbt förlora sin charm.
Insnöad och allt mer rastlös snubblar Tricia över en samling kassettband där Adrienne Hale spelat in terapisamtalen med sina patienter. När Tricia lyssnar på kassettbanden får hon insyn i den skrämmande kedja av händelser som ledde fram till Adriennes mystiska försvinnande. Med varje band faller ännu en chockerande pusselbit på plats, och ett nät av lögner börjar sakta nystas upp. Men när Tricia slutligen når fram till den sista kassetten – den som avslöjar hela den fasansfulla sanningen – är det kanske redan för sent.

Jag tyckte först att jaha, ännu en McFadden med ännu en rätt så mesig och handlingsförlamad huvudkaraktär (ni vet, personer som av olika skäl aldrig kan säga sanningen/gå till polisen/sticka därifrån, vars rådvillhet så att säga utgör själva essensen i berättelsen för hade de gjort det som vilken normal människa som helst hade gjort i samma situation så hade ju boken bara blivit ett tunt häfte som ingen velat läsa). Satt och laddade för TWISTEN och kände mig tämligen säker på hur det skulle sluta. Det gjorde det inte! Istället kom en vändning som fan i mig hette DUGA och som jag inte på något sätt hade förutsett. Den här boken får - trots rätt så långa och intetsägande transportsträckor - fyra snöstormar av fem möjliga, schas iväg till bibblan. 

Porträtt av en hungrig flicka

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: Porträtt av en hungrig flicka av Inger Edelfeldt, detta är handlingen:

IsaBell är trött på hopplösa kärleksrelationer och nu helt inriktad på sitt arbete som antikhandlare. Köpet av en märklig målning leder henne till ett ödetorp i skogen - och till en bekantskap med villkor som måste hemlighållas. Kärlek, äntligen? Men omöjlig, en mörk romans mellan trasiga själar.  IsaBells nya inneboende "klarar sig med väldigt lite människoblod".

Jag har läst ett par böcker av Inger Edelfeldt tidigare (Duktig pojke och Kamalas bok) som jag gillat mycket, och den här blev jag lite oväntat tipsad om på något instagramkonto om skräcklitteratur. Men alltså nä, det var inget för mig. Inte för skräckens skull, för så långt tog jag mig inte ens och har man läst Staden som försvann när man var i en känslig ålder så ska det bra mycket till om man ska låta sig skrämmas av några svenska medelklassvampyrer. Kom som sagt aldrig dit, för vägen dit var så tröttsam och händeselös. Och så störde jag mig på att hon hette IsaBell. Så skriver man väl ändå inte? Den fick åka tillbaks till bibblan, hejdå. 

260625

Torsdag! Lön! Hade så mycket på kontot att jag var tvungen att logga in i lönesystemet för att se så det inte blivit något fel där, men det såg ut som det skulle. Visste att det skulle finnas 10 000 extra i och med skattepengarna, men det var ändå mer än jag trott så jag har väl haft en sparsam månad dårå? Inte för att jag direkt brukar sprätta pengar omkring mig i vanliga fall heller i och för sig. Gud vilka angenäma bekymmer det är att fundera över varför man har så mycket pengar kvar i slutet av månaden istället för tvärtom. Så har det inte alltid varit, kan jag ju tillägga. 

Igår var det rehab efter jobbet. Fick ytterligare en ny övning som var att kliva upp på en rätt hög låda och  sedan upp med knät och stå och balansera på ena benet en liten stund innan jag klev ner igen, 10 x 3 per ben. Hade redan lite träningsvärk efter mitt hantelpass, så det var rätt jobbigt. Inte blev det bättre av att det dök upp någon slags kvinnlig variant av Bagaren, en kvinna i min ålder eller över som helt enkelt var imponerande vältränad och gjorde Bulgarian split squats med tunga vikter lika obekymrat som andra dricker ett glas vatten. Då känner man sig varken tuff eller spänstig. Rehab-Robert, kom tillbaks, allt är förlåtet. Fast dom kan väl bli skadade dom också, får man väl anta på goda grunder (eftersom både hon och Bagaren ändå befinner sig på ett rehab-gym). 

Åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården för det var 26 grader varmt i skuggan och jag tänkte att det skulle gränsa till djurplågeri att ta ut dom på promenad. De sprang i och för sig omkring som tokiga, så de verkade inte direkt lida av värmen. Sen försvann båda två upp i bokskogen (som vi kallar en del av tomten  där det växer 4-5 bokar så det är ju inte som att vi har hektarsvis med mark) och vägrade komma på inkallning, vilket visade sig bero på att Tage hade hittat delar av en död kaja som var otroligt mycket mer spännande än att komma till matte. 

Fick in hundarna, masade mig själv ner till bibblan för att lämna och hämta böcker. Bibblan här i byn är också skolbibliotek och då har inte allmänheten tillträde, men nu under sommaren är det meröppet varje dag mellan 8-21. Stod och fumlade en god stund med att scanna mitt körkort för att komma in och undrade varför det inte surrade till i låset som det brukar när man har slagit sin kod, sen kom jag på att det var bemannat på onsdagseftermiddagarna och därför inte ens låst. Jaja. 

Släpade mig hemåt, fan vad det är jobbigt med sån här värme! Tränade ett pass yinyoga, sen var det kvällsmat och bok i soffan fram till läggdags. 

Idag är det biotorsdag, men eftersom min dotter opererade ut en visdomstand igår så är läget oklart idag. Förra gången var hon rätt så påverkad rätt så lång tid efteråt, och tandkirurgen hade sagt inför den här operationen att den tanden hade inte varit så farlig men den kvarvarande "ser INTE rolig ut". Det hade dock gått relativt snabbt, men hade blött rätt mycket. Vi får väl se i vilket skick hon befinner sig i senare idag. Popcorn lär ju i alla fall vara uteslutet.  

Rovdjur

Har läst Rovdjur av Isabel Nylund. Detta är handlingen:

Det börjar med ett lockrop. Millenniet är nytt när Alex ser dem på håll: tjejerna i skinnjackor som tjatar på främlingar att köpa ut. Det är året mellan barndom och tonår, och längtan river i bröstet. Alex sällar sig till flocken. Och hon lär känna Leif, tjejernas spritgubbe. Leif är mannen som ger dem dricka, cigg och godis, och som skjutsar dem till ett ensligt garage där allt verkar vara tillåtet. Snart sker något oförlåtligt.
En natt många år senare, när Alex är vuxen, kastas hon tillbaka till året med flocken. I omvärldens ögon var det uppenbart vem som bar skulden till det brott som ägde rum. Men var går egentligen gränserna i en relation som är förbjuden? Och hur kan den som ljuger för andra vara säker på att hon inte ljuger också för sig själv?

Jag tyckte den här boken var väldigt bra. Inte för att jag var ung tonåring när millenniet var nytt, men mina barn var och igenkänningsfaktorn kring många attribut i den här berättelsen var hög. Vissa saker kändes så tidlösa att även en gammal dinosaurie som jag kan nicka igenkännande: japp, exakt sådär kände jag med på den tiden det begav sig. Bra språk, bra miljöskildringar, autentisk handling. Den här boken får fyra  stora häxblandningar av fem möjliga, marsch till bibblan med er allihop.