260729

 Igår träffade jag inte en enda människa på jobbet förrän på lunchen. Förra veckan tog något emballage slut och beräknas inte komma förrän i början av nästa vecka, så den här veckan är det ingen produktion. Annars ser man ju alltid någon därinne när jag genar genom fabriken på väg till fikarummet, men idag var det tyst och stilla. De av tjänstemännen som sitter i byggnaden där fikarummet är beläget, dvs alla utom jag, sitter i en korridor som går i vinkel mot korridoren som går till fikarummet, så deras rum passerar man inte och i fikarummet var det tomt vid niotiden när jag var där och åt min lilla frukost. Är väl bara att börja vänja sig, det är ju så här det kommer att bli framöver. Det känns helt galet att om någon månad är det över för alltid, sista produktionsdagen är 31 augusti och sen ska allting monteras ner och skickas iväg, vilket beräknas ta en eller två månader, och därefter slutar alla utom vi tre som ska bli kvar. Oklart vad som händer med oss då, men ett första steg (för mig) är kanske att flytta över till andra byggnaden. Jag trivs jättebra med att sitta helt själv, men jag fattar ju att det inte är rimligt att värma upp hundratals kvadratmeter bara för att jag ska slippa byta kontor, och fastigheten är ju för övrigt till salu så någon gång kommer det ju att hända. Aja, den dagen, den sorgen. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna och tränade sedan ett pass yinyoga. Min man var och hjälpte svärmor så det var lugnt och stilla. Borde ha varit, men jag fick oförklarligt ont i magen vilket såklart tog död på en del av känslan av frid och fröjd. Har, peppar peppar, väldigt sällan problem med magen och det här var kanske inte ens att betrakta som problematiskt, men är det något som är min akilleshäl så har vi det här. Kan ha jordens huvudvärk och ändå fungera rätt skapligt, men minsta lilla magknip så är jag ynkligheten själv. Det försvann dock lika oförklarligt som det dykt upp, så det var väl bara vad man kallar en fis på tvären. 

Idag är det först jobb, sen ska jag hem till min son och hans fru för lite häng med dom. Sen blir det väl vad man kallar för en lugn hemmakväll, over & out. 

Vindarna viskar ditt namm

Har läst Vindarna viskar ditt namn av Anne-Lie Högberg, detta är handlingen:

Vanja lämnar både sin hemort och sitt förflutna för den lockande tjänsten som reporter 30 mil söderut. Men när allt det som lockat visar sig vara en irriterad och otrevlig arbetskamrat och en enformig miljö börjar hon tvivla på om hon tagit rätt beslut. När hon råkar på en gammal artikel om en händelse som ingen vill prata om börjar hon i hemlighet att undersöka det som hänt. Det som ingen vill kännas vid. Allt för att förtränga det som hon själv lämnat bakom sig.     

Linas liv är perfekt. Hon har Jesper, Melker, ett heltidsjobb och ett fint hus. Men det är något som skaver när småbarnslivet och vardagen går som på repeat. Hon inser att den gnista som Jesper en gång tände långsamt håller på att slockna. Och när någon annan blåser liv i hennes glöd vet hon inte om hon skall våga ta klivet ut i det okända.     

Lilly var en gång ägare och grundare för lokaltidningen som alla på orten ivrigt väntade på. Då hade allt varit nytt och spännande. Nutiden skrämmer henne. Nya bekantskaper också. Så när Vanja börjar ställa frågor drar hon sig instinktivt undan. Snart gör sig det förflutna påmint, och sanningarna som uppdagas förändrar allt. 

Det här var en bok jag med viss tvekan plockade åt mig från en sån där snurra på bibblan, tyckte omslaget såg lite väl pastellfärgat och feelgood ut. Fast det var ju ändå en gravsten, och baksidestexten lät väl ändå rätt okej. Tyckte dock den var vääääldigt lätt att lägga ifrån sig och den engagerade inte det minsta. Efter halva boken hade jag fortfarande svårt att skilja på vem som var Vanja och vem som var Lilly och vem var nu Eva nu igen? Snacka om ointressanta karaktärer, sen var det (trots gravstenen) för mycket feelgood-känsla för att vara min typ av berättelse. Den här boken får ett spädbarn av fem möjliga. 

260728

Så var första jobbdagen avverkad och det gick väl ganska lugnt till. Hade lovat mig själv att börja med en mjukstart och därför inte genast kasta mig över Projektets inkorg som jag misstänkte skulle vara överfull. Den innehöll 558 olästa mail, den vanliga inkorgen oräknad men den senare betade jag snabbt igenom, det var bara ett fåtal grejer som krävde svar eller uppmärksamhet. 

Ägnade vad som kändes som merparten av gårdagen åt att komma ikapp med det som faktiskt är fysiskt pappersarbete, vilket förekommer i riklig mängd trots digitalisering och på tre veckor hinner det bli en del. Tycker dock det är otroligt tillfredsställande att sortera högar, scanna in och spara i mappar, sätta in i pärmar och skapa ordning och reda, så jag klagade inte. Nu är jag redo att sätta igång med Projektet. 

Det var verkligen omväxlande väder igår. När jag körde till jobbet ösregnade det, när jag gick till fikarummet vid nio så var det mulet men uppehåll, på lunchpromenaden var det soligt och varmt. När jag gick från jobbet någon timme senare regnade det igen. Precis när jag hade satt mig i bilen ringde K och  ville ha ett bollplank, eftersom min man är hemma så är jag inte piskad att åka hem och gå ut med hundarna så  efter en snabb runda på Willys körde jag ut till stallet en runda. Körde hemåt strax efter 16, då var det tjockt med trafik och det kändes som att det tog evigheter. Kom hem, gick ut med hundarna och på den lilla rundan (45 minuter-ish) hann det både börja och sluta regna tre gånger, däremellan sken solen. Men ja, det behövs verkligen regn så jag klagar inte. 

Tränade ett hantelpass med Vibes, gjorde rehab och åt kvällsmat, det var den dagen det. Min man hade varit flitig och bytt blandare i badrummet, något som har behövt göras en längre tid för den gamla var helt kass, har man vridit kranen åt vänster för att få varmvatten har det bara kommit en minimal stråle. Förmodligen på grund av kalk, men den har inte gått att få loss blandaren med mindre än att kraftigt våld  fick brukas, därför har vi sagt ett bra tag att vi ska byta den och nu blev det alltså av och plötsligt kom vattnet med vad som kändes som en enorm kraft, men det är nog snarare att betrakta som normalt flöde. Kan ju vara trevligt att kunna tvätta händerna i varmvatten om man känner för det. 

Idag händer det inget speciellt, det kan ju vara skönt som omväxling. Imorgon ska jag träffa min son efter jobbet och på torsdag är det bio med Club ROMIF och nästa vecka börjar ju ridningen igen och sen rullar det på. La in om semester/höstlov vecka 44 och lyxade till det med att även ta fredag vecka 43 OCH måndag vecka 45. Vilken djävla lyx ändå. 

260727

Hoppsan, blev visst inget bloggat de sista semesterdagarna, men å andra sidan hände det inget spektakulärt förutom att jag tog tag i den enorma vedhögen som ju legat i carporten vedporten alldeles otroligt länge, men nu är allting uppstaplat och fint och det går att röra sig därinne utan att behöva kliva över högar med grejer för att ens komma fram till veden. Få se hur länge detta nu varar, min man har ju en tendens att se varje tomrum som potentiell avställningsyta där saker ska förvaras "så länge", med verklig betoning på länge. Härförleden beklagade han sig över sin moders bristande ordningssinne och att  det kändes så djävla trist och otacksamt att försöka hjälpa till att bringa ordning i ett hem där "det inte fanns en ledig yta någonstans". Fick hålla tand för tunga där, för är det någonting som retar gallfeber på MIG så är det hans förmåga att skapa högar av grejer han inte riktigt vet var han ska lägga och sedan låta dom i det närmaste bli permanenta installationer. Men kanske blir det här röjandet hos svärmor en ögonöppnare för honom, sent ska syndaren vakna, etc?

I fredags var jag också inne i stan och åt lunch med min dotter, det var najs. Jag kom med bussen lite tidigare så jag bestämde mig för att strosa ett varv på stan först. Förr var ju detta en grej man gjorde, åka in till stan och gå i affärer. Det är inget jag saknar, kan jag ju säga. Minns när barnen var små och jag bodde med min sons pappa, då åkte vi in till stan (som jag minns det i alla fall) varenda lördag. VARFÖR? kan jag fråga mig nu, för jag minns det bara som otroligt jobbigt att böka med barnvagnar och kassar och någons blodsockernivå (ofta min) var alltid vid fotknölarna och stämningen var därefter. Men min dotter  påstår att hon minns det som "jättemysigt" och att vi gick på kafé och åt chokladboll och drack Festis, så det var väl inte enbart elände då.    

Idag är det back to work och det känns väl...okej, antar jag, även om det känns konstigt att börja jobba redan i juli, jag som i princip alltid har haft sen semester, i alla fall de senaste tio åren eller så. Dock har det varit väldigt skönt att ha semester innan ridningen börjar. Även om ridningen är kul så är det något med att det inte känns riktigt som semester när det börjar bli tider att passa på regelbunden basis så att säga. Nu börjar terminen nästa vecka och det är känns helt okej, då har allting återgått till det normala. Gick och lade mig tidigt igår, vaknade i natt av att det hällregnade. Det var ju välbehövligt och kändes också symboliskt och bra. Nu är det ju inte ens augusti än, så det känns lite väl tidigt att tänka höst och nystart men ändå är det lite så det känns. Får väl se om jag kommer fram till vilken sorts människa jag vill vara den här hösten, hehe. 

Mitt lösenord hade gått ut och det är minsann inte bara att byta för allt ska tvåstegsverifieras och jobbtelefonen var helt urladdad så det tog cirka hundra år, men nu tror jag allt är klart. Nu ska jag plöja igenom mailboxen och se vad som har hänt medan jag varit bortkopplad från jobbet. Förhoppningsvis ingenting. 

260721 - semester dag 17-18

Efter att det varit solsken, blå himmel och värme i vad som känns som hundra år så bjöd gårdagen på blygsamma 15 grader och regn. Kändes väldigt ovant med fleece och långbyxor på morgonpromenaden, som jag hann avverka innan regnet kom. Tillbringade större delen av dagen inomhus, görandes ingenting. Egentligen var det en perfekt dag för att stapla veden som legat i en stor hög i carporten otroligt länge, men anledningen till att jag inte tagit tag i det tidigare (bortsett från värmen) är för att min man har en förmåga att trycka in en massa bös i carporten så att det aldrig bara är att sätta igång när man får feeling, utan man måste börja med en storröjning för att överhuvudtaget kunna ta sig fram och det hade jag inte riktigt lust att börja med. 

På kvällen var jag hemma hos S och fixade det sista med LOK-stödet i helvetessystemet Idrott Online, sen hem och in i duschen och ner i bingen.

Idag var det soligt igen. Min man tog bussen för att ta sig till tåget till Köpenhamn där han och hans kompis ska hänga till på torsdag, så nu vankas det egentid. Inledde som vanligt med morgonpromenad, sedan tog jag bilen en runda i byn som ett annat miljösvin men jag skulle hämta ett paket innehållandes en ny matta till hallen som jag misstänkte kunde vara både tungt och otympligt att kånka hem till fots. Körde inom biblioteket, hämtade och lämnade böcker, slängde skräp vid återvinningen, hämtade mattan samt handlade. Kom hem, började röja i carporten, sorterade ut en massa grejer som jag och J hade haft när vi höll hundkurser (som legat i förra bilen och som jag bara tryckt ner i kassar och in i carporten efter att ha stått i en snödriva och tömt den, bilen dårå). Sms:ade J och frågade om hon var intresserad av grejerna, det var hon och skulle återkomma när hon var i krokarna. Körde sedan ytterligare en vända till återvinningen med tomkartonger och plast som utgjorde delar av det bös som min man tycker ligger så bra i carporten i väntan på att han ska få feeling och åka till återvinningen. Om man påtalar att feelingen sitter långt inne så hävdar han att bilen ju aldrig är hemma, och försöker på så sätt pytsa ifrån sig ansvaret på ett ej jättecharmigt sätt.

Gjorde kvargplättar till lunch, tränade yinyoga och gjorde rehab. Kånkade sedan ut den gamla, fula och slitna mattan, dammsög, torkade golv och lister i hallen samt bredde ut den nya och fina mattan. Blev väldigt nöjd. Traskade ner till affären och hämtade ett paket avelsägg för hönan Liselott har legat och surat i ett rede i eviga tider. Håll tummarna för kycklingar om några veckor! 

Bestämde mig sedan för att det fick vara nog med arbetsinsatser för idag så nu sitter jag på uteplatsen med en kopp te och en bok. Bara för det gick solen i moln och eventuellt ser det ut att kunna bli en liten regnskur men det gör ju ingen skada. 

Hon ska heta Happy

Har läst Hon ska heta Happy av Elinore Brandén, detta är handlingen:

September 2006. Bodil längtar efter otyglad galenskap på Östersjön, Ingrid blir lämnad av sin man och en flicka föds. Sjutton år senare hittas ett utskuret hjärta i en förortsrabatt just som Monika passerar. "Hon ska heta Happy" är en brutal berättelse om tillfälligheter och osynlighet, om blod och moderskap. Om två barnmorskor, en pensionerad polis, en utbränd småbarnsmamma och en hemlös kvinna, vars öden på olika sätt tvinnas samman.

Jag gillade den här boken, även om jag först missade tidsangivelserna och trodde allt hände på samma gång istället för växelvis 2006 och 2023. Upplevde den därför som något rörig, vilket den alltså egentligen inte var. Välskriven om än något svag i sina karaktärsbeskrivelser, tyckte inte riktigt någon av dem lyfte. Den här boken får tre stora Finlandsbåtar av fem möjliga. 

260719 - semester dag 16

Idag har varit en i princip helt händelselös dag. Gick min vanliga söndagspromenad, tränade ett corepass, gjorde rehab, åt lunch. Pratade i telefon med min dotter, låg sedan på uteplatsen och läste tills det var dags att gå in, mikra sin matlåda och se klart Legends (mycket sevärd!). 

Nu ska vi tydligen kolla på VM-final i fotboll. Jag tänker att jag kanske i alla fall har ett öga på första halvlek, tveksamt om jag orkar se hela matchen, speciellt inte som att det tydligen ska tryckas in någon himla konsert i halvtid, och oavsett vilket så hejar jag inte på någon och bryr mig inte om vem som vinner. Imorgon börjar sista semesterveckan. Usch vad fort det har gått. Tre veckors semester är i magraste laget, men nu blev det så här i år.