B Wahlströms flickböcker: Serien om Annika, del 2: Fast i sadeln, Annika

 Fast i sadeln, Annika

Den här boken börjar ungefär tre månader efter att den förra slutade. Annika (14 år och fortfarande med mindre än ett halvårs ridvana) tränar Turk i hoppning, men mot förmodan det går faktiskt bara sådär. Harry (okänd ålder, men vuxen med körkort, har tävlat hoppning på elitnivå men låter trots det Annika träna Turk istället för att göra det själv, VARFÖR?) blir otålig och irriterad och Annika förtvivlas i tysthet.

 
En dag visar det sig att det har varit inbrott i stallet, inget blir stulet men konstigt är det ju. Annika och Trixi försöker luska, men kommer ingen vart. Ridskolan i Östervik ska anordna en ryttargala till förmån för flyktingbarn, där det blir bestämt att Annika ska göra en uppvisning på Turk och nu har hon bara 14 dagar på sig (rimligt). I samma veva dyker lilla BETTINA upp i stallet. Hon har nästintill onaturligt god hand med hästar fastän hon bara är 8 år.
Ryttargalan blir allmänt en succé, men när Annika ska göra sin uppvisning med Turk blir det mer rodeo än uppvisning. Men publiken tror det är show så det gör inget. Från ingenstans kommer sedan Bettina och gör ett voltigenummer som heter duga, helt utan att ha tränat en sekund förstås, och det blir också succé.

Harry är mycket missbelåten med Turks rodeo och att de inte kommer någon vart med honom, och lösningen är då (enligt Harry) att anmäla Turk till en tävling där resultatet skulle avgöra Turks framtida öde (också rimligt), och Annika säger ja och amen till allt. 

Bettina försvinner spårlöst, men hennes sjaviga morsa FRIDA kommer till stallet och börjar anklaga Harry för att hålla Bettina gömd. Det visar sig att Frida har haft ihop det med den gamle suputen FORS-JOHAN och både Fors-Johan (som dock sitter i fängelse och därmed är oförmögen att göra något åt saken), Frida och Fridas nuvarande karl EMIL LIND tycker att både Turk och de två ponnyerna (Belinda och Lill-Fia) som Starke bytte Turk mot, var Fors-Johans (och i förlängningen på något mystiskt sätt Fridas och Emil Linds) egendom. Mer om det senare, för nu är det dags för tävling! 

Lagom till tävlingen dyker Bettina upp som gubben i lådan, men hon får inte åka med i hästbussen för Harry eftersom han tycker att hon ska gå hem till sin mamma istället (Harry har tidigare avfärdat Frida som "sinnessjuk" och "ett förskräckligt fruntimmer" men tycker ändå det är rimligt att skicka en åttaåring dit). Väl framme på tävlingsplatsen stöter Harry och Annika på Harrys förre arbetsgivare HERR BORG och dennes dotter MARIKA. Det visade sig att Harry tidigare varit anställd för att träna Herr Borgs hästar och har ridit in och tävlat på hög nivå med den extremt talangfulla hästen HABANERA, men Marika ville tävla honom själv, och på en tävling "med landets skickligaste ryttare och mest kända hästar och en hel del utlänningar också" så snöt hon helt enkelt hästen för Harry precis innan start och red in på banan, vilket tydligen var fullt tillåtet att göra (denna frikostiga tolkning av regelverket kanske i och för sig bara fanns i Anna-Lisa Almkvists fantasi). Harry blev såklart förbannad och stack från Stall Borg fortare än man hinner säga "tävlingsreglemente" och har inte haft någon kontakt med Borgs förrän nu.

Tävlingen börjar och för att göra en lång historia kort så vinner Annika och Turk, medan Marika och Habanera blir tvåa. Marika visar sig då vara en extremt dålig förlorare och har "något fuffens" för sig på prisutdelningen så Turk blir rädd, Annika ramlar av, Turk kommer lös och vips kommer Bettina (som alltså kvarlämnades i Östervik tidigare på dagen) från ingenstans och fångar rådigt in honom. Hon hade, visade det sig sedan, liftat till tävlingen sedan hon inte fick åka med hästbussen (rimligt). Men nu får hon i alla fall åka med hem. Ändå hyggligt. När de kommer tillbaks till stallet så dyker Frida  helt påpassligt upp igen och kan nu hala in sin förlupna unge. Annika och Trixi följer efter på avstånd och det visar sig att Frida  Bettina och Emil Lind huserar i Kåkstaden.

Nästa morgon när Annika kommer till stallet har det varit inbrott IGEN och den här gången är Turk försvunnen! Mot Kåkstaden, där hittar Annika och Trixi inte Turk, men väl Bettina inlåst i Emil Linds hus. Turk syns inte till någonstans, och när Annika och Trixi väl hunnit iväg och hämtat hjälp är även Bettina försvunnen. Dock har Bettina ristat in ett meddelande om vart de (hon plus Frida, Emil Lind, nån karl som heter Ville samt Turk) har tagit vägen, så efter lite detektivarbete som involverar Harry som har förmånen att få låna en bil så blir det nu en jakt på både hästar och människor. Annika lyckas  på ett nästintill onaturligt sätt spåra Turk genom skog och mark, hittar skurkarna men blir själv tillfångatagen och inlåst i ett skjul. Men Bettina kommer dit och låser upp och sen dyker Turk också upp någonstans ifrån och så flyr både Annika och Bettina till häst i vild galopp iväg på Turk medan Annika utlovar löften till Bettina kring hur hon (Bettina) ska få bli Annikas lillasyster, vilket hon (Bettina)  också väldigt lättvindigt blir. Annikas föräldrar säger reservationslöst JA till att ta emot en unge som de dittills bara sett göra det där voltigenumret på ryttargalan, men det räckte tydligen för att de skulle öppna sitt hem för en okänd. Frida låter sig med lite lock och pock övertalas att lämna ifrån sig sin unge så att hon kunde resa hem till Norrland och sitt jobb som kocka, och Annika drömmer redan om nästa stora seger med Turk. THE END. 

Fredag?

Alltså, den här veckan har gått skitfort. Tyckte det var måndag nyss? Så går det när man jobbar som ett hjon och är borta i stort sett varje kväll. Jobbstressen är monumental, min man tycker att "det blir ju inte bättre för att du är i stallet varje ledig stund och tar på dig en massa uppgifter där" men där har han FEL FEL FEL, för det är ju i stallet man återhämtar sig. Sen genererar stallet också en del stress, som nu när vi, detvillsäga föreningen, har en Facebooksida där den tidigare medlem som tidigare varit huvudadministratör nu har raderat sig själv och ingen vet vem som mer har administratörsrättigheter, men gissningsvis också någon f d medlem. Vet inte hur man kommer vidare, har anmält felet till Facebook men det känns ju fåfängt att tro att man skulle få hjälp därifrån. Håhåjaja.

Nu är det i alla fall helg, har inget planerat förutom att jag ska delta i ett möte med ungdomssektionen imorgon. Ballt va, precis som om man vore en ungdom, det är jag såklart inte utan det är dom som vill ha hjälp att styra upp ett och annat inför sitt årsmöte. 

Efter jobbet idag blir det väl det vanliga: intervallträning, handla på Willys, hem till soffan, hänga med min man, äta något gott, se någon tv-serie och så i säng tidigt. En perfekt fredagseftermiddag och kväll om ni frågar mig. 

Hurra, Sverige-Japan 39-21

 Så är då äntligen handbolls-VM igång, eller ja det började ju redan i tisdags men idag var Sveriges första match mot Japan, som ju Sverige vann ganska komfortabelt skulle man ju kunna tro när man ser siffrorna, men japanerna hängde med ett bra tag och någon gång strax efter mitten av första halvlek så skiljde det bara ett mål. Och efter att självaste Norge kollapsat och förlorat på hemmaplan mot Brasilien så finns det väl inget som säger att inte Sverige skulle kunna gå samma öde till mötes. Är ju trots allt några nyckelspelare skadade och en del nykomlingar i laget, så jag försöker att inte ha jättehöga förväntningar på detta mästerskap. Men i andra halvlek så visade de blågula var skåpet skulle stå och japanerna säckade ihop och dog lite. Nu väntar Chile på lördag. 

B Wahlströms flickböcker: Serien om Annika, del 1: En häst åt Annika

Tänkte för ett tag sen att jag skulle läsa-om och därefter blogga om hästbokserien ANNIKA som man (jag) läste i sin barndoms dagar både som bok med Wahlströms röda ryggar och som serie i tidningen Min Häst, för det kunde väl vara kul att se hur tidens tand tuggat på denna produktion. Och jodå, ni vill visst återuppleva gamla minnen så here we go:

En häst åt Annika

Annika är fjorton år när Löjtnant Starke öppnar ridskolan i Östervik, staden där händelsernas centrum befinner sig. Alla flickorna i klassen börjar rida per omgående utom Annika för hon fick halsfluss och fick inte börja förrän efter "mitterminslovet" (när det nu inträffade, men låt oss anta att det motsvarar höstlovet i slutet av oktober). Alla flickorna i klassen svärmar för HARRY som är tyst och butter och anställd som hästskötare på ridskolan. Harry beskrivs som "brun som en neger, smidig som en indian, och red som en cowboy" (utgivningsår 1962, vilket kanske märks).

I stallet finns bland annat hästen TURK, som är vild och farlig. Annikas kompis, den rika TRIXI, är förtjust i Turk medan Annika fäster sig vid det vita stoet Diana. Sen blir det bråk mellan Harry och Starke för att Starke tycker det är rimligt att den vilda och farliga Turk ska gå med på nybörjarlektion  plus att han (Starke) låter Diana, som är högdräktig, gå med på lektioner. Bråket slutar med att Harry säger upp sig i vredesmod och försvinner från ridskolan. Sen går det förstås inte bra att ha med Turk, som bara är fyra år och knappt inriden, på ridskolan, så Starke säljer honom till FORS-JOHAN, eller rättare sagt byter honom mot två av Fors-Johans ponnyer (Belinda och Lill-Fia). Fors-Johan beskrivs som "en tattare" och det förklaras också pedagogiskt att han "gått på fyllan, det betyder att han super" om någon oskyldig hästtjej i målgruppen mot förmodan skulle vara lyckligt ovetande om begreppet "fylla". 

Fors-Johan har haft Belinda och Lill-Fia att köra i skogen med och de är inte inridna, men Starke ber Annika och Trixi (som vid det här laget har ridit...oklart hur länge, men mindre än en termin är det ju och för Annika, som började rida först efter "mitterminslovet", kan det ju bara röra sig om veckor på hästryggen) att rida in dom, och redan efter en vecka (!) är de klara att sätta in i ridskoleverksamheten (tidsuppfattningen i den här berättelsen lämnar en del övrigt att önska). Sen får Annika och Trixi av en slump syn på Turk som står bunden utanför något magasin där man säljer foder, följer efter och ser att Turk (och Fors-Johan) bor i KÅKSTADEN i något eländigt skjul. 

Det var ju inte bra! Trixi kommer på idén att be sin farfar (som också är rik) ge henne Turk i julklapp (eftersom det lackar mot jul) så att han (Turk) ska komma bort från Fors-Johan. Men innan de hinner iscensätta detta så blir Fors-Johan sparkad i huvudet av Turk under ett debacle på stan, och Annika ingriper rådigt och tar med sig den vilda och farliga Turk, plötsligt from som ett lamm, tillbaks till ridskolan medan Fors-Johan, medvetslös och med blodet ymnigt flödandes mot den vita snön, hamnar på sjukhus. 

Efter ett par dagar är det slut med fromheten och Turk blir vild och farlig igen mot alla utom Annika, fast Annika är fortfarande lite ängslig. Samtidigt, detta utspelar sig runt jul och nyår, ska Diana till och föla, fölet kommer för tidigt eftersom den snikne Starke låtit Diana få gå med på lektionerna alldeles för länge. Den oansvarige Starke är ute och firar nyår, Annika (som är ensam i stallet och trots sina fåtal veckors erfarenhet har tilldelats ett stort ansvar med att hjälpa till med både det ena och det andra) rusar ut på stan, får tag på Harry som bara råkar befinna sig ute i nyårsvimlet, Harry följer med till stallet men tyvärr, fölet är dödfött. Knappt hinner Diana komma på benen så in dönar Fors-Johan, mirakulöst återhämtad från sin skallskada, för att ta tillbaka Turk. Slagsmål uppstår mellan Harry och Fors-Johan, Fors-Johan ser ut att avgå med segern men då släpper Annika lös Turk som likt en bandhund ger sig på Fors-Johan med bett och sparkar så att han (Fors-Johan) både tuppar av och bryter benet medan Harry klarar sig oskadd.

 

Sen har Turk förstått att Annika är En God Människa och hon kan, trots att hon fortfarande inte ens har ridit i en termin på ridskolan, rida Turk t o m bättre än vad Harry kunde. Sen blir det bråk mellan Harry och Starke IGEN och innan det hinner redas ut kommer Fors-Johan, som ju måste ha fler än nio liv, haltandes och tuttar eld på stallet som hämnd för diverse oförrätter. Alla hästar lyckas räddas utom Turk som fortfarande är kvar och inte ens Harry lyckas få ut honom trots sin långa erfarenhet som hästkarl. Men Annika (14 år, nybörjare) lyckas!, genom att sitta upp och rida honom ut från stallet. Och inte nog med det, hon blir senare också vittne till när Fors-Johan är ute på stan och fylleskränar om att det var han som tuttade på, och tipsar en polis (som bara råkar gå förbi just där och då) så att det slutar med att Fors-Johan hamnar bakom lås och bom där han hör hemma. Sen slutar allt med att Harry köper Turk eftersom han (Harry) tror att han (Turk) kan bli en fin tävlingshäst. Harry vill dessutom att att Annika (14, nybörjare) ska rida honom eftersom hon har "bra hand med honom och anlag för att rida". THE END. 

God bless America-ish

Igår fick jag en uppgift i jobbsammanhang att registrera förbrukning av naturgas för en anläggning i USA. Fick en hög fakturor där allting angavs i CCF, vad det nu är? Efter att ha konsulterat Google så fick jag reda på att en CCF är hundra kubikfot, men det vet ju ingen djävel hur mycket det är (utom möjligtvis i Amerika dårå). Googlade vidare och kom fram till att en CCF motsvarar ungefär 2,8 kubikmeter naturgas och kände mig nöjd med det. Men nehe, då skulle man inte registrera i kubikmeter utan i en enhet som hette MMBTU och vad fan är DET då? kan man ju fråga sig. Google berättade att det står för Metric Million British Thermal Unit och det blev man ju inte ett dugg klokare av, men Google lät meddela att 100 kubikfot (1 CCF) naturgas motsvarar 103800 BTU, eller 1028 termer. Termer? TERMER? Tar det aldrig slut med de här kryptiska enheterna? Som om det inte var nog med det så måste jag dessutom beakta det amerikanska nummerformatet där komma används för att separera stora tal och punkt används som decimaltecken. Är ju upplagt för förvirring av stora mått. Det värsta är att man kan ju inte heller fråga någon på den amerikanska sidan för de ställer sig ju lika oförstående till våra enheter som vi till deras, i alla fall dom jag har försökt be om hjälp.  

Kändes som att jag fan hade träningsvärk i hjärnan efter allt detta googlande, så efter jobbet gav jag mig ut på intervallträning för att anstränga kroppen. Kände mig STARK och körde därför musikintervaller, detvillsäga gå en låt och springa en låt. Sen får man ju bara hoppas att springlåten inte är någon obskyr liveversion av Shine on you crazy diamond på 22 minuter. Hehe. Åkte hem och tränade ett pass pilates på det och kände mig präktig. Sen kom min man hem och ville prata om husets värmesystem. För ett tag sen kände jag på elementet i sovrummet och bara halva var varmt, den halva som min man sover på dessutom. Det kan man ju fundera på vad det beror på, för även om det är hälsosamt att sova kallt så har till och med jag tyckt att det varit lite väl mycket Ernest Shackletons tredje expedition till Antarktis över det hela på senare tid. Det har visat sig vara dåligt tryck i det vattenburna värmesystemet och min man har tidigare funderat på om det är något element som läcker någonstans, men nu hade han landat i att det nog var expansionskärlet som läckte. Efter lite googlande så kom vi fram till att det kunde vara kärlet i sig, eller ventilen, och när jag kom hem från stallet hade min man skruvat av ventilen och satt dit den igen och plötsligt var elementet varmt även på min sida av sovrummet. GÖTT.  Att elementet är varmt innebär dock inte att sovrummet blir varmt, för sängen står framför elementet och hindrar till viss del värmen att sprida sig, plus att det finns ett jättestort fönster som inte precis är välisolerat. Men det var i alla fall inte som att gå och lägga sig i ett kylskåp som det har känts som den senaste tiden. Man får banne mig vara glad för det lilla. 

Till stallet istället, v 3 2025, pt 2

Köttbullen har ju känts motsträvig ända sedan terminen startade, men igår började jag ÄNTLIGEN känna igen min gamla vanliga Köttbulle igen, vi kom till något slags samspel där hon jobbade i för henne ändamålsenlig form och var hyggligt lyhörd för hjälperna. När vi red fram skulle vi rida runt koner som stod uppställda i ungefär formen av ett ruteress (eller rutersymbol ska man kanske säga, det ser ju likadant ut på alla spelkort i den färgen) och instruktör K sa då att jag först skulle vända henne runt konerna med några steg framdelsvändningar fast utåtställd när vi red i höger varv, tänk dig förvänd sluta och inte fan vet jag om det blev någon förvänd sluta av det men jag kom äntligen åt Köttbullens förbaskade högersida som har känts helt avstängd, låst, nyckeln borttappad. Men nyckeln var tydligen att rida några steg förvänd sluta-ish runt koner, det ska jag ta med mig. Fick också till mig att rida mer på yttertygeln i hennes högervarv så det ska jag väl också försöka få in för jag känner ju själv att det inte blir bra när jag håller på och grejar med innertygeln för mycket, men det är svårt när hon liksom bara biter sig tag i bettet och spjärnar emot. Men den kampen vinner man ju inte med råstyrka, så bra tips. Var helt DÖD efter lektionen, det kändes nästan som att benen vek sig när jag satt av, haha. Köttbullen var nog också trött för hon stod helt stilla i spolspiltan efteråt och hon brukar annars trampa runt och gnägga och bete sig som att hon var utsatt för tortyr. 

Nästa vecka är det teori och då ska vi prata om programridning som vi ska träna för till påsk. Spännande. 

Up ahead in a distance

Strävar på i oxveckorna, även om det inte känns så illa just nu. Men är det redan vecka 3? tänkte jag när jag kollade min jobbkalender efter något, och ja, det är det ju. Och denna vecka börjar också handbolls-VM så nu har man ju något kul att följa på tv. Givet att det går bra för Sverige förstås, det är ju inte på något sätt självklart, är min analys efter sommarens OS och genrepet mot Island. En del skadade, en del nya, ny förbundskapten, osv. Men det är ju bara att hålla tummarna. 

Igår var det kallt, idag är det i alla fall plusgrader. Gött. Efter jobbet ska jag träna intervaller och så är det ridning ikväll. Känns som att hela den här veckan är uppbokad med både det ena och det andra och dagarna bara trillar iväg. Mycket med stallet nu, både egen ridning och styrelsearbete. Möte på torsdag med tävlingskommittén, möte på lördag med ungdomssektionen plus att jag lovat att någon dag denna vecka också följa med en och hämta hö i storbal, för jag var tydligen den enda människa i hela världen som ägde en bil med dragkrok och ickedubbade vinterdäck. Aja, man ska väl ändå känna att man lever, va? Nu: jobbelijobb.