Here C goes again (långt inlägg!)

 Here C goes again. 

260414

Igår fick jag lägga större delen av dagen på att få ordning på allt som hänt medan jag varit borta. PC och TG hade hållit det hela hyfsat flytande, men det var också mycket som inte var gjort. Det visste jag om så det var okej, men det är ju ändå lite bökigt att kliva in och ta över efter någon annan och inte riktigt veta  vad som är gjort och inte gjort. Men nu är jag i fas. Fixade också med alla kvitton efter mina Danmarksresor så att finansavdelningen är nöjd. 

Efter jobbet sprang jag en runda, för första gången på kanske 3 veckor? Det var inte den mest behagliga runda jag har sprungit, det brukar ju alltid kännas förfärligt besvärligt att rassla igång och de första 1-2 kilometerna men sen brukar det bli bättre. Men igår kändes det som att något låste sig i vänstra höften och aldrig riktigt ville släppa. GUD vad jag är trött på detta måndagsexemplar till kropp. Idag känns det ändå okej, lite stel i knäna bara, men gårdagens runda var alltså inte alls kul. Ska ju springa ett litet lopp på söndag men efter det så tror jag att jag får ta ett omtag med rehab och grejer. Behöver kanske träna mer benstyrka? 

Gick en runda med hundarna när jag kom hem, sedan tränade jag yinyoga samt deklarerade (dock inte samtidigt, haha), så att man kan stryka det på sin mentala to do-lista. Låg sedan i soffan och läste Marianne Lindberg De Geers senaste bok tills det var dags att byta om och åka till stallet. Efter ridningen satt S och jag kvar en god stund och snackade, vilket var trevligt men inte tanken för eftersom jag bara sovit kanske 4 timmar natten mot måndag så var tanken att jag skulle åka raka vägen hem och lägga mig. Nu kom jag inte hem förrän 21.45 och det är ju på tok för sent. Det får bli bot och bättring idag. 

I vårt stall har alla ridgrupper en uppgift att göra gemensamt i anslutning till ridningen, det kan vara att packa höpåsar, fylla vattenhinkar, mocka eller släppa ut i hage, det står på en tavla vad varje grupp ska göra. Igår stod det att vår grupp skulle mocka två kärror ur stohagen. Det brukar annars personalen göra, men nu är det ont om folk så det kan väl vi hjälpa till med. När jag stod och fixade i ordning Knubbis så kom en kille som är kanske 14-15 år som rider i gruppen innan vår och frågade om jag visste vad vi skulle göra, lite retsamt sådär uppfattade jag det, så jag svarade att jodå, jag vet att vi ska mocka i stonas hage och beredde mig på att vi skulle slänga lite käft om det. Jag kan göra det, jag har ändå inget särskilt för mig, svarade då denna VARDAGSHJÄLTE och drog med sig två andra från sin grupp som inte heller hade något särskilt för sig och skramlade iväg med skottkärror och grepar och började mocka av hjärtans lust. Men gulle! Ska ha detta i åtanke nästa gång jag klagar över att dagens ungdom är så lata och bortskämda och aldrig lyfter ett finger om de inte ser någon personlig vinning i det. I och för sig har jag en kraftig känsla av att mina föräldrars generation också tyckte att gårdagens ungdom var otroligt bortklemade, förtappade själar som det aldrig skulle bli något av och att deras föräldrar tyckte likadant om dom, så det är väl som det ska vara. Men ändå. Stallmiljö är bäst.

Idag ska jag traggla mig genom dagen, sedan hem, promenera, yinyoga och sedan åka till stallet lite tidigare. Misstänker att det kommer att ingå mockning av hage som arbetsuppgift även idag och då vill jag ha det gjort innan ridningen, så att jag kan åka raka vägen hem OCH GÅ OCH LÄGGA MIG efteråt. ZzzZZZzzz.  

Till stallet istället, v 16 2026, pt 1

Igår tänkte jag att det skulle bli intressant att se hur Köttbullen kändes efter helgens BOOT CAMP, men K tyckte hon kunde behöva vila lite så istället fick jag Knubbis. Det var ju rätt längesen jag red honom, så det blir kul, tänkte jag. BREAKING NEWS: Jag ramlade av! Obs, allt gick bra. Knubbis är, kan vara, lite tittig emellanåt. Speciellt läktaren kan vara väldigt farlig. Första gången jag red honom så visste jag inte det utan skrittade förbi den helt fördomsfritt och befann mig plötsligt i andra änden av ridhuset. Lesson learned, så att säga. Men om man ser till att hålla honom sysselsatt så brukar det ändå gå bra. Igår var vi bara fyra stycken och vi fick rida fram självständigt. Förutom sin tittighet är Knubbis riktigt drömmig att rida och jag jobbade på där med framdels- och bakdelsvändningar och lite skänkelvikning och tyckte att allt kändes toppen, och sen BAM!  från ingenstans så snodde han runt och var på väg åt ett annat håll, och då var vi inte ens i närheten av läktaren. Tappade balansen, stod med ett ben i ena stigbygeln och det andra HÖGT ovanför hästryggen, hann precis tänka att jag nog ändå skulle kunna klara att sitta kvar när Knubbis gjorde en ny riktningsändring och där skildes våra vägar åt. Landade dock på fötterna så det var ingen dramatik att tala om utan det var bara att sitta upp och fortsätta som om inget hade hänt. Samma sak hände när vi galopperade också, fast då satt jag kvar. Tydligen är han lite mötesskygg, för bägge gångerna var när det kom en annan häst mot oss. Det är ju kanske inte det normala när man rider lektion utan då rider man ju oftast efter varandra, fast man tycker ju att han skulle vara van även att man rider i olika varv och sådär? Men jaja. Bortsett från den lilla malören så var han UNDERBAR. Han är ju väldigt välskolad och igår gick han stadigt på tygeln och var så lösgjord och fin, bara rann undan i skänkelvikningar och vändningar och det var som att rida i smör. Vi gjorde galoppombyte och red förvänd sluta och allt kändes toppen. Mycket nöjd, såklart inte med avsittningen men tänkte att det är ju i alla fall inte som när Henrik von Eckermann ramlade av i OS-finalen. 

Bytet

Har läst Bytet av Anton Berg, detta är handlingen:

Sommaren 1995 i den lilla småländska byn Figeholm går till historien. I alla fall för 17-åriga Filip som möter vännen Jojje genom kärleken till Bruce Springsteen. Vänskapen är omedelbar och stark. De bygger muskler, festar, och pratar, pratar, pratar. På sommarjobbet på kärnkraftverket finns Nella. Fräknig, vacker och flera år äldre blir hon Filips första kärlek. Men Nellas mörker verkar övermäktigt och deras förhållande måste hållas dolt. 
Samma sommar sker ett väpnat rån på banken där Jojjes pappa är chef. Rånarna grips, men vart tar bytet vägen? Det blir starten på en kedja av ödesdigra händelser där gränsen mellan rätt och fel suddas ut och vänskapen riskerar att krossas.

Jag tyckte den här boken inledningsvis var ganska trevlig. Efter ett tag började jag dock tycka det blev väldigt tjatigt med redovisandet av alla Bruce Springsteen-diskussioner och -referenser (och då gillar jag ändå Bruce Springsteen) och berättelsen gick liksom lite på tomgång. Kändes också som att Filip var lite VÄL präktig och rättskaffens för att det skulle kännas helt realistiskt?, men det finns kanske såna 17-åringar, vad vet jag? Generellt bra skrivet men lite upprepande och segt. Sen kom det i och för sig en twist på slutet som jag inte såg komma och sånt piggar ju alltid upp. Den här boken får tre stora Springsteenkonserter av fem möjliga. 

260413

Idag är jag: trött och sur. Fick ju åka och hämta min man i stan igår, gick raka vägen och lade mig efter att jag kommit hem och hade nästan somnat, men sen kom han och lade sig så jag vaknade till igen. Då var klockan 23.15. Var så djävla trött när klockan ringde några timmar senare, men det var ju bara att kravla sig upp och skalla igång dagen.

Kom till jobbet och inte fan hade någon pH-mätare blivit fixad. Dessvärre lyckades jag inte fixa den själv heller, provade att kalibrera men den tar inte buffert 10-lösningen och det är som att den inte klarar att mäta mer än runt pH 7 och det har man ju ingen nytta av när hela syftet med mätningen är att säkerställa att pH ligger över 10. FAN. VAD. TRÖTT. JAG. BLIR. Och hur löser jag det här? En pH-mätare av den här kvaliteten ligger på minst 10 loppor och det känns väl sådär att lägga de pengarna när labbet ska läggas ner efter sommaren. Plus att leveranstiden mycket väl kan vara hur lång som helst. AAAARGH. Orkar inte. 

Jaja, det är väl bara att börja gräva i högarna och försöka utröna vad som blivit gjort och inte gjort under de här två veckorna. Har vad som känns som en miljard kvitton som ska redovisas också, vilket kanske är det tristaste jag vet. Hatar allt och alla just nu.  

260412

Idag var min plan: upp tidigt, gå en mil, åka till stallet samt bibblan, hem och duscha, träna yinyoga och sedan mest av allt ligga på soffan och inte göra ett skapandes grand förrän det var dags att laga middag, typ. Hittills har väl allt gått som planerat, och jag hade lite räknat med att eventuellt köra in till stan och hämta min man för jag tror inte pensionärsbussen från Berlin är i supersynk med SkåneExpressen linje 3. Tänkte mig att pensionärerna skulle vara återbragda till fosterjorden typ...klockan 18-ish nånting, så jag svarade (någorlunda) glatt och villigt ja på frågan om skjuts eftersom det inte gick några bussar för man är ju ändå en god medmänniska och så. Tänkte att då är vi kanske hemma till 19-hugget och så kan man gå och lägga sig supertidigt och vara I FAS inför den kommande arbetsveckan. Enfaldig som jag är tänkte jag att han kanske menade att det inte gick några bussar p g a att det bara går en buss varannan timme på helgerna och det är ju rätt segt att stå och vänta i ett par timmar när man suttit och skumpat ända från Berlin till Ankeborg, men nehe, då var det för att den djävla pensionärsbussen inte skulle komma till Ankeborg förrän 22.15 (sista bussen går 21.40). Vilket innebär att jag/vi TIDIGAST kommer i säng 22.45, givet att allt flyter på som det ska vilket det sannolikt inte gör. Det var ju tråkigt. Aja, det är som det är. Nu ska jag laga middag och se klart Harry Hole.

Till stallet istället v 15 2026, pt 1 + 2

Så var det dags för påsklovs-boot camp med ett litet annorlunda upplägg. I normala fall brukar det vara två ridpass med fika emellan dag ett, och sen gemensam middag på kvällen. Samma upplägg dag två fast utan middag. Men nu var det två förmiddagspass, tjoff, tjoff och sedan lunch dag ett, och dag två var det träning för dressyrtränare i grupper om två och sen var det slut (det var för övrigt vi också). Gillade detta upplägg för även om det är jätteroligt att vara i stallet så är det lite segt att lägga exakt HELA helgen på det och i princip bara komma hem, duscha och gå och lägga sig. 

Hade Köttbullen och det gick över förväntan. Hon kan ju annars bli lite seg av att ha vilat, men nu kändes hon pigg och på hugget. Vi red i paddocken för första gången i år och det kan ju också ha spelat in. Första passet red vi dressyr och andra var det markarbete/hoppning. Bara en liten studsserie på kanske 30 cm förvisso, men ändå. Köttbullen tycker det är så roligt att hoppa, hon blir så taggad! Synd att jag inte uppskattar det efter förtjänst. 

Idag var det alltså dressyrträning och när man bara är två som rider så får man verkligen slita. Vi hade skrittat fram innan lektionen så det var bara att börja jobba direkt. Vi hade EN skrittpaus på 45 minuter och den varade nog inte ens i 45 sekunder. Satfläsk vad jobbigt! Men Köttbullen blev väldigt fin! Själv fick jag korta upp tygeln minst en halvmeter (kändes det som) och eftersom jag har ganska korta armar så kände jag mig som en Tyrannosaurus Rex. Det är väl en vanesak antar jag. Det är en svår balansgång, jag upplever att Köttbullen lägger sig i handen om tyglarna är för korta, men tränaren sa att hon går på bogarna om tyglarna är för långa.

Hur som helst kändes det rätt okej, fast jobbigt förstås. Får väl se om något av känslan sitter kvar kommande pass.