40 - constant reader

Har läst 40 - constant reader av Linda Skugge, det är första delen i hennes självbiografi som jag blev sugen på att läsa bara för att Marianne Lindberg De Geer skrev om dom i sina dagböcker. Detta är handlingen, eller i alla fall vad som står på baksidan:

”Jag trodde att jag var så dålig, att jag snart skulle bli utbytt för att jag var så dålig. Jag älskade att skriva, jag var alltid i trans när jag skrev. Jag mådde bara bra i skrivandet. Orden bara kom till mig, de vällde fram.” I 40 – constant reader skriver Linda Skugge kort, vasst och ärligt om sig själv, omvärlden och livet som skrivande och läsande människa. Om att fylla fyrtio och googla trailerpark-hus för att kunna bo billigt så att man har råd att skriva böcker. Om att tatuera Bret Easton Ellis-citat disappear here på kroppen. Om att läsa om sina gamla texter utan att hitta det som sägs vara så hemskt. Om att maniskt läsa bok efter bok, för att förstå verkligheten bättre. Om en önskan att bli förstådd som Linda Skugge och inte ”Linda”.

Jag är mycket kluven till Linda Skugge. Tycker hon skriver i grunden bra, naket och ärligt och har en tendens att upprepa sig på ett välfunnet sätt och jag har läst och gillat mycket av det hon skrivit. Men sen blev hon någon slags übermenschpräktig förälder och efter det verkar hon ju ha ballat ur fullständigt med träning och porr. Vad hände liksom? Det var väl lite därför också som jag ville läsa de här självbiografierna, vad hände på vägen från ung arg feminist till att gymma som om det inte fanns någon morgondag och sälja sig själv på Only Fans?

Det fick jag inte svar på i den här boken. Jag tycker det mest var väldigt mycket koketterande kring hennes utanförskap och det är ett väldigt tjatande om det och hur synd det är och har varit om henne. Finns det något mer patetiskt än en 40-åring som är bitter för att den aldrig fick hångla och ligga i tonåren? Släpp sargen och kom in i matchen, känner jag. Det är också väldigt mycket citat, ur böcker och låttexter, som förmodligen betyder mycket för henne men som inte säger mig ett skit och jag tänker att det är ju lätt att skriva en bok om 50 % av den består av att man citerar sånt som andra har skrivit, och då är boken inte ens särskilt tjock i sin helhet. Den får två krönikor av fem möjliga. 

Yllans snillrika systrar

 Det här är en bok jag INTE tänker läsa klart: Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Detta är handlingen: 

DET ÄR BÖRJAN av 1900-talet i Kristianstad och Skånska Yllefabriken, eller Yllan som den kallas i folkmun, innebär en möjlighet för stadens kvinnor att försörja sig. Elin är en duktig väverska, men drömmer om en helt annan framtid utanför den dammiga vävsalen. Klara gör sitt bästa för att få ihop pengar till att mätta barnen, när hennes man har farit till Amerika. Märta är mer intresserad av att skvallra än att arbeta, men när hon plötsligt slutar dyka upp på fabriken förstår de andra kvinnorna att någonting har hänt henne. Trots att det enklaste vore att sköta sig själv, kan den envisa Elin inte låta bli att försöka ta reda på vad som skett. Det visar sig snart att det som Märta råkat ut för även drabbat andra kvinnor. Den som står ansvarig är en man med stort inflytande på fabriken. Men kanske kan dessa snillrika väninnor gå samman och förändra allt?

Jag tyckte det lät intressant, men borde ha dragit öronen åt mig redan vid ordet "snillrika" och sedan fortsatt läsa baksidestexten som beskrev det som "en varm och spännande feelgoodroman...", men det gjorde jag inte utan gick på recensionerna som varit idel rosor. Men det här var verkligen inget för mig. Jag kom aldrig in i berättelsen, som kändes ansträngd och inte alls som att man VAR DÄR, om ni förstår hur jag menar. Tyckte också det kändes märkligt att smeta in feelgood i både kvinno- och klasskamp, det föll sig inte alls naturligt så den boken fick åka tillbaks till bibblan igen. Den får en överkorsad vävmaskin av fem möjliga.  

260430

Då var det valborgsmässoafton, en dag som för mig inte betyder något speciellt. När man var ung och odödlig så var det förknippat med fest och hålligång, men de senaste 40 åren eller så har det väl varit som  vilken dag som helst, bortsett från att den följs av en ledig dag. Förr hade vi det ju så lökigt på mitt jobb att vi jobbade halv dag dagen innan röd dag, så då var de dagarna såklart lite lyxigare. Men när vi blev uppköpta och allting skulle likriktas och strömlinjeformas så togs den förmånen bort för så var det minsann ingen annanstans i koncernen. Försökte argumentera att om allt skulle vara likadant överallt så skulle vi väl också ha 37 timmars arbetsvecka som de har i Danmark och Norge, men det var det såklart ingen som lyssnade på. 

Igår var en sån där dag som gick i ett. Först jobb, sedan åkte jag till stallet och hade lönesamtal med K. Är ju en svår balans när man vill premiera ett bra arbete men samtidigt måste hålla i varenda krona för att föreningen överhuvudtaget ska överleva. Vi säger ju hela tiden till henne att vi tycker att hon gör ett fantastiskt jobb, men det är ju pengarna som faktiskt pratar. Aja, hon sa i alla fall att hon var nöjd så då får jag väl tro det. 

Därefter fick vi besök avtvå kvinnor från ett franskt ridgymnasium som var ute och rekade internationella samarbeten och praktikplatser till sina elever. GUD vad det var svårt med engelskan, pratar ju ändå en del engelska på jobbet men hästglosorna satt väldigt långt inne, helt vanliga ord som "mocka", "hage", "grep" och liknande var ju inget man fick lära sig i skolan direkt. Nu var de franska damerna inte heller några höjdare på engelska så vi fick peka och gestikulera och det gick väl rätt så bra ändå. 

Därefter hade jag en timme av ingenting innan möte med vår idrottskonsulent där jag tänkte ta en promenad i vår lilla skog intill stallet. Fick med mig K:s hund, en ung och glad labrador som for som ett yrväder överallt och tyckte livet lekte. Gick vår vanliga ridrunda och sen var det dags för möte angående Idrottsarenan. Är väl än så länge inte dödsimponerad av detta byte, Idrott Online är fullt av buggar men det visade sig att Idrottsarenan har en del barnsjukdomar. Det var hur som helst ett bra möte.

Sedan var det dags för röjar/fixarkvällen, men vid det laget hade min rygg mer eller mindre gett upp så jag stannade inte så länge. Får kompensera det på lördag istället. Hästarna har börjat sova ute den här veckan, så det blir inte så betungande med stalltjänsten för mig och S. Mest en massa promenerande för att ta in hästarna för lektionerna men inte så mycket mockning. Bra för min rygg tänker jag, men idag - peppar peppar - känns det rätt okej. Var hemma vid 19-tiden igår kväll, duschade och gick och lade mig på värmedyna resten av kvällen. Var tvungen att stänga av den efter ett tag för det kändes som att röven höll på att brinna upp, men det kanske gjorde någon nytta. 

Nu: jobbelijobb, sen handla, ut med hundar, städa och så tillbaks till stan för prat och mat och vin med Jenny. 

Judas

Har läst Judas av Amanda Romare, det är en uppföljare till Halva Malmö består av killar som dumpat mig som jag läst och gillade jättejättemycket. Detta är handlingen:

Amanda hittade sin kille till slut. De är kära och har till och med flyttat ihop. Allt borde vara toppen. Men tvivlen är tyvärr aldrig långt borta, särskilt inte när spöken ur det förflutna flyttar in vägg i vägg, sexlivet går på sparlåga och pojkvännen anklagar henne för vilja kontrollera hans vikt och psyke.

I tolv år letade Amanda efter kärleken, allt mer inser hon att hennes flickvänpersona inte alls är så härlig som hon tänkt. Istället framstår hon mer och mer som en kontrollerande, manisk diktator.

Jag tyckte lika mycket om den här boken som den förra, även om igenkänningsfaktorn även här är väldigt låg. Men det är så bra skrivet!, så roligt och naket och brutalt ärligt och samtidigt lite tragiskt. Jag har extremt svårt att föreställa mig att man kan vara så fullständigt filterlös att man diskuterar och redovisar hela registret i sitt känslo- och sexliv med vad som känns som Gud och halva världen, eller åtminstone både föräldrar, syskon och kompisar, men det betyder ju inte att det inte är underhållande, för det tycker jag att det är. Den här boken får fem Judaspenningar av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop. 

260429

Igår morse tänkte jag att mitt s k ryggskott nog hade blivit lite bättre. Tills jag kom i ett läge där jag skulle vrida ryggen åt den sidan som låsningen sitter, då konstaterade jag att det hade det inte alls blivit. Så gårdagen blev lite kämpig, men det är ju bara att kriga på eftersom man ju SKA. VARA. AKTIV. Bestämde mig efter mycket vånda att skippa ridningen, mest för att jag kände att jag inte orkade veva igång mig själv igen efter jobbet. Det tar på krafterna att hela tiden gå runt och liksom parera för att försöka undkomma den där kniven som sticks in i ryggen. Kände att jag gick omkring och spände mig hela tiden och det blir ju absolut ingenting bättre av, men säg det till reptilhjärnan. 

Gjorde så lite som möjligt efter hundpromenaden, yinyogan och att ha legat på en tennisboll en stund för att liksom försöka trycka loss den här låsningen. Sedan lade jag mig på min värmedyna med en bok och där blev jag liggande. Vid 20-tiden masade jag mig in i duschen och sedan upp i sovrummet, och där blev jag liggande, pt 2. Idag känns det dock pyttelite bättre så det går väl ändå åt rätt håll. 

Idag är det en låååång dag. Först jobb, sedan ska jag direkt ut till stallet för lönesamtal med K. Sedan tänkte jag försöka klämma in en promenad för att därefter ha möte om Riksidrottsförbundets nya plattform Idrottsarenan. Och sen ska det röjas! och då menas alltså rensa ogräs, klippa grenar och liknande, inte sex, droger och rock'nroll. Hehe. Och sen ska det grillas korv för det är den enda motivationsfaktorn vi har, tydligen. Oh the joy of föreningslivet. Lika bra att spotta i nävarna och köra igång den här dagen då. 

 

Layla

Har läst Layla av Colleen Hoover, detta är handlingen:

När Leeds träffar Layla är han övertygad om att han kommer att tillbringa resten av livet med henne – tills Layla hamnar på sjukhus efter att ha utsatts för en brutal attack. Hon återhämtar sig fysiskt, men de känslomässiga såren har förändrat henne på djupet. I ett försök att väcka nytt liv i förhållandet tar Leeds med Layla till pensionatet där de först träffades. Men när de anländer förändras Laylas beteende drastiskt, och det visar sig vara bara en av många oförklarliga händelser.
Det känslomässiga avståndet mellan dem växer och Leeds finner tröst hos en annan vilsen gäst på pensionatet: Willow. Han blir alltmer intresserad av henne, ett intresse som står i direkt konflikt med Laylas välmående. Leeds inser att han måste välja mellan de två kvinnorna, han kan inte hjälpa dem båda. Men om han gör fel kan utfallet bli förödande för dem alla tre.

Jag tyckte den här boken ändå började rätt så bra, men det ballade snabbt ur och blev mest fjanteri av det om jag ska vara helt ärlig och det ska man ju. Av en ren slump upptäckte jag att Colleen Hoover har skrivit boken som ligger till grund för filmen Minnen av honom som vi i Club ROMIF såg förra veckan. Det är en författare jag dittills inte hört talas om och det har väl kanske inte varit någon större förlust? Såg att en av dom böckerna (För sent) jag håvade hem från bibblan häromdagen också var skriven av henne, måste ha läst någon recension som höjde den till skyarna för jag har inget minne av att jag reserverat den. AJA. Den här boken får två gengångare av fem möjliga. 

260428

 Igår morse när jag tömde diskmaskinen så högg det till lite i ryggen. Inget dramatiskt så jag tänkte inte så mycket på det, men under dagens lopp gick det från "ett litet hugg" till något som gick att kategorisera som ryggskott. Eller vad fan det nu är som jag får då och då när det liksom låser sig i ryggen. Som nackspärr fast längre ner, oftast är det i bröstryggen men ibland tycker tydligen kroppen att omväxling förnöjer så den här gången hamnade det i midjehöjd. Funkade väl okej att vara i rörelse, stå stilla var  lite värre, men att sitta var värst. Trist då att man har ett stillasittande jobb och det inte riktigt funkar att stå heller. Bestämde mig för att avboka kvällens ridning även om man ju ska vara aktiv och smärta är inte farligt och yadayadayada. Det KAN till viss del ha att göra med att jag såg i vårt bokningssystem att jag skulle ha Cowboyhästen, en häst som jag bara ridit en gång innan, tidigt i höstas någon gång och som jag inte alls kom överens med då, en sån där häst som bara springer och springer och så blir det att man sitter och bromsar och bromsar och så blir det bara skit av alltihop. Den gången sa K till mig att "du ska få rida henne igen om något halvår och se skillnaden", för hon är köpt som projekthäst och är under utbildning/tillridning. Hade jag inte haft ryggskott-eller-vad-det-nu-är-jag-har så kanske. Men igår kände jag mig verkligen inte IN THE MOOD för racerfart så jag avbokade. Åkte hem, gick promenad, pratade  i telefon med min bror, traskade till bibblan och hämtade böcker. Har hemskt mycket låneböcker hemma nu, måste göra upp en läs-strategi kring vilka som går att låna om och vilka som inte gör det. Tvättade fötterna med stor möda, jag tvättar alltså fötterna som man tvättar händerna, i handfatet. Det är knepigt nog som det är när man är tre äpplen hög och är lika vig som en hel affär med vitvaror. Extra besvärligt har det varit nu när jag haft problem med gluteusmusklerna och knappt ens kunnat lägga upp ena foten på andra knät utan att det stramat och smärtat i höft och säte, då är det "rätt problematiskt" att svinga upp foten ovanför höfthöjd för att tvaga den. Tänker ibland att jag kanske borde skaffa någon liten balja för detta ändamål istället, men det känns som att kapitulera inför ett kroppsligt förfall och det är jag inte beredd att göra riktigt än. Det här är alltså inte som någon slags rituell rening inför att jag inträder i en helgedom utan för att jag inte använder strumpor och som jag tidigare nämnt så är nackdelen med barfotaskor lukten och jag är föga sugen på att låta lukten av massgrav impregnera inomhusmiljön. 

Tränade ett benpass och lite yinyoga. Låg sedan som en död sill på min värmedyna resten av kvällen. Det var väldigt behagligt, kan inte säga något annat. Förr i världen, innan man visste bättre, så skulle man ju "vila bort" ett ryggskott och ligga till sängs i veckor. Det skulle jag såklart aldrig klara av, men själva tanken är otroligt lockande. 

Idag känns det lite bättre. Man får kämpa på. Kanske kan jag rida ikväll, om jag får Köttbullen åtminstone, får väl se hur det hela utvecklas, over & out.