260616

Idag är det på dagen ett år sedan jag (eller det var ju inte JAG, men ni fattar) opererade bort min, som det tack och lov visade sig vara, godartade tumör i spottkörteln. Har nästan, men inte riktigt fått tillbaks all känsel i det området, från början kändes det som en tandläkarbedövning som hamnat fel men nu känns det bara aningens stumt eller hur man ska förklara det. Men det är ju inget som jag lider av på något sätt, så om detta är den enda bieffekten så kan jag verkligen leva med det alla dagar i veckan. 

Igår jobbade jag, åkte och köpte nya skyddsskor på förmiddagen men annars hände väl inget spektakulärt direkt. Rehab efter jobbet, det var ganska lugnt. Varken Rökarna eller Bagaren var där, däremot en ung kille som också höll på med några avancerade hopp-övningar. Men det kan man ju mera ta än när det är en person som fan är äldre än en själv. Måste ju också vara aptrist att vara 16-17 år (som den här såg ut att vara) och göra rehab på ett ställe där medelåldern är cirka 800 år. Gjorde mina övningar, fick beröm för bra teknik i den här övningen när man ska gå sidledes med böjda ben och med gummiband runt fotlederna. Då tar det bra på skinkorna! sa min fysioterapeut uppmuntrande, vet inte om det var ord jag behövde höra direkt, men men. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade ett kort corepass, åt kvällsmat. Skulle egentligen åkt tidigare till stallet för att träffa J och fila på en bidragsansökan, men det körde ihop sig för henne så vi ska ta det idag istället. Åkte till stallet, efter ridningen skulle hästar ut i hagar och nu går de nästan allihop i de hagarna som är längst bort från stallet, men det var ju bara att börja knata och vara tacksam för att vi fick med alla i en omgång så att säga. Finns få saker som är så trista som att behöva gå tillbaka och hämta fler hästar och sedan lunka samma väg fram och tillbaka en gång till. Var hemma 21.30, duschade och var i säng vid kanske 22 men hade som vanligt svårt att varva ner och somna. Vaknade 00.38 av att jag var kissnödig, så somnat måste jag ju ändå ha gjort även om det kändes som att jag låg och vred mig i timmar. Aja, det är bara att kriga sig igenom den här dagen också. 

Till stallet istället, v 25 2026, pt 1

Igår var sista måndagsridningen för terminen och K var på spexigt humör och tyckte vi skulle leka lekar. Åh nej, kände jag och föreställde mig någon form av gymkhana, men det var det inte utan vi blev indelade i lag två och två och sedan var det följande "grenar":

1. Skritta ett avstånd mellan två bommar med så många skrittsteg som möjligt.
2. Skritta samma avstånd med så få skrittsteg som möjligt.

3. Trava ett avstånd mellan två bommar med så många travsteg som möjligt.
4. Trava samma avstånd med så få travsteg som möjligt. 
5. Galoppera ett avstånd mellan två bommar med så många galoppsprång som möjligt.
6. Galoppera samma avstånd med så få galoppsprång som möjligt. 

7. Göra halt mellan två hinderstöd och flytta en foderskopa från ena hinderstödet till den andra 10 gånger utan att hästen flyttade sig. 

8. Hoppa ett litet hinder och få hästen att trampa på ett löv som låg innan och efter hindret

9. Rida in mellan två bommar på lång tygel, göra halt utan att ta i tyglarna och sedan få hästen att stå stilla medan K lockade med slickgodis och smackningar.

10. Galoppera mellan F och M och försöka få samma tid som ens lagkamrat.

11. Galoppera mellan F och M med så stor tidsskillnad som möjligt jämfört med ens lagkamrat.

12. Skritta på lång tygel och försöka få hästen att inte börja trava när K sa kommandon och smackade, utan att ta i tygeln. 

 

Och möjligen någon mer gren som jag glömt. Jag blev hopparad med Trotjänarinnan, hon är numera  pensionerad och privatägd men hon som köpte henne är en från Bästa Måndagsgruppen™ som numera också rider i måndagsdressyrgruppen. Trotjänarinnan är STOR, Köttbullen (som jag hade) är LITEN. Då är det ju inte helt enkelt att få till det där med att rida på samma tid, men det tog vi igen med råge när det gällde att ha så stor tidsskillnad som möjligt, för Trotjänarinnan kan ösa iväg i raketfart. Däremot ville hon inte stå stilla i övningarna 7 och 9, men att stå stilla är ju Köttbullens paradgren så särskilt i övning 9 var det snudd på utklassning skulle jag vilja säga. Vi skrittade in mellan hinderstöden och så lutade jag mig bakåt för att få henne att göra halt, och det gjorde hon så gärna. Sen kom K och viftade med slickgodisburken och eftersom Köttbullen är väldigt matmotiverad så satt jag kvar i min bakåtlutade ställning för jag tänkte att hon nog eventuellt skulle ta det som framåtdrivande annars. Där fick jag sitta,  bakåtlutad i ungefär 45 graders vinkel. Länge. Köttbullen rörde sig inte ur fläcken vad K än gjorde. Jag tackade mig själv och Vibes för mina coremuskler. Efter närmare två minuter lyckades K få Köttbullen att flytta en framhov, men den som kom tvåa i den grenen klarade 38 sekunder så det var vinst med god marginal. Likaså i sista grenen, jag menar herregud, när Köttbullen spelar gammal-trött-ridskolehäst-som-inte-orkar-någonting så travar hon ju inte frivilligt ens om benen går som lärkvingar på nybörjarna. Det var bara att sitta i bakvikt och släppa skänkeln så brydde hon sig väl föga om att K sprang bakom och smackade, till skillnad mot de lite mer känsliga hästarna. Plockade också många poäng på att träffa de där löven framför och efter hindret, men det berodde nog mer på tur än skicklighet och på att Köttbullen inte hoppar av så stort, eller det kan hon göra men då får hon ha lite mer fart än stilla trav. 

Vi vann! Det var rätt roligt att se tävlingshornen växa ut på sansade dressyrtanter (inklusive mig) och börja tjoa och tjimma. Vi gick inte så långt som att börja psyka motståndarna för K hade också sagt att det kunde delas ut bonuspoäng om man sa snälla saker, till varandra eller till henne, och det visste man ju inte om det var allvar eller på skoj. Haha. Jaja, nu är en termin till ända. Fast har ju ridning ikväll också och så är det BOOT CAMP helgen vecka 26 så än känns det inte som sommarlov. 

Profitörerna

Har läst-om Profitörerna av Leif GW Persson, detta är handlingen:

Ur polisrapporten: "I lägenheten på nedre botten Roslagsgatan 40 låg en kvinna på golvet alldeles innanför ytterdörren. Hon var endast iförd en morgonrock samt företedde svåra skador på kroppen och i ansiktet. Jag konstaterade att kvinnan var död samt att avsevärd oreda rådde i lägenheten vilket kunde tyda på att ett brott blivit begånget. Därför kontaktades vaktroteln via ledningscentralen. Ärendet överlämnades klockan 18.00 till krinsp Jan Lewin, våldsroteln, vilken då anlänt till platsen (se vidare anm. från krinsp Lewin)."

Jag gillar den här boken också, även om den efter ett stort antal omläsningar inte känns direkt spännande, fast tanken är väl att skildra polisarbetet som det är, inte som det utspelas på film, och verkligheten är ju inte alltid så att man sitter på nålar. Lewin är ju inte en lika karismatisk karaktär som Johansson och Jarnebring, även om de senare piggar upp när de dyker upp som bifigurer till Lewin, Andersson, Krusberg med flera. Men ändå. Det blir fyra torskar av fem möjliga.  

C-nytt

 C-nytt

260615

Då var det ny vecka och nya möjligheter igen. Skönt att vara tillbaka i den gamla vanliga vardagen igen tycker jag. Hemresan gick bra ända till Lund. Där var tåget till Ankeborg försenat, men bara kanske en kvart. Fast det är rätt drygt när man står och väntar en fredagskväll och bara vill hem, men det kunde ju såklart ha handlat om betydligt längre tid också, eller ännu värre: inställt. 

Min man hämtade mig i Ankeborg och vi var väl hemma vid 22.15. Gud vad skönt att få ligga i sin egen säng. Sängen på hotellet var alldeles för mjuk för min smak, så jag har känt mig helt ledbruten. Dessutom var den så himla hög, så om jag skulle sätta mig på sängkanten så var det inte bara att sjunka ner, utan jag fick liksom ta ett litet skutt uppåt först. 

Helgen har varit behagligt händelsefattig. I lördags vaknade jag hyfsat tidigt, gick långpromenad med hundarna och lagom tills jag kom hem så började det regna. Låg i soffan och läste och slöade. Min man åkte iväg och uträttade diverse ärenden. Det var väl allt som hände. Igår var samma sak. Gick promenad, lyssnade på en podd med reklaminslag.  De poddar jag lyssnar mest på - Historiepodden och Flashback Forever - är jag betalande prenumerant  så jag slipper reklam. Då blir man bortskämd, för gud vad tjatigt det är, det är ju dessutom samma som vevas om och om igen. Nu verkade min telefon tro att jag fortfarande var i Norge, för all reklam var plötsligt på norska. Det var ju åtminstone lite uppiggande i sammanhanget.

I övrigt är jag inte dödsimponerad över hur de här algoritmerna för reklam fungerar. Jag får stadigt uppmaningar att ladda ner diverse appar som riktar sig till women over 50 who haven't exercised in years. Om nu den här artificiella intelligensen är så intelligent så borde den väl också kunna snappa upp att jag registrerar cirka 20 träningstimmar i Samsung Health varje vecka, och därför knappast kvalar in i någon som inte har tränat på åratal? Merparten av dessa timmar är i och för sig promenader som till exempel min dotter inte tycker räknas som träning, men det tycker både jag och Samsung Health. Men uppenbarligen inte algoritmerna eftersom de verkar tro att jag är en slöhög som bara använder scrollmusklerna. 

På tal om träning så fick jag ett mail om att nu är det snart dags att förnya Vibes-medlemskapet, vilket betyder att jag tränat med dom i ett år. Det kommer jag absolut att göra, tycker fortfarande att det är toppenbra. Enkelt, alltid tillgängligt och gör hemmaträningen mycket roligare. Och därför behöver jag ingen riktad reklam för andra träningsappar. 

Lyssnade på sportradion när jag körde till jobbet för att höra om vi möjligen skulle gräva något guld i USA, eller Mexico är det väl den här gången. Är inte speciellt övertygad om att Sverige kommer att ta sig ur gruppspelet överhuvudtaget, men just nu står det 4-1 mot Tunisien så det börjar i alla fall bra. Fotboll intresserar mig egentligen inte, men om det är ett mästerskap och det går bra för Sverige kan jag tänka mig att arbeta upp en viss entusiasm. Inte så att jag skulle ställa klockan och gå upp mitt i natten dock, men om matchen börjar 04.00 när jag ändå går upp så kan jag ju ägna den lite intresse. 

När jag kom till jobbet så såg det ut som kriget hade dragit fram. Det har ju varit en firma här några veckor och plockat ner all utrustning i fabriken och förra veckan hade turen kommit till tre stora silos som nu ligger som strandade valar på gården. Det känns konstigt men det är väl bara att vänja sig antar jag. Det är nu bestämt att återstående del av produktionen ska flyttas till Polen, återstår väl att se hur mycket jag kommer att vara involverad i den delen. 

Idag ska jag jobba, måste också köpa nya skyddsskor för mina har jag lämnat i Norge, min chef tyckte nämligen att de kunde få stå där så att jag skulle slippa släpa dom fram och tillbaka. Detta indikerar givetvis fler resor dit, men om det är förutsättningarna för att ha ett jobb så är det ju bara att gilla läget. 

Efter jobbet är det dags för rehab, sedan hem och ut med hundar och så iväg igen. Ridning ikväll, känns som att det var evigheter sen även om det bara varit en veckas uppehåll. Den här veckan är kort, men hektisk. Ska träffa en styrelsekollega innan ridningen för vi ska söka ett bidrag i Riksidrottsförbundets nya portal IDROTTSARENAN. Sen ridning och så ska det väl gås med hästar till hagar kilometervis iväg. Samma sak imorgon, minus bidragsansökan. På onsdag ska jag till stallet för en intervju och på torsdag är det styrelsemöte. Tur det sedan är ledig fredag. Nu är det bara att spotta i nävarna och köra igång veckan. 

260612

Sitter på en norsk järnvägsstation, dricker pissdyrt (fast jobbet betalar) kaffe från Narvesen som väl är Norges motsvarighet till Pressbyrån kanske, och väntar på  det tåg som ska ta mig hem till ärans och hjältarnas land igen. Är som vanligt ute i extremt god tid, därav det pissdyra kaffet. Någon slags förströelse får man ju ha.

Veckan har flutit på bra tycker jag. Dagarna har i princip sett likadana ut: hotellfrukost, promenad till jobbet, jobb, promenad tillbaks till hotellet via någon matvarubutik för att köpa kvällsmat och lunch till dagen därpå, dusch, äta kvällsmat i sängen (skulle aldrig någonsin få för mig att äta i sängen hemma, men det går tydligen bra när någon annan ombesörjer städning och tvätt), titta lite på tv, somna som ett barn. Har sannerligen gjort skäl för lönen den här veckan, kan jag tycka. Inte för att jag har något glidarjobb i vanliga fall, men det är stor skillnad på att sitta vid ett skrivbord kontra att stå och gå i högt tempo hela dagarna. På den tiden jag jobbade heltid som labbråtta var det mitt normala, men det är ju ett antal år sedan. Så jag har varit minst sagt mör om kvällarna, ska jag villigt erkänna.

Igår kväll hände en extremt störig sak. Det var inget speciellt att se på tv så jag bestämde mig för att casta från det i utlandet begränsade utbudet på SVT Play från telefonen till tv:n. Det fanns en särskild funktion för det i tv-menyn, så det fungerade fint. Jaha, sen var det dags att sova, då hände detta: jag stängde av programmet i SVT Play-appen, det fortsatte visas på tv:n. Jag stängde av tv:n, men 10 sekunder senare startade den igen och fortsatte att visa programmet jag hade stängt av. Jag stängde ner SVT Play-appen OCH tv:n, efter 10 sekunder startade tv:n igen. Och igen, och igen, jag vet inte hur många gånger. Stängde till slut av wifi på telefonen, men tv:n bara fortsatte att starta och visa SVT Play. Försökte växla över till vanligt tv-läge men det fungerade IKKE. Tryckte på alla knappar jag kunde hitta under och bakom tv:n, men det var som att de bara var dekoration för inget särskilt hände. Sladden var på något vis integrerad i väggen och när man inte ens kan göra en norsk reset i Norge kan man ju till slut tro att hotellet är hemsökt. Till slut loggade jag in på casting-menyn igen och då kunde jag tack och lov backa ur och stänga av tv:n. Märkligt ändå får jag säga. Allt är sannerligen inte bättre i framtiden.

Nu återstår alltså bara hemresan. Ska sitta på ett och samma tåg hela vägen till Lund, till skillnad mot ditresan då det även var byte i Göteborg. Hade varit lite nervös för det för det var inte jättemånga minuter och jag har inte varit på Göteborgs C sedan ungefär samtidigt som Jesus red in i Jerusalem på en åsna och har ingen koll på hur det är organiserat och föreställde mig att jag skulle behöva galoppera genom gångar och tunnlar och uppför och nerför trappor i en väldig panik, men det visade sig att tåget kom in på samma spår så det var bara 10 meters promenad, helt odramatiskt. 

Ser fram mot hemkomst och att få vårda mitt sköra och slitna globetrotter-jag hela helgen. Vill inte se eller prata med en enda människa utanför familjen och helst bara ligga på soffan och läsa när jag gått mina promenader. Träningen har gått åt skogen denna veckan, inte bara för att hotellrummet var så minimalt utan också för att jag varit så extremt trött på kvällarna. Gjorde yinyoga i sängen en kväll, men i övrigt ingenting bortsett från promenaderna till och från jobbet dårå. Tog med mig mina Biltema-hundleksaks-rehab-bollar med intentionen att jobba lite med bindväven, men rummet var alltså så litet att inte ens det funkade. Aja, det är bara att ta nya tag nästa vecka.

260609

Här ligger jag på ett hotellrum i Norge och ämnar inte göra så värst mycket mer idag. Resan igår gick över förväntan. Tågen avgick i stort sett som de skulle och bortsett från att det första var varmt som i en bastu medan AC:n kördes som om det inte fanns någon morgondag i de två andra så var det bekvämt och behagligt. Var framme vid 19.15, traskade utan bekymmer den dryga kilometern från stationen till hotellet, kände t o m igen mig lite från mina promenader under min senaste tripp hit. Checkade in, övergav omgående min vaga tanke om att äta middag på hotellet eftersom restaurangen var KNÖKFULL med glada glammande norrmän och -kvinnor som minglade runt i ett tjockt moln av social samvaro och prat. Flydde hals över huvud ut till närmaste REMA 1000 och provianterade för en ensam måltid på rummet.

Idag inleddes dagen med hotellfrukost (najs!), sedan traskade jag 4,5 kilometer upp till det industriområde där jobbet är beläget. I ösregn, tur jag hade tagit med min jobbregnjacka. Slank inom en annan REMA 1000 på vägen och köpte en wrap att ha till lunch. Kom fram, fick kasta mig in i labbjobb direkt. Kände mig som en rätt kompetent prao-elev, för jag vet ju vad som och hur det ska göras, men hittar inte i deras labb och de har ett annat affärssystem och andra artikelnummer. Det var rätt kul ändå. Fick en snabb rundtur i den nya fabriken som inte är fullt så up and running som man hade önskat kanske, men det hör väl till med lite barnsjukdomar. 

Traskade tillbaks till hotellet i samma ösregn som pågått hela dagen. Varierade mig genom att slinka inom en KIWI, köpte en baguette och lite frukt och - förutseende som jag är - en wrap till morgondagens lunch som jag stuvade in i minibaren på hotellrummet. Hade tänkt träna ett Vibes-pass, men rummet är faktiskt för litet. Körde lite rehabövningar för sätesmusklerna och det var knappt att det funkade utan att man slår i antingen sängen, fåtöljen, tv-bänken eller sängbordet. Aja, jag har ju i alla fall fått två promenader, bättre än inget.