260604

Igår susade jag iväg till bilförsäljningsstället, traskade in med dragkroken i näven bara för att konstatera att min kontakt inte var på plats. Fick tala med hans kamrat istället, han visste ändå vad det gällde. Tänkte bittert att det nog var veckans eller varför inte månadens snackis i fikarummet, the neverending story of den avtagbara dragkroken men något ska de väl ha att prata om där också. Har lite svårt att se vad man gör hela dagarna på en bilfirma? Så himla ofta händer det väl inte att folk köper ny bil? Fast jag har ju ingen koll på sånt utan baserar detta lite löst på att a. de gånger jag varit där (vilket börjar bli oroväckande många nu) så har det inte varit en kotte där och b. de inte har så mycket som en post it-lapp på sina skrivbord. Tycker det skulle vara svårt att få dagarna att gå som bilförsäljare, men de har kanske fullt upp, VAD VET JAG som sagt. 

Kamraten tog dragkroken och kilade över till verkstan som ligger vägg i vägg. Efter en stund kom han plus en verkstadskille ut och jag kunde se genom fönstret hur de grejade med dragkroken. Sen kom kamraten tillbaka och undrade hur de på Bilprovningen förklarat det kring att den här knappen inte fungerade, för det gjorde den enligt honom. Så visade han att när man sätter på dragkroken så ska knappen liksom fjädra ut så att det syns en grön markering som visar att den är på plats och låst. Han demonstrerade detta flera gånger och jag kunde ju med egna ögon se att det fungerade. Här gällde det att smida medan järnet var varmt, så jag över i ilfart till Bilprovningen som ligger bara några minuter bort. När jag var på obokad efterkontroll i tisdags så gick det fort, nu verkade hela Sverige ha bestämt sig för att låta besiktiga sina fordon och under tiden verkade det där järnet ha svalnat avsevärt, för när Bilprovningsgubben skulle sätta dit dragkroken så var knappen stum och tjurig och vägrade fjädra ut och visa grönt. Det hjälpte ju föga att jag sa att bilförsäljarens kamrat fått det att fungera. Bilprovningsgubben sa att det bästa var att byta ut "hela den här delen" och så pekade han på någon detalj på dragkroken. Blev så trött att jag hade kunnat lägga mig ner på marken och storböla, men man har ju någon form av värdighet att upprätthålla så det gjorde jag inte. Men jag har INTE TID med sånt här, speciellt inte som dagarna tickar på och körförbud närmar sig. Tog dragkroken, åkte tillbaks till bilförsäljningsstället, stövlade in till kamraten och frågade om jag var med i Dolda Kameran. Bilprovningen...ja, dom är ju som dom är, sa han och lät inte imponerad, för han kunde minsann med ett enkelt handgrepp få den där förbannade knappen att fjädra ut. Man tycker ju att dom på Bilprovningen också borde känna till handgreppen, men uppenbarligen inte. Jag gjorde ju inte heller det, men det är ju inte som att jag har som jobb att kontrollera säkerheten på avtagbara dragkrokar. 

Lämnade dragkroken på kamratens i övrigt helt tomma skrivbord med ett löfte om att "min" bilförsäljare skulle ringa mig med någon form av lösning när han kom till jobbet, vilket han gjorde en stund senare. Så idag ska jag åka dit IGEN och så ska BILFÖRSÄLJAREN åka och besiktiga bilen ÅT mig och "ta diskussionen". Whatever makes your boat float, osv. 

Efter detta DRAMA åkte jag till jobbet med huvudvärk. Tog en Treo och tröståt en MELLISBAR, klarar knappt av att skriva namnet för jag tycker det är så töntigt, men de heter så. För ett tag sen sålde vi kakor i stallet och de heter saker som Mormors Dubbla Chokladflarn, Pappas Punchbollar, Kajsas Cafékakor samt - i det här fallet - Malins Bästa Mellisbars. Varje burk pryds av tecknad bild som ser ut att härstamma från Rasbiologiska Institutet, jag är alltså inte dödsimponerad av de som står bakom marknadsföringen men man är ju tvungen att stödköpa för att stötta FÖRENINGSLIVET. 

Efter jobbet åkte jag på rehab. Onsdagar verkar, till skillnad från måndagar, vara en lugn dag på deppgymmet. Gjorde mina övningar, åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården en runda för jag hann inte med någon promenad. Åt ett par knäckebröd, slängde in en spade i bilen och åkte till stan för att fiska upp min man och sedan vidare till stallet för att  påbörja evighetsarbetet med att rensa hagarna från stånds. Vi var en liten men tapper skara som lyckades fylla fyra fulla skottkärror med ståndsplantor, och då har de inte ens hunnit växa sig tillnärmelsevis lika höga som de kan bli. Men framför allt hade de inte hunnit gå i blom, varje ståndsplanta kan nämligen producera upp till 10 000 frön som vart och ett kan ge upphov till en ny planta. Det började falla ett stilla duggregn men det var nästan bara skönt. Sen knogade vi upp till stallet igen (givetvis ligger den hage där det växer mest stånds nästan längst bort från stallet), grillen tändes och korv förtärdes så småningom. 

Jahapp, sen var det bara att lasta in sig i bilen, åka hem, ge hundarna kvällsmat och gå ut med dom, sen in i duschen och ner i sängen och vips var det en ny dag. Idag ska jag - efter att jag jobbat och varit på dragkroksturné - hem och städa, sedan tillbaks in till stan igen för bio med CLUB ROMIF. Vi fick inte till någon träff i maj månad så i juni blir det två gånger. Känner mig lite sleten för den här veckan har det varit något efter jobbet varje dag, det tar lite på krafterna att vara igång från arla till särla och i princip bara komma hem och dyka ner i bingen för en sorgligt kort sömnparentes innan det är dags för ett nytt varv i Grottekvarnen. Kan inte riktigt njuta av helgen heller eftersom den förestående Norgeresan hänger över mig som ett Damoklessvärd, men this too shall pass. 

260603

Igår susade jag iväg till Bilprovningen för en sån där obokad efterkontroll, det var inte en kotte här och jag tänkte gött, då går det snabbt. Det gjorde det med, men inte på det sätt som jag hade önskat. För på dragkroken sitter det förutom låskolven en knapp som man ska kunna trycka in, lite oklart vad den har för funktion, men hur som helst så kunde man inte trycka in den så därför kunde bilen inte godkännas. Alltså vad trött jag blir. Ringde till bilförsäljaren, som nog är hjärtligt trött på mig vid det här laget, han kunde dessutom inte hjälpa mig för han var inte på plats. Men idag ska jag dit, om allt går som det ska så kan de fixa det och så kan jag åka på ny obokad efterkontroll och få allt klart. Har ju bara den här veckan på mig, sedan blir det körförbud. Alternativet som killen på Bilprovningen sa var att man genomför besiktningen, sätter en ny tvåa och sen har man en månad till på sig, fast då får man ju först betala för en efterkontroll och sedan en till och det kostade ändå 369 kr per gång. Hoppas därför på tredje gången gillt eller något. Men det är så tröttsamt, jag har inte TID att hålla på med sånt här. 

Åkte hem, gick ut med hundar, tränade ett kort pass yinyoga, pratade i telefon med min bror. Vi pratade om träning och ingen av oss kom på ett begrepp som jag bara kunde förklara som Jamen sån där tuff träning för tuffa och coola människor, det är som en sekt liksom och som min bror mycket väl visste vad jag menade men som han bara kunde komplettera med Jag vet vad du menar...Jonas Colting är emot det. Googlade under tiden vi pratade, men fick bara fram något AI-svar att Det verkar som att du är ute efter ett tufft och svettigt träningspass? så till slut fick vi släppa det och prata om annat, vilket vi gjorde ett bra tag tills jag plötsligt vrålade CROSSFIT!!! mitt i ett utlägg om Kjell Höglunds låt Genesarets sjö. 

Bytte om, åkte till stallet, hamnade i bilkö på grund av vägarbete så jag blev sen till det möte vi skulle klämma in innan ridningen, men vi hann ändå avhandla det vi skulle. Kom hem, då skulle min man lasta bilen full med grejer för idag är det röjarkväll i stallet, vi vanliga dödliga ska göra en insats och rensa beteshagarna från stånds, men han ska koppla in en fläkt i tvättstugan. Vi hade en diskussion om bästa ställe att jag hämtar honom på, han tyckte jag skulle hämta honom på jobbet, men det betyder att jag måste åka hemifrån en kvart tidigare och en kvart är rätt mycket när man efter jobbet ska på rehab, hem, ut med hundar, äta något och sedan vara på hans jobb när han slutar klockan 16, hans jobb ligger dessutom en bit utanför stan. Då tyckte jag det var bättre att han tog bussen till stan från sitt jobb och så kunde jag hämta honom där vid 16.30. Jag ska ju dessutom hinna klämma in besök på bilverkstad och en efterkontroll på Bilprovningen om Gud och bilmekanikerna vill. Kände mig sedan lite taskig för han, min man alltså, ska ju göra jobb till klubben som vi annars hade fått betala en rätt bra slant för och då kan man väl tycka att det är rimligt att han ska bli hämtad, men den här veckan är det kort och gott KNÖLIGT. Vi får väl se hur det löser sig, over & out. 

Till stallet istället, v 23 2026, pt 2

Igår var det Köttbullstisdag, och eftersom det gick rätt bra i måndags så tänkte jag att det ska väl bli det gamla vanliga upp som en sol och ner som en pannkaka-fenomenet dårå. Men det blev det inte! Vi red i nne i ridhuset (vi hoppas nu på REGN för ute är det så torrt och dammigt, och stenhårt i marken dessutom), tyvärr stod det hinder därinne för gruppen innan hade och gruppen efter skulle hoppa. Nu var vi bara 4 stycken som red så det funkade bra ändå, annars tycker jag alltid att hindren är ivägen och Köttbullen blir ofokuserad för hon tror att hon ska få hoppa. Men igår var hon avspänd och koncentrerad,  bjöd framåt (med viss assistans från undertecknad) och var mjuk och fin i munnen, det kändes JÄTTEBRA. Galopperade på tygeln i både höger och vänster galopp, yiihaa. Tyckte till och med att hon började röra lite mer på bogarna när vi travade av efteråt, "eller är det som jag har hybris nu", undrade jag till I, för jag kan tycka att det är svårt att känna om formen är rätt eller om hon går på bogarna. Men I sa att det såg jättebra ut. Och det kändes jättebra. Så nöjd! Nu blir det ingen ridning nästa vecka p g a jobbresa och veckan därpå är sista veckan på terminen! Galet. 

260602

Igår var planen att åka på obokad efterkontroll på Bilprovningen mellan 8.00 - 11.30 för då hade jag inget i min jobbkalender bortsett från ett 15-minutersmöte med min chef vid 9-tiden, så jag tänkte att jag nog kunde slinka iväg efter det. Det ena ledde dock till det andra, eller åtminstone kom min chef på att jag nog skulle ha nytta av att vara med på ett möte som han och en till skulle ha vid 9.30 vilket jag givetvis svarade JAJEMEN! på för sån är jag i jobbsammanhang. Det mötet ledde sedan till ett nytt möte-efter-mötet och så gick hela förmiddagen utan att jag kom iväg på någon bilbesiktning. Får bli idag istället, om inget oförutsett inträffar alltså. 

Efter jobbet var det dags för rehab. Jag börjar tycka det är lite mysigt ändå, minns samma känsla från när jag gick på artrosskolan. Det är liksom så befriat från prestige på något sätt och alla har sina utmaningar. Så är det väl på ett vanligt gym också, men tänker att det är mer hets kring resultat och utseende, att man  är tight och tonad, har rätt kläder och hur ofta man tränar och hur mycket man bänkar och sånt där. Nu var det i och för sig omkring hundra år sedan jag tränade på (vanligt) gym, så det kanske inte är så längre, VAD VET JAG?

Småpratade med det äldre paret som jag kallar för Rökarna men som heter Lennart och Eivor medan jag värmde upp. Sedan kom Bagaren och förstörde myset lite genom sina otroligt avancerade och explosiva övningar med hopp och stora vikter. Då känner man sig inte så ball när man själv bara ligger på en foamroller och kämpar på i slow motion med sin rötna fascia. Min fysioterapeut sa förvisso att min teknik var "en fröjd för ögat", men ja. Att Ingemar Stenmark kan hoppa upp på en mur vid 70 års ålder kan man väl tugga i sig, han är ju ändå f d elitidrottare. Men när en vanlig dödlig (bagare dessutom) gör i princip samma sak på ett rehab-gym så är det mer svårsmält. 

Åkte hem via affären för att hämta min nya proffsiga kabinväska som var min julklapp från jobbet. Väskan är gul, så min man kallade den för gulklapp. Gick en runda med hundarna, åt kvällsmat, bytte om och åkte till stallet. Sen hem, duscha, i säng. Sov jättedåligt i natt och ikväll ska vi ha AU-möte innan ridningen så det kommer att bli en sån där dag när allting bara går i ett, ingen paus någonstans. Men det kanske är lika bra det, hehe.   

Till stallet istället, v 23 2026, pt 1

Igår när jag kom till stallet var Köttbullen (som jag skulle ha) klippt! Skönt för henne att slippa släpa på  sitt tjocka hovskägg och en massa päls. Hon blir som en helt annan ponny, med hovskägget ser hon ut som det kallblod hon är, med klippta ben blir hon nästan lite sportig i typen. 

Vi skulle rida på stora utebanan. S-U-C-K. Där är så torrt och dammigt. Nåde den som rider på spåret där det är hårt, sa K och viftade hotfullt med ett spö mot den som mot förmodan ens skulle våga tänka tanken. Ja, det var ju på skoj förstås om det inte framgick. K var förkyld och ville spara sin röst så vi fick rida fram självständigt. Det passade mig bra, vi snirklade runt hindren på utebanan i volter, flyttade lite i sidled, det kändes rätt okej med tanke på värmen. K vill ju att jag rider med avsevärt kortare tygel än vad jag tycker är bekvämt, jag fattar varför jag ska göra det eftersom Köttbullen annars går på bogarna. Men jag upplever också att om jag kortar upp tygeln direkt på den längden som K tycker är lagom (och som förmodligen är helt korrekt) så blir Köttbullen tjurig och står emot och så slutar det ofta med konflikt istället för samspel. Men om jag rider fram på "min" tygellängd, detvillsäga den jag tycker är bekväm, så går det bättre att korta upp den och börja ställa krav sen när hon är mer igång, man får liksom lura henne lite. Så då fick jag göra det, fast det var kanske bara för att K var förkyld och inte orkade argumentera, haha. I alla fall tyckte jag det gick riktigt bra. Övningen var sen att rida på en volt med övergångar, galoppfattningar och sedan rida från volten ut i ökad trav på rakt spår. Köttbullen har ju inte så stort register i sina gångarter, men nu djeflar fick vi till ett par riktigt fina ökningar där jag riktigt kände hur hon tog i från bakhovarna och längde sig utan att för den skull tappa formen. Sen sitter bogfriheten långt inne hos henne, så det finns mer att jobba på där. Men ändå. Duktig tjej! Var så nöjd med henne! 

Patient

Har läst Patient av Ben Watt, kanske mer känd som ena halvan av bandet Everything but the girl. Detta är handlingen: 

År 1992 drabbades Ben Watt, medlem i bandet Everything But The Girl, av en sällsynt livshotande sjukdom som förbryllade läkarna och krävde månader av sjukhusbehandling och operationer. Detta är berättelsen om hans kamp för överlevnad och vilken effekt den hade på honom och hans närmaste. 

Jag är lite fascinerad av såkallad sick lit, tycker det är till lika delar obehagligt/skrämmande som fascinerande att läsa såna där självupplevda sjukdomsberättelser, särskilt när det är såna där märkliga som ingen har hört talas om (i Ben Watts fall, Churg-Strass syndrom, ni får själva googla). Vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken, det känns sådär att sätta betyg på någons beskrivna sjukdom och lidande, så då gör jag inte det. 

260601

Men då är det alltså juni nu? Sommar-på-riktigt, fast det känns det i och för sig som det har varit ett bra tag nu när det har varit t-shirtväder i vad som känns som veckor. 

I fredags blev jag klar med en rejäl surdeg på jobbet, skickade iväg den till berörd myndighet och tänkte sedan unna mig att sluta lite tidigare. Fast så blev det ändå inte, det finns ju alltid grejer att ta tag i. I fredags kom det hit en firma och började arbeta inne i fabriken för nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort. I alla fall i den del som så att säga inte finns längre, resten försvinner i höst. Och det är ju inte bara att ta under armen och bära ut genom dörren, vissa saker är platsbyggda och fastgjutna och -bultade i betonggolvet, vissa grejer är så stora att de fick lyftas ut genom taket. Detta har ingenting med mina arbetsuppgifter att göra, det är mest bara deppigt, en epok som går i graven, osv. 

Efter jobbet åkte jag till bilverkstan och fick bytt den där låsscylindern till dragkroken, det var ju på tiden. Dock opassande att klaga när man inte behöver betala en krona, så det gjorde jag såklart inte heller. Fick en iskall Loka Citron och kunde sitta och spela spel på mobilen under tiden så det gick ingen nöd på mig. Åkte sedan och köpte jordgubbar, svenska, dyra. Hem och ut med hundarna, tränade ett pass yinyoga och sedan började jag baka tårtbottnar parallellt med att jag gjorde marinad och sallad och fixade inför den grillning vi bestämt oss för att ha på kvällen. Lade ihop bottnarna med fyllning och röjde plats i kylen för den, vilket inte var det lättaste. Brickan som jag alltid använder till tårtor sprack när jag lyfte den, men det var bara i kanten så det klarade sig. 

Min man gjorde bakad potatis i airfryern, jag konstruerade en plattform för grillen att stå på. Benen till nämnda grill har nämligen rostat sönder, så den är benlös men det är ju inget fel på själva grillen för det, jag satte den helt enkelt på några tegelstenar och det gick hur bra som helst att grilla.  Sen började det plötsligt regna!? Det var ju märkligt när solen lyst från en klarblå himmel från arla till särla hela veckan, men det brydde sig inte regnet det minsta om. Aja, det var bara ett lätt duggregn och sedan blev det fint igen. 

Tog ett glas vin! Minns inte när jag gjorde det hemma senast, eller jo, det var strax efter vår bröllopsdag i april, då delade vi en flaska bubbel. Så det var ju inte sådär jättelängesen ändå. Men bara ta ett glas vin till maten sådär, det minns jag inte riktigt när jag gjorde senast. Till nyår kanske? 

Gick och lade mig rätt tidigt som vanligt, hade planerat att gå upp vid 06.30 men vaknade innan klockan ringde. Tog en milrunda med hundarna, sedan åkte jag och tittade på hoppallsvenskan. Det gick bra för vårt lag, de gick vidare till omhoppning (fast det gjorde nog alla lagen) och sen vet jag inte riktigt hur det gick för det är inte som förr när det var fyra ryttare och de tre bästa resultaten räknades och resultaten baserades på det gamla vanliga lägst-antal-fel-på-kortast-tid. Nu i division 3 så kan varje lag bestå av upp till åtta personer och det räcker om tre är felfria så går hela laget till omhoppning, men den är inte på tid utan det räknas ut någon slags procent av antal felfria ekipage. Det funkar ju det med, men det blir ju inte sådär OTROLIGT spännande som det kunde vara förr när man gjorde avancerade räkneoperationer inför varje start för att se hur många fel ekipaget och därmed laget "hade råd" med. Men trevligt och inkluderande, nästan som att vi också skulle kunna ta oss runt, sa en ridkompis jag träffade där som inte heller gillar att hoppa. 

Stannade inte och kollade på prisutdelningen utan susade raka vägen hem för jag hade en tårta att dekorera. Fixade med det, sedan åkte vi till min dotter som hade 40-årskalas. Det var lite blandad mix med familj, gamla vänner som jag känt sen de var små och nya kompisar varav jag träffat en del när vi sprungit lopp, andra inte alls. Det var trevligt och på lagom nivå. N:s kompis S hade satt ihop ett quiz och hade lagt ner väldig möda på att sätta ihop rättvisa lag som hela tiden sprack för att delar av festdeltagarna först skulle kolla klart på Champions League-finalen i fotboll på ett annat ställe, och det blev ju förlängning och straffar och grejer. 

Föräldragenerationen fick vika ner sig och avgå "så att den riktiga festen kunde börja" men det var väl lagom för kvällströtta mig att vara hemma strax efter 21. De andra hade ändå bara hållit igång till typ 23.30 för de är ju inte heller några ungdomar längre, haha. 

Igår gick jag min vanliga söndagsrunda, tack och lov har den där blåsan under trampdynan läkt ihop någorlunda så att inte varje steg längre är förenat med stor plåga och att man sedan dessutom får ont på nya ställen för att man går konstigt för att försöka avlasta, oh the joy of being gammal och sleten. Tränade ett pass yinyoga, lagade sedan lunch för att få ihop till matlådor i veckan. Vi brukar inte äta lagad lunch på helgerna (om det inte finns rester), tycker det räcker med ett mål lagad mat per dag men nu hade vi ju inte ätit någon middag på lördagen och jag hatar att inte ha matlådorna fixade inför veckan. Efter lunch och undanröjning så började min man prokrastinera inför däckbyte på bilen, som skulle varit gjort för längesen men inte blivit av. Nu är det i alla fall gjort, men det satt långt inne. Varför gör jag det inte själv då, kan man ju fråga sig, och mitt svar är att jag tycker det är jobbigt och tråkigt och därför åkte jag en gång till en däckfirma för att låta andra göra det åt mig, men efteråt blev min man så upprörd över att jag hade betalat pengar för att göra något man lika gärna kunde göra själv, och från den dagen blev det hans djävla ansvarsområde att byta däck. Eller hjul eller vad det nu heter. Själv tömde jag ena hushållskomposten på jord och planterade lavendel i våra zinkbaljor, sedan fikade vi på uteplatsen och så var det lite allmänt slappande tills det var dags att börja laga middag (en annan anledning till att jag är motståndare till lagad lunch är att det inte känns som att man gör annat än står vid spisen, plockar undan och diskar upp).  

Det var den helgen det! Nu har jag en rätt hektisk vecka framför mig. Idag är det jobb, ska också klämma in ombesiktning av bilen, sedan rehab och så ridning ikväll. Imorgon jobb, AU-möte och så ridning. På onsdag ska vi rensa stånds i beteshagarna efter jobbet, på torsdag är det bio med CLUB ROMIF. På fredag är det ingenting, men på lördag ska S och jag fira nationaldagen genom att ta ett mastigt arbetspass med helvetessystemet IDROTT ONLINE. Ingenting på söndag, men då kommer jag garanterat att deppa eftersom jag ska åka till Norge nästa måndag  och det hänger redan över mig som ett Damoklessvärd. Försöker tänka att det ska bli kul och sådär, fyra dagar med hotellfrukost till exempel, mycket egentid på kvällarna också, men däremellan ska det ju klämmas in arbete och social interaktion och en massa logistik. Har tänkt mig att jag ska promenera från hotellet till jobbet varje morgon, det är cirka 4 kilometer så det är ju ingenting i avstånd räknat, men det finns en massa motorvägar där man aldrig riktigt vet var och hur man kan ta sig över till fots. Är väl inte riktigt tänkt att någon ska komma traskande till ett industriområde, men någon gång får ju vara den första.