Post höstlov

Jaha, då var det måndag och jobb och vardag igen. Samt november, fast jag gillar november. Mörker, regn och rusk, inte så jättelångt till jul, som jag i och för sig inte direkt gillar, men ledigheten! Den är ju guld.  Och på mitt jobb är det alltid stiltje då, så det är aldrig några problem med att vara ledig riktigt länge. Det ser man ju fram mot. 

I lördags gjorde jag väl det som jag gjort hela veckan: gick långpromenad med hundarna, tränade ett pass med hantlar samt yinyoga, slappade i soffan med en bok. Fast sedan fick vi piffa upp oss och åka in till stan för att gå i kyrkan eftersom min son, kyrkomusikern, skulle ha orgelkonsert. Det var riktigt maffigt med kör och solister och stråkar och grejer, allt var dessutom på latin. Fick en liten snabbdejt med nämnde kyrkomusiker efteråt när han förevisade alla finesser med kyrkorgeln (det fanns åtskilliga) och det är så kul att han verkligen har hittat sin grej. 

Sen åkte vi hem. Den här helgen var det Österlen Lyser och det visade sig att även Nästan-Österlen lyste  så hela bygatan och till och med vår lilla avsticksväg var kantad av marschaller. Mysigt! Jag lagade mat och så åt vi och kollade på sista avsnittet av Dead Boys Detective och sen slappade vi med böcker i soffan för trots att vi plötsligt har vad som känns som åttahundra kanaler så finns det ju aldrig någonting att se. På SVT visades ytterligare en orgelkonsert som vi hade på som lite bakgrundsljud, det var också rätt mysigt. 

Igår gick jag min vanliga kuperade söndagspromenad, fast den lite kortare versionen för jag skulle också hämta ut ett paket. Här i byn hämtar man paket från DHL i gatuköket och då får man inte hämta ut mellan 11-13 för då är det lunchrusning. Eventuellt gäller det bara på vardagar, har aldrig blivit riktigt klok på det där men travade dit vid 10 för säkerhets skull. Sedan gick jag hem och högg ved. Hade lite träningsvärk efter lördagens hantelpass, men inte så farligt. Sen ringde K och det visade sig att en häst i stallet fått feber och veterinären trodde att det var hästvarianten av corona. Smittsamt!, så då fick vi i en hast ro ihop ett styrelsemöte med handlingsplan utifrån det. Där gick den stillsamma söndagseftermiddagen, men det är ju som det är. 

Nu är det alltså måndag och vardag igen. Ska på återbesök till kiropraktorn nu på morgonen, sedan är det nog inget speciellt den här veckan? Vågar knappt säga det för förra gången jag slängde ur mig att veckan verkar lugn så blev den allt annat än det. Den som lever får väl i vanlig ordning se. 

Höstlov dag 5

Jaha, det var väl FAN vad dem här veckan skenade iväg? Nyss var det förra fredagen, en grisblinkning senare var det ny fredag och bara en ynklig helg står mellan mig och en massiv räcka av arbetsdagar som varar ända fram till jul och som inkluderar en resa till Danmark och en till Stockholm. Jaja, de dagarna de sorgerna. 

Idag masade jag mig ut på intervallträning direkt efter frukosten. Det är alltid ett motstånd innan men skönt när jag väl är igång. Kom hem, gjorde fotrehab, tränade yinyoga, åt lunch. Knatade ner till affären och köpte köttfärs, låg sedan i soffan och läste och spelade mobilspel mellan varven, måste ransonera Stephen King så den inte tar slut i ett nafs.

Fick ett infall och kollade på ett avsnitt av den nya versionen av Saltkråkan, men det var inget som tilltalade mig. Nu tillhör jag väl för all del inte målgruppen heller. Sen messade S att jag var tvungen att gå in i Idrott Online och signera en grej vilket tog eviga tider. Gjorde sedan tacos till kvällsmat som vi åt och kollade på Dead Boys Detective. Sen var det fri lek så jag läste lite till men nu är det läggdags. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

Höstlov dag 4

Idag inleddes som alla andra dagar, med en långpromenad. I regn och rusk, härligt ändå! Hade på mig min fodrade regnkappa som var något för varm för en powerwalk i kuperad bokskog, men det fick ju gå ändå. Kom hem, hängde upp kläder och skor på tork och rev sedan av alla måsten i ett svep: städning, pilates, yinyoga samt dra fram och starta datorn, logga in i helvetessystemet Idrott Online för att få tag på en mailadress, skicka ett viktigt mail som absolut inte kunde vänta till nästa vecka, rotade fram klippmaskinen och klippte håret, duschade och sen var jag klar med dagens to do-lista. Åt lunch och så ner i soffan med en bok och där blev jag kvar till halv fyra då det var dags att stänga för hönsen och gå till bussen för bio med Club ROMIF. Vi såg Deliver me from nowhere, en film som handlade om Bruce Springsteen under tidigt 80-tal och som var o-ut-sägligt tråkig om man nu får tycka det i det här djävla landet. Och då gillar jag ju ändå Bruce och  trodde den skulle handla lite mer om människan bakom artisten, men den kan sammanfattas så här: 

1. Bruce ska ge ut en ny skiva men har ingen inspiration förrän han råkar se en dokumentär om en seriemördare på tv och under låtskrivandet upptäcker han mörka känslor hos sig själv, förklarade i svartvita flashbacks till en supande argsint fader.

2. Trots att han har tillgång till världens bästa studio så får han inte till "det rätta soundet", så som det lät när han satt och plinkade hemma i sovrummet och spelade in på en primitiv fyrakanalig portastudio. Väldigt väldigt mycket handlar om detta.

3. Bruce träffar en tjej som han gillar men sedan lämnar pga att han inte kan hantera känslorna. Istället köper han ett hus i Kalifornien och flyttar dit.  

4. Samtidigt: Bruce blir deprimerad men börjar i terapi och försonas slutligen med sin fader. THE END. 

Ovanstående koncept späddes ut till en två timmar lång film som jag faktiskt kände att jag kunde ha varit utan.  Satt mest och irriterade mig på att jag inte kom på var jag sett skådespelaren som spelade Bruces pappa förut (rätt svar: Adolescence och The boiling point) samt tyckte att han som spelade huvudrollen var lite lik Ulf Dohlsten, för mig mest känd som Lars-Erik i Hem till byn. Så det blev ju lite fel, men det visste dom väl inte i Hollywood när dom började casta till den här filmen. 

Höstlov dag 3

Men hjälp vad dagarna bara rusar iväg? Idag vaknade jag (såklart) när min mans väckarklocka ringde, brukar inte ha jättesvårt att somna om men det hade jag av någon anledning nu. Låg och kände mig lite småstressad över att jag skulle baka kanelbullar, alltså seriöst? Jag måste ha bakat EN MILJON kanelbullar i mina dagar, det är inte som att jag inte vet hur man gör. Fast det var nog kanske mer tidsschemat som jag funderade över, svårt att veta i den halvslummer som blev. Vaknade med ett ryck vid 7.30 med en känsla av att ha sovit bort halva dagen. Fast så var det ju inte.

Gick upp, åt frukost, promenerade en mil, tränade ett Vibes-pass för överkropp med hantlar. Fläskade på lite vikter (ja alltså lite mer än de minimala jag hittills använt) och det kändes bra! Sen yinyoga och bakning. Hade gott om tid att ligga i soffan och läsa Stephen King i väntan på att min man skulle komma hem med bilen. Åkte till stallet, kokade kaffe, kollade på hoppning, sålde lite fika men inte så mycket jag hoppats på. Aja, det var värt ett försök i alla fall.

Imorgon är det biokväll med Club ROMIF. Ska ta bussen till stan eftersom min man får den stora äran att ha sin egen bil under mitt höstlov. Filmen slutar 3 minuter efter att bussen hem går, nästa buss går en timme senare, oh the joy of bo på landet. 

Till stallet istället v 44 2025

Denna vecka är ju teorivecka men med lite extraträningar och igår var det dressyr med fokus på sidvärtsrörelser. Hade önskat Älskling men det var det fler som hade gjort och jag var inte först på den bollen så jag fick Gossen istället. Det gjorde ju ingenting för han är en så trevlig ponny som, om man bara får fram honom, gör det man ber om utan tjafs. Igår kändes han till och med lite pigg! Vi red en övning som var vänd halvt igenom i skänkelvikning från C till B, sedan öppna resten av långsidan, sedan samma sak fast från C till E så det blev i andra varvet. Skänkelvikningarna gick som en dans undan höger skänkel, lite kärvare i vänstervarvet. Samma med öppnan. Och så är det det där med tygelfattningen. Tydligen rider jag ALLTID med för långa tyglar och när jag kortar upp dom så mycket som K tycker så känner jag mig som en Tyrannosaurus Rex. Men jaja, det är väl bara att kämpa på med den saken. I övrigt: mycket nöjd!

Höstlov dag 2

Igår hade jag och min man filmkväll, för ikväll ska jag rida, imorgon kväll kolla på hoppclinic och på torsdag är det biokväll med Club ROMIF. Vi såg The great wall i 3D, och 3D var kanske det enda som var bra med den filmen som jag trodde skulle handla om kinesiska muren och nåt historiskt slag däromkring, men istället visade den sig handla om att kinesiska muren var det som hindrade en gigantisk flock av nån slags Jurassic Park-inspirerade rymdmonster som kommit från nån oklar meteorit back in the days och som gick till skoningslös attack mot Kina en gång vart 60:e år och krävde att en massiv kinesisk armé gjorde vad de kunde i form av allehanda listiga vapen och akrobatiska konster, men det hjälpte inte riktigt utan det krävdes att ett par européer, varav den ena påminde ganska mycket om den danske handbollsspelaren Mikkel Hansen, bidrog med pilbågar och putslustigheter och som räknade ut att om de tog kål på drottning-alien-dinosaurien så skulle all kommunikation till de andra miljontalen av alien-dinosaurier upphöra. Det var nu inte helt enkelt eftersom alien-dinosaurierna kunde hoppa och klättra med blixtens hastighet och var allmänt svårdödade, men tillsammans med en underskön kinesisk general som såg ut att vara ungefär 12 år gammal, lyckades Mikkel Hansen-lookaliken drämma in ett avgörande skott (typ) på drottningen varpå alla alien-dinosaurier kollektivdog, pang bara, slutet gott, allting gott. Gud, vilken dålig film detta var. 

Idag har jag intervalltränat med hundarna, det gick rätt bra. Kom hem, tränade pilates och yinyoga och sen har jag ätit lunch och därefter legat på soffan och läst Stephen King hela långa eftermiddagen. G-Ö-T-T! Snart dags att bege sig till stallet. 

Kärlek i Europa

Har läst-om Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, detta är handlingen:

Birgitta Stenberg tillhörde Metamorfosgänget och kretsen kring Paul Andersson och har en rad romaner bakom sig. 1981 inledde hon sin svit självbiografiska romaner med Kärlek i Europa, följd av Apelsinmannen 1983 och Spanska trappan 1987. I denna första del skriver hon om 50-talets Mallorca där hon ingick i kretsen av bohemer, konstnärer, författare, alkisar, bögar och flator från hela världen. På en träffsäker, lakonisk prosa berättar Birgitta Stenberg osminkat och öppet om sitt äventyrliga liv med en blandning av självironi och rättframhet.

Jag läste de här böckerna när jag var i 20-årsåldern, då har jag för mig att jag tyckte de var rätt bra. Kanske var det lite spännande som ung vuxen att läsa om en helt annan tid och miljö där folk helt ogenerat söp, knarkade och sexade till både höger och vänster, men nu har man kanske blivit lite mer avtrubbad för nu tyckte jag mest det var en herrans massa ord för att beskriva händelser som i stort sett upprepade sig sida upp och sida ner. Den här boken får två bantningspiller av fem möjliga.