260730

Nu är det värmebölja igen! Igår när jag körde hem så var det 28 grader, inte så illa som de 35 som det var tidigare i somras men tillräckligt för att jag ska bli helt orkeslös. På jobbet går det bra, vi har bra AC i lokalerna, men i övrigt? Ser ingen som helst njutning med det här. 

Igår på jobbet började vi prata om pensionen. Eller först pratade vi om vart vi ska ta vägen och M (a k a vår VD) sa något att så länge fastigheten inte är såld så sitter vi kvar här. Sen kom vi in på pensionen. M och K, som inom kort kommer att vara mina enda kollegor på plats, är båda födda 1965 och jag har väl någon gång snuddat vid tanken att de ska gå i pension tre år innan mig. Fast nu visade det sig att båda hade planer på att gå i förtid. 2029 ut om inget oförutsett inträffar! deklarerade K och M nickade instämmande; så hade även han tänkt. Jaha, men då vet man att om tre och ett halvt år så är jag ensam på bygget? Själv har jag inga såna planer, utan jag har väl tänkt att man knotar väl på tills det är dags, under förutsättning att man får leva och ha hälsan såklart. Man vill ju inte bli någon fattigpensionär som tvingas vända och vrida på vartenda öre. 

Sen gled samtalet över på tidsperspektiv, för nu fyllde jag ju 58 i förra veckan, och nu börjar ju liksom nedräkningen i form av 10 år till pension om man tänker att man ska gå vid riktåldern. Och 10 år är ju ingenting, jag har ju jobbat på detta företag i 25 år men det känns som...på sin höjd 10?Då fällde K de magiska orden Har du fått din guldklocka? Jag nämnde ju det för PC någon gång i våras och hen "skulle undersöka saken", fast sen hände det ju ingenting mer. Nu lovade i alla fall M att han skulle "ta tag i det". Vad det nu innebär, ingen vet men den som lever får kanske en guldklocka vad det lider? 

Efter jobbet traskade jag iväg till min son och hans fru, som bor inte så långt från mitt jobb. Vi fikade och  babblade ett par timmar, sen traskade jag tillbaks till jobbet där bilen stod (eftersom det bara är betalparkering där min son bor och jag är SNÅL) och åkte hem. Orkade inte gå ut med hundarna (det hade min man gjort tidigare på dagen så det var inte som att de inte kom ut), orkade inte heller träna p g a värmen, men gjorde i alla fall min rehab även om det också satt långt inne. Sen åt jag kvällsmat och degade i soffan med korsdrag som knappt ens märktes. Min man hade skrapat och målat fönster och var inte heller jättepigg. Jag okynnesbeställde doftljus på Remoair som gör helt fantastiska ljus som är handgjoda och miljövänliga och ftalatfria och till och med veganska om man tycker det är viktigt. Det sistnämnda är väl ingen dealbreaker för mig, men tycker miljö- och hälsoaspekten är viktig. Ljusen därifrån är p g a ovanstående såklart också svindyra och jag kan väl känna att jag ibland lägger nästan orimligt mycket pengar på doftljus som jag sedan använder väldigt sparsamt eftersom min man inte gillar det, så det får bli när han inte är hemma och det är han ju nästan jämt. Man nu var det REA så då gäller det att passa på, intalade jag mig. 

Min dotter hörde också av sig och vi bestämde att skjuta fram morgondagens biobesök till nästa vecka för hon var upptagen med att maxa sin sista semestervecka med utflykter åt alla håll och kanter. Så idag blir det bara hem och städa och sedan ta det lugnt. Det gör ju inget att man slipper ha tid att passa och vara tvungen att hetsa iväg in till stan igen just idag när det ska bli 30 grader varmt. Tack och lov verkar det i alla fall som att värmeböljan peakar idag och sen ska det bli lite mer drägliga temperaturer framöver. 

Det stora sveket

Har läst Det stora sveket av Walter Kalmaru, detta är handlingen:

Walter Kalmaru bor och lever i Stockholm tillsammans med sin fru Lotta och sina två barn Maya och Salme. En till synes helt vanlig familj lever ett helt vanligt liv när en mörk figur gör entré i deras liv. Maya är 15 år när anorexin tar sitt grepp om henne. Snart har situationen eskalerat bortom all kontroll, och Walter och Lotta gör allt som står i deras makt för att få hjälp från de vårdande instanser som är ämnade att finnas tillhands. Det blir en lång resa mot avgrunden där Mayas psykiska ohälsa till slut tar hennes liv. Längs resan hamnar även Mayas ett år äldre syster Salme i den psykiska ohälsans hänsynslösa grepp och efter ett problematiskt förhållande med fel person ser hon ingen annan utväg än att följa sin lillasyster. Det här är deras historia, men det hade lika gärna kunnat vara din.Det stora sveket är en berättelse om sveket från samhället och det svek två föräldrar känner gentemot sina barn, och illusionen om att vi lever i ett land där vi tas om hand när vi blir sjuka.

Den här boken är en självupplevd berättelse som jag förstår att man som förälder behöver få ur sig. Sätter inget betyg på den p g a det. 

260729

 Igår träffade jag inte en enda människa på jobbet förrän på lunchen. Förra veckan tog något emballage slut och beräknas inte komma förrän i början av nästa vecka, så den här veckan är det ingen produktion. Annars ser man ju alltid någon därinne när jag genar genom fabriken på väg till fikarummet, men idag var det tyst och stilla. De av tjänstemännen som sitter i byggnaden där fikarummet är beläget, dvs alla utom jag, sitter i en korridor som går i vinkel mot korridoren som går till fikarummet, så deras rum passerar man inte och i fikarummet var det tomt vid niotiden när jag var där och åt min lilla frukost. Är väl bara att börja vänja sig, det är ju så här det kommer att bli framöver. Det känns helt galet att om någon månad är det över för alltid, sista produktionsdagen är 31 augusti och sen ska allting monteras ner och skickas iväg, vilket beräknas ta en eller två månader, och därefter slutar alla utom vi tre som ska bli kvar. Oklart vad som händer med oss då, men ett första steg (för mig) är kanske att flytta över till andra byggnaden. Jag trivs jättebra med att sitta helt själv, men jag fattar ju att det inte är rimligt att värma upp hundratals kvadratmeter bara för att jag ska slippa byta kontor, och fastigheten är ju för övrigt till salu så någon gång kommer det ju att hända. Aja, den dagen, den sorgen. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna och tränade sedan ett pass yinyoga. Min man var och hjälpte svärmor så det var lugnt och stilla. Borde ha varit, men jag fick oförklarligt ont i magen vilket såklart tog död på en del av känslan av frid och fröjd. Har, peppar peppar, väldigt sällan problem med magen och det här var kanske inte ens att betrakta som problematiskt, men är det något som är min akilleshäl så har vi det här. Kan ha jordens huvudvärk och ändå fungera rätt skapligt, men minsta lilla magknip så är jag ynkligheten själv. Det försvann dock lika oförklarligt som det dykt upp, så det var väl bara vad man kallar en fis på tvären. 

Idag är det först jobb, sen ska jag hem till min son och hans fru för lite häng med dom. Sen blir det väl vad man kallar för en lugn hemmakväll, over & out. 

Vindarna viskar ditt namm

Har läst Vindarna viskar ditt namn av Anne-Lie Högberg, detta är handlingen:

Vanja lämnar både sin hemort och sitt förflutna för den lockande tjänsten som reporter 30 mil söderut. Men när allt det som lockat visar sig vara en irriterad och otrevlig arbetskamrat och en enformig miljö börjar hon tvivla på om hon tagit rätt beslut. När hon råkar på en gammal artikel om en händelse som ingen vill prata om börjar hon i hemlighet att undersöka det som hänt. Det som ingen vill kännas vid. Allt för att förtränga det som hon själv lämnat bakom sig.     

Linas liv är perfekt. Hon har Jesper, Melker, ett heltidsjobb och ett fint hus. Men det är något som skaver när småbarnslivet och vardagen går som på repeat. Hon inser att den gnista som Jesper en gång tände långsamt håller på att slockna. Och när någon annan blåser liv i hennes glöd vet hon inte om hon skall våga ta klivet ut i det okända.     

Lilly var en gång ägare och grundare för lokaltidningen som alla på orten ivrigt väntade på. Då hade allt varit nytt och spännande. Nutiden skrämmer henne. Nya bekantskaper också. Så när Vanja börjar ställa frågor drar hon sig instinktivt undan. Snart gör sig det förflutna påmint, och sanningarna som uppdagas förändrar allt. 

Det här var en bok jag med viss tvekan plockade åt mig från en sån där snurra på bibblan, tyckte omslaget såg lite väl pastellfärgat och feelgood ut. Fast det var ju ändå en gravsten, och baksidestexten lät väl ändå rätt okej. Tyckte dock den var vääääldigt lätt att lägga ifrån sig och den engagerade inte det minsta. Efter halva boken hade jag fortfarande svårt att skilja på vem som var Vanja och vem som var Lilly och vem var nu Eva nu igen? Snacka om ointressanta karaktärer, sen var det (trots gravstenen) för mycket feelgood-känsla för att vara min typ av berättelse. Den här boken får ett spädbarn av fem möjliga. 

260728

Så var första jobbdagen avverkad och det gick väl ganska lugnt till. Hade lovat mig själv att börja med en mjukstart och därför inte genast kasta mig över Projektets inkorg som jag misstänkte skulle vara överfull. Den innehöll 558 olästa mail, den vanliga inkorgen oräknad men den senare betade jag snabbt igenom, det var bara ett fåtal grejer som krävde svar eller uppmärksamhet. 

Ägnade vad som kändes som merparten av gårdagen åt att komma ikapp med det som faktiskt är fysiskt pappersarbete, vilket förekommer i riklig mängd trots digitalisering och på tre veckor hinner det bli en del. Tycker dock det är otroligt tillfredsställande att sortera högar, scanna in och spara i mappar, sätta in i pärmar och skapa ordning och reda, så jag klagade inte. Nu är jag redo att sätta igång med Projektet. 

Det var verkligen omväxlande väder igår. När jag körde till jobbet ösregnade det, när jag gick till fikarummet vid nio så var det mulet men uppehåll, på lunchpromenaden var det soligt och varmt. När jag gick från jobbet någon timme senare regnade det igen. Precis när jag hade satt mig i bilen ringde K och  ville ha ett bollplank, eftersom min man är hemma så är jag inte piskad att åka hem och gå ut med hundarna så  efter en snabb runda på Willys körde jag ut till stallet en runda. Körde hemåt strax efter 16, då var det tjockt med trafik och det kändes som att det tog evigheter. Kom hem, gick ut med hundarna och på den lilla rundan (45 minuter-ish) hann det både börja och sluta regna tre gånger, däremellan sken solen. Men ja, det behövs verkligen regn så jag klagar inte. 

Tränade ett hantelpass med Vibes, gjorde rehab och åt kvällsmat, det var den dagen det. Min man hade varit flitig och bytt blandare i badrummet, något som har behövt göras en längre tid för den gamla var helt kass, har man vridit kranen åt vänster för att få varmvatten har det bara kommit en minimal stråle. Förmodligen på grund av kalk, men den har inte gått att få loss blandaren med mindre än att kraftigt våld  fick brukas, därför har vi sagt ett bra tag att vi ska byta den och nu blev det alltså av och plötsligt kom vattnet med vad som kändes som en enorm kraft, men det är nog snarare att betrakta som normalt flöde. Kan ju vara trevligt att kunna tvätta händerna i varmvatten om man känner för det. 

Idag händer det inget speciellt, det kan ju vara skönt som omväxling. Imorgon ska jag träffa min son efter jobbet och på torsdag är det bio med Club ROMIF och nästa vecka börjar ju ridningen igen och sen rullar det på. La in om semester/höstlov vecka 44 och lyxade till det med att även ta fredag vecka 43 OCH måndag vecka 45. Vilken djävla lyx ändå. 

260727

Hoppsan, blev visst inget bloggat de sista semesterdagarna, men å andra sidan hände det inget spektakulärt förutom att jag tog tag i den enorma vedhögen som ju legat i carporten vedporten alldeles otroligt länge, men nu är allting uppstaplat och fint och det går att röra sig därinne utan att behöva kliva över högar med grejer för att ens komma fram till veden. Få se hur länge detta nu varar, min man har ju en tendens att se varje tomrum som potentiell avställningsyta där saker ska förvaras "så länge", med verklig betoning på länge. Härförleden beklagade han sig över sin moders bristande ordningssinne och att  det kändes så djävla trist och otacksamt att försöka hjälpa till att bringa ordning i ett hem där "det inte fanns en ledig yta någonstans". Fick hålla tand för tunga där, för är det någonting som retar gallfeber på MIG så är det hans förmåga att skapa högar av grejer han inte riktigt vet var han ska lägga och sedan låta dom i det närmaste bli permanenta installationer. Men kanske blir det här röjandet hos svärmor en ögonöppnare för honom, sent ska syndaren vakna, etc?

I fredags var jag också inne i stan och åt lunch med min dotter, det var najs. Jag kom med bussen lite tidigare så jag bestämde mig för att strosa ett varv på stan först. Förr var ju detta en grej man gjorde, åka in till stan och gå i affärer. Det är inget jag saknar, kan jag ju säga. Minns när barnen var små och jag bodde med min sons pappa, då åkte vi in till stan (som jag minns det i alla fall) varenda lördag. VARFÖR? kan jag fråga mig nu, för jag minns det bara som otroligt jobbigt att böka med barnvagnar och kassar och någons blodsockernivå (ofta min) var alltid vid fotknölarna och stämningen var därefter. Men min dotter  påstår att hon minns det som "jättemysigt" och att vi gick på kafé och åt chokladboll och drack Festis, så det var väl inte enbart elände då.    

Idag är det back to work och det känns väl...okej, antar jag, även om det känns konstigt att börja jobba redan i juli, jag som i princip alltid har haft sen semester, i alla fall de senaste tio åren eller så. Dock har det varit väldigt skönt att ha semester innan ridningen börjar. Även om ridningen är kul så är det något med att det inte känns riktigt som semester när det börjar bli tider att passa på regelbunden basis så att säga. Nu börjar terminen nästa vecka och det är känns helt okej, då har allting återgått till det normala. Gick och lade mig tidigt igår, vaknade i natt av att det hällregnade. Det var ju välbehövligt och kändes också symboliskt och bra. Nu är det ju inte ens augusti än, så det känns lite väl tidigt att tänka höst och nystart men ändå är det lite så det känns. Får väl se om jag kommer fram till vilken sorts människa jag vill vara den här hösten, hehe. 

Mitt lösenord hade gått ut och det är minsann inte bara att byta för allt ska tvåstegsverifieras och jobbtelefonen var helt urladdad så det tog cirka hundra år, men nu tror jag allt är klart. Nu ska jag plöja igenom mailboxen och se vad som har hänt medan jag varit bortkopplad från jobbet. Förhoppningsvis ingenting. 

260721 - semester dag 17-18

Efter att det varit solsken, blå himmel och värme i vad som känns som hundra år så bjöd gårdagen på blygsamma 15 grader och regn. Kändes väldigt ovant med fleece och långbyxor på morgonpromenaden, som jag hann avverka innan regnet kom. Tillbringade större delen av dagen inomhus, görandes ingenting. Egentligen var det en perfekt dag för att stapla veden som legat i en stor hög i carporten otroligt länge, men anledningen till att jag inte tagit tag i det tidigare (bortsett från värmen) är för att min man har en förmåga att trycka in en massa bös i carporten så att det aldrig bara är att sätta igång när man får feeling, utan man måste börja med en storröjning för att överhuvudtaget kunna ta sig fram och det hade jag inte riktigt lust att börja med. 

På kvällen var jag hemma hos S och fixade det sista med LOK-stödet i helvetessystemet Idrott Online, sen hem och in i duschen och ner i bingen.

Idag var det soligt igen. Min man tog bussen för att ta sig till tåget till Köpenhamn där han och hans kompis ska hänga till på torsdag, så nu vankas det egentid. Inledde som vanligt med morgonpromenad, sedan tog jag bilen en runda i byn som ett annat miljösvin men jag skulle hämta ett paket innehållandes en ny matta till hallen som jag misstänkte kunde vara både tungt och otympligt att kånka hem till fots. Körde inom biblioteket, hämtade och lämnade böcker, slängde skräp vid återvinningen, hämtade mattan samt handlade. Kom hem, började röja i carporten, sorterade ut en massa grejer som jag och J hade haft när vi höll hundkurser (som legat i förra bilen och som jag bara tryckt ner i kassar och in i carporten efter att ha stått i en snödriva och tömt den, bilen dårå). Sms:ade J och frågade om hon var intresserad av grejerna, det var hon och skulle återkomma när hon var i krokarna. Körde sedan ytterligare en vända till återvinningen med tomkartonger och plast som utgjorde delar av det bös som min man tycker ligger så bra i carporten i väntan på att han ska få feeling och åka till återvinningen. Om man påtalar att feelingen sitter långt inne så hävdar han att bilen ju aldrig är hemma, och försöker på så sätt pytsa ifrån sig ansvaret på ett ej jättecharmigt sätt.

Gjorde kvargplättar till lunch, tränade yinyoga och gjorde rehab. Kånkade sedan ut den gamla, fula och slitna mattan, dammsög, torkade golv och lister i hallen samt bredde ut den nya och fina mattan. Blev väldigt nöjd. Traskade ner till affären och hämtade ett paket avelsägg för hönan Liselott har legat och surat i ett rede i eviga tider. Håll tummarna för kycklingar om några veckor! 

Bestämde mig sedan för att det fick vara nog med arbetsinsatser för idag så nu sitter jag på uteplatsen med en kopp te och en bok. Bara för det gick solen i moln och eventuellt ser det ut att kunna bli en liten regnskur men det gör ju ingen skada.