Jullov dag 4-5

I förrgår var det sista som återstod på agendan: slå in julklapparna. Det gick rätt bra tills pappret tog slut. Knatade ner till Coop och köpte mer, julpapper var slut så jag fick köpa ett med enhörningar och hjärtan, föga julaktigt men vad fan. Packade sedan ut allting i bilen. 

Har läst på sociala medier om en "duschutmaning" som gick ut på att man skulle minska sin duschtid från 10 till 4 minuter. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig vad folk som står i duschen i TIO MINUTER har för sig, vill jag ens veta? men hur lång tid tar jag egentligen själv på mig? Det enda jag vet är att jag klarar av en dusch på så lång tid det tar att sjunga Knalle-Juls vals, men det känns ju inte som ett väldigt precist mått. Ställde därför en timer och kan notera att jag klarar av att duscha, tvätta håret, skrapa av vattnet från duschkabinens väggar samt torka mig på 3 minuter och 10 sekunder. Så den där utmaningen var ju uppenbarligen inget för mig.

Igår gick jag en promenad, tränade ett pass pilates och hackade sedan grönsaker till vår tacolunch hemma hos exmannen. Åkte sedan dit för julfir med barn och respektive samt barnbarn. Det var rätt soft, var hemma igen vid 16-hugget. Vilade en stund, tränade mitt dagliga yinyogapass och satte sedan igång med att göra köttbullar. Det är väl mitt enda måste avseende julmat och det ska vara hemlagade, ej mamma Scan. Sedan åt vi julmat och slöglodde på bingolottouppesittarkvällen, men det orkar ju ingen fan sitta och genomlida så jag gick och lade mig vid 22-hugget.

Idag inledde jag som vanligt med promenad, sedan rev jag av fotrehab, ett 50-minuters helkroppspass med Vibes samt yinyoga. Sedan åt vi jullunch och  bytte julklappar. Jag fick två faktaböcker om hästar på danska eftersom min man tycker jag kan behöva finslipa glosförrådet, samt ett uppslagsverk om Sagan om ringen på engelska, eftersom han uppenbarligen tycker jag har kunskapsluckor som behöver täppas till. Till min man hade jag köpt en bok om akvarellmålning (hans senaste hobby), en t-shirt med tryck från Semestersabotören eftersom han hävdar att monsieur Hulot är hans enda manliga förebild, samt en andel i en travhäst. 

Sen har vi legat på soffan och slöat exakt hela eftermiddagen. Jag läste en diskussion på sociala medier där 50% tydligen trodde att Staffan Stalledräng hade en fåle vid namn Apelgrå, och 50% postade bilder på apelkastade skimlar för att understryka att der var en färg. Det dividerades också om huruvida det var den femte eller den bästa fålen som var eller eventuellt hette Apelgrå. Jag deltog inte i diskussionen men är 100 % övertygad om att i alla fall 90 % av livsstilsrelaterad stress beror på att folk författar långa romaner på sociala medier. Har man tid att sitta och leta upp gamla sångböcker för att kunna ladda upp bevis på att det var BÄSTA och inte FEMTE fålen som var apelgrå så ska man fan inte gnälla över livspusslet sen. Sådärja, nu var det sagt.

Sov mig igenom större delen av Kalle Anka som jag brukar, finns nog inget program som är så sövande. Tror knappt Benjamin Syrsa hade hunnit hålla sitt inledande anförande förrän jag vilade tryggt i Morfei armar. Älskar den där kravlösa sömnen på soffan när man inte behöver bekymra sig om ifall man fuckar upp nattsömnen eftersom man är LEDIG. Sen fortsatte soffslöandet resten av eftermiddagen/kvällen medan tv:n malde på i bakgrunden. 

Japp det var julafton det. Lugnt, skönt, kravlöst och med noll inslag av stress. God jul i stugorna!

En bit av Bodil

Har läst En bit av Bodil av Sara Lövestam. Detta är handlingen:

När Nathans sextiosjuåriga mor Bodil plötsligt avlider upptäcker han att hon är tatuerad med en symbol. Nathan har aldrig sett den förut. En dag öppnar han en medaljong som har kommit till hans second hand-butik och hittar samma tecken. Vad fick Bodil att tatuera in det, och vad betyder lappen som är gömd i medaljongen?
Nathans jakt på svaret leder honom till moderns före detta flickvänner, ett sektliknande sällskap, familjehemligheter och en tid innan han själv existerade. Vem var Bodil innan hon blev hans mamma? Svaret kommer att förändra mer än han är beredd på.

Jag har tidigare läst och gillat Ljudet av fötter, Bära och brista och Nu levande, som jag gillade mycket. Blev därför glad när Monica dök upp även i den här boken (dock inte att betrakta som en fortsättning), men i övrigt tyckte jag den var lite sådär. Det blir ingen bra balans mellan det lite för småkäcka och det allvarliga och en del karaktärer känns inte särskilt trovärdiga. Själva berättelsen svänger hit och dit och är emellanåt rätt underhållande. Den här boken får tre tatueringar av fem möjliga. 

Jullov dag 1-3

Har ääääntligen (eller ja, det var ju i förrgår) påbörjat min julledighet, som beräknas pågå till den 8 januari. Minns inte om jag sa nåt om det till nån i fredags, men de får väl kolla i min Outlook om de mot förmodan skulle sakna mig. 

Efter jobbet i fredags så åkte jag till Willys och handlade (alltså, jag MÅSTE börja handla på andra dagar än fredagar). Hem och ut med hundarna. Städade, tränade yinyoga och kokade grönsakssoppa som vi åt till kvällsmat medan vi kollade på Monstret i Florens på Netflix. Snyggt gjord men aningen rörig och alla ser likadana ut? 

Damp i säng och sov som en stock. Upp och ut på långpromenad nästa morgon. Lyssnade på en podd om första triumviratet, tycker romerska imperiet är så djävla maffigt men herregud vad det också är rörigt. Kommer aldrig att kunna briljera i TP på detta ämne för jag glömmer allt lika fort som jag hör det. 

Hemma igen var det dags att slakta mina tre Plymouth Rock-tuppar, tyvärr blev det ingen höna av årets kycklingar. De är (var) otroligt ståtliga, men har (hade) också börjat gala så nu var det dags. Med tanke på hur feta de var så förväntar jag mig en rejäl minskning av foderkostnaderna nu, hehe. Sen låg jag mest på soffan och läste samt kollade på skidskytte. Vi var slappa och åt pizza till middag, sen gick vi och lade oss rätt tidigt. Förr i världen var min man en djävla nattuggla som kunde vara uppe hur länge som helst på helgerna, men nu är han bara det på fredagar och inte hur länge som helst heller.

Igår var det söndagspromenad, sedan läsning/skidskytte, promenad till bibblan där jag tvingades lämna tillbaka tre böcker jag inte hunnit läsa, hem och kolla på mer skidskytte samt världscupen i hoppning där Max Kűhner för ovanlighetens skull vann, tycker han ofta är med i omhoppningar men det är väldigt sällan han får stå överst på prispallen. Så det var kul! Kokade höna till kvällsmat men missbedömde tiden det skulle ta så den var inte klar förrän vid 20-tiden. Då orkade vi inte med den italienska seriemördaren utan vi kollade helt lamt på Harry Potter istället.

Idag hade jag följande på agendan: baka kanelbullar (som barnbarnen önskat sig i julklapp), slå in julklappar samt ringa ett halvtråkigt samtal. Har nu klarat av allt utom att slå in julklapparna, så det ska jag väl försöka ta tag i nu. NU! 

Våran pojke

Har läst Våran pojke av Mikael Yvesand. Detta är handlingen:

Johan växer upp under vad man kallar normala omständigheter i ett ordnat hem med lagom egendomliga vänner med kniv och tar sig igenom skolan utan att fundera allt för mycket på hur. En dag sticker han ned en ung kvinna och en liten pojke utan att riktigt förstå orsaken. Han undgår upptäckt och lever vidare med arbetsförmedlingskurs och städjobb utan att till synes påverkas alltför mycket av morden.Samtidigt får granntjejen Jonna besök av en intensiv expert på det mesta: datorer, kortvågsmottagare, chiffer och röster i eluttaget. Jonna är tacksam för experten Glenn Bensinos beskydd. Under tiden sker något märkvärdigt på annat håll i hemmet, hennes kille Jocke blir yngre och yngre och förhållandet mellan de tre i lägenheten förändras radikalt.

Jag läste ju Häng City  när den kom och var helt mållös, en så fantastisk läsupplevelse. Så förväntningarna var ju minst sagt höga, och som vanligt när förväntningarna är höga är det lätt att bli besviken. Vad jag främst tyckte om den här boken var att den var ojämn. Bitvis väldigt bra, bitvis väldigt konstig. Förstod liksom inte alls grejen med Glenn Bensino så de kapiteln kändes mest bara märkliga. Men samtidigt bitvis väldigt välskriven. Den här boken får tre satelliter av fem möjliga. 

Mina vänner

Har läst Mina vänner av Fredrik Backman, och det tycker jag att du också ska göra. Detta är handlingen:

De flesta lägger knappt märke till dem - tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta som beundrar tavlan ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och beslutar sig för att ta reda på historien om dessa tre gåtfulla figurer.

Tjugofem år tidigare, i en avlägsen kuststad, hittar en grupp utsatta tonåringar en öde pir i hamnen där de hänger hela långa sommaren. De drar larviga skämt, delar hemligheter, tjuvröker och svalkar sig i havet. Gemenskapen ger dem en anledning att stiga upp på morgonen, en anledning att drömma, en anledning att våga älska. En av dem målar sitt första verk den sommaren. En tavla som senare kommer betraktas som en av sin tids stora mästerverk.

Efter en rad osannolika händelser kommer Louisa över den världsberömda tavlan. Hon ger sig ut på en resa tvärs genom landet för att förstå hur målningen kom till och för att bestämma vad hon ska göra med den. Ju närmare hon kommer målningens ursprung, desto mer nervös blir hon för vad hon kan upptäcka.

Jag anade redan i början av boken att den skulle sluta med fulgråt, som det gjorde både med En man som heter Ove och Britt-Marie var här. Och fulgråt blev det, för det låg som ett sorgset mollackord i bakgrunden hela tiden även om berättartonen emellanåt var lite smårolig. Tyckte så mycket om den här boken att jag inte ville att den skulle ta slut, men det gjorde den ju såklart. Den får fem tavlor med havsmotiv av fem möjliga, marsch till bibblan med er. 

Hälsningar från Danmark pt 2

Så är jag då äntligen hemma från min femdagarsturné i Danmark och ingen är väl gladare än jag idag. Det har varit 50/50 kul/utmattande. Kul att träffa kollegor och HYGGE SIG. Utmattande att låtsas vara 100 % social och extrovert snudd på 24/7 när den verkliga procentsatsen är cirka 0. Så här har min vecka varit: 

I måndags inledde jag med HOTELLFRUKOSTEN som erbjöd både Gammeldansk och Jägermeister som en "ögonöppnare". Inget att höja på ögonbrynen åt tydligen (fast det gjorde jag) och inget jag var sugen på, så det var ju tur det fanns annat också, hehe. Blev sedan upphämtad av min chef för vidare färd mot danska jobbet som ligger långt bort från all ära och redlighet. Under dagen hörde mina två norska kollegor, som skulle ansluta på tisdagen, av sig och föreslog gemensam middag på hotellet på kvällen, vilket gjorde att tiden till promenad och träning blev rätt begränsad (eftersom man låtsas vara 100 % social och extrovert och därför svarar VAD TREVLIGT istället för att hänvisa till sin egen högst privata agenda som inte inkluderar umgänge med andra människor), men lyckades få till ett kort träningspass och en runda på drygt 5 kilometer innan den svensk-norska unionen strålade samman. Maten var helt ärligt sådär, men jaja, jobbet betalar och man blev ju mätt.

På tisdagen gick jag upp tidigt och gick PÅ TUR innan hotellfrukost och färd till jobbet. På kvällen var det julfest med några av de danska kollegorna, fast det var egentligen bara att vi åt middag tillsammans. Ej julmat, vilket istället var kvällens samtalsämne: vad man äter till jul i respektive länder/regioner. Sen lunkade vi tillbaka till hotellet. Onsdagen var i stort sett en repris av tisdagen, minus julfesten men plus glögg och aebleskiver i den danska kantinen. Jag och de norska kollegorna gick till samma restaurang där vi varit på tisdagen och åt på kvällen. Innan dess fanns det faktiskt tid till en promenad värd namnet. Hade en plan om att gå förbi en lokal ridklubb och eventuellt kika in, men det visade sig att det inte fanns någon gångväg där jag trodde man kunde gå, det var bara för bilister och skulle jag ta mig dit via nån annan väg så skulle det bli himla långt och då kan man inte ha en tid att passa, vilket jag ju hade. Så det får bli en annan gång. Promenaden var ändå trevlig. Inne i centrum är det väldigt fint med kullerstensgator och korsvirkeshus och så vidare, men nu gick jag lite mer mot ytterområdena för det kan ju vara kul att se hur vanligt fölk bor också. 
Sen var det middag och det kändes som att hela stan var på festhumör (utom svensk-norska unionen som blir förfärligt trötta av att lyssna på danska hela dagarna), för det tjoades och tjimmades och dracks rejält i lokalen och det gick knappt att höra vad man sa. Maten var god men ljudnivån snudd på outhärdlig. Sen visade det sig att delar av sällskapen fortsatte festen på en bar mitt emot hotellet, så möjligheten till stillhet och ro var ju därmed utesluten, eftersom nämnda sällskap tillbringade merparten av kvällen utanför baren, rökandes och fylleskrålandes. Väcktes sedan mitt i natten av att någon gick i hotellkorridoren och pratade högt i telefon. Alltså folk som inte har vett att HOLDE KAEFT när de passerar en massa rum vid den tidspunkt där folk med största sannolikhet ligger och sover borde ha stryk. 

Torsdagen var bara halvdag, för smarta jag hade tiggt lift av de norska kollegorna som hade hyrbil och skulle till LUFTHAVNEN. Fast om det var så smart vete katten. Vi befann oss på södra Fyn, och dörifrån till Kastrup tar det cirka två och en halv timme, och planen var att vi skulle lämna hotellet klockan 12.00 SHARP för att det skulle vara gott om tid att tanka, lämna tillbaks hyrbil etc för att de norksa kollegorna i godan ro skulle kunna ta sitt flyg klockan 17.00. Att lämna hotellet klockan 12.00 SHARP var väl ungefär det enda som lyckades för när vi kört några mil så fladdrade det upp en avisering på hyrbilens gps-skärm att bron över Stora Bält var stängd p g a blåst. Vi kunde  ju inte likt Karl X Gustaf tåga över isen, så vi fick vända och köra det som vi först bara trodde var en omväg men som visade sig inkludera en himla FÄRJETUR på 45 minuter som vi absolut inte hade räknat med.  Tur att den norska kollegan bakom ratten var lugnet själv, i alla fall utåt sett, själv misstänker jag att jag hade brutit ihop och börjat hyperventilera av stress, och då hade jag ju inte ens en specifik tid att passa utan det värsta som kunde hända mig var att jag fick vänta en timme på nästa tåg, vilket ju inte på något vis ligger i samma härad som att missa ett flyg. Så hamnade vi på Lolland, och det var ju en ny erfarenhet. Sniglade fram på långsamma 70-vägar vad som kändes som i en evighet innan det äntligen vankades motorväg och skyltar mot Köpenhamn. Vi sladdade in på hyrbilsparkeringen klockan 15.53, lämnade tillbaks en otankad bil och spurtade sedan mot busshållplatsen som tog oss till terminalerna och sedan var det bara att hojta HA EN GOD TUR till de norska kollegornas ryggar när de sprintade mot säkerhetskontrollen. Själv hade jag 45 goda minuter att slå ihjäl innan tåget gick så jag drällde runt i limbot mellan terminal 2 och 3 om inte annat så för att samla ihop dagens stegskörd. Hade i och för sig tagit en morgonpromenad innan frukosten, men sen hade jag bara suttit i möten och i bil resten av dagen. Sen kom tåget som tog mig hela vägen till Ankeborg utan byten någonstans, och sedan tog jag bussen till Nästan-Österlen och var hemma strax innan 20.00. Tränade mitt dagliga yinyogapass, duschade och gick och lade mig. 

Nu är det fredag, SKÖNT. Och inte vilken fredag som helst utan fredag innan JULLEDIGHET! Läste på sociala medier förra året att folk blev provocerade när man skrev "julledigheten" i bestämd form som om det vore en mänsklig rättighet och det fattar jag ju att det inte är en självklarhet för alla och envar (och jag kan också förstå att man blir provocerad av den anledningen), men på mitt jobb där vi har lågsäsong på vintern så är det mer regel än undantag att man är ledig från runt vintersolståndet (lite beroende på när julafton infaller) till efter trettonhelgen. Jag har dessutom tagit ledigt även den 7 januari, inte av någon särskild anledning mer än att för att man kan, typ. Funderade faktiskt på att vara lite djärv och ta ledigt hela vecka 2 för är man ledig måndag, tisdag, onsdag kan man ju lika gärna vara ledig två dagar till, men då knackade Luther mig på axeln och sa att någon djävla måtta får det väl ändå vara. 

Idag är sista dagen som jag jobbar ihop med Stefan som jag jobbat med sedan 2003. Förutom att vara en mycket god kollega så är Stefan en av de roligaste människorna jag känner, så det kommer att bli lite tråkigare att gå till jobbet i fortsättningen. Men ja, det är ju så det kommer att vara nu så det är väl bara att tugga i sig.  

Hälsningar från Danmark

I fredags var det dags för sista labbglöggen EVER. Ansträngde mig därför lite extra för att det skulle bli stämningsfullt med några från kontorsrummen inlånade adventsstakar och glittergirlanger. Blev väl rätt lyckat ändå och så gick den epoken också i graven, för Gud vet var man befinner sig nästa år vid den här tiden.

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga och åkte sedan tillbaka till stan för att träffa min fd kollega A2 för mat och vin. Trevligt. Hemma igen vid 21.30 och då var det raka vägen i säng för det har ju varit en vecka där det har gått i ett och sånt tar på krafterna. Plus förkylning på det, fast den verkar ändå vara av det mer beskedliga slaget. Man får väl vara glad för det lilla.

Vaknade igår och hade ont i ena höften. Hade inte gjort något för att förtjäna det utan det bara kom från ingenstans. Det där med att bli gammal är otroligt överskattat rent fysiskt. När man var ung hade man väl alla möjliga issues kring både det ena och det andra, men inte FAN fick man ont både här och där utan någon som helst anledning? Haltade ut med hundarna, måttligt pepp när det liksom hugger till för varje steg. 15000 smärtimpulser senare var jag hemma igen. Tränade yinyoga och sen låg jag i soffan och läste hela eftermiddagen. Lagade middag och sedan kollade vi på Stranger Things och sen läste vi och lyssnade på någon klassisk konsert tills det var läggdags. 

Idag var höften aningen bättre. Vilket inte på något vis betyder "bra", men jag stultade ut med hundarna och intalade mig att det är bra att hålla igång. Kom hem, tränade yinyoga, packade, åt lunch och sen kom en sån där  period som bara är ett trist vacuum där det inte är lönt att göra någonting eftersom man snart ska ge sig iväg. Fick skjuts till stationen av min man för skulle jag ta bussen hade jag behövt åka en och en halv timme innan tåget gick för att sedan behöva sitta och dega på stationen i nästan en timme. Roligare kan man ju ha en mulen och gråkall decembersöndag. Redan i Skånetrafik-appen aviserades det om "fordonsfel" och fick därför kvista av och byta tåg i Hässleholm istället för att kunna sitta och jäsa på ett och samma ställe relativt länge. I alla fall. Jag hade ju försökt köpa biljett för min vidare färd in i Danmark via DSB-appen, vilket visade sig vara helt omöjligt om man inte hade ett danskt bankkonto och det har man ju inte. Gick dock bra att betala med svenskt bankkort på deras hemsida så där bokade jag en PRINT SELV-biljett för sisådär 800 år sen. Sen gjorde jag ett fatalt (eller FATALT var ju kanske att ta i, för jag är ju uppenbarligen fortfarande i livet) misstag genom att kliva tåget av på Kastrup istället för på HOVEDBANEGÅRDEN. Tror jag var mentalt inställd på hemresan eftersom jag ska samåka med norska kollegor som ska flyga från LUFTHAVNEN och jag har ju hemlängtan redan innan jag kommit fram så det var väl därför jag tyckte det var logiskt att kliva av där. Hittade därför inte min avgång som var 15.52 från HOVEDBANEGÅRDEN men jag trodde ju det var 15.52 från Kastrup. Fanns inte heller en jävel att fråga heller utan jag fick kasta mig ner på perrongen och fråga en konduktör om detta möjligen var rätt tåg som gick 15.26 från Kastrup. Det var det, och det var också hon som påpekade att avgången 15.52 gällde från HOVEDBANEGÅRDEN. Men det var ju samma tåg i alla fall, alltid något. 

Hade bokat plats i en STILLEZONE och funderade på hur det skulle vara, kanske är de inte är så petiga med sånt i Danmark. Inte för att jah skulle babbla med någon utan det var väl mer om man själv skulle omges av stim och sorl. Men en person som bara lite försynt frågade en annan om det satt någon bredvid hen (en ändå rätt rimlig fråga när man precis har stigit på tåget) fick en synnerligen barsk åthutning att IKKE SNAKKE I STILLEZONEN. Så där hade man kunnat höra en knappnål falla. Satt och jobbade och fick en hel del gjort, vilket var skönt för jag hade inte riktigt hunnit göra vad jag skulle ha gjort inför den här resan p g a den här hastigt påkomna revisionen i torsdags.

Bytte tåg i Odense och där var fanns det inte en enda rulltrappa i sikte utan man fick halvspringa och kånka sin tunga väska lämgs med perronger och genom gångar och upp och nedför trappor som om det vore på 70-talet. Åkte sedan med ett tåg som inte stannade på alla stationer om man inte tryckte på en stoppknapp. Som om det var en himla buss! Nu skulle jag till slutstationen så jag behövde inte plinga, men ändå. Danskarna är för tokiga.

Letade mig sedan med Google Maps hjälp fram till hotellet. Gick in där det stod RECEPTION för att mötas av en skylt där det stod att receptionen var stängd och att man skulle gå till restaurangen runt hörnet istället. Gick runt hörnet och in i restaurangen och fick vänta medan folk bar disk och svarade i telefon. Sedan fick jag ett rum på andra våningen i ett hus på andra sidan gatan. Där befinner jag mig nu. Har precis kollat på VM-finalen i handboll mellan Norge och Tyskland, som Norge vann. Upptäckte sedan att jag hade tyska kanaler där matchen också visades, men jag kan ju ingen tyska så det kunde ju kvitta. Nu ska jag ladda för en MEGET intensiv arbetsvecka genom att inte göra ett piss mer än att ligga i sängen och glo på tv.