261113

 Nu sitter jag på ett tåg på väg hem från Danmark, befinner mig i skrivande stund på Stora Bältbron och tänker på hur det var när Karl X Gustaf gick över isen, vilken vargavinter. Det påstås att det har snöat i Skåne i natt men det var nog i de nordvästra delarna, hoppas jag i alla fall.

Det har varit helt okej dagar, men Gud vad det ska bli skönt att komma hem. Hotellet kan jag inte klaga på, sängen var skön och det var tyst, inget som störde men hemma är det ju inte. Och det tar på krafterna, i alla fall mina, att omge mig av danskar från arla till särla. Även om jag förstår hyfsat så kan man aldrig riktigt slappna av för plötsligt kommer det något himla räkneord eller uttryck man inte begriper och då gäller det att vässa hjärncellerna till max för att hänga med. Vet att detsamma gäller för danskarna, även om jag ALDRIG kommer att begripa mig på hur de skulle ha lika svårt att förstå MIG som ändå talar så tydligt jämfört med dom, men jag är ju bara en enda svensk bland 100 + danska kollegor. De tycker i alla fall att det är lättare att förstå mig än övriga svenska kollegor eftersom jag inte pratar skånska. Man skulle ju tro att grötigheterna skulle gifta sig fint med varandra, men tydligen inte. 

Sitter nu och jäser i förstaklass och STILLEZONE. Fick skämmas när konduktören skulle kolla biljetter för jag hade en utskriven skrynklig papperskopia att visa upp, eftersom man inte kan köpa biljetter med ett svenskt kreditkort i DSB-appen, utan det får man göra på nätet och sen skulle man ju kunna tro att det bara var att skriva in biljettnumret i appen så skulle biljetten dyka upp där, men icke och därför får jag framstå som en bakåtsträvande medeltidsmänniska med mina pappersutskrifter. Men i övrigt har jag det fint. Det enda som hörs förutom tåget är tangentbordsknatter och det kan man ju stå ut med. Hoppas nu att resten av logistiken flyter på som den ska, då är jag hemma vid 14.30 och det är ju rimligt. 

Hade medarbetarsamtal med min chef och har fått lite nya ansvarsområden för att säkerställa att jag inte ska kunna sitta och rulla tummarna. Jag har för första gången sedan jag började på det här företaget en tjänst som inte spretar åt tusen olika håll och det känns fantastiskt. Jag har inget emot att ha mycket att göra, tvärtom, det är mest det här när man hela tiden slits mellan olika grejer som inte alls har med varandra att göra och man ska värdera vad som är viktigast och vad som måste prioriteras och hela tiden är det någon annan som skriker att jamen det här då? och det här? och detta? Nu är det i alla fall bara två personer som skriker, Projektledaren och min chef, och ingen av dom är av typen som skriker heller för den delen.  Projektet är ju inte så mycket av projekt längre utan mer business as usual, och det kör ihop sig ibland, men absolut inte varje dag, så jag har tid för annat också. Nu har vi bokat in att vi ska till Skottland i januari. Då måste man tydligen ansöka om VISUM nuförtiden. Tur att min chef sa det för det hade jag ingen aning om, jag känner såklart till Brexit men det är inget jag går och grunnar på dagligdags om man säger så.

Jaja. Nu ska jag försöka jobba lite. Tyvärr är inte DSB:s internetuppkoppling den mest stadiga, men något ska jag väl kunna få gjort i alla fall.  

261112

Det är bråda dagar i Danmark. Igår var det jobb och medarbetarsamtal och mera jobb från arla till särla och på kvällen hade min chef planerat in ett restaurangbesök och så kom vi så sent från jobbet att det i princip bara var att åka till hotellet, langa in datorväskan och bege sig iväg igen. Morgnarna har börjat 05.30 med morgonpromenad, därefter hotellfrukost, tandborstning och så iväg till jobbet. Min chef hämtar mig, för jobbet ligger kanske 20-25 minuters bilfärd från hotellet så det är inte som att man kan gå dit. Men idag skulle han iväg på något på morgonkvisten så han ska inte komma förrän 09.30, jag ska ändå bara skriva en rapport och det kan jag ju lika gärna göra på hotellrummet som på ett kontor på jobbet. 

Har en sån där liten miniförkylning som jag ibland får, som - tack och lov - oftast bara står och väger och sedan drar sig tillbaka utan något mer än lite trötthet, lite nästäppa, lite kill i halsen. Hoppas det blir så den här gången också. Fick erbjudande om gratis influensavaccin via det danska jobbet idag, men tackade nej. Dels brukar jag inte vaccinera mig mot den här vanliga säsongsinfluensan, dels fick jag ju feber och ont i lederna de senaste gångerna jag tog covidvaccin, och eftersom jag ska åka hem imorgon så har jag inte lust att stå på stationer och vänta och sedan sitta på tåg och skaka i frossa, det räcker gott och väl att ha sällskap av den här miniförkylningen. 

Försöker lära mig att hitta i den här stan, men det är som förgjort. Jag har ju ett väldigt dåligt lokalsinne, och den här staden gör det inte lättare för jag tror inte det finns en enda rak gata någonstans, allt går kors och tvärs och lutar hit och dit så att man fullständigt tappar känslan för var man är, var man har varit och framför allt vart man är på väg. Hotellet ligger vid ett torg, jag tycker att ett torg ska vara fyrkantigt och ha typ en anslutande väg i varje hörn så att man kan ta någon av dom och sedan konsekvent vika av åt samma håll och på så sätt ta sig tillbaks till utgångspunkten. Detta torg - CENTRUMPLADSEN - liknar mer en bläckfisk med tio armar som slingrar sig hit och dit genom stadskärnan och interagerar med andra bläckfiskar så att allt blir ett sammelsurium. CENTRUMPLADSEN ligger 600 meter från järnvägsstationen så man tycker att det inte skulle vara speciellt svårt att ta sig från A till B, men det är det. Eller har varit. I morse kom jag rätt på första försöket, inte för att jag hade något ärende dit men någonstans ska ju morgonpromenaden leda och jag har försökt förlägga den så att man passerar järnvägsstationen för att det någon gång ska kännas enkelt att ta sig dit och därifrån. Kände någon form av triumf när jag inte en enda gång behövde konsultera Google Maps och när jag dessutom hamnade på en gata som jag kände igen från när jag var här i december förra året, men då bodde på ett annat hotell som morgonpromenaderna utgick från. Det finns kanske hopp även för mig?

Nej, nu är det väl bäst att få lite gjort innan dagens övriga arbetsuppgifter attackerar. 

 

261110

Nu är jag i Danmark. UTOMLANDS! som de tjoade i filmen Kärlek och andra diagnoser när de åkte över Öresundsbron. Resan gick bra förutom att internet på tåget mellan Köpenhamn och Odense var fruktansvärt segt. Där fick man för att man skulle vara flitig och jobba under tiden man färdades mellan A och B. Tog typ 10 minuter att bara öppna en mapp, att sedan öppna och arbeta med ett dokument var inte att tänka på om man ville behålla sina sinnen i fullt bruk. 

Kom fram till hotellet, gick ut och provianterade eftersom jag tycker det är trist att sitta på lokal helt mol allena. Satt istället i hotellsängen och åt Skyr och granola ur ett glas, eftersom jag inte hade någon tallrik. Ej särskilt exklusivt med andra ord. Under tiden tänkte jag att jag skulle engagera mig lite i det sportsliga så att man hade något samtalsämne till det danska fikarummet, började därför kolla på ishockey där Danmark mötte Kanada. Gav upp i mitten av andra perioden när Kanada ledde med 6-0, det var för mycket utklassning plus att jag inte tycker ishockey är speciellt intressant. 

Gjorde istället den där "utmaningen" som "alla" tydligen gör nu, att man ber Chat-GPT att göra en bild av en baserat på vad den vet om en. Såhär blev jag i AI-tappning:

Helt okej med häst, höns och blommor (saknar dock hundar men har nog aldrig konsulterat chat-GPT i något som rör hundar så det kan väl inte den veta då) i bakgrunden, men vad är det för himla medeltidsoutfit? Tillsammans med de svartsminkade ögonen (som definitivt inte heller är ett kännetecken) så känner jag mig som hon Lagherta eller vad hon nu hette i Vikings som var gift med han Ragnar Lodbrok, minus hårsvallet dårå. Jaha, då har jag slösat lite på jordens begränsade resurser utan någon som helst anledning. Det var ju tråkigt. Därefter tränade jag ett pass tabata med Vibes, det gick rätt så bra utom en övning där man skulle göra någon variant av plankan och där jag bara gled på heltäckningsmattan. Men någon nytta har det väl i alla fall gjort för jag känner lite träningsvärk idag.  

I morse var det upp tidigt och traska sin lilla morgonpromenad innan hotellfrukosten, blir inga 10 000 steg annars för jag vet sen gammalt att jag är dödstrött efter en heldag med bara danska i öronen, och då lockar det inte att ge sig ut på tur. Min chef skulle hämta upp mig utanför hotellet 07.20 SHARP och man vill ju ha gott om tid till hotellfrukosten som slog upp portarna 06.30. Det var jag och en karl som satt i andra änden av restaurangen, men det hördes ända bort till mig att  han led svårt av en mansförkylning. Han satt och drog snudd på oupphörligt in snor i näsan på ett oerhört ljudligt sätt som var oerhört irriterande. Hade god lust att gallskrika åt honom att för helvete gå och snyta sig istället, men så gör man väl inte antar jag. 

Nu har det varit jobb hela dagen och nu sitter jag och väntar på min chef för transport tillbaks till hotellet. Ska sedan ut och proviantera inför kvällen och morgondagens lunch, sedan ska vi tydligen ut och äta på lokal imorgon kväll, jag, min chef och min närmaste kollega på danska siten. Over & out for now. 

Mörka vrår

Har läst Mörka vrår av Lina Arvidsson. Har tidigare läst Dö för dig, Ett hem att dö för, Blåmärken, Rötter av blod och Mitt namn, ditt blod av samma författare och tyckt lite blandat om dessa böcker. Detta är handlingen: 

Annie Ädel arbetar som väktare i Stockholm och drömmer om att komma in på polishögskolan medan hon trängs med pojkvännen Wille i en etta i ytterförort. När de får erbjudandet att ta över Willes barndomshem, det enorma och vackra Djupänge i Hälsinglands skogar, tackar de ja. Flytten skulle innebära en chans för dem att börja sitt gemensamma liv på allvar och de gläds åt att smida planer inför framtiden. Men Annie märker snart att huset ruvar på mörka hemligheter. Varför är Willes mamma så tyst? Vart tar Wille vägen om kvällarna? Och vem är barndomsvännen som han tycks vilja undvika till varje pris? Konflikter stiger till ytan i takt med att det förflutnas spöken gör sig påminda och tillvaron känns med ens allt annat än idyllisk. Alltmedan höstens mörker tätnar finner sig Annie ute på djupt vatten.

Jag tyckte den här boken var rätt bra. Kanske lite väl långrandig ibland, men den trasslade sig ändå framåt i rätt rask takt med lite oväntade vändningar här och där. Kanske att karaktären Annie Ädel emellanåt kändes lite väl too much för att vara sannolik, men ja. Man kan inte få allt. Den här boken får tre och ett halvt mordförsök av fem möjliga. 

261109

Då var det måndag igen efter en helg med egentid. AAAH vad jag älskar det. Innan när min man hade jobb så hade jag ju i alla fall några timmar på eftermiddagen med enbart me, myself and I, men nu när han är hemma hela dagarna så får jag ju inte ens det. Ja, nu är det ju inte primärt mig det är synd om i det sammanhanget, men ändå. Mitt behov av att vara ensam gränsar till oändligt. När jag träffade min man så tänkte jag ett bra tag att vi kunde vara särbos. Vi bodde då ungefär en timmes bilkörning från varandra, tillräckligt nära för att man skulle kunna träffas även i veckorna om man kände för det. Men sen fick en  bästis cancer och dog, inte direkt knall och fall men i januari satt vi och pratade om att vi skulle springa Göteborgsvarvet tillsammans och i slutet av april var han död. Fick någon form av livskris där och kände att nämen herrejävlagud, livet kan ta slut imorgon om det vill sig illa, här gäller det att inte skjuta upp något man vill göra till morgondagen för vem vet vad som kan hända, osv och så blev det att vi flyttade ihop och gifte oss och på den vägen är det. Det blev väl inte så tokigt, men det kostar på när man gillar att gå och måsla i sin ensamhet. Även om min man är världens enklaste att ha att göra med i det sammanhanget, han blir aldrig sur om jag säger att jag vill vara ifred. Men han upphör ju liksom inte att existera och är ändå måltider som ska koordineras, det är ju inte som att vi bor som i en studentkorridor och har varsin hylla i kylskåpet. 

I alla fall. Han åkte i fredags morse och jag kom hem till ett hem med enbart hundar och höns som levande väsen. Gick en promenad, ägnade en god stund åt att glo på kycklingarna för nu börjar alla bli könsmogna och det är förvirrande för plötsligt har det visat sig att de jag varit bergsäker på var hönor var tuppar och någon som jag var bergsäker på var tupp kanske ändå inte är det? De två Sussexarna som jag trodde var hönor är nog numera i bästa fall en höna och en tupp. Anconorna är båda tuppar. Barnevelder guld är i bästa fall  också en höna och en tupp. Sen är det en Barnevelder silver, en som jag är osäker på rasen men som eventuellt är en Wyandotte, och en Vorwerk, som jag är ganska säker på att de är hönor, men jag var "ganska säker" även på Sussexarna som har sett exakt likadana ut från dag ett fram tills för bara några dagar sen. Tre hönor på tolv kycklingar är ett ganska dåligt ratio, men det är ju inte mycket man kan göra åt det. 

Tog det lugnt resten av dagen och kvällen. Började kolla på Bytet på Netflix, den var inte så tokig. Gick och lade mig tidigt och sov som en liten gris hela natten. 

I lördags gick jag långpromenad med hundarna, bakade kladdkakemuffins och sedan åkte jag hem till S för några timmars administration med Idrott Online. Nu är det sista gången vi gör detta! sa vi triumferande när vi var klara och så skålade vi i äppelcider och tuggade i oss kladdkakemuffinsen eftersom det tydligen var kladdkakans dag i lördags, något jag hade snappat upp när jag slöbläddrade bland tv-kanalerna på fredagskvällen. Åkte sedan hem och levde i dekandens, åt mackor till middag och kollade färdigt på Bytet. 

Igår gick jag min vanliga söndagsrunda och lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden. Kom hem, tränade ett pass yinyoga, tände en brasa och sedan låg jag i soffan och läste och kollade på världscupen i hoppning och växlade ibland över till VM-kval i handboll, Sverige mot Luxemburg, Sverige vann med 50-20 så det var inte ens spännande men det var såklart mer spännande än TV4:s eviga reklamavbrott.

På kvällen var jag och min dotter på bio, hon hade ju egentligen bestämt att hon skulle se Jävla karlar tillsammans med sin sambo men han hade varit på konferens och var sliten, så då gick hon och jag istället. Jag har ju läst boken och tyckte väldigt väldigt mycket om den. Jag tyckte filmen var bra, men tror att den här berättelsen hade tjänat på att bli en tv-serie istället, då hade man kunnat lägga tid på att etablera karaktärerna mycket mer. Nu tyckte jag karlarna litegrann hafsades igenom utan närmare presentation, vilket var synd för det blev lite platt, liksom som att det saknades en dimension. Fattar ju att man inte kan vara hur detaljerad som helst i en film för då blir den ju alldeles för lång, därav att jag tänker att tv-serieformatet hade passat just denna berättelse bättre. Därmed inte sagt att det var en dålig film, för det var det verkligen inte. 

Då var det ny vecka och nya tag. Ska åka till DÄÄÄNMÄÄÄRK i eftermiddag och jobba där resten av veckan, puh. Sen hem och så är det Pay & Ride på söndag, är jättenervös!!! Varför anmälde du dig då? undrade min dotter, men alla tävlingar verkar ju alltid en bra idé så länge det är i en avlägsen framtid, men ju närmare man kommer desto mer obegripligt är det att man utsätter sig för något sådant. Nu är ju det här inte ens en tävling, men eftersom jag aldrig har ridit program för en riktig domare förut så känns det som att jag minst ska vara med i OS. Aja, this too shall pass, osv. 

Säsongavslutning

 Säsongsavslutning i den rafflande dokusåpan C:s värld! 

261106

Då var det fredag! Min man och hans kompis ska åka till Köpenhamn över helgen så det vankas dessutom egentid för undertecknad. Är som vanligt mycket pepp på detta. Ska visserligen träffa S imorgon och vi ska göra sista rycket EVER med helvetessystemet Idrott Online, som ska stängas ner för gott nästa vecka och ersättas av Idrottsarenan. Av det jag sett av Idrottsarenan hittills är jag inte överdrivet imponerad, men det kan väl i alla fall inte bli värre får man väl tänka. 

Igår jobbade jag, åkte hem och gick ut med hundarna, städade i ilfart och sedan bar det av tillbaka till stan igen för bio. Vi såg Kärlek och andra diagnoser, en film jag personligen aldrig ens hade hört talas om tidigare, men det var ju ändå några etablerade skådespelare som Jonas Karlsson, Shima Niavarani och Filip Berg till exempel, andra var för mig helt okända. Både jag och min dotter tyckte väldigt mycket om den här filmen som var både rolig, sorglig, gripande och berörande med starka skådespelarinsatser, särskilt från de unga. Okej att slutet kanske var lite VÄL cheesy och redan gjort, men ändå. Se den! SE DEN!  

Nu ska en arbetsdag avverkas, sedan blir det hem och slappa i soffan. Förutom morgondagens träff med S så har jag inget planerat. Ska försöka ta ett ryck med vardagsrummet, är klar med utrensning och nedpackning av CD-skivor och DVD-filmer men LP-skivorna återstår. Fast det har jag inte särskilt många och de flesta tror jag är i ett sånt skick att de inte ens är lönt att spara på. Har aldrig riktigt förstått det där vurmandet för vinyl, vem gillar knaster och hack och att man måste gå försiktigt på golvet framför skivspelaren så att inte nålen ska hoppa? Min man har (såklart) desto fler skivor, och hos honom sitter det nog dessvärre långt inne att göra sig av med dom. Det behöver han förvisso inte heller göra, men i vardagsrummet 2.0 hör de i alla fall inte hemma. 

Igår testade jag att skapa bilder med AI-verktyget NANO BANANA, det var...utmanande, kan man väl säga. Jag ska göra en översiktsbild på stallet och dess byggnader så att nya besökare lättare kan orientera sig på anläggningen, är tanken. Utgick från en enkel skiss och i början gick det bra. Men sen började det här djävla verktyget ta lite väl mycket egna initiativ. Skrev jag Gör de blå taken gröna så gjorde den visserligen det, men passade också på att lägga till solceller på nämnda tak. Bad jag den att ta bort solcellerna så gjorde den visserligen det, men då dök det också upp en rad parkerade bilar på gödselplattan. Krävde att den skulle ta bort bilarna och då hade det plötsligt uppstått en allé med träd på ridbanan. OCH SÅ VIDARE. Det var som att försöka prata förstånd med en påtänd flummare, och när man ägnat åtskillig tid åt att bara försöka få den att göra ENBART det man ville och inte vara kreativ på egen hand så hann ens mystiskt tilldelade kvot av AI-kraft löpt ut och man kunde inte göra mer förrän nästa dag. Tanken är väl att man snabbt ska drivas till vansinnets rand av gratisversionerna och till slut tappa det och uppgradera till betaldito. Photoshop, kom tillbaks, allt är förlåtet (är väl i och för sig snarare Photoshop som behöver förlåta mig eftersom jag alltid har använt mig av piratkopior på den tiden det begav sig, och jag är fortfarande alldeles för snål för att betala vad det kostar, so sue me).