Vad kan hända efter ett möte?

 Som alla säkert frågar sig: VAD kan hända efter ett möte? 

260202

Det finns ju en och annan som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag sitter helt ensam på ett i övrigt tomt kontor i en i övrigt tom byggnad och jobbar. Du kan ju flytta över till andra sidan, föreslår en del, detvillsäga den byggnad som rymmer de andra kontoren. Men det återstår ju en säsong av lilla produktionslinjen och då måste jag ha tillgång till labbet och då blir det ju bara bökigt att sitta någon annanstans än i anslutning till det. Plus att när fastigheten väl är såld så kommer jag ju ändå att få byta kontor på något sätt, så då kan jag väl lika gärna vänta på det. Men det sociala då? undrar andra, och frågar ni mig så tycker jag det fungerar toppen. Minns hur det var förr när vi var så att säga en egen organisation med egna avdelningar och fikarummet blev en punkt dit alla gick på bestämda tider och man träffade andra än de man jobbade med och diskussionerna var många och långa och gick både högt och lågt. Så är det verkligen inte längre, vi har ju omorganiserats ner i en slimmad matrisorganisation där i princip ingen här har varken chef eller kollegor på plats, utan man är bara en del av en kugge i ett jättestort maskineri. Utöver det gjorde smarttelefonernas intåg att folk tillbringade mer tid med att sitta och glo i den än att diskutera en insändare i pappersversionen av lokaltidningen eller händelseutvecklingen i senaste avsnittet av någon tv-serie på fikat. Sen kom covid och efter det har det där med fikaraster som social grej aldrig riktigt återhämtat sig hos oss. Tycker i alla fall jag, men det kan ju bero på att jag är rätt osocial. Funderade på det när jag jobbade hemma två dagar förra veckan, för jag tycker ju det är så outsägligt tråkigt så kanske är jag inte så osocial som jag tror? Bestämde mig därför för att börja dokumentera vad vi egentligen pratar om i fikarummet, för att se om det är något som faktiskt tillför något i mitt liv. Diskussioner kan ju vara väldigt utvecklande, jag har många diskussioner med olika kollegor men kanske inte just dom som jag rent fysiskt möter varje dag. Och kanske inte främst dom där diskussionerna om allt mellan himmel och jord som faktiskt var rätt roliga back in the days. Nu tycker jag det är så roligt längre, och visst vill ni ha HELA LISTAN (som det skulle ha hetat i kvällspressen)? Det får ni i alla fall:

Fikarumssnacket vecka 6
Måndag: hemmakontor
Tisdag: hemmakontor
Onsdag: K:s förstoppade katt (var väl inte så mycket diskussion utan mer en monolog inklusive exakt alla symtom)
Torsdag: Veckans avsnitt av Uppdrag Granskning: Varför tog de Malins bebis? 
Fredag: Att det känns kallare ute när det blåser än vad termometern visar.  

Efter jobbet åkte jag hem och gick ut med hundarna. Mötte två små barn som varit i någon pulkabacke och åkt. Hälsade på dom sådär som man gör när man möts i en by av storleksordningen att inte alla känner exakt alla, men det är liksom outtalat att man ändå säger hej till alla man möter. Ett av de små barnen (kan ha varit 6-7-årsåldern nånting) hälsade glatt tillbaka och tillade dessutom Ha en trevlig helg! Så otroligt gulligt, det gjorde hela min dag kändes det som. 

Hem och kolla på handboll där inte mycket gick som jag ville på hela helgen. Såg först matchen om femte och sjätte pris mellan Sverige och Portugal som Sverige förlorade. Sedan första semifinalmatchen  mellan Tyskland och Kroatien där jag hejade på Tyskland som faktiskt vann, och sedan andra semin där Island mötte Danmark och jag hejade på Island som förlorade. Igår kollade jag först på bronsmatchen mellan Island och Kroatien, där jag hejade på Island men Krotatien vann. Och slutligen finalen mellan Danmark och Tyskland där jag hejade på Tyskland, men Danmark vann. Jaja, det var väl kul för dom, osv. Nu är handbolls-EM över, tack för det för det har ändå varit roligt. Plus att det är gött att ha något att hänga upp sitt liv på när man ska tröska sig genom de inledande oxveckorna. 

Resten av helgen hände inte mycket. I lördags var jag i stallet på ett möte för att stötta K, det avlöpte bra tyckte jag och jag hade nog egentligen inte behövt vara med, men sånt kan man ju inte veta i förväg. Annars har jag mest legat i soffan och läst och kollat på handboll, när jag inte varit ute och traskat med hundarna eller tränat yinyoga. Är dödstrött på snö och kyla. Det har blåst rejält hela helgen, vilket gör att (helt enligt fredagens fikarumssnack) det ju känns mycket kallare, plus snödrev dårå. Vet inte hur många inlägg på sociala medier jag läst där folk undrar hur vägarna är mellan X och Y och så postar andra bilder på decimetertjockt snölager på och meterhöga drivor vid sidan av vägarna. Men nu verkar vinden ha avtagit för när jag körde till jobbet i morse var det inga som helst problem. Men fortsatt kallt ska det vara hela veckan. S-U-C-K. 

  

260130

På mitt jobb har vi två fikarum, det är inte uttalat att det är för den ena eller andra gruppen men beroande på att det ena ligger närmast produktionslokalerna och det andra närmast kontoren så är det i praktiken så att det ena är för kollektivanställda och det andra för tjänstemän. I varje fikarum finns det en kaffeautomat. Den som är i tjänstemännens fikarum har sedan några dagar tillbaks vägrat ge ifrån sig det som man lite slarvigt benämner som "mjölk", men det där vita pulvret har nog aldrig varit i närheten av en ko. När jag upptäckte det i måndags morse så gjorde jag det som brukar behöva göras, nämligen 1. kolla om behållaren behöver fyllas på, 2. rensa röret som går ut från behållaren för det händer att det kloggar igen av värmen som alstras av varmvattnet. Inget av detta behövde dock göras. I behållaren sitter det som en skruv som matar ut pulvret, och jag misstänker att det är den som inte fungerar. Just i måndags morse eller vilken dag det nu var jag upptäckte det så hade jag inte tid att greja mer med det just då, jag har överhuvudtaget inte mycket tid till övers eftersom vi håller på att stänga Projektet för 2025 samtidigt som Projekt-26 ska igång, plus allting annat som jag har att göra. Vår VD har också mycket att stå i, men de andra jobbar sannerligen inte ihjäl sig utan går mest och väntar på att säsongen av lilla produktionslinjen ska dra igång, vilket sker om någon månad eller så, vilket är ytterligare en anledning till att jag inte har jättedåligt samvete över att jag bara lämnade det åt sitt öde. 

Tänkte därför att nästa person som ko kanske antingen har bättre mjölkfixarskills än jag, alternativt kan ta på sig att felanmäla, det är bara att scanna en QR-kod som sitter klistrad på automaten. Tycker också egentligen att TG, som ju ändå är anställd som "underhållsspecialist" är närmare till hands att felanmäla ickefungerande kaffeautomater än vad jag är. Dessutom dricker jag bara en kopp kaffe om dagen medan andra springer där och fyller på varje timme känns det som.

Men vad gör då övrigt folk när de inte får en fulländad Latte Macchiato från kaffeautomaten? Den förste som kom efter mig hämtade en påse sånt där mjölkpulver och ställde den på diskbänken bredvid kaffeautomaten så att man får dosera sin "mjölk" själv. Den andre som kom efter den förste upptäckte inte denna påse utan hämtade ytterligare en, så nu står det två öppnade enkilospåsar med mjölkpulver på en redan liten diskbänk. Nu har hela veckan gått och ingen verkar tycka det är rimligt att  göra en felanmälan på en automat som är relativt nyservad och ändå inte fungerar som den ska. Själv har jag, av ren princip, börjat hämta min dagliga kopp kaffe i de kollektivanställdas fikarum. Det är egentligen mer logiskt för mig att göra det, för detta fikarum ligger närmare labbet än vad tjänstemännens fikarum gör, det är endast av gammal vana som jag lunkat över till det sistnämnda. Vi får väl se om någon tar tag i det här. Jag misstänker att det inte kommer att ske. 

Efter jobbet igår åkte jag och handlade till vår gemensamma fredagsfrukost, sedan hem och ut med hundarna och så städa, tillbaka in till stan för biobesök med min dotter. Vi såg The Housemaid, en film där handlingen enligt svenska Wikipedias synnerligen torftiga beskrivning är: Filmen handlar om en kvinna som är nöjd över att få börja som hembiträde åt ett förmöget par. 

EEEH, det var väl ändå LITE mer än så? Ja, hur som helst. Filmen var ändå helt okej, jag hade ju läst boken så det kom ju inte som en jättechock när allting inte alls var som det verkade för det visste jag ju redan. Tyckte också att tidslinjen var rätt märklig, det kändes som att vissa grejer som i boken varade i dagar verkade som att det var överspelat på en kvart eller så i filmen. Det kan man väl ändå försöka spegla lite bättre, helst utan att kopiera råmanus till Bron över floden Kwai. Också lite platt persongalleri där man inte direkt ansträngt sig för att skildra dynamiken i relationerna. Men jaja, ändå helt okej.  

Innan filmen var vi och åt på ett café får man väl ändå kalla det, men där de har sallader och lite enklare maträtter som är helt okej. Beställde en Ceasarsallad, fick då frågan från yngligen i kassan om det skulle vara med kyckling och bacon? Är det inte det som ÄR Ceasarsallad? hade jag lust att svara men det gjorde jag såklart inte. Senare googlade jag upp att originalreceptet varken innehöll det ena eller det andra så det var kanske tur att man inte stod där och drygade sig.

 
Åkte sedan hem, var sjukt trött men tränade ett litet pass yinyoga och sen var det läggdags. Nu är det i alla fall fredag. Ikväll blir det handboll för hela slanten, först match om femte och sjätte plats där Sverige möter Portugal, sedan de båda semifinalerna där Danmark möter Island (hejar på Island) och Kroatien möter Tyskland (hejar på Tyskland). Imorgon ska jag till stallet på ett möte, sedan har jag varit i valet och kvalet om jag skulle vara med på extraträning i dressyr på söndag men har landat i att inte. Har haft rätt mycket på senaste tiden och känner att jag behöver inte boka upp varenda sekund i livet. Plus att det är så djävla KALLT. Men lite synd ändå eftersom Köttbullen är inne i en samarbetsvillig fas, kunde vara kul att se vad den externa tränaren har att säga om det. Men det får bli nästa gång, om en månad. 

260129

Det har inte snöat sedan i tisdags morse, ändå låg det decimetertjockt med snö på sina ställen på vägen som varit plogad och saltad och torr och fin sedan i alla fall i tisdags eftermiddag. Detta på grund av blåst som gett snödrev där det är öppet. Genom skogen var det helt okej att köra men så fort man kom ut på vägsträckor som omges av fält så visste man knappt vart vägen tog vägen eller om vi är på en åker och åker, som min morfar Nisse brukade säga (detta tyckte jag var höjden av humor när jag var liten). 

Igår jobbade jag lite längre än vanligt på grund av ett möte, jag fattar ju att när folk bokar möten så tänker de inte i första hand på att det råkar passa mig bäst med förmiddagsmöten och jag har sagt att det är okej, jag är flexibel, osv, men knyter näven i fickan och tänker att det var väl då själva faan. Fast det händer inte jätteofta och igår kompenserade jag genom att ta lite längre lunchpromenad än vanligt. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, traskade ner till biblioteket och hämtade och lämnade böcker. Pratade en stund med bibliotekarie-Eva om cozy crime-genren, strävade sedan hemåt igen. Plockade fram hantlarna och tränade ett svinjobbigt pass med Vibes och varvade sedan ner med yinyoga. Sedan följde sextio minuters nervpåfrestande handbollsdrama i matchen mellan Kroatien och Ungern där jag både svor och skrek åt både spelare och domare i ren frustration. Hatar generellt när folk gnäller på domare men det här var faktiskt väldigt enögt till Kroatiens favör. En av sakerna man älskar med handboll är ju det här med passivitetsvarning, men när matchen stod och vägde och klockan tickade mot full tid så fick kroaterna stå och bolla gris i upp mot en halv minut innan de ens gjorde en ansats till att anfalla, medan jag tyckte handen kom upp betydligt snabbare när Ungern var i anfall och försökte dra ner tempot. Och så var det det där med det bortdömda målet dårå. Det som hade kunnat förändra ALLT. Men nu är det som det är. Klagade hos Chat-GPT för min man, (som egentligen inte alls är sportintresserad men har insett att i princip den enda möjligheten att umgås med sin fru under december och januari går genom handbollsmästerskapen) gav upp engagemanget i samma sekund som det stod klart att Sverige inte gick vidare, och den (Chat-GPT) påstod att det norska domarparet hade en förkärlek för "att gynna laget som har tryck framåt" (i det här fallet: Kroatien, Ungern hade ju inget att spela för). Källa: väldigt okänd, så det här får man väl ta med en nypa salt. Men det kändes ändå bra med lite medhåll av artificiell intelligens. 

Blev uppringd av nån stackare på Allente som väl hade till arbetsuppgift att ringa runt till alla nya kunder och fråga hur det gick och om det var något jag undrade över. Jag sa som det var, att jag signat upp enbart för att kunna se handbolls-EM och avsåg att avsluta mitt abonnemang så fort sista bollen gått i mål så att säga. Dessutom är jag inte speciellt imponerad över appen, tycker den hänger sig och  kanske inte varje gång jag använt den, men i alla fall oftare än "någon enstaka gång" så har jag fått felmeddelande att maximalt antal användare är uppnått, och då är det BARA jag som använder den och man ska kunna vara upp till fyra personer. Så det är ju ytterst irriterande, speciellt när det händer mitt i ett spännande skede av en match, förklarade jag för den stackaren som ringde och ville kolla hur det gick för mig som ny användare (jag är dock alltid väldigt vänlig). Plus att jag kan ju tycka att om jag sparar "handbolls-EM herrar" som favorit så ska jag väl bara kunna gå in på mina favoriter och snabbt och lätt komma till dagens matcher, men nehe, så enkelt skulle det tydligen inte heller vara. Detta tog jag inte upp med hon som ringde, för jag ska ju som sagt inte fortsätta och vad ska hon göra åt det? Såatteh, NJA. Nu har jag ju bara betalat 99 kronor för detta, det var väl ett lockpris såklart men tveksamt om jag ens hade tyckt det vore prisvärt med 99 kronor per månad för att tampas med konstiga felmeddelanden plus det faktum att appen hänger sig, kraschar och laggar stup i kvarten. Nä, gör om och gör rätt, Allente. 

Idag är det i alla fall dags för Club ROMIF:s första biobesök 2026. Vi ska se The Housemaid, kan bli kul för vi har båda läst och gillat boken som filmen bygger på. Egentligen ska vi ju gå på den film som visas i salong 4, men i december gjorde vi ett undantag eftersom det gick en barnfilm i salong 4, så vi såg Regnmannen, och nu är det DEN som går i salong 4 och så bra var den verkligen inte att man har lust att se den igen. Men från och med nästa månad så är vi nog i fas igen.  

Jamen ändå hurra, Sverige-Schweiz 34-21 men vad fan spelar det för roll när Ungern förlorade mot Kroatien och därmed sabbade Sveriges chans att gå till semifinal

Men ja, det var ju en bra match där plötsligt allting stämde, vilket det sannerligen inte gjorde mot vare sig Island eller Ungern. Hade nästan inte tänkt se den p g a hade bränt exakt allt adrenalin på matchen mellan Kroatien och Ungern tidigare på kvällen där Ungern ledde större delen av matchen men så plötsligt tog sig de rutiga samman och gick ikapp och tog ledningen. Sedan följde en orgie av tveksamma domslut där kroaterna gång på gång fick ha bollen i anfall orimligt länge utan passivitetsvarning. När det stod 26-25 med mindre än minuten kvar lyckades Ungern pressa in ett mål och hoppet tändes (oavgjort plus att Sverige slog Schweiz hade räckt för semifinal), men då blev det målet BORTDÖMT. Helvete också. Var så sur att jag inte orkade göra något annat än att spela Color Block Jam resten av kvällen och hade som sagt nästan tänkt skita i Sveriges match. Men handboll är ju ändå handboll och det var roligt att se så många snygga mål framåt och suveräna räddningar från Palicka. Men jaja. Nu blir det match om femte och sjätte plats på fredag. Och så får man hålla sig borta från alla kommentarsfält som garanterat kommer fyllas av kritiska vetabästbabianer som undrar varför man inte spelat exakt så här mot Island och Ungern. Osv. Orkar ej. 

Den barmhärtige mördaren

Har läst Den barmhärtige mördaren av Patrik Svensson, en bok med underrubriken En berättelse om de sista statarna. Detta är handlingen:

Strax efter klockan sju på morgonen den 26 februari 1942 sprang en ung kvinna på en snötäckt grusväg vid Rosenhälls gård. Hon hade sömnrufsigt hår och bara ett tunt nattlinne på kroppen. Ingen tröja eller kappa, inga skor på fötterna.
Krigsvintern 1942 är en av de kallaste någonsin. På gården Rosenhäll i Skåne försöker drängen Elof Nilsson, hans fru Matilda och den stora barnaskaran klara sig från en dag till nästa. De är statare, och har rotat sig efter ett kringflackande liv präglat av umbäranden. Men det är inte bara kylan som påverkar dem denna vinter. Något större har tagit sin boning i den annars så blide och omtyckte Elof. En oro, ett förtätat moln i bröstet som ska driva honom till den ohyggliga gärningen på morgonen den 26 februari.

Jag såg fram mot att få läsa den här boken som alltså är based on a true story och som i korthet går ut på att Elof Nilsson skjuter ihjäl sin hustru och sina tre yngsta barn, tanken var också att han skulle ta livet av sig själv men den pistol han avsåg att använda fungerade inte och han kunde inte avlossa hagelgeväret. Det är såklart en förfärlig tragedi, men det gjorde inte att det blev en bra bok. Tyckte den var tjatig och upprepande, vet inte hur många gånger jag läste om Elofs spensliga kroppsbyggnad eller att han varje dag steg upp och gick till arbetet. Sedan var det återkommande lång stycken om minervaugglor som jag verkligen inte tyckte tillförde något till berättelsen och ett tu tre så kom det haranger om Gunnar Strängs liv och politiska karriär. Gunnar Sträng var visserligen inblandad i avskaffandet av statarsystemet vilket ju  pågick parallellt med ovanstående, men jag kunde inte se att det tillförde själva berättelsen något, det blev bara ännu spretigare och konstigare. Den här boken får två väldigt små silltunnor av fem möjliga. 

När vargarna kom

Har läst När vargarna kom av Charlotte McConaghy. För ett tag sedan läste jag En vild mörk kust och tyckte den var helt fantastisk. Det här är handlingen:

Inti Flynn reser till Skottland med sin tvillingsyster Aggie och ett team av biologer för att försöka återinföra vargar i de avlägsna högländerna. Hennes förhoppning är inte bara att rädda det döende landskapet utan också Aggie, som lider svårt efter den fruktansvärda incident som drev systrarna att lämna sitt hem i Alaska.

När försöket med vargarna visar sig lyckat kan Inti äntligen slappna av. Men det dröjer inte länge förrän allting vänds upp och ner. En av lokalborna hittas död och Inti vet att alla kommer att skylla på vargarna. Själv vägrar hon tro att vargarna ligger bakom attacken och för att skydda dem tar hon ett ödesdigert beslut. Men om det inte var vargarna som dödade mannen, vem var det då?

Jag tyckte om den här boken, det gjorde jag. Det var inte en lika stark läsupplevelse som En vild mörk kust, men den var ändå välskriven och det var fina miljöskildringar. Tyckte dock inte riktigt om karaktärerna, det var något med dom som skavde. Karaktärer behöver inte vara alltigenom sympatiska, men NÅGON procent kan ju ändå vara trevligt? Det var svårt att sätta betyg på den här boken p g a det och den får efter en viss tvekan tre och en halv biologiska mångfalder av fem möjliga.