260226

Igår var lönen inne på kontot och vände. Betalade räkningar och hade fått en på 16000 som jag lite förtränger varje år, men det är alltså vad försäkring för två hundar kostar om året, och då dras varken tax eller gårdshund med en massa rasbundna sjukdomar som piskar upp försäkringspremien ytterligare, vet fok som betalar lika mycket för en hund som jag gör för två. Man skulle sätta in dom pengarna på ett sparkonto istället, det hade man nog tjänat på, är det många som säger för så länge ens djur är friskt så är det ju oerhört sura pengar att slanta in. Men den dagen de blir sjuka så är man inte lika kaxig när de icke skattesubventionerade vårdkostnaderna skenar iväg med en hastighet som närmar sig ljusets, och då är man rätt glad att i alla fall en del av det täcks av den där försäkringen. Jag har definitivt inte nerver att INTE ha en försäkring och nu är den i alla betald ett år framåt så nu behöver jag inte tänka mer på det. 

Jobbade flitigt på igår, åkte sedan hem, gick en runda med hundarna, tränade ett snabbt yinyogapass och åkte sedan tillbaks till stan igen för att möta upp min dotter för en bit mat och bio med CLUB ROMIF. Vi såg Grannfejden, och även om det kändes rätt osannolikt att någon influencer hux flux skulle bli bästis med den lokala byfånen i nån värmländsk byhåla så var den ändå mysig, en typisk Ulf Malmros-film skulle jag väl säga. Älskar när folk bryter normen och står upp för de svaga, skildrat i till exempel den episka Oh captain, my captain-scenen i Döda Poeters Sällskap eller när Sally Field ställer sig på golvet med en skylt med texten UNION höjd över huvuet och maskinerna i textilfabriken tystnar en efter en i Norma Rae, men det går precis lika bra när ungdomarna i Beverly Hills sluter upp och skanderar Donna Martin graduates! i kollektiv protest mot att Donna inte skulle få ta sin examen för att hon råkat dricka för mycket champagne på studentbalen (eller hur det nu var). Det blir gåshud och storlip direkt. Riktigt lika starkt var det väl inte här, men ändå. Helt okej film, Kjell Bergkvist är ju för övrigt ALLTID bra.  

Vad som INTE var okej var detta: köpte biljetter och när jag skulle visa upp dom så noterade jag att det var olika pris på dom. Visade sig att jag fått PENSIONÄRSPRIS! Men vad i hela HELVETET? Är faktiskt bara inne på mitt 58:e jordsnurr så det kändes väldigt orättvist. Visserligen såg han som sålde biljetterna ut att vara ungefär 12 år gammal och när man själv var i den åldern så ansåg man ju att alla över 25 i princip kunde klumpas ihop som "åldringar". Men ändå. Var dock inte så rättskaffens att jag stegade tillbaks till kassan och begärde att få betala fullt pris, hehe. 

Nu står det jobb på agendan, sedan hem och blixtstäda och så tillbaka till stan igen för årsmöte. Tur det snart är helg, synd att helgen är fullbokad med aktiviteter men så kan det ju bli ibland. Bara att köra vidare rätt in i kaklet. 

The shitkid

 The shitkid! 

260225

Natten till igår sov jag inte många timmar så man skulle ju kunna tro att jag skulle sova som en klubbad oxe natten till idag, men NJA!, kände jag när klockan ringde i morse. Jo, jag har sovit, men det känns inte som att det var tillräckligt. Jaja, bara att kriga vidare. 

Igår hade jag medarbetarsamtal med min chef, eller han med mig eller hur man nu ska uttrycka det. Det var bra, inget direkt nytt under solen egentligen. Han är nöjd med mig och jag är nöjd med honom. Min nya roll är fortfarande lite luddig och vag på sina ställen, men det ska nog ge sig så småningom. Runt påsk ska jag resa till Danmark och jobba lite med det danska teamet, det blir spännande (och jobbigt, kan jag livligt föreställa mig). Senare i vår blir det nog också en tur upp till den norska fabriken också, eftersom man nu är någon form av senior consultant där. Men det ska väl gå bra. Tror man ska kunna ta tåget dit utan alltför mycket mankemang. Copilot menade på att det tar cirkus 4 timmar med flyg allt som allt, men det kan ju omöjligen stämma annat än om man räknar faktiskt tid som man är i rörelse. Men all dötid som man måste sitta och vänta på tåg, flyg och mera tåg för att ta sig mellan a till b måste ju också räknas in, det är ju inte som att de är sömlöst synkade så att den ena avgår strax efter att den andra anlänt. Minns inte riktigt hur det var när jag åkte dit i höstas, men det kändes som att det tog en hel arbetsdag. Då kan man ju lika gärna sitta på ett tåg hela den tiden (även om det inte blir hela tiden där heller p g a byten), i praktiken tror jag det blir samma lika. JAJA. Det blir en senare fråga i alla fall. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade pilates och yinyoga, åt kvällsmat och sen var det dags att åka till stallet. Hem, dusch, i säng, det var den dagen. 

Idag har jag för ovanlighetens skull inga möten, utan en hel ostyckad arbetsdag där jag ska blåjobba med Projektet. Sen ikväll är det bio med Club Romif, fast vi måste frångå vårt vanliga koncept med sista torsdagen i månaden för imorgon är det årsmöte. Vi kommer också frångå vårt vanliga koncept att se den film som visas i lilla salongen, pga att det var någon barnfilm om en get. Vi ska istället se Grannfejden. Den har ju ändå fått hyggliga recensioner på sina ställen (och mindre hyggliga på andra, men sådär är det ju jämt). 

 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 2

Om det kändes bra i måndags så var det upp som en sol och ner som en pannkaka igår. Köttbullen var på sitt mest motvilliga humör och det räckte med att jag tog i högertygeln så spjärnade hon emot och ville inte alls vara med på noterna. Blev så himla besviken, det har ju känts så bra och som att vi har haft connection hela denna terminen. Men nu var det slut på det!, lät Köttbullen meddela och bet mig dessutom i armen när jag spände sadelgjorden. Vi var full grupp och det är en himla skillnad att vara det på tisdagar jämfört med på måndagar, av någon anledning är det mycket rörigare på tisdagarna och det känns som att  det är folk över allt och att de är i vägen för en hela tiden. Jag påstår inte att jag aldrig rider ivägen för någon annan, bara att det är märkligt att en övning som kan flyta på hur bra som helst på måndagen blir kaos på tisdagen. Häxan bär väl en del av skulden eftersom hon har en förmåga att vara överallt och ingenstans där hon ska vara och väldigt ofta också bara stannar exakt där hon står och går, och då blir det ju rörigt. Det gör mig inget i vanliga fall, men igår kändes det irriterande. Vi red en bra övning med skänkelvikning från spåret in till medellinjen, 10-metersvolt och så skänkelvikning ut till spåret igen. Köttbullen blev så småningom lite mer lösgjord och började trampa under sig, men någon större feeling kände jag inte att vi hade. Aja, så kan det vara ibland. Även hon kan väl få ha en dålig dag och det är väl bara att spotta i nävarna och ta nya tag. 

260224

Igår glömde jag visst att redovisa förra veckans lista om vad vi pratar om på lunchen, den kommer här:

Måndag: Ingenting (alla satt och glodde i varsin telefon)
Tisdag: Efter fettisdagen kommer askonsdagen som inleder fastan.
Onsdag: Kitchen Aids köksmaskiner har tydligen kugghjul av plast inuti!
Torsdag: K:s man har köpt en vinkyl som rymmer 200 flaskor vin.
Fredag: Skidskytte.

Kände inte att något av detta utvecklade mig som människa, däremot påtalade jag på tisdagslunchen på tal om fastan att dymmelonsdagen, som kommer före skärtorsdagen, har fått sitt namn på grund av att man back in the days ersatte kyrkklockornas metallkläppar med trästavar, a k a dymlar, denna dag för att det inte skulle dåna över nejderna vid påskfridens inledande. Det var mitt bidrag till allmänbildningen som jag inte tror mottogs med någon större tacksamhet av någon, men kom inte och säg att jag inte försöker. 

För ett tag sen köpte jag en randig tröja på Sellpy. Tyckte den var snygg på bild med olika nyanser av blått och jag har inte ägt ett randigt plagg sedan jag gick på  mellanstadiet tror jag, men tänkte att nu djävlar ska jag ändra stil. Oklart varför jag är så starkt emot randiga plagg för de har väl inte gjort mig något, men jag tror att någon gång där i början av tonåren fick jag en känsla av att randigt var barnsligt och sedan har det liksom bara hängt med i alla år, men då är det kanske dags att tänka om, tänkte jag, och klickade mot bättre vetande hem denna pigga randiga tröja som jag igår alltså för första gången tog på mig. Kände mig inte ALLS bekväm i den, trots att den var väldigt skön. Men det kändes som att illusionen av mig själv var att jag både blev dubbelt så bred OCH att axlarna sluttade som på en flaska, samt att det lite såg ut som att jag gick klädd i pyjamas. Nej, detta var INTE min stil, jag gav omgående bort tröjan till min man. 

Var hos veterinären med hundarna för att vaccinera. Båda hundarna fick beröm för sitt hull, eller avsaknaden av detsamma ska man väl kanske säga, för båda har haft "lite att ta av" som nu har försvunnit. Sedan hem, gå ut på promenad, träna lite och så åka till stallet. Kom hem svinsent pga DRAMA där samma djävla trista person, som jag skrivit om och kommer skriva mer om i den låsta bloggen, är igång och härjar igen. Vad är det för fel på folk, kan man ju verkligen fråga sig. 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 1

Igår var instruktör K sjuk så vi hade istället instruktör I som vi har på tisdagarna sedan några veckor tillbaka. Gillar henne! Jag gillar K också, och det är toppen att kunna rida för två olika instruktörer. Hade Köttbullen och vi red lite på samma tema som vi gjorde på sportlovslyxdressyren, mycket skritt och sidvärtsrörelser och öka och minska volt. Och Köttbullen var så duktig! Tror aldrig jag har sett hennes högra ögonbåge så långa stunder i taget som igår. Annars går hon ju gärna vänsterställd och man får i princip vara glad om hon är rak och inte spjärnar emot på volten i högervarvet. MEN DET HÄNDER GREJER! Förra veckan var det en ungdom som frågade mig hur jag kunde få henne, Köttbullen alltså, att gå på tygeln för det lyckades hon, ungdomen, aldrig med. Fick förklara att jag har ridit Köttbullen jättemycket i fem års tid, så det är nog mest det. Och att man får vara bestämd OCH att hon måste tänka framåt, det senare är väl rätt allmängiltigt men det är ju många som tror att formen bara har att göra med halsen och huvudets placering. 

Köttbullen kändes pigg och frustig och jag kände mig så NÖJD efter passet. Vi får väl se hur det går idag,  om det går att fortsätta rida på denna framgång eller om det är upp som en sol och ner som en pannkaka. Hehe. 

Vykort från en mördare

Har läst Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson. Det är en fristående fortsättning av Gravglänta, som jag läst och tyckt var rätt ordinär. Detta är handlingen:

Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.
Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.
När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan - och att fler liv ligger i vågskålen.

Jag tyckte väl att den här boken, liksom sin föregångare, var SÅDÄR. Platta karaktärer, rätt ansträngd handling, själva morden och motiven kändes långsökta och konstruerade. Den här boken får två kyrktorn av fem möjliga.