261013

Igår när jag kom till jobbet väntade ett mail från Projektledaren med kallelse till det årliga mötet med våra ägare. Som infaller under mitt höstlov, men det är ju bara att bita i det sura och se det som en möjlighet, många äro utvalda, få äro kallade, ET CETERA. Nu är bara frågan vad jag ska ha på mig? Projektledaren har förvarnat att det är "very, very posh" och jag äger inte ett enda plagg som skulle kvala in som posh. Får ta en runda på Sellpy och se vad jag kan hitta där, haha. 

Under dagen påbörjade vi det tröstlösa projektet "tömma labbet". Verksamheten har funnits i de här lokalerna sedan 60-talet och jag tror aldrig någonting har slängts. Åtminstone känns det inte så, överallt finns det skåp och lådor och hurtsar och små skrubbar där man under årens lopp har knött in grejer som inte används istället för att ta beslut om att avyttra. FÖR DET KAN VARA BRA ATT HA. Labbutrustning är generellt dyr så till viss del kan jag förstå det, men ändå. Nu är vi i ett stadium där vi har dragit fram en massa grejer på bänkar och golv så det ser ut som kriget och lockar inte till att fortsätta. Men det får vi väl göra någon dag. Dock inte idag, för idag måste jag tömma alla kvarvarande kontorsskåp för imorgon kväll ska vi köra dom till stallet. Där ska de få ersätta ridklubbens kontorsmöbler från 80-talet som är lagade med skruv och silvertejp och där det i det närmaste är förenat med självmordsrisk att luta sig mot en bordskant eller sätta sig lite oförsiktigt på någon stol. 

Knotade mig genom arbetsdagen, sedan hem, hundpromenad, skivstångspass och så lite slappande i soffan innan det var dags att fösa in hönsen och ge sig av till stallet. En av mammahönorna har gett upp sitt föräldraskap nu och börjat sova med de andra hönsen samt värpa, medan den andra fortfarande knölar in sig i den numera ganska trånga kattburen tillsammans med de numera ganska stora kycklingarna, de är ju drygt 2 månader nu och jag tycker inte jag gör annat än glor på dom för att försöka utröna vilka som är tuppar och vilka som är hönor. Har ju en som jag vet samt en jag är hyfsat säker på är en tupp, men övriga är fortfarande spekulationer och önsketänkanden. Jag tror att de två Sussexkycklingarna är hönor, likaså den jag tror är en Vorwerk, åtminstone har de tre väldigt liten och blek kam, men övriga är fortfarande oerhört hemliga rörande sin könsidentitet. Det kommer såklart att ge sig under de närmaste månaderna, men jag vill ju veta NU. Fast vad hjälper det?

Idag är det jobb, sedan hem, yinyoga, rehab och så ridning ikväll. Imorgon kväll ska vi som sagt flytta möbler, på torsdag är det styrelsemöte. MEN SEN ÄR DET KANSKE LITE LUGNT? Fast på söndag ska vi ha Pay & Jump så lördagen lär väl gå åt till förberedelser för det. Gäsp. Jaja, det ordnar sig. 

Till stallet istället, v 42 2026, pt 1

 Igår kollade jag i elevportalen och såg till min förvåning att jag skulle ha Lillhästen. Eller Gubbhästen som jag numera har döpt om honom till för om han vore människa skulle han röka pipa och vara rätt kärv i sättet. Han är alltså en D-ponny, men rör sig och ser ut som en liten stor häst. Har haft honom en (1) gång för kanske 5 år sen, tyckte absolut om honom då men det är det många som gör och jag har ju haft mitt Köttbulleprojekt. Men så tyckte ju L att jag kunde prova honom eftersom Gossen varit så seg på någon barnlektion, "och det är kanske inte så kul för dig". Sen har det varit teori och förra veckan var L sjuk, men nu så. Fast jag har ju haft Spanjorskan på måndagarna och Gossen på tisdagarna, men det är en i tisdagsgruppen som brukar rida Gubbhästen så kanske blir det att jag rider Spanjorskan ikväll? DET BLIR BRA OAVSETT. Gillar ju både henne och Gossen. 

Men Gubbhästen! Han är rätt sur i boxen, det vet jag om för han står i samma stall som de andra större ponnyerna och ibland får jag hjälpa till att göra i ordning honom för han lägger öronen bakåt och trampar runt och det är ju inte precis vad man vill mötas av som ängslig nybörjare. Glömmer aldrig min första lektion på ridskola där jag som 10-åring tilldelades (i mina ögon) jättehästen ORION, och när ridläraren frågade "vem kan leda Orion" så fick hon ett unisont INTE JAG! till svar från de (i mina ögon) jättetuffa stalltjejerna. Ridläraren frågade lite uppgivet om jag kunde rida själv och jag vågade inte säga annat än ja. Inte gick det särskilt bra (hade det varit en hästflickbok så hade det visat sig att jag varit ett stjärnämne av Guds nåde, men det här imponerade inte på någon). HUR SOM HELST. Gubbhästen var lika sur i boxen som han brukar vara, men det är ju bara att ignorera hans surhet och vara vänlig men bestämd. Men på ridbanan blev det banne mig kärlek från första tygeltaget. Visst, han är lite stel för han blir väl inte genomriden jätteofta, men vilken trevlig ponny! Vi red en övning med bogen in på långsidorna, och efter lite diskussioner om vad jag menade så blev han taktfast och fin och rörde sig till och med med lite schwung i steget. Galoppen var to die for, lugna fina fattningar och sedan var det i princip bara att sitta och njuta. L var också nöjd med oss, så jag får nog fortsätta ha honom? Hoppas det, för det börjar verka kärlek banne mig. 

Vi harvar på

 Vi harvar på! 

261012

Ända sedan jag var i Norge så har jag haft SATAN så ont i nacken och axlarna. Det är väl alltid mer eller mindre ett problem hos mig som jag fått lära mig att leva med, så länge det är i häradet "mindre" går det väl an, men nu hade det slagit över åt "mer", vilket är synnerligen trist och drar med sig följdeffekter som  till exempel huvudvärk och en allmän känsla av att allting är satans så besvärligt. Jag tror jag behöver massage, sa jag till min man någon dag förra veckan, och då är det alltså inte så att han rycker ut till undsättning utan vad jag menade var "boka tid för massage". Nog kan jag övertala min man att massera mig någon gång då och då, men det är ett himla klag på hur jobbigt det är för den korta stund som blir av innan han ger upp, så då får man helt enkelt betala någon annan för att göra det. Det var aslängesen jag var på massage, förr brukade jag gå sådär en gång i månaden men nu var det nog säkert ett halvår sen? Tiden bara går ju, men jag har inte heller haft jättemycket problem med värk förrän nu då. 

Orsaken till mina nackproblem är ursprungligen en förslitningsskada, men sen vet ingen riktigt varför det är som det är, jag har utretts och röntgats och fått prova allehanda behandlingar som inte riktigt har hjälpt än möjligen för stunden. En läkare sa en gång för många år sedan att ibland bara fortsätter systemet att skicka ut smärtsignaler även om själva orsaken försvunnit, och då kan man behöva hjälpa till att bryta den här signalbågen. Fick i detta syfte prova en låg dos av en gammal sort av antidepressiva och ja, det hjälpte men nej, jag blev som en zombie av det och det var det fan i mig inte värt. Sov tolv timmar varje natt och gick ändå som i sirap och dimma hela dagarna och inte blev jag gladare heller, snarare tvärtom (inte för att jag hade förväntat mig det, men ändå, det kunde väl ha varit en bieffekt?). Och detta på en tiondel av den dos som man använde då medicinen användes för att behandla depression, så de som fick det utskrivet för det måste ju för fan ha varit medvetslösa. Slutade med den medicinen efter något halvår eller så, och trots att jag stått på så låg dos och trots att jag trappade ner sakta och säkert enligt konstens alla regler så var den såkallade utsättningen inte heller någon barnlek. 

I alla fall. Sedan dess har jag fått lära mig att hantera problemet genom att inte utsätta mig för statisk belastning, röra på mig och träna samt försöka ta hand om mig själv i största allmänhet. Det funkar för det mesta helt okej, men ibland slår det över och så hamnar jag som i ett slags skov av smärta och spänningar. I fredags skulle jag alltså boka tid för massage och då såg jag att det fanns tider redan samma dag, så jag slog till. Blev ömsom omhuldad, ömsom utsatt för något som gränsade till misshandel, av en stadig thailändska i 90 minuter och gick därifrån med en känsla av att hela systemet fått någon form av omstart. Kom hem, åt hämtmat, somnade som ett barn klockan 19.30-ish så det var nog lite spänningar som släppte eller något. 

Vaknade på lördagen efter närmare 12 timmars sömn och kände mig som en ny och bättre människa. Gick ut med hundarna, det var kyligt i luften så jag tog min nya vindtäta fleecejacka som visade sig vara alldeles för varm, svettades som en gris och fick till slut ta av den. Kom hem efter en dryg mil, åt lunch och sedan åkte jag hem till S för några timmars brottande med helvetessystemet Idrott Online, oh the joy of föreningslivet. Vi hann ändå med rätt mycket, men ska träffas en gång till innan systemet stängs ner 10 november för att få klart det sista. PUH. 

Åkte hem, hämtade upp ett par Too Good To Go-kassar på vägen, en med frukt och grönt och en som var blandat, den senare blev mest till glädje för hönsen men av frukt-och-grönt-innehållet blev det en svingod grönsakssoppa till middag. 

Igår gick jag långpromenad med hundarna, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker, sedan tränade jag ett benpass och gjorde yinyoga. Kunde till min stora glädje ta mig upp från liggande till stående utan att använda händerna, något som jag inte kunnat sedan det där djävla problemet med höfterna började för snart ett år sedan. Hurra hurra för förbättring! Åt lunch, sedan tog jag tag i det träliga med att ta ut de sista skivorna ur fodral och stoppa in i den sista väskan som jag fick beställa extra för de tre som jag trodde skulle räcka inte gjorde det, trots massiv rensning. Trodde den sista väskan bara skulle bli halvfull, men det var nog en 150 skivor som återstod av de som stått på en hylla för sig själv där jag haft klassisk musik, filmmusik, samlings- och tribute to-skivor och lite annat smått och gott. Visst, jag hade kunnat rensa ut en del även där, men väskan tar ju lika mycket plats oavsett om det är 50 eller 150 skivor i den. 

Min man bytte ut en fönsterruta som det var en spricka i, sedan eldade vi i kaminen och låg i soffan och läste tills det var dags för middag. Kollade också på världscupen i hoppning, premiären från Oslo. Som nu sänds på TV4 vilket är S-K-I-T, eftersom man ju inte har lust att betala 369 kronor i månaden för TV4 Sport, och inte heller blir jättepepp på reklamavbrott stup i kvarten som det blir nu när man gratistittar på sjuan. Men men. De hade i alla fall vett att styra reklampauserna så att de inte kom när det var någon svensk på banan. Och Lotta Björe har de i alla fall lyckats få med sig som expertkommentator, det är ju alltid något. Sen åt vi, jag och min man alltså, inte jag och Lotta Björe, ej heller världseliten i banhoppning, middag och kollade på The Gentlemen och så blev det tidigt i säng efter det. 

Så var det ny vecka och nya tag, ytterligare en vecka med en djävla massa att göra. Ridning ikväll och i morgon kväll, på onsdag ska vi hämta kontorsmöbler och köra dom från mitt jobb till stallet, på torsdag är det styrelsemöte och på söndag Pay & Jump. Jaja, fredag och lördag är ju åtminstone "lediga", alltid något. Over & out. 

261009

När jag bytte kontor så funderade jag lite på hur det skulle bli med den såkallade vardagsmotionen. Mitt gamla kontor låg i en annan byggnad och då blev det ju automatiskt några hundra meters promenad fram och tillbaks till fikarummet varje dag, plus att det alltid var något man behövde göra ute i labbet eller åtminstone gå och hämta ett papper i skrivaren i korridoren, så man fick någon anledning att lyfta röven från kontorsstolen. Nu sitter jag 10 meter från fikarummet och har skrivaren på armlängds avstånd, så här fick det bli lite nya rutiner om jag inte ska förfalla alldeles. Så nu går jag ett varv i raskt tempo runt bygget innan jag börjar jobba och samma runda (möjligen att jag varierar mig och går andra hållet) i samband med frukosten, tar kanske 10 minuter, plus min vanliga lunchpromenad. Det blir i alla fall några tusen steg under dagen, vilket ju är bättre än inget. Känner också att jag blir mer skärpt när jag får lite frisk luft ett par gånger under arbetsdagen jämfört med att bara sitta och dega framför datorn åtta timmar i sträck. 

Igår var det biodags! Vi såg Resan till Piemonte, svensk film med de gamla vanliga, höll jag på att skriva, nä men det var Helena Bergström och Kjell Bergqvist och Peter Dalle och Björn Kjellman och nån mer, filmen var väl exakt vad man kan förvänta sig med det persongalleriet. Den var väl rätt okej för att vara i genren förutsägbar svensk dramakomedi, skulle jag väl säga. 

Innan bion pratade jag i telefon med min bror, då kunde jag inte för mitt liv komma på vad filmen vi skulle se hette, något i stil med En enkel till Antibes, var det närmaste jag kom. Sms:ade sedan Filmen hette Resan till Piemonte lite snabbt under reklamen, tyckte det var lite konstigt att jag inte kunde se någon sms-historik men tänkte att nä, men det kanske är dålig täckning eller något. Efter filmen hade jag fått ett sms  från min bror, fast undertecknat "Lasse" som inte kände till något om någon film, men hade jag frågat "Uffe"? Fattade INGENTING, tills jag kom på att jag råkat skicka sms:et till min brors jobbnummer istället för hans vanliga, men han bytte jobb för ett par år sedan så numera tillhörde både jobbet och numret "Lasse". Hade helt förträngt att jag ens hade hans jobbnummer inlagt men nu kom jag ihåg att det var nån gång som han ringde från det numret för hans privata telefon hade laddat ur, eller något sånt, och då hade jag väl sparat det under hans profil. Min brors tidigare, och "Lasses" nuvarande jobb är som vaktmästare på en folkhögskola där det finns en filmlinje och i den rollen är man inte främmande för att det sms:as filmtitlar till höger och vänster (jag skickade en ursäkt och förklaring till "Lasse" som då kände sig manad att förklara hur han hade tänkt och resonerat kring sitt svar). 

Kom hem, min man hade lyckats baxa ut en stor hörnhylla som tidigare stått i, ja ett hörn såklart, av vardagsrummet, men de senaste dagarna har den stått mitt på golvet, som en djävla sarkofag och varit allmänt i vägen. Nu står den i carporten och är allmänt i vägen där istället, tillsammans med en skrivbordsstol som jag baxade hem från ett av de tomma kontoren på jobbet, som jag ska ha på mitt Flickrum™. Misstänker att jag förr eller senare kommer att få övergå till hemmakontor, antingen när fastigheten säljs eller när mina två kvarvarande kollegor går i pension, vilket de ju planerat att göra i utgången av 2027. Tror ej att jobbet har lust att betala drift eller hyra av ett kontor för en person, så då gäller det att kunna ordna det för sig. Den främsta anledningen till att jag inte gillar att jobba hemma är främst för att jag inte har en bra plats att sitta på, men får jag bara en skön stol och två skärmar så ska det nog gå att lösa.

Nu är det fredag! Skönt, tycker det har varit mycket flängande i veckan. Idag har jag ett möte där jag tydligen förväntas säga några ord om Projektet. Övriga mötesdeltagare är idel höjdare från Top Management, men jag får väl göra som Bo Widerberg sa till Krister Henriksson att han skulle göra när han, Krister Henriksson, var nervös inför någon svår roll han skulle spela på teatern: det är väl bara att gå in och utstråla tre meter kuk. Japp, så får det bli. 

261008

Igår ringde min projektledare, vi pratade en stund om ditt och datt innan hon kom till sitt egentliga ärende, som var att hon ville kolla om det stämde att jag skulle vara ledig vecka 44. Ja, jo, det gjorde det ju, hur så? undrade jag, och hon sa att på torsdagen den veckan hade hon ett möte med våra ägare som hon gärna ville att jag skulle vara med på. Vi ägs av ett investmentbolag, de äger hela vår koncern och en hel drös andra företag, och det är sannerligen inte kreti och pleti som blir inbjudna till möten med dom, tror inte ens vår VD har träffat dom, så det här var ju stort. Så jag sa som jag brukar att jag är flexibel, inget är hugget i sten och vill du ha mig med så är jag all yours. Tänkte att det kan väl vara bra att tänka på den såkallade karriären och mitt höstlov blir ju ändå inte riktigt som jag har tänkt mig i och med att min man är hemma och dräller, om det inte skulle visa sig att han skulle bli anställd inom kort, men det ser lika mörkt ut på arbetsmarknaden som det gjorde på Kameruns avbytarbänk (även om det inte finns något bevis för att Arne Hegerfors verkligen sagt så), så jag kommer ju ändå inte att få de där oceanerna av egentid som jag tänkt. Fast hon var tvungen att kolla med dom först för det är som sagt inte kreti och pleti som blir inbjudna hur som helst, så det är inte säkert att det blir något av det. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åt kvällsmat och sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka tillbaks till stan igen för ett möte i stallet. Innan dess skulle jag bara få in hönsen i hönsgården, vilket inte var det lättaste för kycklingarna är nu i en ålder där de inte längre följer sina mödrar blint utan tycker att de är stora killar och tjejer som vill utforska världen. Sedan Marie Antoinette gick hädan är det nu "bara" tolv att hålla ordning på, men de tolv driver mig långsamt till vansinnets rand genom att vara överallt och ingenstans på en och samma gång. Elva av dom lockade jag in i hönsgården, men Lilla Grå var till synes spårlöst försvunnen. Hittade honom, för jag tror det är en tupp, till slut i trädgårdslandet där han förnöjt krafsade runt i odlingsbäddarna, helt obekymrad om att hans syskon och föräldrar hade gått in i hönsgården för längesen. 

Åkte sedan till stallet, hade möte som gick rätt bra och hyfsat fort så jag var hemma till 19.30. I brevlådan låg Stephen Kings senaste bok Andra världar av dessa som är tredje delen i den svit som inleddes med Talismanen och fortsatte med Svarta Huset. Behöver nog dock läsa-om dessa två eftersom de utgavs på svenska 1986 respektive 2004 och jag har bara rätt så vaga minnen av handlingen. Har för mig att jag gillade Talismanen men tyckte att Svarta Huset helt ärligt bara var sådär, men det kan ju ha ändrat sig, det har ju ändå gått ett antal år sedan dess. Jag började ju läsa Stephen King i tonåren för att jag gillade skräck, men numera har jag utvecklat en mer nyanserad bild av hans författarskap och tycker nästan han är som bäst när han INTE skriver läsk. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa lite och så tillbaks till stan för bio med Club ROMIF. Vi är nu i en fas i vardagsrenoveringen där det står saker exakt överallt, så det är ju inte så mycket lönt att städa i det djävla kaoset, men i alla fall städa badrum och kök samt byta sängkläder. I helgen ska vi diskutera vissa praktiska lösningar så att vi kommer vidare med vardagsrummet. Hoppas jag i alla fall.  

 

261007

För tusen år sedan laddade jag ner Too Good To Go-appen, men har hittills aldrig använt den eftersom det inte funnits någon butik i min relativa närhet som varit ansluten och det känns ju rätt så kontraproduktivt att åka in till stan, sex mil tur och retur, för att köpa en kasse slumpvis utvalda matvaror till ett lägre pris. Men nu har Coop hemma i byn anslutit sig så igår hämtade jag en kasse bröd och en kasse frukt och grönt till det facila priset av sammanlagt 55 kronor. Båda påsarna var innehållsmässigt helt okej, så det här kommer jag absolut att göra fler gånger. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick promenad med hundarna, tränade yinyoga. Sen tog jag en spann hönsfoder och skulle locka in hönsen i hönsgården så att jag kunde stänga för natten innan jag skulle till stallet. Hönsen går väl an att få in, men kycklingarna är i en äventyrlig ålder och far hit och dit som yrväder, rusar in i hönsgården, pickar i sig lite mat, rusar ut igen. Nu hade fyra av dom dessutom tagit sig över staketet in till trädgårdlandet och fattade inte hur de skulle kunna ta sig tillbaka och blev mycket upprörda när de fattade att det vankades mat som de eventuellt inte skulle få ta del av. Men till slut var alla på plats utom Marie Antoinette. Det tyckte jag var jättekonstigt, för hon är ALLTID först framme när det vankas mat. Letade en god stund efter henne, hittade henne till slut död inne i hönsgården. ÅH NEJ, vad deppigt. Lilla Marie Antoinette med den missbildade näbben som var så tam och personlig. Blev riktigt nedstämd en stund, vi spekulerade i vad som kunde ha hänt för hon var helt oskadd, och när jag släppte ut dom i trädgården tidigare på eftermiddagen så var hon som vanligt först ut av alla. Men hon kan ju ha haft någon annan defekt också utöver den missbildade näbben, nåt som inte syntes utanpå. Det är tydligen inte meningen att jag ska få ha en Faverollehöna, sa jag dramatiskt till min man, för jag tror att det är tredje gången jag köper avelsägg av Faverolle, det här var första gången det resulterade i levande kycklingar och nu återstår bara tuppen. Han är alldeles OTROLIGT stilig, men det hjälper ju inte, han kommer ändå att hamna i grytan om det inte skulle visa sig att han är stum. Vilket jag håller för 100 % osannolikt. 

JAJA. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Drömde en mardröm om att jag var fruktansvärt osams med min syrra, minns inte om vad och om det var som att vi var barn eller vuxna, men jag var så arg att jag låg i fosterställning och skrek rakt ut. I drömmen alltså. Vaknade med käkar som var som fastlimmade i varandra och en tendens till huvudvärk. Dessutom skulle jag och min man byta bil idag för han behövde Korpens dragkrok och takräcke för att hjälpa svärmor att flytta grejer. Jag fick ta svärmors bil (som vi har tagit från henne eftersom vi tycker att en som är närmare 90 och med Alzheimers inte ska vara ute på vägarna i allmänhet, och i synnerhet inte när hon dessutom både ser dåligt och knappt kan gå och utöver det inte begriper att det skulle vara ett problem i trafiken. Insåg när jag vroomade iväg i svärmorsbilen att jag blivit otroligt bortskämd med den komfort som Korpen erbjuder. Den är bekväm, blir varm fort, är TYST. Svärmors gamla bil lät som ett helt tröskverk i jämförelse. Men jaja, jag tog mig från A till B och det är ju huvudsaken. 

Idag ska vi ha AU-möte i stallet. Samtidigt ska det vara hoppträning för en extern tränare, så jag hoppas att det ska gå att kombinera med att kolla lite på det.  Vi får se. Nu är det dags att börja gno ihop brödfödan.