Inte död riktigt än

Det här är en bok jag inte tänker läsa klart: Inte död riktigt än av Holly Jackson. Detta är handlingen: 

Om sju dagar kommer Jet Mason att vara död.
Jet är dotter till en av de rikaste familjerna i Woodstock, Vermont. Hon är tjugosju år gammal och väntar fortfarande på att hennes liv ska börja. "Jag gör det senare", säger hon alltid. "Jag har tid."
Fram till Halloween, då Jet blir brutalt attackerad av en okänd inkräktare. Hon överlever, men läkaren ger henne en dödsdom, ett blodkärl i hjärnan är på väg att brista, inom en vecka kommer hon med största sannolikhet att vara död.
Jet fick inte någon skymt av personen som attackerade henne och har aldrig tänkt på sig själv som någon som har fiender. Men nu ser hon på alla i ett nytt ljus: sin familj, sin före detta bästa vän som blev hennes svägerska, sina vänner, sitt ex. Med bara sju dagar kvar att leva - och när tillståndet försämras - beslutar hon sig för att äntligen avsluta något.
Jet ska lösa sitt eget mord.

Tyckte det lät både spännande och lite nytt, men nä, det var verkligen inget jag fastnade för. Tyckte det kändes träigt och oengagerat, gillade inte karaktärerna och tappade intresset rätt så omgående. Den här boken får en överkorsad dödsruna av fem möjliga. 

Blekjorden

Har läst Blekjorden av Ulrika Lagerlöf. Det är en fortsättning på Hjortronmyren som jag läste förra året och tyckte var helt okej. Detta är handlingen: 

I Blekjorden är året 1949 när Siv på nytt tar arbete i skogshuggarkojan i Västerbottens djupa skogar. Livet som hemmafru är ensamt och hon finner vänskap i Märta, en ung kocka som hon ska lära upp. Men hemligheter gör sig påminda och hotar att förändra allt - för både Siv och hennes familj.
I nutidens Djupsele tampas Eva med sin tonårsson Vilgot, vars engagemang i skogen sätter dem på kollisionskurs. Mitt i avverkningskonflikter och ett hotat kulturarv hittar Eva svar på hur hennes egen historia är sammanlänkad med skogslandskapets tidlösa kraft.

Jag tyckte om den här boken ungefär som den förra: helt okej. Fortfarande stör det mig att covid överhuvudtaget inte nämns när det är år 2022, någon liten reflektion över den samtiden hade väl ändå varit klädsamt. I förra boken retade jag mig på att det stod att Siv blivit vuxen när hon fyllde 18 eftersom man inte blev myndig förrän vid 21 på den tiden, men i den här boken förtydligades det att det avsågs "giftasvuxen". Som om Ulrika Lagerlöf läst min blogg, haha. 

Gillar ändå mixen mellan 40/50-tal och nutid. När boken var slut tänkte jag Jamen Sebbe då, vad ska hända med honom? men det kommer kanske en uppföljare där man får veta det. Den här boken får tre röjsågar av fem möjliga.  

I've searched the bars and betting shops in every part of town

Då var det måndag igen, ny vecka och nya tag. I natt var det frost, fick skrapa rutorna på bilen när jag skulle till jobbet. Märklig känsla när det varit 17-18 grader hela helgen men det kanske markerar slutet på brittsommaren dårå. 

I fredags tränade jag intervaller efter jobbet, det kändes bra. Åkte sedan på drop in-ridning och så hem. Min man fixade kvällsmat, då blir det färdig Coop-pizza men vi tycker båda att den är helt okej. Vi började kolla på Dead Boy Detectives på Netflix, den var väl ändå lite halvrolig. Sen blev det som det alltid blir på fredagskvällarna nuförtiden: jag gick och lade mig tidigt och min man stannade uppe och lyssnade på musik och spelade Playstation. Win-win för oss båda. 

I lördags var det blåsigt, så jag tog min nya höst-och-vårjacka som jag är ofattbart nöjd med. Har ju gnölat i eviga tider om att jag saknar en bra höst-och-vårjacka, jag har ju en toppenbra vinterjacka men den vill man ju liksom inte börja med i september, eller när det nu börjar kännas lite måruggigt och inte riktigt sommar längre. Har ju en Helly Hansenfleecejacka som jag tror jag fick i julklapp av mina föräldrar någon gång runt 2005 och den är still going strong när det är sådär lagom väder, men förslår inte riktigt när det regnar och blåser. Nu har jag i alla fall hittat en "lättviktsjacka" på Sellpy som känns som det ultimata komplementet till min garderob och är mycket, mycket nöjd med detta inköp. Fast i lördags var det lite för varmt, för blåsten, som var så frisk när jag stack näsan utanför dörren, avtog ganska omgående och då blev det nästan sommarvärme istället så efter att ha traskat nästan-Österlen runt i närmare tre timmar så var jag ganska svettig. 

Kom hem, tränade ett corepass och ett pass yinyoga och sedan dök dottern med familj upp för att hjälpa till att bära ner pellets i källaren. Det gick i ett nafs att få ner tre och en halv pall, för nu är barnbarnen så stora att de också kan hjälpa till och då kan man köra langarkedja istället för att det ska springas upp och ner i trapporna. G-Ö-T-T! Vi beställde fem pallar för ett tag sedan då det var någon kampanj och de har stått på gårdsplanen och gjort att det varit ett MECK att vända bilen, man får liksom svänga runt, backa lite, köra fram, svänga runt, backa, osv. HATAR det. Men nu står bara de två pallarna närmast husväggen kvar, så det ska bli ett sant nöje att slippa trixa runt.  

Superhjältedottern med familj drog vidare och vi slashasar (som nästan inte gjort någonting med pelletsen) låg i soffan och läste och slöade resten av eftermiddagen. Sen ryckte jag upp mig och gjorde köttbullar till middag, Netflix krånglade och ville inte starta, vet inte om det är Netflix i sig eller den såkallade smart-tv:n (som inte är speciellt smart enligt mig) men det händer ibland. Så i brist på annat så slökollade vi på slutet av Pippi Långstrump i Söderhavet samt början av Änglagård - tredje gången gillt, vilket var vad som visades på SF-kanalen. Sen höll min man på att krevera och förskansade sig bakom en dansk korsordstidning för barn som han köpt för att bättra på sin danska, och jag läste vidare. 

Igår gick jag min vanliga kuperade söndagsrunda, kom hem, gjorde yinyoga och åt lunch. Läste sedan ut den sista av de fyra böckerna jag haft på 14-dagarslån, fast en av dom slutförde jag aldrig pga trist, och traskade ner till bibblan för att lämna tillbaks dom och hämta en annan. Travade hem igen, städade i hönshuset och gjorde sedan upp planer för den kommande veckan. Är väldigt nöjd med förra veckans träningsinsats som var: 7 promenader (totalt c:a 6,5 mil), 7 yinyogapass, 3 ridpass, 2 pilatespass, 2 styrketräningspass, 1 corepass, 1 löppass och 1 intervallpass. Den här veckan kommer inte att bli lika ambitiös pga LIVSPUSSLET, haha. Nä, det är väl mest torsdagen som blir kämpig för då ska min man ha bilen och jag ska ta bussen till och från jobbet, plus att det är styrelsemöte i stallet på kvällen så det blir bara stressigt att försöka klämma in någon form av träning. På fredag ska min man åka till Köpenhamn och då kan jag inte rida på drop in-ridning för då tycker jag det blir för lång tid för hundarna att vara själva. I helgen som kommer planerar jag att hugga ved och då tänker jag inte göra någon  annan styrketräning. Någon måtta får det väl ändå vara. Ska ju hinna med EGENTIDEN också, då kan man inte ha en massa uppbokat. 

Till stallet istället, v 41 2025, pt 3

I fredags drog jag på drop in-ridning. Det är ju lite olika vilka hästar det finns att välja på, men nu fanns Gossen så då slog jag till på honom. Han är en sån trevlig ponny! Rör sig mjukt och fint och är man bara bestämd och driver fram honom ordentligt från början så gör det han ska utan något tjafs. Dagens fokus var övergångar, vi red en övning som var att trava längs med ena långsidan, sakta av till skritt och skritta kortsidan, fatta galopp från skritt och galoppera andra långsidan och därefter direkt övergång till skritt, skritta kortsidan och så trav längs med långsidan igen, osv. Det var en kul övning där man fick jobba SATAN med Gossen för han har liksom Köttbullen en rejält tilltagen komfortzon som han inte är beredd att lämna utan tungt vägande skäl, så man får verkligen rida i varje steg. Övergångarna till skritt var svåra,  inte själva övergången men att bibehålla framåtbjudningen. Tycker generellt lektionshästar har svårt att jobba i skritt utan de tänker direkt att det är = vila. Så där hade vi "lite" att jobba med, men det kändes ändå bra. En toppenavslutning på veckan helt enkelt! 

Kurragömma

Har läst Kurragömma av Søren Sveistrup, detta är handlingen:

En kvinna anmäls försvunnen av sin exman. Naia Thulin och hennes nya kollega Raheem försöker kartlägga kvinnans liv och det visar sig att hon har varit förföljd en tid. I kvinnans telefon hittar de hotfulla sms, gärningsmannen tycks via sin telefon ha övervakat, manipulerat och förödmjukat sitt offer. Thulin lyckas koppla utredningen till ett olöst mord på en 19-årig tjej, där tillvägagångssättet tycks ha varit likartat. Men vad har en gymnasieelev och en småbarnsmamma gemensamt?

Thulin får hjälp av Mark Hess som återvänt till Köpenhamn och tillsammans försöker de lösa brotten, som visar sig vara en perverst kurragömmalek som började en vårdag för mer än 30 år sedan, när en trevlig skolresa förvandlades till en mardröm. En kapplöpning mot tiden börjar, och Hess och Thulin försöker koppla ihop det förflutna och nuet innan kurragömmaleken kräver ännu fler offer.

Det här är en fristående fortsättning på Kastanjemannen som jag gillade mycket. Den här: inte lika mycket. Utan att spoila för mycket så tyckte jag det var direkt orimligt att mördaren liksom kunde befinna sig exakt överallt hela tiden och vara så omöjlig att skaka av sig. Tyckte också det blev lite tjatigt med alla turer kring Thulin och Hess, och också rätt irriterande att de genomgående kallas Thulin och Hess, det känns så opersonligt. Sedan räknade jag ut vem mördaren var långt innan nämnda Thulin och Hess gjorde det, vilket ju är lite trist (även om det är kul att känna sig smartare än hela Köpenhamnspolisen). Själva upplösningen med sin kapplöpning mot tiden kändes också lite väl osannolik. Den här boken får tre arkiverade polisutredningar av fem möjliga.   

Just give me bread and water, put a guitar in my hand

Äntligen fredag, fast jag vet inte, dagarna går så himla fort att det känns som att arbetsveckan är över i en grisblinkning. Helgerna också, tyvärr, men det är väl så det är? Men var det så här förr? Jag minns på mitt förra jobb, då kändes veckorna som att de varade i flera år. Man tyckte man hade jobbat i en massa dagar och timmar och så var det bara tisdag och klockan var bara 08.27 och det återstod evigheter tills frihetens klocka klämtade fredag klockan 16.  Brrr. Men ja, det var ju en annan typ av jobb där allting bara upprepade sig timme ut och timme in, när man i princip såg fram mot toalettbesöken för att de innebar en liten promenad bort från sin maskin och den evighetsmonotoni som utgjorde ens arbetsuppgifter. Ibland, när jag sliter med alla mission impossibles som alltid verkar landa på just mitt bord så kan jag sakna enkelheten, det där att hjärnan lika väl kunde hängas på en krok i omklädningsrummet för den använde man i alla fall inte på jobbet, man var bara den del av maskinen som ännu inte var uppfunnen. Jag kan sakna att gå hem från jobbet och inte behöva bekymra sig ett dugg om någonting som rörde morgondagen för den innebar exakt samma sak som gårdagen och alla andra dagar (som kom och gick utan att man visste att det var livet). Men det är inte ofta jag känner så, och framför allt är väl dom känslorna inte direkt äkta heller.

Igår var det informationsmöte på jobbet. Sedan beskedet om nedläggningen kom i mitten på augusti har vi i princip inte hört ett dugg mer. För en månad sedan sa vår VD sa att nu skulle man igång och förhandla med fackföreningarna och att vi skulle ha de här informationsmötena var fjortonde dag så att alla skulle få veta vad som hände. För fjorton dagar sedan var det alltså ett sånt möte där informationen i princip var att det inte fanns någon ny information. Igår var väl informationen att förhandlingarna skulle äga rum som idag för ett fackförbund, på måndag för ett annat och förhoppningsvis inom kort för ett tredje. Det var ju information som man lika gärna kunde ha skickat ut i ett mail istället för att alla skulle släpa sig upp till fikarummet, men men. 

Efter jobbet åkte jag hem, travade en runda med hundarna, städade, gjorde lite yinyoga och sedan blev det läsning fram till läggdags. Idag är det först jobb, sedan ska jag springa intervaller och rida på drop in-ridningen. Har inga direkta planer för helgen mer än vedhuggning. Känns stabilt! 

It's only a matter of time

Igår blev ett möte inställt med kort varsel och jag kunde gneta på med mitt helt ostörd hela dagen. När jag gick hem kände jag för första gången sedan...innan semestern? att jag var I FAS. Inkorgen där alla mail som rör Projektet hamnar innehåller nu kanske 15 mail med uppgifter där jag i nuläget väntar på input från andra innan jag kan komma vidare. När jag kom tillbaks efter semestern hade jag kanske 200 olästa mail i Projektinkorgen, som var och en innehöll en mer eller mindre komplex arbetsuppgift. Vissa tar kanske fem minuter att fixa, andra tar flera dagar innan man kan markera dom som slutförda. Sen trillar det ju in nya mail med nya arbetsuppgifter efter hand, och det har ju också varit en hel del pyssel med myndighetsgrejer avseende att verksamheten ska läggas ner. Eller delvis läggas ner, eller hur det nu blir, ingen vet ju. Men hur som helst så har det i alla fall känts som att hur mycket jag än fått gjort så har det ändå  alltid varit 200 olästa mail som legat där och varslat om sig själva på ett oskönt sätt.  Men nu är det alltså bara de där 15. Ofattbart skön känsla, så länge den nu varar. 

Efter jobbet igår så åkte jag hem, gick ut med hundarna, traskade sedan ner till affären och hämtade ett paket, sedan hem och gjorde fotrehab och betade av ett gummibandspass på Vibes. Sen kom min man hem och vi kollade på filmen Caramelo på Netflix, som vi väl båda tyckte var SÅDÄR. Jag hade lite problem med att huvudrollsinnehavaren var rätt lik en f d kollega till mig, och tjejen som han var kär i påminde ganska mycket om min kontaktperson på vår tillsynsmyndighet. Det var inte det som var problemet, utan det var mer att den inte riktigt träffade rätt, skulle det vara drama, skulle det vara komedi, det var liksom varken hackat eller malet med någonting. Sen var den väldigt förutsägbar, nästan så att man kunde tro att jag hade skrivit manus så pricksäkert kunde jag förutspå handlingen långt innan den utspelade sig på duken. Eller ja, tv:n  dårå, om man ska vara petig. 

Gick och lade mig och läste, somnade rätt snabbt, vaknade typ 00.45 och var vaken en god stund utan någon direkt anledning, hade bara allmänt svårt att komma till ro. Provade alla möjliga knep för avslappning och till slut somnade jag väl och vaknade till två minuter innan klockan ringde. Det var ju inte lönt att försöka somna om utan bara att kravla sig upp och påbörja dagen.  Gäsp. 

Idag ska vi ha informationsmöte på jobbet, så det blir lite längre jobbdag för mig. Ska försöka passa på att åka och handla på lunchen så slipper jag det sen på hemvägen. Sedan är det ju torsdag, detvillsäga städdag. Så dagens planer är ju spikade, kan man väl säga. Sen ska jag läsa ut den där djävla Kurragömma-boken, hade som mål att göra det igår men var för trött efter att ha tittat på en hel långfilm, hehe.