260806

 Igår skulle det ju bli 28 grader varmt, så jag blev lite förvånad när regnet började smattra utanför jobbfönstret. Det regnade hela förmiddagen, när jag tog min lilla lunchpromenad så hade det slutat men det var fortfarande inte särskilt varmt, kanske runt 20 grader. Ingen var ju gladare än jag! När jag åkte hem tittade solen fram och när jag klev ur bilen utanför affären hemma i byn så var det 28 grader! Kändes mer som 38 grader p g a att luftfuktigheten var cirka 3000 % (kändes det som i alla fall). Så djävla obehaglig värme. Rastade hundarna i trädgården och harvade sedan ner till bibblan för igår var det absolut sista dagen att lämna tillbaks den här i mina ögon sjukt överskattade Ultravåld-boken, och böter vill man ju inte ha. Svetten rann bokstavligt talat i strida strömmar. Kom hem, noterade tacksamt att det åtminstone var rätt svalt inomhus, så länge det nu varar. Slet av mig dyngsvettiga kläder, tog på mig träningskläder, rev av 20 minuter tabata och drog igång en ny svettfestival som varade genom mina rehab-övningar. Sen var det inte mycket ork kvar att göra annat. Min man var med svärmor på banken, jag passade på att byta överdrag till soffkuddarna samt mäta hur lång hallen var. 

För ett tag sedan köpte jag nämligen en ny matta till vår yttre hall för jag var så in i döden trött på vår gamla, matta alltså, inte hall. Den gamla mattan köpte vi på metervara på Lantmännen för tusen år sedan och den såg också ut därefter i någon trist mörkt vinröd färg i något slags slitstarkt nålfiltsmaterial med kanter som krullade upp sig. Framför allt var strukturen sådan att det inte spelade någon som helst roll hur mycket man dammsög, den blev aldrig riktigt ren. Min man tyckte däremot det var förnämligt eftersom hans uppfattning var att grus och bös som man drar in utifrån då stannar i den yttre hallen. Så är det kanske, men jag tycker det är för djävla trist att det första man möts av när man kommer hem är en matta som ser ut som om det aldrig någonsin har städats. 

Tycker det minsta man kan begära av en hallmatta är att man ska kunna dammsuga den ren, så för ett tag sen kuppade jag in en ny matta genom att helt enkelt köpa en som JAG tyckte var snygg och praktisk istället för att bestämma detta gemensamt som vi brukar göra. Med sydda kanter, så den inte krullar ihop sig. Lade ut den när min man var i Köpenhamn och är SÅ nöjd, man blir liksom glad varje gång man kommer in i hallen, och så fort det börjar se grusigt ut så räcker det med tre tag med dammsugaren så ser den ut som ny igen. Min man blev faktiskt också nöjd, så nu har vi bestämt att köpa en likadan matta till den inre hallen där vi inte haft någon matta alls på ett bra tag eftersom vi slängde ut den gamla efter x antal hundspyor från den tiden när Remus (RIP) hade problem med bukspottskörteln. Den kasserade var en likadan trist nålfiltsmatta på metervara, dessutom hade Hilding (RIP) lyckats gräva ett stort hål i den när någon hade tappat något ätbart på den och han inbillade sig att det fanns mer att hämta undertill på något vis. Trodde inte ens det var möjligt att slita ut nålfiltsmaterial, men en hungrig och beslutsam tax klarar mer än vad man tror under några obevakade timmar.  

Det var väl ungefär allt som blev av igår, orkade inte mer p g a värmen även om det nog hade varit skönt att sitta ute framåt kvällen. Men då ska man ju gå och lägga sig. Beslöt tillsammans med min dotter att ställa in vårt planerade biobesök, vi har ju sista torsdagen i varje månad som vår biokväll men förra veckan var hon inte hemma så då sköt vi fram det, men den här veckan var det allmänt knöligt med logistiken för henne, dessutom var den enda film som visades tidigt nån variant med minioner så då var det inget svårt beslut från min sida. Om några veckor är det ju biodags igen så det är inte hela världen. 

Vår städerska på jobbet har semester och det är alltid likadant när det kommer en vikarie: det blir inte  ordentligt städat. Vi bytte städfirma bland annat på grund av det, och var då också noga med att från och med nu ska det finnas en checklista VID STÄDGREJERNA och inte i någon random städerskas handväska. Så det finns det en lista där det framgår vad som ska göras och hur ofta. I måndags när jag kom tillbaks från lunchen så gick det omkring en kille i lokalerna, han kom in och frågade lite villrådigt om han skulle tömma min papperskorg. Ja, det tyckte jag väl att han skulle göra, svarade jag. Strax därefter gick han, så jag utgick från att han var klar med resten, men sen upptäckte jag att han varken hade städat toan eller tömt återvinningskärlen. När jag kom i morse hade någon varit här igen, för min stol stod prydligt inskjuten vid skrivbordet istället för halvvägs ut på golvet som jag brukar lämna den. Plus att dörrar som varit öppna nu var stängda. Men återvinningskärlen var fortfarande inte tömda och papperskorgarna ute i labbet är på väg att svämma över. Jag fattar ju att det, checklista till trots, kanske inte är helt lätt att komma som ny (för någon överlämning till vikarierande städpersonal verkar överhuvudtaget inte ske), hörde också att det tydligen varit problem med sjukdom på städfirman, men ändå: vissa saker är väl ändå rätt så basic i den branschen. Typ: tömma papperskorgar? ELLÖR?

Jaja. Det är som det är.  

Till stallet istället, v 32 2026, pt 2

Igår när jag pratade med K i telefonen så frågade jag lite sådär som ett barn gör, vilken ponny får jag rida ikväll? Hintade sedan om att jag skulle tycka det var kul att få rida Gossen, eller möjligen Spanjorskan, och det fick jag! Gossen alltså. Är lite kär i honom, även om han är kanske norra Europas lataste ponny.  Men han är fin att rida och trevlig att sitta på. Fick fram honom rätt bra igår, det är lite som med Köttbullen att man liksom får ange ramarna redan från början för vad man förväntar sig och så hålla en konsekvent linje med idel framåttänk och inte tillåta något såsande. 

Just nu är vi sista gruppen för kvällen, om ett par veckor startar en ny grupp efter vår men igår fick vi alltså en diger uppgift med att vandra iväg med hästar till hagar samt kvällsfodra de som stod inne. Vi var bara fem stycken också så det tog sin lilla tid. Ponnyerna går i en av hagarna som är längst bort från stallet, men det var piece of cake att gå dit med Gossen. Han är nämligen helt obrydd med att vara själv, till skillnad från Köttbullen som håller på att klättra ur boxen när de andra går, och när man går ensam med henne till hagen så är hon rent vidrig att leda, hetsar och stressar och gnäggar efter sin flock och när någon svarar (som de alltid gör) så blir det sju resor värre. Hon är lugn att leda när hon har sällskap, men det uppstår alltid en situation där hon ska prova om det går att beta samtidigt och hon är stark som en björn och har slitit grimskaftet ur händerna på mer än ett barn i sin strävan efter det gröna guldet. Jag har väl lite mer att sätta emot, men kul att leda henne är det inte. Men Gossen är det en ren fröjd att gå med, han bara lunkar med som en stor hund och tittar varken efter gräs eller andra hästar. Sa till L att jag gärna ser honom som min tisdagsponny framöver, men vi får väl se hur det blir med den saken.  

260805

Knotar på med Projektet, en deadline närmar sig men än så länge är jag i fas och när jag gick hem igår var jag 89 % klar med allt enligt verktyget som vi använder för att mäta status, så om inget oförutsett inträffar blir jag klar den här veckan. 

Hade möte med min chef igår, vi har inte talats vid sedan någon vecka innan jag gick på semester. Inte för att det hade hänt något spektakulärt sedan dess heller. Fick i alla fall ett nytt litet projekt att ansvara för "eftersom du är så bra på att sammanställa och presentera data", fjäsk fjäsk. Men det är jag, och jag tycker dessutom att det är otroligt kul att fixa och trixa i Excel, göra snygga grafer och pivottabeller och you name it. Så det kändes inte som en särskilt tung börda att bära. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga. Var trött efter min i sanning skrala dos sömn föregående natt. Min man är flitig med fönstermålningen, men det innebär också att vi inte HAR några fönster på valda delar av huset just nu, vilket i sin tur innebar att det faktiskt var ganska kallt och ruggigt inomhus. Hade nog varit skönare att gå ut och sätta sig i trädgården och äta kvällsmat och läsa, men det orkade jag inte. Kurade ihop mig under en filt i soffan en stund innan det var dags att byta om och åka till stallet. Kom hem vid 21.15, duschade och i säng. Sov betydligt bättre i natt än föregående, man får vara glad för det lilla. 

Idag har jag inga möten (lyx), ska inte heller iväg någonstans efter jobbet (dubbellyx). Det ska bli upp mot 30 grader varmt i eftermiddag, så jag tänker att hundarna får rasta sig själva i trädgården. Själv ska jag traska till bibblan och lämna böcker. Har också ett tabata-pass inplanerat men det får jag se hur utmattad av värme jag är i eftermiddag. Nu: jobbelijobb. 

De oförlåtna

Har läst De oförlåtna av Ulrika Hansson och det kan du också göra. Detta är handlingen:

År 1885 i Österbottens vildmark slår sig Ina i slang med den gamle spåraren Jaak för att hitta de män som mördade hennes man och son. Jaak har sina egna skäl att söka upp de beryktade bröderna Manderbacka. Kan Ina lita på honom? Spåren leder norrut, rakt in i den österbottniska skogarna. Det är ett laglöst land. Det enda Ina får med sig är sin häst Runa, sitt gevär och en envis övertygelse: mördarna ska få sitt straff, kosta vad det kosta vill.

Jag tyckte mycket om den här boken, det var fint språk, bra miljöskildringar, intressanta karaktärer. På omslaget står det att det är "en episk western i nordisk tappning med en hjältinna som vi sent ska glömma", det tycker jag kanske var både missvisande och lite överdrivet. Det var en vacker och sorglig berättelse, enda minuset var att vissa fraser på finska inte var översatta och jag kan bara ei saa peittää och lite annat i sammanhanget helt oanvändbart. Klart man kan google translate:a, men det är irriterande att behöva göra det. Men det var ändå en fin läsupplevelse. Den här boken får fyra gevär av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er. 

Till stallet istället, v 32 2026, pt 1

Igår var det då äntligen dags för ridning! Fick Köttbullen, hon var blank och trind och såg ut att fundera på om det verkligen var möjligt att semestern redan var slut? Vi red premiärlektion för vår nya ridlärare L, det var ett lugnt pass där vi bara red i skritt och trav med övergångar och fokus på sitsen, men utan stigbyglar så nog var det jobbigt för oss i alla fall. Köttbullen var (som väntat) stel i sin högersida men gjorde ändå ett rätt bra jobb och lossnade så småningom en del. Kändes som en bra inledning av terminen i alla fall och det kändes bra att ha L som ridlärare, det här kommer bli toppen.  

260804

 Nu har det blivit officiellt att jag ska byta kontor. I oktober, sa vår VD men då tänkte han nog att jag skulle ta någon av de två rum som blir tomma när PC och TG slutar sista september, alltså i den korridoren där "alla" sitter. När jag började här var vartenda rum knökfullt, rätt många delade rum och så fort det skulle börja någon ny så var det panik för var skulle den sitta? Det var på den tiden när vi hade både ekonomiavdelning och IT-avdelning och utvecklingsavdelning plus bemannad telefonväxel samt en hel  branschspecifik avdelning som omedelbart knoppades av när vi blev uppköpta. Sen har det mesta centraliserats bort till förmån för koncerngemensamma funktioner, och de senaste kanske 8-10 åren har det funnits avsevärt fler tomma kontor än vad det funnits människor på plats. Nu sitter "alla", detvillsäga fyra personer, i en och samma korridor. Efter sista september när PC och TG slutar så blir det två kvar, och om man hade varit en social person (och eventuellt om de andra varit lite skojsigare) så hade det väl varit naturligt att flytta till ett av dom rummen. Men alla rum i den korridoren har glasväggar och det är verkligen inte för mig. Tur för dig att du inte jobbar på huvudkontoret, sa VD lite syrligt när jag tillkännagav att jag inte tänkte sitta i något himla akvarium utan tänkte ta ett av kontoren på ovanvåningen istället. Med väggar i trä och dörr med frostad glasruta som inte går att se igenom. Han syftade på att huvudkontoret är ett öppet kontorslandskap och kanske inte helt men åtminstone lite semi-aktivitetsbaserat. Svarade i samma ton att bara för att andra inte har möjlighet att välja så behöver ju inte jag avstå från den möjligheten. I alla fall, eftersom jag ska flytta in i ett tomt rum så kan jag i princip flytta in när som helst. Behöver ju ha tillgång till labbet så länge det är produktion, men så fort den stänger finns det ju inget som håller mig kvar i rummet jag har tillbringat de senaste 25+ åren av mitt arbetsliv. 

Minus med att byta rum:
1. Ful färg på väggarna i det nya rummet, det är sån där blekbeige kulör som påminner om skolkorridorer eller vårdcentraler. ALLA rum har sån färg så det är inte som att man kan välja och vraka. 
2. Kommer att sitta bara 10 meter från fikarummet, vilket gör att jag kommer att missa ett antal STEG varje dag som jag så att säga fått automatiskt av att sitta i en annan byggnad än där allt annat händer, vilket gör att jag inte varit fullt så stillasittande som jag skulle ha blivit annars. Får väl hitta någon slags rutin på att få in lite mer rörlighet i jobbvardagen efter flytten. 

Plus med att byta rum: kommer egentligen inte på något. Men jag fattar ju att man inte kommer att värma upp hundratals kvadratmeter extra för att jag ska få sitta kvar här, det är väl bara att vänja sig. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick en rätt kort hundrunda p g a värmen, tränade ett kort hantelpass, gjorde rehab. Sen hade jag tid att slöa lite i soffan innan det var dags att byta om och åka till stallet. Kom hem, duschade, gick och lade mig, men hjärnan bara: nä nu är det RAVE. Har sovit PISSDÅLIGT i natt, men det är väl bara att harva sig genom den här dagen också. 

Ultravåld

Har läst Ultravåld av Tone Schunnesson, detta är handlingen:

I slutet av 1990-talet växer syskonen Jarl och Eddie upp i ett nedgånget slott i Skåne. Jarl drömmer om glamour, något han desperat saknar bland skitiga bönder och inavlade lantisar. Hans lillasyster Eddie drömmer om att hennes bror ska vilja hänga med henne. När deras pappa, den undanglidande friherren Carl-Fredrik, en dag går ut genom dörren för att inte återvända förlorar deras mamma Monica, som har en egen uppfattning om verkligheten, fotfästet.

Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.

Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.

Jag har tidigare läst Dagarna, dagarna, dagarna och den tyckte jag väl var sådär, men den här boken har ju blivit väldigt omskriven och upphaussad. Jag tyckte även denna var sådär. Även om den var välskriven så var själva berättelsen seg och omständlig och kom liksom aldrig någonstans, tyckte jag. Den här boken får två slott av fem möjliga.