261007

För tusen år sedan laddade jag ner Too Good To Go-appen, men har hittills aldrig använt den eftersom det inte funnits någon butik i min relativa närhet som varit ansluten och det känns ju rätt så kontraproduktivt att åka in till stan, sex mil tur och retur, för att köpa en kasse slumpvis utvalda matvaror till ett lägre pris. Men nu har Coop hemma i byn anslutit sig så igår hämtade jag en kasse bröd och en kasse frukt och grönt till det facila priset av sammanlagt 55 kronor. Båda påsarna var innehållsmässigt helt okej, så det här kommer jag absolut att göra fler gånger. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick promenad med hundarna, tränade yinyoga. Sen tog jag en spann hönsfoder och skulle locka in hönsen i hönsgården så att jag kunde stänga för natten innan jag skulle till stallet. Hönsen går väl an att få in, men kycklingarna är i en äventyrlig ålder och far hit och dit som yrväder, rusar in i hönsgården, pickar i sig lite mat, rusar ut igen. Nu hade fyra av dom dessutom tagit sig över staketet in till trädgårdlandet och fattade inte hur de skulle kunna ta sig tillbaka och blev mycket upprörda när de fattade att det vankades mat som de eventuellt inte skulle få ta del av. Men till slut var alla på plats utom Marie Antoinette. Det tyckte jag var jättekonstigt, för hon är ALLTID först framme när det vankas mat. Letade en god stund efter henne, hittade henne till slut död inne i hönsgården. ÅH NEJ, vad deppigt. Lilla Marie Antoinette med den missbildade näbben som var så tam och personlig. Blev riktigt nedstämd en stund, vi spekulerade i vad som kunde ha hänt för hon var helt oskadd, och när jag släppte ut dom i trädgården tidigare på eftermiddagen så var hon som vanligt först ut av alla. Men hon kan ju ha haft någon annan defekt också utöver den missbildade näbben, nåt som inte syntes utanpå. Det är tydligen inte meningen att jag ska få ha en Faverollehöna, sa jag dramatiskt till min man, för jag tror att det är tredje gången jag köper avelsägg av Faverolle, det här var första gången det resulterade i levande kycklingar och nu återstår bara tuppen. Han är alldeles OTROLIGT stilig, men det hjälper ju inte, han kommer ändå att hamna i grytan om det inte skulle visa sig att han är stum. Vilket jag håller för 100 % osannolikt. 

JAJA. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Drömde en mardröm om att jag var fruktansvärt osams med min syrra, minns inte om vad och om det var som att vi var barn eller vuxna, men jag var så arg att jag låg i fosterställning och skrek rakt ut. I drömmen alltså. Vaknade med käkar som var som fastlimmade i varandra och en tendens till huvudvärk. Dessutom skulle jag och min man byta bil idag för han behövde Korpens dragkrok och takräcke för att hjälpa svärmor att flytta grejer. Jag fick ta svärmors bil (som vi har tagit från henne eftersom vi tycker att en som är närmare 90 och med Alzheimers inte ska vara ute på vägarna i allmänhet, och i synnerhet inte när hon dessutom både ser dåligt och knappt kan gå och utöver det inte begriper att det skulle vara ett problem i trafiken. Insåg när jag vroomade iväg i svärmorsbilen att jag blivit otroligt bortskämd med den komfort som Korpen erbjuder. Den är bekväm, blir varm fort, är TYST. Svärmors gamla bil lät som ett helt tröskverk i jämförelse. Men jaja, jag tog mig från A till B och det är ju huvudsaken. 

Idag ska vi ha AU-möte i stallet. Samtidigt ska det vara hoppträning för en extern tränare, så jag hoppas att det ska gå att kombinera med att kolla lite på det.  Vi får se. Nu är det dags att börja gno ihop brödfödan. 

Till stallet istället, v 41 2026, pt 2

L var fortfarande sjuk igår, så vi hade en vikarie som vi haft någon gång tidigare, hon är precis nyutexaminerad som ridlärare, och är glad och käck och trevlig som person, men jag gillar henne inte som ridlärare. Hon började med att säga att L hade sagt att vi skulle rida skänkelvikning, och ställde frågan "hur gör man en skänkelvikning" rakt ut i luften, riktad till ingen särskild. Då är det enligt mig inte helt ovanligt att alla tänker att någon annan ska svara och därför svarar ingen, och då får man väl antingen besvara frågan själv, eller rikta den till någon specifik person. I alla fall behöver man inte säga "men hallå, ni är faktiskt en dressyrspecial, vet ni inte hur man gör en skänkelvikning?" i en ton som gränsar till arrogant. Det vet vi väl, men det är ju en sak att göra och en annan sak att sätta ord på det, alla har väl inte haft Ridhandboken som kurslitteratur det senaste året. Tur i alla fall att det inte var i den andra gruppen, för där har det nyligen börjat en tjej som är övertygad om att hon rider sämst av alla och att hon egentligen inte alls platsar i en dressyrgrupp, och vi får hela tiden försäkra henne om att vi alla är glada amatörer och hon inte är ett dugg sämre än någon annan. 

Vi red ungefär samma övning som i måndags. Jag hade Gossen och det var lite samma sak med honom som med Spanjorskan, det gick svinbra i höger varv, jag kunde riktigt känna hur han korsade benen och jobbade på riktigt riktigt fint, men i vänster varv stod han emot och sköt ut bogen och förböjde sig. Där jag i måndags fick tips av I att ta in Spanjorskan på en volt när hon inte ville flytta i sidled fick jag inga tips alls av den här ridläraren. Vi var också åtta stycken, jämfört med fem i måndags, så det var inte riktigt samma plats att börja volta på diagonalerna och hålla på. Det blev dock lite bättre med sidvärtsrörelserna efter hand, för till skillnad mot Spanjorskan blir inte Gossen stressad och hetsig när han inte förstår utan han ska liksom bara övertygas om att det är nödvändigt. Det är ju inte heller jätteofta som ponnyerna får skänkelvika, så man får ju också ha viss förståelse för att det är ovant och jobbigt för dom. Kände mig ändå hyfsat nöjd efteråt. 

261006

Igår började jag jobba med Projektet, det har varit lite nedprioriterat ett tag men nu är det dags att ta tag i det och avsluta Q3. När vi var i Norge pratade jag och min chef en del om min såkallade karriär. Jag har ju i alla år haft en tjänst som på olika sätt varit kopplad till produktionen, men nu när det inte längre finns någon produktion så måste jag såklart fylla upp de kanske 25 % som återstår när Projektet fått sitt. Så nu kom vi fram till att jag ska bli expert på miljöledningssystem. På mitt jobb ingår ordet "expert" i VÄLDIGT många jobbtitlar (dock inte min) så just terminologin är nog inget att haka upp sig på även om jag tycker det känns som att det förväntas av mig att jag ska kunna exakt ALLT från och med nu. Jag har jobbat med miljöledningssystem i en massa år så det är inget som är nytt eller främmande annat än att jag nu ska vara en resurs till andra fabriker än den svenska. Vilket såklart är utmanande eftersom man inte har kontroll över vad som händer när man inte är på plats, men det blir säkert bra med den saken. Så nu ska vi stråla samman i Danmark några dagar om en dryg månad och göra upp PLANER. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass med skivstång. Vet inte om jag ska hoppa fram lite i det här skivstångsprogrammet, med risk för att låta dryg så känns de här kom-igång-passen lite...mesiga? Fast all träning är ju bra träning, etc. Min man var och hjälpte svärmor med hennes flytt så honom hann jag bara träffa i hallen för han kom hem när jag var ombytt och klar och skulle iväg till stallet, och när jag kom hem hade han gått och lagt sig. JAJA, man sliter ju inte på varandra direkt. 

Åkte till stallet, red, hämtade en massa djävla kakburkar som jag tyckte att jag behövde stödköpa för jag orkade inte sälja själv. Får väl ställa dom på jobbet och hoppas på att de blir uppätna de här kommande veckorna när vi fortfarande är några stycken, från och med 1 november ska vi ju bara vara tre personer kvar här. Fast från början var det sagt att övriga skulle sluta sista augusti, men så blev det ju inte och sista oktober är kanske inte heller hugget i sten, VAD VET JAG? 

Idag är det jobb, handla, hundpromenad, yinyoga, ridning, sen hem och i säng. Det går i ett, men det är väl så livet ska vara. 

Till stallet istället, v 41 2026, pt 1

Igår var L sjuk så vi skulle ha I istället. I var min tisdagsridlärare i våras, nu har hon lektioner på onsdagarna istället tyvärr. I den bästa av världar skulle jag vilja rida för L ena dagen och antingen I eller K andra dagen, men jag trivs jättebra med L så det är inte som att jag klagar på tillvaron. Men nu rider jag ju Spanjorskan på måndagar och Gossen på tisdagar, om jag nu inte ska byta till Lillhästen. Vi får väl se hur det blir med den saken. 

Igår var temat skänkelvikning. Spanjorskan är väl inte direkt vad jag skulle kalla skolad. Hon går mycket med sänkt rygg och huvudet i vädret, men till skillnad från Köttbullen är hon mjuk och relativt lätt att få på tygeln när det bara handlar om att rida runt fyrkantsspåret. Har ju märkt att hon är stel i vänster sida, och detta märktes ännu tydligare i skänkelvikningen för vänster skänkel. Övningen var att vi skulle vända vid A och sedan rida skänkelvikning och komma ut någonstans mellan E och S i höger varv, respektive B och R i vänster varv. Vi började i höger varv och det var SÅ DRÖMMIGT, hon flyttade fint och bara flöt undan för skänkeln, rak och fin i kroppen och det var egentligen bara för mig att sitta på och stötta med yttertygel och -skänkel. Vi bytte sedan varv och då blev det SÅ MARDRÖMMIGT, för hon gjorde sig helt okänslig för vänsterskänkeln, förböjde halsen och krånglade till det någon så in i vassen. Petade till med spöet för att hon skulle lyssna på skänkeln och det tog hon som ett kränk och blev hetsig och springig, jag kände själv att jag blev stark i handen och det var ingen bra känsla alls. Efter ett tag skulle vi lägga till galoppfattning på spåret och sedan rida ett varv i galopp på volten vid C. Det gick däremot oväntat bra, fattningarna blev väl inte så fina men galoppen var rund och bärig och jag hade kunnat rida många varv på den volten istället för att fortsätta med skänkelvikningen i vänstervarvet. Men så kan man ju inte göra, hehe. Får hitta på något sätt att komma åt den där vänstersidan helt enkelt. Bara att kämpa på! 

Innan natten tar oss

Har läst Innan natten tar oss av Camilla Grebe, detta är handlingen:

September 1972. Kriminalpolisen Bettan Hedin återvänder till sitt barndomshem i sörmländska Skevsta för att begrava sin far. Det är tänkt att bli ett kort besök, men när bygden drabbas av en ofattbar katastrof blir hon kvar för att utreda ett misstänkt dödsfall. Spåren leder decennier tillbaka i tiden och visar att det förflutna är allt annat än dött.

Tja, det här var väl en rätt ordinär polisdeckare, kände jag. Den klassiska hemvändaren som snubblar över ett brott och dras in i utredningen etc, standardmall 1a liksom. Den var inte direkt dålig, men inte heller jättebra. Tyckte karaktärerna var rätt platta och att det blev lite väl övertydligt med tidsmarkörerna, det räcker ju med att det framgår att det är tidigt 70-tal, sen behöver man ju inte klämma in tidstypiska detaljer i var och varannan mening bara för det. Den här boken får tre små batikskjortor av fem möjliga. 

261005

Då var man äntligen back in business igen, vardag och allt är som vanligt och precis som jag vill ha det. Typ. Det är ju sånt man kan unna sig att säga när man har ett jobb där det efter 25 + år hittills inte funnits två dagar som varit likadana. Minns mitt förra jobb, där ALLA dagar var likadana och man till slut tyckte att det var lite livat om det så bara var något som gick sönder och behövde lagas, inte för att det var roligt i sig för det ställde ju till det i andra avseenden, men åtminstone att det hände något som bröt den där förfärliga monotonin som fick ens åtta dagliga timmar att ibland verka som åtta år. 

Men i alla fall. I onsdags eftermiddag satte jag mig på tåget och åkte till LUFTHAVNEN Kastrup. Mötte upp med min chef, tog flyget till Oslo, traskade till biluthyrningen och väntade där i vad som kändes som hundra år på en revisor från Tjeckien som min chef organiserat samåkning med. Den tjeckiske revisorn dök till slut upp, vi åkte till stan där vår norska fabrik ligger, kom fram, checkade in, åt middag och så i säng, lång dags färd mot natt var äntligen över. 

Gick upp tidigt nästa morgon och tog en power walk innan hotellfrukosten. Mmm...hotellfrukost. Sen bar det av ut till fabriken för revision. Till lunch fick vi räksmörgås, jag gillar inte räkor, men man får ju ta vad som bjuds. På eftermiddagen bar det av mot LUFTHAVNEN Gardermoen, vilket tar någon timme från fabriken räknat. Efter 45 minuter kom ett halvkvävt Stop the car, I must vomit från baksätet där den tjeckiske revisorn satt. Det var ingen större skrattfest att behöva stå i vägrenen på E6 i rusningstrafik med en spyende revisor i diket, men vad gör man. Min chef trodde att han, revisorn alltså, kanske blivit åksjuk men revisorn trodde det berodde på räkorna. Då är det ju inte heller jättefestligt att själv ha ätit samma räkor, kan jag säga. Eller ja, inte exakt samma såklart, men typ. Vi kom i alla fall vidare och fram till hotellet utan fler missöden. Det hotellet var kanske det deppigaste jag varit på i hela mitt liv, har aldrig bott på ett flygplatshotell förut så jag vet inte om alla är lika dystra. Fattar såklart att ingen bygger ett hotell för att man i första hand vill att andra människor ska ha det lite gött utan att det främst är för att man ska tjäna pengar på att folk måste ha någonstans att bo i närheten av flygplatsen så att de ska slippa gå upp mitt i natten för att ta ett svintidigt flyg. Men detta hotell utstrålade verkligen att här spelar det verkligen ingen roll om folk trivs eller ej för hit kommer de eftersom de inte har något annat att välja på. Sängen var obekväm, fåtöljen var i någon slags formgjuten plast täckt med något nålfiltsmatteliknande tyg som absolut inte inbjöd att sitta i, etc. Men jaja. Vi strålade samman på kvällen för middag, då trodde vi att revisorn hade återhämtat sig (eftersom han dök upp och beställde mat), men när maten kom in blev han grön i ansiktet och avvek med raska steg. Då började både jag och min chef noja över att det kanske var något smittsamt, så den middagen blev väl inte så trevlig som den skulle kunna ha blivit annars. 

Revisorns flyg skulle gå aptidigt nästa morgon, så han skulle ta sig själv till flygplatsen med någon slags matarbuss, så nu behövde vi i alla fall inte ta ansvar för honom mer. Vårt flyg gick vid niotiden, så vi sammanstrålade vid 06.30 för hotellfrukost (det var det enda som var bra på detta hotell), sedan utcheckning, åka och tanka hyrbilen, lämna hyrbilen, checka in på flyget och så hem. Vi landade strax efter 10 på LUFTHAVNEN Kastrup och skildes åt där, jag hoppade på tåget mot Sverige och kom över bron, sen skulle tåget göra några minuterst uppehåll i Hyllie p g a gränskontroll. Definitionen av "några minuter" prövades hårt för tiden gick och absolut ingenting hände. Sen hette det att det var förseningar på grund av "polisingripande", av detta märkte jag inget eftersom jag satt ensam i en tyst kupé och lika gärna hade kunnat befinna mig på månen. Till slut var tåget så försenat att det togs ur trafik, fick därför ta mig av och kasta mig på ett annat tåg till Malmö C. När jag kollade i appen vad jag hade för valmöjligheter så visade det sig att det var förseningar överallt pga signalfel någonstans mellan Lund och Eslöv, JAHAPP. Fick ta bussen från Malmö istället och förväntade mig nästan att den skulle få motorstopp eller punktering eller något, men den rullade på som den skulle. Min biljett, som ändå varar 180 minuter efter aktivering, hann gå ut och jag var tvungen att köpa en ny när jag skulle byta till bussen mot Nästan-Österlen. Nu behöver jag ju inte betala den själv, men ändå. Störigt. Var hemma vid 15-tiden, JÄTTETRÖTT. Tog med mig hundarna ut i skogen för att komma i balans med mig själv och själen och världsalltet och hela skiten. Min man lagade middag, detvillsäga satte in två fryspizzor i ugnen, sen kollade vi på GVFÖ och så gick jag och lade mig vid typ 20.30. 

Vaknade på lördagen efter 11 timmars välbehövlig nattsömn. Åt frukost, gick ut med hundarna, vädret var typiskt brittsommarväder och min jacka blev på tok för varm. Kom hem, åt lunch. Städade i hönshuset, satt en lång stund och bara tittade på kycklingarna när de sprätte runt i trädgården. Mina två faverollekycklingar har tydligt utkristalliserat sig som en tupp och en höna, hönan är den med missbildad näbb och jag har döpt henne till Marie Antoinette eftersom a. faverolle är en fransk ras och b. Marie Antoinette tillhörde huset Habsburg på mödernet och vad är Habsburgarna kända för om inte sina hakor? Gick sedan in och lade mig i soffan, låg och läste hela eftermiddagen tills det var dags att laga middag. Min man putsade fönstren, som nu äntligen är klara, utom ett som det var en spricka i och som han ska byta. Vi började kolla på säsong två av The Gentlemen på Netflix, sedan gick jag och lade mig tidigt som alltid. 

Igår vaknade jag tidigt, gick min vanliga söndagsrunda, lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden, veckans avsnitt av Flashback Forever samt ett halvt avsnitt av Saddle Up. Tränade ett pass yinyoga och gjorde rehab, gjorde nyttiga kvargplättar till lunch. Läste ett tag, tog sedan tag i evighetsprojektet med filmer och skivor. Efter min ganska osentimentala rensning av skivor så visade det sig att väskan som rymmer 160 skivor var full när jag kom fram till bokstaven W som i Winnerbäck, och där fanns ju ett gäng. Skivor alltså. Tänkte att jamen dom kan jag behålla i sina fodral, för Winnerbäck är ju ändå Winnerbäck liksom, trodde för en sekund att jag var klar där, men kom sedan på att jag har ytterligare en hylla med klassisk musik, samlingsskivor och liknande, så det var bara att in på Clas Ohlsson och beställa ytterligare en väska. PUH! Men nu är i alla fall det mesta nedpackat. Tänkte jag innan jag kom på att det ju också finns LP-skivor. Men det kan ju inte vara så många, och jag kan heller inte tänka mig att jag kommer spara exakt alla. Minns inte ens när jag lyssnade på en vinylskiva senast och kommer aldrig att sakna raspet och knastret och hacken. 

Jaha, då är det ny vecka och nya tag. Det ser ut som en fullspäckad sådan. Ridning ikväll, ridning imorgon kväll, AU-möte på onsdag, bio på torsdag och på lördag eftermiddag ska jag och S jobba med Idrott Online, sista rycket innan det helvetessystemet stänger ner i november. Men jag får i alla fall sova i min egen säng på nätterna. 

260930

Sista september idag! G-A-L-E-T. Imorgon börjar hösten på riktigt, känns det som. Det märktes direkt inte i morse när jag tog bussen till jobbet, gick från stan istället för att ta buss sista biten och den jacka som kändes varm och gosig när jag väntade på bussen halv sju på morgonen (då är det väl alltid ruggigt?) gjorde att sista delen av promenaden till jobbet var rena rama svettfestivalen. 

Igår fick jag kontakt med IT-supporten som skulle fixa så att jag kom åt filsystemet, vilket han gjorde, och få skrivaren att kommunicera, vilket han inte gjorde för den "var inte på nätverket". Istället tyckte IT-killen att jag skulle be TG att kolla i serverrummet så att det...ja, jag minns inte exakt hur det formulerades men det var switchar och portar och grejer. TG har kanske vissa tekniska färdigheter, men IT är definitivt INTE en av dom. Men det har bestämts att varje sajt ska ha en som är "lokal IT-ansvarig" och vår IT-chef är enligt sig själv meget pragmatisk och tycker att det räcker att sätta ett namn på ett organisationsdiagram så är saken löst. TG:s titel är Maintenance Specialist och då ligger det tydligen nära till hands att också vara lite haj på det här med datorer. Tänkte kanske vår IT-chef, eller så tänkte han inte alls utan bara satte dit första bästa namn han kom på. 

Påtalade detta för IT-chefen och han menade på att det fanns ju en annan printer som jag skulle kunna använda tills dess att "någon från IT-avdelningen" hade vägarna förbi. Sannolikheten för att "någon från IT-avdelningen" skulle besöka en fabrik som inom kort ska läggas ner är så låg att den inte ens är mätbar, så här fick man, jag, vara bäste dräng (eller i mitt fall: piga?). Tog mig in i serverrummet, brände åtskilliga hjärnceller (kändes det som) för att försöka förstå hur allt hängde ihop i det virrvarr av servrar och portar och blinkade lampor som jag stod inför, fattade sedan att det nätverksuttag som fanns på mitt kontor hade någon form av motsvarighet i någon switch (kanske det heter?) och kopplade sedan in min skrivare LIKE A FUCKING QUEEN. Kände mig så orimligt nöjd efteråt att jag var tvungen att sms:a IT-killen och berätta det. Tyckte förmodligen också det var viktigt att inte TG skulle få någon form av oförtjänt cred, hehe. 

Ja, det var väl det hela. Åkte hem, gick promenad, tränade ett skivstångspass som helt ärligt var lite i lamaste laget, jag blev knappt trött. Nu har jag ju ingen TUNG SKIVSTÅNG som väger 20 kilo och det här är en serie introduktionspass inför vad som komma skall som jag hade tänkt jag skulle plöja mig igenom, men kände att här var det inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Är säker behövligt. Vilket säkert behövs om man har TUNG SKIVSTÅNG och inte en fjösig skolstång. Men men. Jag ska nog hitta en balans så småningom. 

I eftermiddag åker jag till LUFTHAVNEN och därifrån vidare till Norge där jag ska tillbringa resten av veckan. Kommer gissningsvis att vara socialt urlakad efter det, så det passar ju bra att det inte är något inbokat i helgen. Då blir det nog slutrensning av filmer och skivor, hundpromenader och kycklingmys. Over & out.