260302

Det där med att tänka att man ska börja ett nytt liv vid nyår är ju inte särskilt smart för i januari och februari handlar det ju fan bara om att ÖVERLEVA, sa min dotter häromdagen när vi talade om väderprognosen, temperaturen och LJUSET som om det vore den sista vattendroppen under en ökenvandring. Januari gick ändå rätt fort, men februari har varit ofattbart kämpig med den här ihållande kylan och snön. Men nu är det äntligen mars! Vår! Plusgrader! Barmark! 

Idag är det skarp deadline för att avsluta Projektet 2025, och jag slirade in över mållinjen med mina delar i fredags eftermiddag. Rent teoretiskt hade jag ju haft några morgontimmar på mig idag också (eller varför inte "du har ju hela helgen på dig"), så det var väl inte som att det var på håret SÅ, men jag gillar verkligen inte att vara så sent ute. Men så är det när man är sist i kedjan, the story of hela mitt arbetsliv känns det som. Åkte och handlade, sedan hem och ut med hundarna. Gick en runda i SKOGEN för första gången sedan snön kom i början av februari. Det var klafsigt och lerigt och blött, men i alla fall barmark. Mmm. Kom sedan hem, dödstrött. Sket i att träna, gjorde bara lite yinyoga och sedan lade jag mig som en död sill på soffan. Min man kom hem, vi åt hämtmat och kollade på sista avsnittet av A Knight of the Seven Kingdoms. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den serien, den är ju snyggt gjord, bra skådespeleri  och sådär, men det är väldigt mycket utfyllnad och det händer ju ingenting? Känns som att man hade kunnat koka ner alla avsnitt till ett enda program på kanske max 20 minuter. 

Gick och lade mig tidigt för jag skulle upp tidigt på lördagen. Gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna, åt second breakfast, åkte sedan till stallet. Städade i klubbis för vi skulle få besök av en hel flock lokala politiker som var ute på någon slags föreningarsbesökarturné och så hade de undrat om inte vi kunde ordna med lite korvgrillning till lunch (de skulle stå för omkostnaderna), och när folk som fattar beslut om de bidrag man är beroende av för sin överlevnad säger hoppa så säger föreningen hur högt?, så vi hade dragit ihop ett djävla gäng för att städa och grilla korv och så vidare. Det var rätt stressigt för man hade bara 45 minuter på sig att presentera sin förening, och det tar ju avsevärt längre tid att ha rundvandring i en förening som har flera olika stall, två ridhus, utebanor, rasthagar och så vidare än vad det tar att ha rundvandring på till exempel en tennisklubb, föreställer jag mig åtminstone. Sen skulle de ju utfodras, politikerna alltså, och under tiden skulle jag hålla en liten presentation kring vår förening, vår vision och våra behov som jag (om jag får säga det själv) hade knåpat ihop en rätt snygg powerpointpresentation på. Som vanligt var det trassel och panik när en dator skulle kopplas in till tv:n i klubbrummet, för min privata dator kan inte användas för den är så ny att den inte har hdmi-uttag och tv:n är så gammal att den inte har USB-C och aldrig blir vi färdiga att skaffa en adapter heller. Men K har en dator med hdmi-ingång, så jag fick låna den, men sen är det vägguttaget närmast den vägghängda tv:n som är sönder så man får hålla på och greja med förlängningssladdar och sen när vi fått liv i allt så lyckades jag inte spegla skärmen så att den syntes både på datorn och på tv:n. Men det syntes ändå på tv:n så jag vågade inte greja mer med det utan fick istället hålla min presentation halvt vänd bort från publiken. Men det gick väl ändå skapligt tycker jag, och de var intresserade och ställde frågor. Sen hastade de vidare till nästa förening som väntade, och vi kunde pusta ut. Var HELT SLUT efteråt, det var ändå en viss anspänning kring det här besöket, det hade också ackumulerats anspänning tidigare i veckan inför årsmötet och så vidare. Men nu var det åtminstone över, vi hade gjort så gott vi kunnat och mer kunde vi väl inte göra. Åkte hem, min man satt som klistrad framför CNN eller om det var BBC News och deklarerade att NU ÄR DET KRIG!, avseende USA:s och Israels attack mot Iran, och poängterade att jag måste tanka för nu skulle bensinpriset skjuta i höjden. Finns väl ändå lite fler avigsidor med krig än det, kunde jag väl känna, men men.  Tränade yinyoga, störtdök sedan ner i soffan och låg där som en död sill tills det var dags att masa sig ut i köket och laga middag. Vi åt och började kolla på en (för oss) ny dansk serie på Netflix, Legenden, den var rätt bra. Gick sedan och lade mig eftersom klockan stod på orimliga 04.00 på söndagen. Det är inte orimligt att gå upp klockan 04, det gör jag ju varje arbetsdag, men på en djävla söndag!?, kände jag. Gick en mil med hundarna, 07.30 satte jag mig i bilen och åkte till stallet där S och jag skulle ha stalltjänst och så var det ju också träning för dressyrtränare. Allt gick bra, jag gillar ju att jobba i stallet och S och jag jobbar bra ihop. Det var blåsigt och egentligen inte särskilt varmt, men solen sken och fåglarna kvittrade, så när vi skulle äta lunch mikrade vi lite korv som blivit över från politikerbesöket och satte oss i en hörna där det nästan var lä och bara NJÖT. Vi var väl klara med allt vid 13.30 ungefär, men då hade vi ju också ridit för tränare. Annars hade vi nog varit klara vid lunch. Åkte hem, tränade yinyoga och landade sedan i soffan. Tvingade mig själv att läsa lite, för hela veckan tycker jag min såkallade avkoppling bara har bestått av dumscrollande på telefonen. Lagade middag, vi åt och kollade vidare på Legenden och sen var det läggdags.

Nu väntar en vecka som åtminstone på pappret är lite mindre krävande än den förra. Ridning ikväll och imorgon, sen är det mest helgen som är fullbokad. Möte i stallet på lördag förmiddag, teater på kvällen, konferens med styrelsen och personalen i stallet på söndagen. Anar också att det blir en del fix inför denna i veckan som kommer, men en sak i taget. Nu: jobbelijobb. 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 3

Igår var det dags för träning för dressyrtränare för mig och Köttbullen. Hon var lite upprörd, det är hon alltid när det inte är som vanligt. Hon är ju oerhört flockbunden, så för att hon inte skulle gå i taket när kompisarna fick gå ut i hagen och inte hon så ledde jag över henne till storhästdelen av stallet, där det stod ett par hästar kvar inne, och släppte in henne i en tillfälligt tom box. Andra hästar är väl okej som sällskap, men det är inte rätt!, tycker Köttbullen. Men det låg lite hö kvar i låneboxen, så då accepterade hon sitt bittra öde. Men hon var inte helt nöjd när vi sedan skulle ut och skritta fram i paddocken, hon ville absolut inte stå stilla när jag skulle sitta upp utan trampade runt och höll på. Det var ganska blåsigt, vilket hon i normala fall inte bryr sig ett dugg om. Men nu när hon var "ensam" (= bara en häst som sällskap, och det var inte en häst från FLOCKEN så det var väl med nöd och näppe det dög) så var det plötsligt jetelezkigt med blåsten. 

Själva träningen gick riktigt bra. Av någon anledning ville Köttbullen plötsligt inte ställa igenom ordentligt till vänster, det är ju annars högersidan som är hennes svåra. Fick lite skäll för att jag var för mesig, det var befogat även om jag inte tycker om att ta i med handen. Fick också bra tips på att ge efter helt kort på tygeln när Köttbullen lägger sig i handen, men sedan plocka upp stödet igen. Testade detta och helt plötsligt trampade hon på under sig utan att det kändes som att jag hade två ICA-kassar i händerna! Just där och då i alla fall, hon lär nog hitta knep för att komma runt det, hehe. Galoppen var slutligen heeeelt M-A-G-I-S-K, så lätt och luftig och till och med lite samlad (med Köttbullemått mätt alltså). Det är nog så nära religion man kan komma, sa jag lyriskt till A när vi snackade efteråt. Nu återstår att se om dagens ridpass blir något man kan bygga vidare på, eller om det blir motstånd. Det finns ju viss risk att Köttbullen har lite träningsvärk, det har nämligen jag. Vi får väl se vad vi kan åstadkomma ikväll.   

260227

Åh helvete vad skönt att det är fredag. Den här veckan har det varit jobba, hem och vända och så tillbaks till stan igen för diverse olika göromål som medfört att jag kommit hem efter min normala tid för läggdags varenda kväll och så upp igen klockan 04.00 för ett nytt varv i grottekvarnen. Känner mig lite sliten faktiskt, och inte blir det bättre av att hela helgen i princip är uppbokad. Men ikväll ska jag i alla fall ingenstans, får väl vara nöjd med det. 

Igår var det årsmöte. Ett bra årsmöte ska ta högst en kvart och så fikar man sen, sa min bror häromdagen, och jag är enig med honom i det. Årsmöten är egentligen otroligt tråkiga för det är ju mest en massa formalia som ska plöjas igenom. Vårt årsmöte tog absolut inte en kvart, men eftersom bara en av tre orosmoln till medlemmar dök upp så blev det bara en tredjedel av förväntat drama, kan man väl säga. Nu vänder vi blad och blickar framåt. 

260226

Igår var lönen inne på kontot och vände. Betalade räkningar och hade fått en på 16000 som jag lite förtränger varje år, men det är alltså vad försäkring för två hundar kostar om året, och då dras varken tax eller gårdshund med en massa rasbundna sjukdomar som piskar upp försäkringspremien ytterligare, vet fok som betalar lika mycket för en hund som jag gör för två. Man skulle sätta in dom pengarna på ett sparkonto istället, det hade man nog tjänat på, är det många som säger för så länge ens djur är friskt så är det ju oerhört sura pengar att slanta in. Men den dagen de blir sjuka så är man inte lika kaxig när de icke skattesubventionerade vårdkostnaderna skenar iväg med en hastighet som närmar sig ljusets, och då är man rätt glad att i alla fall en del av det täcks av den där försäkringen. Jag har definitivt inte nerver att INTE ha en försäkring och nu är den i alla betald ett år framåt så nu behöver jag inte tänka mer på det. 

Jobbade flitigt på igår, åkte sedan hem, gick en runda med hundarna, tränade ett snabbt yinyogapass och åkte sedan tillbaks till stan igen för att möta upp min dotter för en bit mat och bio med CLUB ROMIF. Vi såg Grannfejden, och även om det kändes rätt osannolikt att någon influencer hux flux skulle bli bästis med den lokala byfånen i nån värmländsk byhåla så var den ändå mysig, en typisk Ulf Malmros-film skulle jag väl säga. Älskar när folk bryter normen och står upp för de svaga, skildrat i till exempel den episka Oh captain, my captain-scenen i Döda Poeters Sällskap eller när Sally Field ställer sig på golvet med en skylt med texten UNION höjd över huvuet och maskinerna i textilfabriken tystnar en efter en i Norma Rae, men det går precis lika bra när ungdomarna i Beverly Hills sluter upp och skanderar Donna Martin graduates! i kollektiv protest mot att Donna inte skulle få ta sin examen för att hon råkat dricka för mycket champagne på studentbalen (eller hur det nu var). Det blir gåshud och storlip direkt. Riktigt lika starkt var det väl inte här, men ändå. Helt okej film, Kjell Bergkvist är ju för övrigt ALLTID bra.  

Vad som INTE var okej var detta: köpte biljetter och när jag skulle visa upp dom så noterade jag att det var olika pris på dom. Visade sig att jag fått PENSIONÄRSPRIS! Men vad i hela HELVETET? Är faktiskt bara inne på mitt 58:e jordsnurr så det kändes väldigt orättvist. Visserligen såg han som sålde biljetterna ut att vara ungefär 12 år gammal och när man själv var i den åldern så ansåg man ju att alla över 25 i princip kunde klumpas ihop som "åldringar". Men ändå. Var dock inte så rättskaffens att jag stegade tillbaks till kassan och begärde att få betala fullt pris, hehe. 

Nu står det jobb på agendan, sedan hem och blixtstäda och så tillbaka till stan igen för årsmöte. Tur det snart är helg, synd att helgen är fullbokad med aktiviteter men så kan det ju bli ibland. Bara att köra vidare rätt in i kaklet. 

The shitkid

 The shitkid! 

260225

Natten till igår sov jag inte många timmar så man skulle ju kunna tro att jag skulle sova som en klubbad oxe natten till idag, men NJA!, kände jag när klockan ringde i morse. Jo, jag har sovit, men det känns inte som att det var tillräckligt. Jaja, bara att kriga vidare. 

Igår hade jag medarbetarsamtal med min chef, eller han med mig eller hur man nu ska uttrycka det. Det var bra, inget direkt nytt under solen egentligen. Han är nöjd med mig och jag är nöjd med honom. Min nya roll är fortfarande lite luddig och vag på sina ställen, men det ska nog ge sig så småningom. Runt påsk ska jag resa till Danmark och jobba lite med det danska teamet, det blir spännande (och jobbigt, kan jag livligt föreställa mig). Senare i vår blir det nog också en tur upp till den norska fabriken också, eftersom man nu är någon form av senior consultant där. Men det ska väl gå bra. Tror man ska kunna ta tåget dit utan alltför mycket mankemang. Copilot menade på att det tar cirkus 4 timmar med flyg allt som allt, men det kan ju omöjligen stämma annat än om man räknar faktiskt tid som man är i rörelse. Men all dötid som man måste sitta och vänta på tåg, flyg och mera tåg för att ta sig mellan a till b måste ju också räknas in, det är ju inte som att de är sömlöst synkade så att den ena avgår strax efter att den andra anlänt. Minns inte riktigt hur det var när jag åkte dit i höstas, men det kändes som att det tog en hel arbetsdag. Då kan man ju lika gärna sitta på ett tåg hela den tiden (även om det inte blir hela tiden där heller p g a byten), i praktiken tror jag det blir samma lika. JAJA. Det blir en senare fråga i alla fall. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade pilates och yinyoga, åt kvällsmat och sen var det dags att åka till stallet. Hem, dusch, i säng, det var den dagen. 

Idag har jag för ovanlighetens skull inga möten, utan en hel ostyckad arbetsdag där jag ska blåjobba med Projektet. Sen ikväll är det bio med Club Romif, fast vi måste frångå vårt vanliga koncept med sista torsdagen i månaden för imorgon är det årsmöte. Vi kommer också frångå vårt vanliga koncept att se den film som visas i lilla salongen, pga att det var någon barnfilm om en get. Vi ska istället se Grannfejden. Den har ju ändå fått hyggliga recensioner på sina ställen (och mindre hyggliga på andra, men sådär är det ju jämt). 

 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 2

Om det kändes bra i måndags så var det upp som en sol och ner som en pannkaka igår. Köttbullen var på sitt mest motvilliga humör och det räckte med att jag tog i högertygeln så spjärnade hon emot och ville inte alls vara med på noterna. Blev så himla besviken, det har ju känts så bra och som att vi har haft connection hela denna terminen. Men nu var det slut på det!, lät Köttbullen meddela och bet mig dessutom i armen när jag spände sadelgjorden. Vi var full grupp och det är en himla skillnad att vara det på tisdagar jämfört med på måndagar, av någon anledning är det mycket rörigare på tisdagarna och det känns som att  det är folk över allt och att de är i vägen för en hela tiden. Jag påstår inte att jag aldrig rider ivägen för någon annan, bara att det är märkligt att en övning som kan flyta på hur bra som helst på måndagen blir kaos på tisdagen. Häxan bär väl en del av skulden eftersom hon har en förmåga att vara överallt och ingenstans där hon ska vara och väldigt ofta också bara stannar exakt där hon står och går, och då blir det ju rörigt. Det gör mig inget i vanliga fall, men igår kändes det irriterande. Vi red en bra övning med skänkelvikning från spåret in till medellinjen, 10-metersvolt och så skänkelvikning ut till spåret igen. Köttbullen blev så småningom lite mer lösgjord och började trampa under sig, men någon större feeling kände jag inte att vi hade. Aja, så kan det vara ibland. Även hon kan väl få ha en dålig dag och det är väl bara att spotta i nävarna och ta nya tag.