Jullov dag 15-18

Nu har det kommit snö! Och kallt är det också, det enda som möjligen är bra med det är att det inte blir tung blötsnö som sedan fryser, men det är också det enda positiva. Ja, förutom att lite mördarsniglar och fästingar kanske stryker med, men det är väl ett stort kanske för de verkar ju överleva allt. 

Dagarna puttrar på och nu sjunger julledigheten på sista versen. Har imorgon också, en dag mer än de flesta andra jullediga, men sen börjar piskan vina igen när oxveckorna brölar igång. Tur man har handbolls-EM att se fram mot, fast nu verkar det som att Sveriges matcher inte alls ska visas på TV6 som jag läste tidigare. Djävla ViaSat. Ska göra mer efterforskningar såklart. Hittade nåt erbjudande om att man kunde beställa nåt kanalpaket där det där himla ViaSat Sport ingick för 99 kr/månad, bindningstid 30 dagar. Det skulle man ju kunna unna sig över EM i alla fall. 

Annars är det väl som vanligt. Hade stalltjänst i lördags, det var mysigt och gick bra. Ska nog ha mer sånt nu i år, för nu har de delat upp det så att man har morgonpass och eftermiddagspass där eftermiddagspass egentligen bara är insläpp och kanske fodring. Men innan har man haft heldagar, och då är det ju lite drygt att vara klar med mockningen vid lunchtid och sedan bara gå och drälla i väntan på att hästarna ska tas in vid 16-hugget. Funkade bra när jag bodde i stan och hade 10 minuter från stallet och på den tiden hade vi ju också egen häst, så då fanns det ju alltid att pyssla med, men nu: inte lika habilt att köra hem (30 minuter), vara hemma kanske nån timme för att sedan köra tillbaks igen (30 minuter) bara för att släppa in hästar och sen åka hem igen (30 minuter), och bensinen är heller inte lika billig som då. 

Annars har den ena dagen i stort sett varit den andra lik. Promenader, träning, ligga på soffan och läsa och slappa. Ett helt anständigt liv.

Till stallet istället, v 2 2026, pt 1

Igår började ridningen igen, gött. Fick Köttbullen, hon var lite sur i boxen och kändes måttligt pepp på arbete, men när vi väl kom in i ridhuset kändes hon oväntat pigg. Hon är ju inte en sån som står och laddar upp sig när hon är ledig, tycker snarare hon blir segare av vila. Men inte igår alltså. Nu var det minusgrader och hon var förhållandevis nyklippt, så det gjorde väl sitt till.

Vi red en övning som var att vända över från B till E och så stod instruktör K vid E och vi skulle säga om hästen var rak eller inte, och om inte, vilket ben som drog åt vilket håll. Sånt är skitsvårt, tycker jag. Speciellt på Köttbullen för hon är nästan aldrig rak och det har jag blivit så van vid att det är det normala. Men det gick ändå rätt bra. Sen gjorde vi samma övning fast på kvartslinjerna och i galopp. Hade ett MOMENT där jag plötsligt fick igenom Köttbullens högersida och helt plötsligt blev det ett helt annat svävmoment i galoppen. Nästan så jag misstänkte att det skulle komma ett litet bocksprång, men det gjorde det inte. (Sen hade vi också ett moment där hon tyckte det blev för djävla jobbigt och helt sonika tog bettet, körde upp huvudet och älgade iväg från linjen, men jaja). 

Kände mig nöjd efter passet. Idag: djävulsk träningsvärk. Tre veckors uppehåll var tydligen alldeles för länge. 

Liken vi begravde

Har läst Liken vi begravde av Lina Wolff, det kan du också göra. Detta är handlingen:

"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.

Jag tyckte om den här boken, fantastiskt språk, underbara formuleringar och väldigt svart humor. Påminde lite om Stängslet av Magnus Mills. Förstod mig dock inte riktigt på den del som handlade om Författarinnan, det var lite obegripligt och tillförde enligt mig ingenting, men i övrigt var det en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra bilvrak av fem möjliga, marsch iväg till bibblan! 

Jullov dag 14

Gick upp, åt frukost, gick ut. MED LIVET SOM INSATS, skulle jag vilja säga för igår regnade det och i natt frös det så allting som inte var stora vägen var bara blankis. Spelade ingen roll att det varit grusat sedan i slutet av november för gruset var nu inkapslat under isen. Enda chansen att ta sig fram utan att för varje steg riskera att drutta omkull och slå halvt ihjäl sig var att gå typ i dikesrenen. Tog mig så småningom ut i skogen och där var det bättre, vilket var tur för annars hade det tagit halva dagen att få ihop en långrunda värd namnet. 

Kom hem, städade, tränade ett hantelpass som var grymt jobbigt, nästan så att jag inte orkade lyfta tillbaks hantlarna i min lilla gymlåda efteråt. Åt lunch och slöade på soffan. Utvärderade mina mål från förra året, som ju var: minst 10 000 steg/dag OCH minst 100 000 steg i veckan, samt promenera minst ett maraton (42 km) i veckan. Klarade det dagliga stegmålet alla dagar utom två, den ena var när jag opererades (får väl ändå anses vara giltigt förfall) och den andra var när jag åkte hem från Norge i september och tillbringade förmiddagen sittandes på norska kontoret och eftermiddagen och kvällen sittandes på flygbuss, flyg, tåg och buss och det får väl, även om det stör mig, också vara en rimlig ursäkt. Övriga mål klarade jag i alla fall och man får ju se till helheten. Har ju för tredje året i rad haft en "gå från Fylke till Mordor"-utmaning, i år (eller jag menar 2025) blev jag klar vecka 34. 2024 var det vecka 44 och 2023 vecka 51. Det är 2173 kilometer mellan Fylke och Mordor. Totalt under 2025 har jag (och mestadels också hundarna) promenerat eller sprungit drygt 3400 kilometer. Frågade chat-GPT till vilken storstad man kom om man gick den sträckan och då hamnade man i Teheran. Rätt mäktigt ändå får man väl säga.

Kokade soppa till kvällsmat och så kollade vi på sista avsnittet av Stranger Things. Sen gick jag och lade mig och här ligger jag alltså nu. Ska ha lite stalltjänst imorgon så får gå ut lite tidigare med hundarna och då kan man ju passa på att också gå och lägga sig lite tidigare. Ser fram mot att få mocka och göra fint, det är något helt annat än att städa hemma, och också något helt annat när man inte måste göra det (mocka alltså) varje dag. 

Jullov dag 11-13

Då var det nytt år! Ligger i soffan och slöscrollar och läser om folk som summerar sina år, det tänker inte jag göra mer än att konstatera att 2025 var ett år där det var en del förstagångshändelser som jag också hoppas slippa uppleva fler gånger. Få en tumör, få veta att ens jobb ska läggas ner, krocka med bilen. Fast tumören var godartad, jag fick behålla jobbet och blev ju inte skadad i krocken (även om plånboken fick gråta en rejäl skvätt vid inköp av ny bil), man ska kanske vara tacksam för det man har istället för att klaga, sa jag till min bror häromdagen och tyckte i samma sekund att jag lät som en blandning av Ernst Kirschsteiger och Gustav Mandelmann. 

Nyår kom och gick rätt obemärkt. Vi åt en köttbit och sötpotatispommes och delade en flaska bubbel, sen gick jag och lade mig vid 22, vaknade till vid tolvslaget men det var också allt. Vaknade vid sju och var pigg och utvilad, ej bakis. Gick 12 kilometer i regn och blåst, traskade till bibblan för att hämta och lämna, tränade pilates och yinyoga, bäddade rent i sängarna, åt lunch. Kom överens med min man om att skjuta upp städningen till imorgon istället för idag vill man ju bara ligga på soffan och kolla på Ivanhoe och sånt, sa jag men gjorde det inte. Legat i soffan, JA, men har inte kollat på Ivanhoe (eller nåt annat heller för den delen). 

Ja, det var väl ungefär vad som har hänt. Dagarna innan nyår var innehållslösa, eller i alla fall kan jag inte komma på att något av vikt och värde har inträffat. Sinnesfrid härskar. Funderade innan om jag skulle nyårslova, eller i alla göra någon form av förändring, men kom inte på något speciellt. Ska väl möjligen vara att fundera ett extra varv om det verkligen är nödvändigt att trycka in en Kexchoklad eller motsvarande i truten, men det brukar inte vara några större problem när man jobbar och allt rullar på, det är väl mer i tider av stress som jag plötsligt kan tycka att jag behöver unna mig både det ena och det andra av onyttigheter. Och det kan väl vara okej ibland, men det behöver ju inte bli ett himla mönster som upprepar sig. Over & out!

Vargasommar

Har läst Vargasommar av Hans Rosenfeldt, detta är handlingen:

En död varg. En våldsam knarkuppgörelse. En kvinnlig lönnmördare av sällan skådat slag. På bara några dagar vänds tillvaron upp och ner för Haparandapolisen Hannah Wester. När det visar sig att en varg som hittats död i skogen har rester av en människa i magen förstår Hannah att det här inte blir en sommar som alla andra.

Den döde som vargen ätit av kan snart kopplas till en blodig knarkuppgörelse i Finland. Men hur hamnade han i skogen utanför Haparanda? Och vart har knarket och pengarna tagit vägen?

Hannah och hennes kolleger börjar vända på alla stenar för att ta reda på vad som hänt. Men tiden är knapp, det finns andra som är på jakt efter bytet. Som ryska Katja. När hon dyker upp drabbas staden av flera oväntade och brutala händelser. På några dagar vänds tillvaron upp och ner i Haparanda - inte minst för Hannah och flera av de inblandade som måste konfrontera saker i det förflutna de försökt förtränga eller lämna.

Jag såg den här som serie tidigare i år och tyckte den var okej. Boken var också okej, nu har det tydligen kommit en fortsättning så däraf att jag tog mig an första delen, för det är ju inte hugget i sten att bok och serie går hand i hand (i det här fallet dock någorlunda). Rätt välskriven, men ändå inte särskilt spännande. Var kanske för att jag visste eller trodde mig veta hur den slutade, men också för att karaktärerna kändes lite platta och ointressanta. Den här boken får tre knarkleveranser av fem möjliga.

Jullov dag 9-10

Idag är det tydligen vanlig dag. Man har ju NOLL KOLL när man är långledig såhär. Igår frågade min man mig om jag hade några planer för idag. Sa att jag nog skulle åka till Granngården och köpa hönsmat. Då hade han också nåt ärende till stan visade det sig, och raskt hade jag då delegerat hönsmatsinköpet till honom och slapp på så vis åka in till stan. Toppen för en som älskar att måsla omkring hemmavid. Var där, i stan alltså, en vända igår för lunch och bio med min dotter. Vi såg Regnmannen, som jag helt ärligt tyckte var sådär. Så himla konstigt upplägg liksom, kan man inte bara göra en film som handlar om två lite äldre ensamma män utan att det måste bli nån slags konstruerad övernaturlighetstwist? Jonas Karlssons rollfigur var rolig (och lite tragisk), men det var också allt. 

Idag gjorde jag klart Vibes-utmaningen Go out with a bang!, vilket innebar 10 styrketräningspass under december. Blev inte riktigt det upplägg som jag tänkt mig p g a jobbresor och förkylning, men blev ändå av. Nu har jag kört Vibesträning i cirka 6 månader och tycker det är toppen. Blir 2-3 styrkepass i veckan plus yinyogan som jag kört varje dag sedan cirka 1 oktober. Har inget direkt nyårslöfte avseende träning för det rullar ju på fint om jag får säga det själv. Ska däremot försöka ha en ambition kring minskad skärmtid. Förr kunde man ju ändå roa sig med att se vad folk man kände hade haft för sig, men nu är det mest reklam och "förslag för dig" (och för 804:e gången, NEJ, jag vill inte följa konton som handlar om människor med cancer eller som tynar bort i ALS eller andra vidriga sjukdomar, det rimligaste kontot jag fått som förslag är (vrålsnygga) handbollsspelarens Felix Claars (vrålsnygga) fru som i och för sig mest lägger ut (vrålsnygga) bilder på deras (jättegulliga) bebis och som tydligen inte alls har snappat upp det där med "barn är inte content", men de har kanske inga Luciatåg i Tyskland där han (Felix) är stationerad. Men i övrigt är de här förslagen HELT VÄRDELÖSA). 

Apropå handboll så börjar ju EM snart, och det VERKAR som att i alla fall Sveriges matcher ska visas på TV6 så att vi vanliga dödliga också kan se dom, vilket man ju inte kunde på damernas VM i december (undrar varför? men det var säkert nån mossig gammal tv-sportsmansgris som bestämde att damernas mästerskap inte var lika mycket värt, hashtag det är inte fördomar om det är fakta, mvh BITTER, även om det nu gick pissdåligt för Sverige men det vet man ju inte i förväg). 

I övrigt händer det inte mycket. Tillbringar helt orimligt mycket tid liggandes i soffan, men jag promenerar ju samtidigt (nej inte SAMTIDIGT, men ni fattar) minst 2 1/2-3 timmar per dag så därför tycker jag det orimliga är rätt rimligt ändå. Går och lägger mig vid 21.30, vaknar strax efter 7 så jag antar att kroppen tycker 9 timmars sömn är fina fisken. 

Vad händer på nyår? Inte ett dugg skulle jag tro. Min mamma ska fira med ett par som hon har känt i sisådär 60 år, de har nu på sin ålders höst (min mamma är med sina 81 år yngst) kommit på att de träffas och äter mitt på dagen och skålar in det nya året klockan 15.00. Sen tar jag bussen hem vid fem och går och lägger mig i vanlig tid, avrundade min mamma sin redogörelse inför det stundande nyåret. Det tycker jag, som inte varit uppe till tolvslaget på åratal, är skitsmart! Fler borde anamma detta istället för att tro att man måste vara uppe till fram på småtimmarna och sedan vara halvdöd framför Ivanhoe och backhoppningen från Garmin-Partenkirschen hela nästa dag. Förr i världen kunde man ju skippa lite nattsömn utan att det var nåt med det, men numera kan man ju knappt ens gå och lägga sig lite för sent utan att känna sig helt djävla bakis nästa dag även om man inte druckit en droppe. Sånt är livet nuförtiden tydligen.