Till stallet istället, vecka 49 2024, pt 1

Igår var det dressyrtisdag och temat för dagen var öppna, vilket INTE är Köttbullens favoritövning. Men det gick ändå ganska bra tycker jag, fick till flera små stunder med YES-känsla, både i öppnan och faktiskt också i galoppen. Ja, alltså, det är ju inte fråga om någon form i galoppen (än?), men jag tyckte ändå att man kunde ana en förändring i beteendet att hon bara biter tag i bettet, kör upp huvudet, skjuter ut underhalsen och dundrar på. Alltså, det är inte som att hon sticker eller gör något dumt, men hon är liksom inte kontaktbar så att det går att jobba med henne. Men igår så kom det ändå en känsla av kommunikation, så den KÄNSLAN ska vi jobba vidare med. Öppnan gick bra för att vara Köttbullen, hon har svårt för det. Instruktör K sa igår att det är svårare för vissa hästar, typ kallblod, att göra den typen av rörelser beroende på att de har bred bringa. Så långt har jag aldrig ens en gång tänkt, jag har nog mest bara trott att det har blivit konflikt i Köttbullens huvud, men det är klart att om det då dessutom är svårt rent fysiskt så underlättar det ju inte. Vi får klura vidare. 

I'd like to talk when I can show you my affection

Igår morse kom jag på att jag skulle ha ställt fram våra adventsljusstakar i fönstren på jobbet innan jag gick hem i fredags, men det hade jag såklart glömt så jag fick börja dagen med att fixa det. Ibland undrar jag hur det skulle vara att jobba på ett jobb där det finns så mycket folk att man inte behöver vara involverad i allt som sker, men det lär jag väl gissningsvis och förhoppningsvis aldrig få reda på. Har ju varit på samma ställe (om än inte på samma tjänst) sedan 2001 och även om jag då och då leker med tanken på att jobba någon annanstans så tror jag inte det kommer att bli så med mindre än att jobbet  av någon anledning skulle läggas ner och jag skulle bli uppsagd. Nästa år är det - HELT GALET - tio år tills jag kan gå i pension, givet att pensionsåldern fortfarande är 67 år då (det skulle i och för sig inte förvåna mig om den skulle höjas till 77) så man är väl inte längre att betrakta som en långsiktig lösning på arbetsmarknaden. Är dessutom för bekväm för att ens tänka tanken att vara ny på jobbet med allt vad det innebär. Trivs ju för övrigt överlag väldigt bra på mitt jobb, även om det som kommer ut här mest är gnäll och frustration över vissa trögrövar och deras förmåga att komma undan med allt. 

Jaja. Igår kom det ut ett påbud att hela världen jobbet skulle, kanske inte direkt skattskrivas men i alla fall gå en IT-säkerhetskurs. Den bestod av ett antal korta filmer om nätfiske och cyberattacker och sånt där som man först skulle se och sedan efter bästa förmåga besvara några tillhörande frågor. Kändes som att nivån var lagd på en femårings, men det kanske i och för sig behövs. 

Gick sedan från att känna mig som en IT-kung till en dito IDIOT. Fick ju mitt nya bankkort i fredags, så nu tänkte jag passa på att lägga mig lite i framkant till de tjänster (Netflix och Specsavers) som är kopplade till det gamla kortet så att  man ska slippa få en förtretlig "betalningen-kunde-inte-genomföras-pga-kortet-är-för-gammalt"-påminnelse och framför allt behöva pilla med det via sin smart-TV. Hör ni det, ni som tillverkar smart-TV:s? De är nämligen inte alls smarta när det kommer till att man ska söka eller skriva in information och man ska behöva stega sig fram bokstav efter bokstav med fjärrkontrollen som om det vore  ett himla Playstation 2.
Höll först på med Specsavers i en halv evighet där det bara stod att det inte kunde godkännas, höll på att bli SKOGSTOKIG men kom sedan på att jag först måste gå in på banken och godkänna kortet för internetköp och sen var det ju plättlätt. Så det där med en femårings nivå var kanske ändå riktat till mig, för det här var ju ändå information som jag hade läst att man måste göra, i samband med att jag efterlyste kortet när jag först fick information om att det höll på att gå ut vilket inte var sådär jättelängesen. 

Jobbade mig igenom resten av dagen, åkte sedan hem, gick en rätt så lång och rätt så rask promenad med hundarna, kom hem igen, körde ett pass tabata för första gången på länge, gjorde sedan min nya fotrehab, eller det är egentligen bara en övning som är ny men den var ganska svår så det tog lite tid. Tillbringade sedan resten av kvällen i soffan och hade det allmänt gött. 

Igår morse fick jag skrapa rutorna eftersom jag glömt lägga på den där filten på vindrutan när jag kom hem i fredags, så igår eftermiddag var jag duktig och kom ihåg det. Hade jag varit ännu duktigare så hade jag ju kunnat kolla väderprognosen, för i morse var det åtta grader varmt och Kung Bore var någon helt annanstans. Kan ju uppenbarligen inte vara bäst på allt, knappt någonting känns det som just nu. 

För ett tag sedan hittade jag ett kuvert med 2500 kronor instoppat mellan två böcker i en av mina bokhyllor. Kuvertet hade texten Grattis på födelsedagen önskar mor och far, och eftersom min fader konungen lämnade jordelivet sommaren 2016 så har det alltså legat där i minst 8½ år. Gissar att jag för 8½+ år sedan tänkte detta skulle vara ett såkallat "bra ställe" där pengarna kunde förvaras tills någon gång när jag skulle behöva dom till något speciellt, för man vill ju kanske inte använda födelsedagspengar till att köpa mjölk och ost utan köpa något "rejält" som man sedan skulle kunna säga att man fått i födelsedagspresent av sina föräldrar.
Men hanteringen av cash har ju förändrats drastiskt de senaste 8½+ åren, kan knappt minnas när jag använde kontanta medel senast? Jo, det var nog när jag betalade Labans ena viltspårkurs i våras, för de som har den är lite skeptiska till Swish och andra nymodigheter, men då tog jag ut pengar från bankomaten eftersom jag helt uppenbart hade glömt bort att jag hade en dold penningreserv instoppat mellan Geralds lek och Dolores Claiborne. Tänkte nu att jag kunde ju ge barnbarnen varsin femhundring i kontanter i julklapp, men började då också (tack och lov) fundera på att hur var det nu, blev inte vissa sedlar ogiltiga för ett tag sen? Fick googla och jodå, mycket riktigt så gällde inte mina fem femhundringar som betalningsmedel längre, inte ens på bank. FAN vad surt, tänkte jag och lovade mig själv att aldrig mer stoppa undan någonting "på ett bra ställe", för uppenbarligen så försvinner den informationen ur hjärnan lika snabbt som det går att säga "senildement". Dock hade det ju varit dödspinsamt att ge bort ogiltiga sedlar i julklapp, så tur ändå att jag inte var exakt så senildement som jag kände mig. 

Men man kan tydligen lösa in gamla sedlar på Riksbanken, googlade jag mig också till, visserligen mot en ringa avgift på 200 spänn, men då kommer jag ju ändå att tjäna 2300 kronor istället för att förlora 2500. Så nu har jag gjort en ansökan om att få lösa in stålarna, det gick rätt så lättvindigt ändå med hjälp av bank-ID. Vi får väl se hur det här går, det kanske inte alls är lika lättvindigt i ett senare skede för man fick minsann svara på en massa frågor varifrån man fått pengarna och sånt där och tänk om de inte köper min sanningsenliga förklaring, det kanske är sånt som penningtvättare alltid kör med? Får väl kolla upp hur man gör när man skickar något rekommenderat också, för det känns ju lite osäkert att lägga ett kuvert adresserat till Riksbanken: Inlösen, box blablaha på lådan, det känns ju som att man lika gärna kan skriva SNO MIG på kuvertet. Även om det då innehåller ogiltiga sedlar så kan ju någon annan lika gärna ta dom och lösa in dom. 

Så det ska jag fixa efter jobbet idag. Ska också ut på en  mycket blygsam löpintervall, efter direktiv från Fotspecialisten. Och sen är det ridning ikväll. Så ser planen ut, men först ska jag beta av åtta timmars lönearbete. 

Hurra, Sverige-Turkiet 47-19

Jamen efter att ha sett den totala krossen/kollapsen mot Ungern i lördags så ska jag inte gnälla över att "det inte ens var spännande" (för det var det inte) utan tvärtom var det alldeles oerhört behagligt att sitta tillbakalutad i soffan och se när mål efter mål dundrades in från alla positioner, och räddning efter räddning gjordes. Kommentatorerna öste lovord över det svenska spelet, men ska man vara helt ärligt så är det ju lätt att spela bra anfallsspel när motståndet är svagt och vice versa. Hur som helst. Seger och Sverige är fortsatt med i matchen, jag menar mästerskapet. Nu väntar mellanrundan och Polen på torsdag, misstänker dessvärre att den matchen krockar med min ridning men den som lever får se. 

Konstiga Sally Diamond

Har läst Konstiga Sally Diamond av Liz Nugent, och det kan du också ta och göra. Detta är handlingen:

Sally Diamond kan inte begripa varför det hon gjorde var så konstigt. Hon gjorde bara det som hennes far bett henne att göra - att slänga ut honom med soporna när han dog.

Nu står hon plötsligt i centrum för allas intresse, och det handlar inte bara om blodtörstiga journalister och bekymrade poliser, utan också om en hotfull skugga från en barndom hon inte minns.

Samtidigt som Sally tvingas ta uti med sitt mörka förflutna tar hon för första gången klivet ut i den verkliga världen, träffar nya vänner och lär sig att folk inte alltid menar vad de säger.

Men vem är mannen som iakttar Sally, och varför kallar han henne Mary?

Åh, vad jag gillade den här boken! Den hade precis allt, en spännande och tragisk berättelse, fint språk, intressanta karaktärer, lite oväntade vändningar och på det hela taget en fantastisk läsupplevelse. Den här boken får fem förbränningsugnar av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop. 

Hanging on the promises in songs of yesterday

I fredags var jag på besök hos Fotspecialisten. När jag var hos honom med mitt överansträngda senfäste i augusti så fick jag order om att vila efter Tjejmilen. Alltså, jag fick träna annat, men ingen löpning och ingen fotrehab, och så skulle jag höra av mig "när det känns som det gjorde vecka 26", som var gången innan besöket i augusti, och då kändes det bra och vi trappade upp löpträningen. För mycket och för fort visade det sig ju med facit i hand, men det vet man ju aldrig förrän efteråt. Nu var jag där igen och vad jag (bland annat) gillar med Fotspecialisten är att han är så bergfast övertygad om att jag ska kunna börja springa igen. Nu fick jag lite nya rehabövningar, plus att jag faktiskt ska komma igång med pyttelöpträning igen redan nu. 1 minuts löpning, 2 minuters gång x 3, sedan 2 minuters löpning, 1 minuts gång x 3 två gånger i veckan, återbesök i slutet av januari. Yay. 

Åkte tillbaks till jobbet, jobbade på som ett hjon, tog en snabb lunch vid skrivbordet, fixade klart det sista för veckan och lämnade sedan jobbet med intentionen att gå en mil med stavarna innan jag åkte hem, men det verkar omöjligt att få till. Det finns en runda som, lite beroende på hur man går för det finns en massa stigar och småvägar, är någonstans mellan 8 och 9 km, där jag har försökt sträcka ut den genom att gå på andra stigar och småvägar och det har jag gjort tidigare och det har KÄNTS långt men själva rundan har ändå bara blivit ett par hundra meter längre. Nu tog jag så att säga ytterkanterna och var övertygad om att NU måste det väl ha blivit en mil men jag landade på 9,85 km så där fick jag lik förbannat tji. Aja, inte hela världen och det var i alla fall ett bra tempo. Efter kanske halva tiden kändes det som att jag höll på att få en hälspricka. Det är ju inte så mycket man kan göra åt det utan jag knatade på. När jag sen kom hem och kollade foten så visade det sig att det jag trott var en hälspricka istället var en stor vattenblåsa. Den var nästan omöjlig att sticka hål på eftersom jag har så tjock hud under fötterna, men till slut så lyckades jag. Jajaja, jag vet att man inte ska sticka hål på blåsor men det har jag gjort i hela mitt liv och aldrig märkt att det skulle vara skadligt på något sätt. 

Kom hem, upptäckte att mitt nya bankkort faktiskt kommit som utlovat (fast det skulle ju egentligen ha kommit den 25 och nog egentligen innan dess också, men men. Nu har jag det i alla fall och behöver inte fundera på om "valid thru 12/24" betyder att kortet är giltigt till sista november eller om det gäller hela december också. Var sedan otroligt präktig och moppade golv, tog ett fotbad och kokade blomkålssoppa, dock inte alltihop samtidigt. På kvällen försökte jag se matchen mellan Schweiz och Färöarna i handboll, för det är första gången de färöiska damerna spelar i ett handbollsmästerskap så det kunde ju vara kul att se. Matchen skulle visas på Viaplay som vi råkar ha, men i helvete att det gick att få igång den. Nu blev det något fel stod det i en retligt kamratlig ton varje gång jag försökte mig på att få igång den. Jaja. Mitt i alltihop ringde min mamma och ville tacka för frökalendern som nu alltså äntligen efter sju sorger och åtta bedrövelser med både svenska och danska PostNord nått sin slutdestination. Tur den i alla fall kom fram innan första advent. 

På lördagen gick jag en promenad med hundarna, tillbringade sedan lite tid i trädgården med att gräva upp skott av hallonbuskar och plantera dom lite mer organiserat. Tuppen från Cream Legbar-kycklingarna som kläcktes i slutet av juli bekände färg genom att både börja gala samt försöka sätta på sina syrror. Dessutom flaxade han gång på gång i något slags ungdomligt övermod över staketet till trädgårdslandet och spatserade omkring där som en djävla greve. Jagade tillbaks honom x antal gånger, men det kunde jag ju inte hålla på med hela dagen så istället gick jag in och julpyntade, detvillsäga satte upp våra adventsljusstakar i fönstren för mer pynt än så har vi inte. Kollade sedan omväxlande på Grand Prixdressyren från SIHS och läste lite. Lagade pannbiff och potatis-och-jordärtskocksmos till middag och bänkade mig och min man framför handbollen, som ju dessvärre blev en snöplig förlust för Sverige. 

Igår vaknade jag i ottan av att den förbaskade tuppen gol redan vid sextiden på morgonen. Det var kolsvart ute och det fanns verkligen inget att gala för, men jag kunde inte somna om så det var lika bra att masa sig upp och gå ut med hundarna. Kom hem igen efter min vanliga kuperade söndagsmil och kände mig energisk. Jag och min man hjälptes åt att fånga in tuppen som sedan fick förpassas till de sälla jaktmarkerna, a k a frysen. Släppte ut hönsen, planterade - äntligen - de där äppelträden, gick in och tränade ett pass pilates och sedan var det lunch. Så mycket får man gjort när man går upp i svinottan. 

Låg sedan på soffan och latade mig och läste tills det var dags för världscupen i hoppning från Madrid. Jätteirriterande för det var något fel på ljudet så man hörde inte Lotta Björes kommentarer till en börja med. Upplägget brukar vara så här: den som är kommentator presenterar ekipaget och sen när de har kommit igång och börjat hoppa så tar Lotta (som är expertkommentator) över och analyserar själva ritten och där det är lite transportsträckor brukar hon fylla i med lite annan info om antingen hur det har gått i det här meetinget, till exempel att den här ryttaren kom på sjunde plats i fredagens 1.50-hoppning, men med en annan häst, eller att den här ryttaren har ridit den här hästen sedan i maj förra året, tidigare tävlades den av den och den. Men nu hördes inte Lottas kommentarer alls, vilket innebar att det i princip var dödstyst hela ritten förutom det uppenbara "där föll plankan" eller liknande. JÄTTEIRRITERANDE. Sedan bytte sändningen kanal från SVT 1 till SVT 2 och då var det först något slags märklig stereoeffekt som var om möjligt ännu mer irriterande att lyssna på, men sen kom allt på plats och ljudet blev som det skulle, inklusive Lotta. 

Kollade sedan lite på skidskyttestafett och sen lyckades jag tajma in matlagningen så att det stämde med att Grand Prix-hoppningen från SIHS började. Som slutade med att sex svenskar var med på topp 10-resultatlistan, det var inte så dumt. Sen slöade vi mest i soffan tills det var dags att gå och lägga sig. 

Nu är det alltså december. Insåg att det bara är tre jobbveckor kvar och inte ens det eftersom jag har tagit ledigt fredagen den 20. GULP, jag som har så mycket att göra. Det är bara att spotta i nävarna och köra på. 

Åh nej, Sverige-Ungern 32-25

Var sjukt taggad inför Sveriges match men fick dessvärre bevittna en fullständig massaker där Ungern briljerade och inte speciellt mycket alls, nästsn inget, gick Sveriges väg. Tur det bara är gruppspel och tur att Sverige redan har en vinst och bör vinna nästa match som är mot Turkiet. Annars hade EM varit över för Sverige nästan innan det ens hade börjat. Aja, bara att bita ihop och hoppas på att svenskorna samlar sig. Är ju i alla fall inte första gången Sverige har spelat dåligt i gruppen och sen ändå knycklat sig vidare. Hoppas på det.

Hurra, Sverige-Nordmakedonien 28-18

Jaha, så var handbolls-EM för damer igång och Sverige mötte Nordmakedonien i premiärmatchen och det gick ju geschwint eller vad det heter, även om det var lite VÄL mycket tekniska fel i inledningen för att jag skulle känna mig helt nöjd. Det hade för all del Nordmakedonien också, så direkt orolig behövde man ju aldrig vara. Oron börjar imorgon, lördag, då Sverige ska möta Ungern. På hemmaplan, ungrarnas alltså. Det kan nog bli en betydligt tuffare nöt att knäcka, men so far so good.