Bokåret 2021

Då var det dags att summera bokåret 2021. Förra året läste jag 69 böcker (plus fem som påbörjades men inte avslutades). I år blev summan bara 58, plus fem som påbörjades men inte avslutades p g a tråkiga. Inte lika bra som 2020, men bättre än 2019 då jag bara läste 52. Avsevärt sämre än 2018 då jag kom upp i 75 stycken, eller 2017 då jag landade på 70 böcker. 

58 böcker är väl ändå inte fyskam, det är i alla fall mer än en bok per vecka. Till det ska förstås läggas alla hästböcker jag läser om och om igen så fort jag känner mig nere/uttråkad/rastlös eller helt enkelt bara får feeling och vill hänga med Britta och Silver eller Piglet och Dunet eller Annika och Turk eller ponnyn Twiggy. MED FLERA. Men det är väl inte riktigt att betrakta som läsning, utan mer som...själavård-ish. Hur som helst, bokåret 2021 blev enligt mig själv godkänt. Icke godkänt = mindre än en bok per vecka, enligt min egna godtyckliga skala. 

Dessa böcker läste jag 2021, betyg inom parentes (* = om-läsning):

Blod säljer - Stephen King (5)
Många gånger i regn - Jack Hilldén (1)
Wilt - Tom Sharpe (5)*
En helt vanlig familj - Mattias Edvardsson (4)
Säg att du är min - Elisabeth Norebäck (5)
Bergtagen - Camilla Sten (3)
Deadline - Rebecka Edgren Aldén (3)
Arvtagaren - Camilla Sten (3)
Feber - Johan Brännström (3½)
De kapabla - Klas Ekman (4)
Flickebarn 291 - Ninni Schulman (2)
Än klappar hjärtat - Susanne Fellbrink (4)
Det vilsna barnet - Torey Hayden (3)
Mordkonsulten - Elly Griffiths (5)
Låt det brinna - Björn Paqualin (1)
Om hon inte lever är jag död - Claire Castillon (2)
För han var redan dö - Eva Franz (3)
Vänligheten - John Ajvide Lindqvist (4)
Mig skall intet fattas - E L Dezmin (1)
Eden - Monica Sabolo (1)
Nadia - Elisabeth Norebäck (3½)
Den första frosten - Anna Kuru (4)
Hjärtats djur - Erik Hörstadius (3)*
Den onda systern - Karen Dionne (5)
Tredje stenen från solen - Claes Holmström (4)*
Vår mörka hemlighet - Jenny Quantana (2)
Små katastrofer - Sara Vaughan (4)
Obehaget om kvällarna - Marieke Lucas Rijnevald (1)
Shuggie Bain - Douglas Stuart (3)
Raskens - Vilhelm Moberg (ej betygssatt pga ej rättvist mot andra författare)*
Konferensen - Mats Strandberg (4)
Offermakaren - Viveca Sten (3)
Att överleva en sommar - Camilla Prell-Weichls (3)
Alla ljuger - Camilla Grebe (5)
Blåmärken - Lina Arvidsson (4)
Spring eller dö - Maria Adolfsson (5)
Fågelbarnet - Inger Frimansson (5)
Den osynliga flickan - Lisa Jewell (5)
Bakvatten - Maria Broberg (4)
En familjetragedi - Mattias Edvardsson (4)
Flicka A - Abigail Dean (3)
All denna vrede - Cara Hunter (4)
Dagen är kommen - Ninni Schulman (3)
Återvändaren - Anders Sundkvist (2)
Händelserna på hästgården: Familjens berättelse - Anna Bohlin & Ulrika Fåhraeus (5)
De fyra vindarna - Kristin Hannah (2)
Sly - Sara Strömberg (5)
En sång för alla dom - Mike Gayle (3)
Ryktet - Lesley Kara (3)
Där isarna råmar - Jennie Lundgren & Ulrika Lundgren Lindmark (3)
Berätta aldrig det här - Frida Boisen (ej betygssatt)
Mytomenen - Sofie Sarenbrandt (3)
Skyddsängeln - Sofie Sarenbrandt (3)
För barnets bästa - Anna Welin (4)
Senare - Stephen King (5)
Hon hette Esmeralda - Melinda Jacobs (ej betygssatt)
Nattfalkarna - Elly Griffiths (5)
Ur askan - Lina Areklew (3)

Läste inte ut dessa:
Låt mig bara vara din - Peter Sundberg 
Horungen - Dorothy Allison
Snöängeln - Anki Edvinsson
Stormvakt - Kristina Ohlsson
Var inte rädd för mörkret - Kristina Agnér

Ur askan

Har läst Ur askan av Lina Areklew, den handlar om detta:

Fredrik Fröding är en avhoppad polisaspirant som förlorade hela sin familj i Estoniakatastrofen.

Sofia Hjortén är utredaren som återvänt till Örnsköldsvikspolisen efter en framgångsrik karriär i Stockholm.

För femton år sedan hade de en kort romans. Nu möts de igen i semesterparadiset Ulvön i Höga kusten. Hon som utredare av ett brutalt mord. Han som misstänkt.

När det första mordet följs av flera sprider sig skräcken och Sofia och hennes kollegor står inför sitt svåraste fall hittills.

Mnjaaa, kände jag rätt så länge angående den här boken. Rätt så träliga karaktärer, det får väl finnas en gräns för hur många buttra och introverta poliser med ett komplicerat förflutet man orkar med. Och den där korta romansen - njaaaa? Är det ens rimligt att känslor ska flamma upp femton år efter något som snudd på var ett one night stand? Tycker också att Fredriks absinens verkade komma och gå lite som det passade berättelsen, tror ju inte riktigt det är så det funkar i verkligheten. Men ja, bortsett från det var det väl en någorlunda hyfsad bruksdeckare. Den får tre (dock väldigt små) doser av bensodiazepiner av fem möjliga.  

Julen är typ över

Igår hade vi en diskussion om vad som egentligen är "mellandagarna". Jag hävdade/hävdar att det är dagarna från annandag jul till nyårsafton, men min man påstår att det bara är juldagen och annandagen. Vi kom inte fram till något, men eftersom han en gång avslöjat sig själv som mindre vetande när jag sa något om den i veckan stundande långfredagen och han undrade vilken dag det var. 

HUR SOM HELST. Vi hade ett minimalt fir med barn, bonusbarn, barnbarn, exman och ny fru hemma hos min dotter i måndag, där vi åt soppa och pannkakor och spelade julklappsspelet. Jag trodde att det skulle bli som i Bonusfamiljen, men hör och häpna, ingen blev arg. Det var premiär för att lämna Laban "ensam hemma", dvs tillsammans med de andra hundarna så han var ju inte ensam i den bemärkelsen, men utan att någon människa var där och passade. Det gick bra! Kom hem till ett tyst hus, alla hundarna sov som grisar tills de hörde nyckeln i dörren. Skönt. 

Har fortfarande en låsning i bröstryggen/skulderbladet som inte ger med sig riktigt även om det är lite bättre, så för ett par dagar sen så bokade jag en massagetid som idag, trots att det inte var mer än två veckor sen senast. Men man får väl unna sig när det är jul, tänker jag. Har också betalat en saftig bunt räkningar, vilket var mindre kul men nu är det åtminstone gjort. Lätt att glömma när man går och lullar och inte träffar en människoa och knappt vet vad det är för veckodag och inte har några som helst rutiner. Eller det har jag väl, så här kan en dag se ut: Går upp, gör mina artros-rehab-övningar, äter frukost. Promenerar med hundarna i cirka 1½-2 timmar, kommer hem, tar in taxarna och släpper ut Tage i trädgården eftersom han har ett behov av att springa runt i hög hastighet som inte blir tillfredsställt av koppelpromenad oavsett hur lång den är. Torkar 3x4 taxtassar, går ut i trädgården och sköter om höns och vaktlar. Tar in Tage, serverar det för hundarna ack så viktiga TUGGBENET som de får efter varje långpromenad. Tränar mitt andra lilla träningspass för dagen med hjälp av en app, och äter därefter någon form av lunch. Sedan är det slappande och soffhäng för hela slanten tills det blir kväll, då skrapar vi ihop någon form av middag som vi äter framför ett avsnitt av Trailer Park Boys. Tar kanske ett glas vin till det. Sen brukar det vara fri lek, dvs min man går upp och spelar något tv-spel och jag sitter kvar i soffan och kollar på nån serie. Ja, sådär går dagarna och jag klagar inte. 

  

   

Nattfalkarna

Har läst Nattfalkarna av Elly Griffiths som handlar om detta:

En grupp metallsökare som kallar sig Nattfalkarna är ute och söker efter skatter på stranden i North Norfolk när de hittar ett lik. Den döde är en pojke från trakten. Kriminalinspektör Nelson tror att det skett en olycka, men kort därefter mördas ett par på en isolerad gård i närheten som heter Black Dog.

Det dröjer inte länge förrän Ruth gräver fram kvarlevorna av en enorm hund i trädgården till det stora huset. Lokala sägner berättar om en svart hund som visar sig för människor innan de dör. Alla ledtrådar för Ruth och Nelson tillbaka till gården. Ruth är inte lättskrämd, men Black Dog ger henne kalla kårar ...

Som alla vet så älskar jag Elly Griffiths böcker och brukar säga att det behöver inte ens vara något mord, jag är fullt nöjd med att bara få hänga med Ruth, Nelson, Judy, Cathbad och de andra (jag saknar också Clough!) som rör sig i kretsen kring polisstationen i King's Lynn och universitetet i North Norfolk där Ruth tack och lov är tillbaka. Den här boken får fem metalldetektorer av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er allihopa. 

Julen är (snart) här

Det blev ändrade planer angående årets julfirande. Ja, under förutsättning att alla är friska, osv, men så är det ju jämt. Har bjudit in barnbarn, barn plus bonusbarn med respektive, men drog gränsen vid exman med ny fru, till sopplunch. Sen ändrade sig dottern och sa att vi kunde vara hos dom ändå, men "ville ändå ha mammas soppa". Så nu ska jag laga lunchen, dottern och hennes sambo står för resten och exmannen och nya frun är också bjudna. Det blir säkert bra. 

Idag har jag gjort julfint hos höns och vaktlar medan Tage och Laban har fått leka med grannens hund i deras trädgård. Grannens hund är en korsning mellan dansk-svensk gårdshund och något annat, kanske chihuahua?, minns inte riktigt men den ser ut som en klen gårdshund. Hon och Tage är bästisar och kan jaga varandra i timmar. Laban hänger på bra i deras tempo, men nu sover han som en gris i soffan. Själv sitter jag och väntar på att min digitala artros-PT ska ringa och göra en avstämning, för nu är det tydligen tre månader sedan jag påbörjade min behandling. Känner mig bättre, om än inte i skick som ny. Men det kommer väl, hoppas jag. Det värsta är egentligen inte smärtan utan att jag är så stel, kan inte längre sitta på knä eller på huk. Men man får kämpa på och huvudsaken är att jag kan göra det jag gillar: promenera med hundarna, rida, påta i trädgården, förhoppningsvis kunna komma igång och jogga lite lätt till våren och sånt. 

Julklapparna är klara, förutom de som ska fixas till julklappsspelet som vi tydligen ska spela, vilket kan sluta hur som helst eftersom familjen består av idel dåliga förlorare och ännu sämre vinnare. Sa "ska vi ge varandra julklappar i år...?" lite på försök till min man för ett tag sen, men då hade han redan köpt till mig (sa han) så då verkade det ju sniket av mig att inte köpa till honom. 

Hann till bibblan och hämta ut Elly Griffiths senaste bok innan de julstängde, så nu väntar jag bara på att min artros-PT ska ringa och sedan är det MYYYYZ. God jul på er hörni.     

Till stallet istället, v 50 2021, pt 2

Sista ridningen för i år var i fredags och lo and behold! för Köttbullen var nästan lite samarbetsvillig. Det händer ju inte varje vecka precis, men det var ju gött att kunna avsluta höstterminen i den sinnesstämningen istället för med ett världskrig. Vi red en övning i trav med 10-metersvolter i varje hörn och på varje 10-metersvolt skulle det också vara en övergång till skritt. Och JEFLAR vad bra det gick. Sist vi red den övningen, det kan ha varit någon månad sedan, fick jag skippa övergångarna för det var tillräcklig kamp att få henne att gå på volten och ofta slutade vi i väggen istället. Bokstavligt talat, hon går in i väggen för hon tror på riktigt att hon ska bli av med mig på det sättet. Tack och lov så lutar ju ridhusväggar, eller för att vara mer korrekt, sargen, alltid utåt eller hur man nu ska förklara det, så även om Köttbullen står med hovarna intill det hon upplever är väggen så finns det ändå alltid plats kvar för lilla mig. Fast det fattar ju inte hon. Hur som helst, i fredags var det inga såna tendenser alls. Hoppas nu det håller i sig, fast känner jag Köttbullen rätt så kommer två veckors jullov snarare ha motsatt effekt. Aja, det blir som det blir. Nu är det i alla fall ingen ridning förrän 3 januari, over & out på detta tema tills dess.   

Sista jobbdagen (?) 2021!

Hela det här jobbåret har gått i ett, det har varit kaotiskt på många plan som fått oss att undra hur vi någonsin tyckt att någonting varit jobbigt förut? Vår produktionsanläggning är gammal, underhållet har av olika skäl varit eftersatt och nu är det pay back time för det. Minns ni den där gamla reklamfilmen för Hästens sängar, när allting i hemmet utom sängen bara rasade? Lite så har det varit här på jobbet, nästan som ett skämt fast det ju är på allvar. Den ena grejen efter den andra har verkligen bara lagt av utan förvarning. Utöver det så har det varit och är fortfarande global brist på många av våra kritiska råvaror så här har man fått trolla med knäna och lite till. Som om det inte räckte med det så är det transportbrist inom hela EU. Plus pandemi dårå. Så OM a. fabriken mot all förmodan fungerar som den ska så är det b. inte alls säkert att det finns några råvaror att producera med, och OM det finns råvaror så är det c. inte säkert att de kan levereras, utan då står de på något transitlager någonstans och gör ingen nytta. Och om både a, b och c mot förmodan har uppfyllts så har man ju kunnat ge sig fan på att folk istället har blivit sjuka och måste vara hemma och invänta resultat från covid-test. 

När vi är i högsäsong säger vi alltid att "det här är tamejFAAN den värsta säsongen någonsin" men man kan lätt konstatera att förr hade vi i-landsproblem jämfört med hur det har varit i år. Det är klart att vi har råkat ut för stillestånd på grund av maskinhaveri, men då har det varit någon enstaka gång, knappt ens varje säsong, inte att produktionen har stått stilla i princip varje vecka och att man legat back exakt redan från start och aldrig kommit ikapp trots att fabriken varit i drift 24/7. Någon gång har det såklart också varit brist på råvaror, men då har det varit någon leverans här och där per säsong, inte ett ständigt pågående tillstånd. Är ej avundsjuk på de som jobbar med inköp, det kan jag ju lugnt säga. Och någon gång har folk såklart varit sjuka, men förr kunde man ju släpa sig till jobbet ändå och det går ju inte längre. 

Nu är i alla fall detta ödesår 2021 snart ÖVER, jobbmässigt i alla fall. Jobbar (förhoppningsvis) sista dagen idag! Det var åtminstone planen men när jag kom till jobbet så var det (såklart) något fel på nätverket så jag kommer inte åt några filer eller dokument. Det var ju tråkigt, för jag hade tänkt använda de lugna morgontimmarna, innan de vanliga dödliga kollegorna börjar ramla in, till att färdigställa en rapport och skriva klart ett mötesprotokoll. Dessa filer ligger nu i någon slags cyberhimmel och oåtkomliga för mig. Internet fungerar, kaffemaskinen fungerar, jag får väl, eh, städa skrivbordet eller nåt i väntan på att supporten ska vakna. Läste någonstans att det är viktigt att varva ner inför sin ledighet, så jag får väl säga att det är det jag gör.