måndag 25 mars 2019

Men för i helvete

Mitt tålamod just nu är inte stort. Detta beror till 99 % på jobbstress som är orsakat av dagliga och stundliga narcissist-incidenter. Tills detta är löst* jobbar jag ungefär 150 % med saker som inte ingår i mina arbetsuppgifter och cirka 0 % med de saker som jag är anställd för att göra.
Tog med mig datorn hem idag för att litegrann försöka få lite balans på de där procentsatserna. JAHA MEN DÅ FUNKADE VÄL INTE INTERNET? Igår kväll när jag tänkte slöglo lite på tv så funkade inte tv:n (trodde jag då), men då trodde jag det berodde på nätverkssladden för den såg lite dassig ut med någon avbruten plastplupp som liksom ska hålla den på plats. Sen bytte vi i och för sig sladd utan att det blev bättre och min man var då inne på att det var TV:n det var fel på, men jag bara TV:n? Den är ju för fan helt ny. Räknade sen ut att den kanske är 3 eller möjligen 4 år gammal, men det är väl ändå inte gammalt för en ny TV? Sen sa jag Det är säkert någon tillfällig störning hos Telia, vi väntar tills imorgon och ser om det funkar då, för så brukar det faktiskt vara rätt ofta. Menar med det inte att det ofta är fel, för det inte. Men när det blir något fel så brukar Tingens Självläkande Effekt (TSE) ändå vara det bästa botemedlet.

Kom alltså hem och smackade upp datorn och skulle vråljobba men möttes då av ett grinigt "inget nätverk tillgängligt"-meddelande från jobbdatorn. Provade att koppla in en SLADD till modemet, det har jag inte gjort sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna, men det funkade i alla fall inte. Internet alltså. Provade Telias lama felsökningsguide, men där ska man ju bara starta om modemet/routern artonhundratolv gånger och det hade jag redan gjort artonhundratretton gånger utan att det blev någon förändring.
Fick sedan en idé. Det kanske var ROUTERN som var problemet? Till skillnad från TV:n har vi haft en och samma router sedan vi flyttade till detta hus för 10 år sedan. Den kanske hade fått ålderskrämpor? Nu kom nästa braiga idé, och det var att jag erinrade mig att Telia erbjöd sina kunder en router som någon form av gåva för ett par år sen, och snikna jag beställde såklart en för "det kan ju vara bra att ha en i reserv om den man har pajar". Den har sedan dess legat mer eller mindre bortglömd och ouppackad i sin kartong i en hylla i arbetsrummet eftersom det inte var något fel på den gamla routern och då finns det ju ingen anledning att byta. Plus att jag tror inte det finns något i detta livet som jag tycker är tristare än att hålla på och påta med sladdar och nätverk och lösenord och sånt piss. Dör inombords bara av tanken, fy fan vilken puckel det är att ta sig över. Men nu var goda råd dyra, så jag ilade upp i arbetsrummet, hittade den nya routern, packade upp den, kopplade ur den gamla, kopplade in den nya - tack Telia för medföljande pedagogisk manual där det stod exakt hur man skulle göra, fick visserligen en sladd över från den gamla routern men den verkar inte ha haft någon praktisk betydelse? - och HA-LLE-LU-JA, pris ske Gud, där kom internet tillbaka. Och TV-bilden också av bara farten. Kände mig så djävla NÖJD, nästan som om jag hade uppfunnit penicillinet eller något sånt.

Skickade en skrytig bild på tv-rutan med Mästarnas mästare i bild till min man och skrev något ännu skrytigare om min rent av fenomenala felsökning med tillhörande åtgärd som hade löst problemet. Hann väl inte mer än att skicka iväg meddelandet så försvann internet igen. Ställde mig och vrålglodde med ljungande voodoo-blickar på routern, som slött blinkade med alla sina lampor i tur och ordning tillbaka i någon form av omotiverad omstart medan jag uttalade mustiga eder över trilskande teknik. Sen kom allting tillbaks, frid härskade i en kvart eller så innan detta hände igen. Stängde sedan av TV:n och sen gick det bra att jobba? Men alltså, att ha en dator ansluten till wifi samtidigt som TV:n är igång är väl för helvete inte för mycket begärt i detta nådens år 2019? KAN MAN JU TYCKA.

Är nu mentalt skör. Min man kom hem och klagade på att jag flyttat på grejer. Snäste Det är ju för fan grejer precis överallt! i en icke så trevlig ton. Så nu är han sur. Och jag har bara fått pyttelite gjort. Kanske 1 % av de där 0 som borde varit 100 % om allting hade varit som det skulle, men det är det ju inte just nu. Aja, jag sticker väl till stallet istället. Det kan ju aldrig skada.       
  



* Har fått ett muntligt löfte från högre ort om att "detta kommer att lösa sig". Detta kommer inte att lösa sig med mindre än att personen ifråga går ut genom grindarna för att aldrig mer återvända till den här arbetsplatsen. Och detta är Sverige, d v s det går väääääldigt lååååångsamt med såna här ärenden. Alltså, jag står verkligen först i ledet när det kommer till att värna om anställningstrygghet och såna grejer. Men just nu känns det som ett stort djävla HINDER. Främst för min mentala hälsa.   

Till stallet istället, v12, pt2

I fredags var det härligt vårväder och det stod UTERITT på schemat för drop in-ridningen. Kan ju säga så här: Hästarna hade vårkänslor! Även Pojken, som ju brukar vara lugnet själv, var riktigt toppad. Taktade i skritten, galopperade i traven och galoppen blev en serie bocksprång. YIIII-HAAAAA, vill jag inbilla mig att jag tyckte om det, men överjaget och min inre dressyrtant förfärades över det okontrollerade. Som väl var så hade hästen framför oss också lite feeling och skuttade en del, och den ryttaren hade sinnesnärvaro nog att ropa till täten att de skulle sakta av, annars fanns nog risken att vi hade hamnat någonstans i Blekinge. Om jag inte dråsat i backen innan dess förstås. Men aja. Såhär i efterhand var det ändå lite kul. Och skönt sen när vi skrittade hemåt på lång tygel och alla hästarna frustade och var nöjda med sig själva.

söndag 24 mars 2019

Kyldygnet

Här kommer en bok som jag inte kommer att läsa ut: Kyldygnet av Philip Birk. "Det här verkar inte alls vara en bok för dig", sa min man efter att ha slöbläddrat lite i den, och det stämmer. Den fick en finfin recension i DN - det är där jag hittar sådär 75 % av allt som hamnar på min "att läsa"-lista. Den handlar om följande:

Köpenhamn, juni 2016. Danmarks dyraste målning genom tiderna stjäls från nationalmuseet under en stöt som är lika utstuderad som våldsam. Spåren leder till en Malmöbaserad liga, ledd av den ökända Khanen.
När konsttjuven Tom Grip, efter flera år på flykt, får i uppdrag att finna Hammerhøis mest kända verk får han både maffian och polisen efter sig. Och överallt dyker namnet Jonathan Frost upp. Toms bästa vän från studietiden. Mannen som varit död i fyra år.

Låter väl inte så tokigt? Men tyvärr så tilltalade inte den här berättelsen mig alls.  Konststölder är inte särskilt upphetsande och maffian är det tradigaste som finns att läsa om. Tycker jag dårå. Så den här boken får en överkryssad tavla av fem möjliga.

fredag 22 mars 2019

ROBINSON 2019


Är ju "lite stressad" p g a narcissistsituation på jobbet just nu, och orkar därför knappt göra någonting efter arbetstid. Igår jobbade jag till halv sex. Det låter ju inte så blodigt, men för mig som börjar fem på morgonen så är halv sex på eftermiddagen är ju som att någon med vanliga arbetstider jobbar till åtta-halv nio på kvällen. MAN BLIR INTE PIGG om man säger så. Igår kom jag hem och satt i soffan i en halvtimme och bara beklagade mig över ovan nämnda narcissist. Sen bestämde vi att vi skulle se ett avsnitt av Robinson. TV-programmet jag älskar att hata. Och alltså, ja. Herregud vad bra castat, får man väl ändå säga. Först dök ju Anna Wemlert upp i bild och jag bara MEN DET ÄR JU HOOOON. Känner henne inte personligen, men det var hon håller ju till några mil härifrån och det var även hon som sålde Pojken till vår ridskola. Utöver det har jag varit inblandad i ett disciplinärende med hennes dåvarande man för hundra år sen i en situation där han betedde sig som ett as på en hopptävling där jag var tävlingsledare. JOJO.

Jamen vad fan ska man säga? CARL HAMILTON? Ett sånt djävla ärkesvin, men det blir ju bra TV. "Folk som inte gillar översittare gillar inte mig", nähäääää? Finns det alltså folk som GILLAR översittare? Och så mitt hatobjekt NICK från förra säsongen, det känns ju som att intrig-garantin är säkrad. Speciellt som han dessutom hamnar tillsammans med en kvinna med en Patriarket ska falla under min livstid-t-shirt. Ohmygod, det här kan bli intressant. Hann/orkade bara se första avsnittet, men i helgen ska vi se ikapp resten av veckans avsnitt.

torsdag 21 mars 2019

Världens tråkigaste blogg™

Ja, ursäkta för intetsägande blogg där inget spännande händer. Eller, det händer en DJÄVLA massa saker just nu men det är på jobbet och jag vågar inte riktigt skriva om det hur som helst för man vet aldrig vad folk hittar när de googlar, men i korthet går det väl ut på att vi har anställt en person som fungerade rätt så okej under sin provanställning, och cirka en minut efter att provanställningen gått över till fast anställning så började hen visa SITT RÄTTA JAG. Vilket var: synnerligen lättkränkt med tydliga drag av narcissistisk personlighetsstörning. För er som inte vet vad det innebär att ha en narcissistisk personlighetsstörning så är diagnoskriterierna som följer:

  1. Har överdrivna känslor av att vara viktig och betydande
  2. Fantiserar ofta om till exempel rikedom, framgång, makt eller kärlek
  3. Anser att den bara ska umgås med eller associera sig med viktiga personer eftersom den själv är så viktig
  4. Har ett överdrivet behov av beundran
  5. Har orealistiska uppfattningar om sina egna rättigheter – exempelvis förväntar sig personen ofta den bästa behandlingen när denne söker sådan
  6. Utnyttjar andra för att uppnå sina mål
  7. Saknar eller har bristande empati
  8. Tror att andra är avundsjuka på denne, men kan också själv vara avundsjuk på andra
  9. Beter sig högfärdigt eller arrogant.

För att få diagnosen narcissistisk personlighetsstörning ska man uppfylla minst fem av ovanstående diagnoskriterier, och den här personen uppfyller alla med råge och lite till. Eftersom det var jag som drog nitlotten och fick den här personen i mitt team så tar det av förklarliga skäl rätt mycket av min energi just nu. Orkar ej göra ETT PISS på min såkallade fritid.  Igår tänkte jag att jag och min man skulle börja kolla på Robinson, men sen insåg jag det orimliga i att hålla mig vaken i 45 minuter eller vad ett avsnitt kan ta om man ser det på play och spolar förbi reklamen. Det får väl bli till helgen eller så. Kanske.

Igår tog jag mig i alla fall samman och åkte och tröstshoppade sättpotatis, och sedan åkte jag hem och ordnade med mina pallkragar. Älskar att odla i pallkrage, men helvete vilket jobb det är att fylla upp dom. Utanför ytterdörren har vi som en avsats och där har jag tidigare haft tre stora zinkbaljor som jag odlat typ plocksallad och vitlök och kryddor och lite såna saker som jag snabbt kan hasta ut och hämta av när jag lagar mat à la Per Morberg. Alltså, jag menar inte att jag lagar mat som Per Morberg utan att jag hastar ut och rafsar ihop lite kryddor för det har jag sett att han gör ibland. I alla fall, det låter snyggt med dessa zinkbaljor men det är det inte plus att de är så himla otympliga att tömma, så nu har jag ersatt dom med fem halvpallkragar i en prydlig rad. Samt fyllt upp dessa med en blandning av hästgödsel samt kompostjord från den egna komposten. Det är balsam för själen men tar ju evigheter. Har tillgång till oändliga mängder hästgödsel, men de ska ju fraktas hem också. Tar två spannar varje gång jag är i stallet, det blir väl 80 liter i veckan eller så, men jag har också rätt många pallkragar att fylla. Nu är komposten tömd också, så nu får jag väl börja köpa jord. Ska också komma på något bra sätt att kväva ogräset bakom dessa halvpallkragar på. De står ju på en avsats så ska man komma åt att rensa bakom så får man klättra upp på avsatsen, som kanske är 70 centimeter hög och det är ju lite jobbigt. Funderar på att lägga en längd takpapp (rest från hönshusbygget) och sedan täcka den med grenflis. Det borde ju kväva det segaste av ogräs och kanske håller det även mördarsniglarna borta? DEN SOM LEVER FÅR SE.





onsdag 20 mars 2019

Till stallet istället, v12, pt1

I måndags var det alltså inte teori som jag först trodde, utan dressyr. Mmmmm, dressyr. Det gillar man ju. Vi skulle rida skänkelvikning mellan koner i skritt och trav, och sen kom det order om "släpp stigbyglarna och lägg upp dom" och sen fick man helt enkelt skumpa på i trav och även galopp (dock ej i skänkelvikning dårå). Pojken har sån där lite klumpig fyrtaktig kallblodsgalopp och det är inte det lättaste att sitta på honom, men det gick rätt bra ändå. Värre var det för en annan tjej i gruppen som red en rätt så ung och rätt så pigg häst som av någon anledning blir supertaggad av att ha Pojken i närheten i galoppen. Pojken låter nämligen rätt mycket när han galopperar, dels dundrar han fram i ovan nämnda fyrtakt och sen så frustar han även en del och den här hästen blir av någon anledning helt VILD när hon hör detta. Så det var en hel del rodeo på vår volt. Pojken var superduktig och galopperade på bra fastän han låg bakom andra (då vill han oftast bryta av), men ja, det var lite KAOZ.
Skänkelvikningarna gick rätt skapligt för att vara vi. Kändes på det hela taget som att Pojken går från klarhet till klarhet just nu. G-Ö-T-T. Utgår från att det står någon form av bakslag och lurar bakom hörnet, men sånt är ju livet.

måndag 18 mars 2019

Till stallet istället, v 11, pt2

Det här med drop in-lektioner kan ju bli lite vad som helst. Som till exempel för några veckor sedan, när jag var den enda som dök upp. Men oftast är vi omkring 5-6 personer, rätt ofta är det också mer eller mindre samma människor som dyker upp. Men i fredags! Då var vi helt plötsligt 14 personer som skulle tränga ihop oss i ridhuset. Tror att detta berodde på att man dels tidigare under dagen gjort reklam för drop in-ridning på sociala medier, dels att det var teori för fredagsgrupperna.

Det gick dock oväntat bra, fastän vi var så många. Vi red en övning med skänkelvikning på halva långsidan, sedan ett varv på stora mittvolten och så fortsätta längs med långsidan i skänkelvikning igen. Funkade riktigt fint och det blev inga masskrockar någonstans. Jag red Pojken och han kändes SUVERÄN. Så härlig och pigg och i fin form och galoppvolterna satt som en smäck. G-Ö-T-T!

Och vi har inte alls teori idag, utan det är inte förrän efter påsk. Ibland är det skönt att ha fel.