Hejdå 2018, ingen kommer att sakna dig

Då var det väl även dags att summera året med den sedvanliga listan.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag blev chef. Skaffade pass och åkte utomlands (alltså utanför Norden) för första gången på mycket länge. Skaffade höns och vaktlar. Skaffade en dansk-svensk gårdshund. Började rida Pojken.

Höll du något av dina nyårslöften?
Få se nu, vad lovade jag?
Löfte # 1: "Jobba mindre". EPIC FAIL på den. Jobbade mer än någonsin.
Löfte # 2: "Vara hemma mer" (som i att inte engagera mig i 1000 olika saker utanför hemmet). Ja, men det tycker jag nog att jag klarade hyfsat.
Löfte # 3: "Odla mer". Ja, det gjorde jag. Även om den synnerligen torra sommaren 2018 gjorde sitt för att fördärva. Men mördarsniglarna var i alla fall inte lika många.
Löfte # 4: "Hitta ett sätt att förhålla mig till saker istället för att irritera mig och gå och älta saker". Här känner jag nog att jag har börjat hitta vägar (t ex att säga ifrån istället för att gå och reta sig), men det är såklart en bra bit kvar att gå.
Löfte # 5: "Inte köpa några prylar utan att kraftigt ifrågasätta om det verkligen behövs". Ja och nej.
Har köpt en del köksprylar som jag gissningsvis skulle ha överlevt utan. Två nya stekpannor och en gryta i lättviktsgjutjärn (å andra sidan så har jag avyttrat de gamla som var med teflon och teflon är ju faktiskt inte så hälsosamt...skyller jag på åtminstone), samt en köttkvarn till min hushållsmaskin. Men på det stora hela så har jag nog ändå varit rätt så återhållsam.

Kommer du ha några nya för nästa år?
Jajamen, se här:
Löfte # 1: Jobba mindre. JOBBA MINDRE. Det har jag tjatat om i flera år nu, men från och med nästa år kommer jag att ha möjlighet att delegera på ett sätt som tidigare inte varit möjligt, så det är i alla fall teoretiskt möjligt att uppfylla detta löfte.
Löfte # 2: Skaffa kaniner, som ett led i att bli mer självförsörjande ifråga om kött.
Sen kan jag nog bara upprepa löfte # 3, 4 och 5 från förra året så får vi se hur det går med de sakerna.


Blev någon av dina kompisar föräldrar i år?
Nä, det tror jag inte.

Dog någon som stod dig nära?
Gubbhunden Boris. Ja, tuppen Lars hörde väl strängt taget också till familjen, men det var inte känslomässigt jobbigt.

Vilka länder besökte du?
Danmark och Tyskland, båda i jobbsammanhang. Landade och lyfte från och åkte lite bil genom Schweiz, men det räknas väl knappt.

Är det något du saknar 2018 som du vill ha 2019?
Harmoni och lugn och ro. 2017 skrev jag att jag hade haft mycket jobbrelaterad stress, och det var INGENTING mot vad 2018 drog med sig. NU FÅR DET VARA NOG.

Vilket datum från 2018 kommer du alltid att minnas och varför?
28 maj, när vi fick ta farväl av 14-åriga gubbhunden Boris. Minns också 27 februari, när det visade sig att Hilding led av autoimmunmedierad trombocytopeni och vi trodde att vi skulle bli tvungna att låta honom somna in. Han repade sig dock med hjälp av cellgifter och megahöga kortisondoser och är nu - peppar peppar - på banan igen. Hur länge vet ingen, men händer det så händer det. För att inte det här ska bli för deppigt så minns jag också 28 juli, då vi hämtade hem yrvädret Tage, 8 veckor. 

Vilken var din största framgång 2018?
Hade jag ens några? Jag tävlade i alla fall ingenting i någonting. Började rida Pojken då Bulldozern först blev halt och sedan fick gå i pension. Om det var så himla framgångsrikt vet jag inte, men det har varit kul och lärorikt. Annars var det väl mest karriärmässiga framgångar, men de är ju rätt trökiga att skriva och gissningsvis ett sömnpiller att läsa om.

Vad är du mest nöjd med?
Att vi skaffade höns! Vaktlarna är rätt opersonliga och lite småtråkiga som husdjur, men hönsen är balsam för själen. Ja, och så Tage förstås. Valpar är också balsam för själen (dock betydligt mer tålamods- och arbetskrävande).

Största misstaget?
Har nog förhoppningsvis klarat mig undan allvarligare generalfel det här året också.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Just nu minns jag bara tanddjäveln, så jag har väl ändå kommit lindrigt undan. Vet att min man var dyngförkyld och hemma från jobbet med feber och grejer någon vecka efter semestern (och gick och hostade och skrällde i månader efter det), men själv klarade jag mig med en rätt lindrig förkylning som gick över på typ tre dagar. Ryggskott hade jag nog någon gång också? Men annars höll jag mig flytande.

Bästa köpet?
Ja, det måste ju vara stekpannorna och grytan från Ronneby Bruk, tillverkade i gjutjärn men med någon ny teknik så att de inte väger mer än en vanlig stekpanna eller gryta. Älskar gjutjärn men hatar att det är så djävla tungt och otympligt att hantera, men nu behöver jag helt plötsligt inte välja. GÖÖÖÖTT.

Vad spenderade du mest pengar på?
Det gamla vanliga, bränslepellets och service på bilen.

Gjorde något dig riktigt glad?
Min man och mina barn! Hundarna! Stallet och hästarna! Detta skrev jag förra året och som jag ser det så finns det ingen anledning att ändra på något.

Vilka sånger/band kommer du komma ihåg från 2018?
Usch vad trist, men jag kommer banne mig inte på en enda låt som jag förknippar med detta året.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det här var nog på det stora hela ett deppigare år.

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Svårt att säga. På ett plan önskar jag att jag hade tagit tag i vissa saker som inte funkade så bra på jobbet. Men å andra sidan hade det antingen betytt att jag inte hade kunnat göra andra saker (som blev bra) eller att jag hade varit tvungen att jobba ÄNNU mer, vilket jag av naturliga skäl inte var jättesugen på. Så det var väl ändå bra att jag inte gjorde det. Jag hade velat ägna mer tid åt hundarna. Gått fler och längre promenader. Kanske även ridit mer?

Mindre?
Jobbat, obviously. Ångrar såhär i efterhand onödiga tjafs med min man (även om det i stridens hetta känns som HELT LIVSVIKTIGT vem som kolsyrar mest vatten)

Hur tillbringade du julen?
Julafton: jag och min man och hundarna. Juldagen: Tillsammans med barn, respektive och barnbarn (plus Tage som fick följa med p g a kan mycket väl få för sig att gnaga på en sko eller sånt i ett obevakat ögonblick).

Hur många one-night-stands?
Ha ha ha, varför är den här frågan ens med? Noll.

Hur många nobbade du?
Fick inga erbjudanden vad jag minns.

Favoritprogram på teve?
Mandelmanns? Vår tid är nu? Enkelstöten? (eller var det 2017?)

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Det finns några personer som har klättrat rätt högt upp på hatlistan, ja.

Bästa boken du läste?
Jag får väl hänvisa till min utvärdering av bokåret 2018. Femmorna var bäst.

Bokåret 2018

Det börjar bli dags att summera bokåret 2018. Gjorde ju det 2017 och varför ändra på ett vinnande koncept? 2017 läste jag 70 böcker (plus lite omläsningar av gamla hästböcker som jag tydligen gör istället för att börja knarka när livet kör ihop sig. Funkar skitbra om ni frågar mig. Gjorde samma sak 2018 och än har ni inte sett mig på Plattan köpandes heroin).

Under 2018 läste jag 75 böcker, vilket ger lite drygt 6 böcker per månad. Helt okej ändå med tanke på att 2018 också var året då jag slog någon form av världsrekord i övertidsarbete.

De här böckerna, redovisade i kronologisk ordning och med betyg inom parentes, läste jag 2018:

Dolt i mörker - Elly Griffiths (4½)
Flickorna i parken - Lisa Jewell (4)
Norra Latin - Sara Bergmark Elfgren (3)
Jag fann dig - Lisa Jewell (4)
Hon som vakar - Caroline Eriksson (3)
Mina smala axlars längtan - Maria Frensborg (3)
Slutet på sommaren - Anders de la Motte (4½)
Sköldpaddor hela vägen ner - John Green (3)
Höstdåd - Anders de la Motte (4)
Livet går så fort. Och så långsamt - Martina Haag (3)
Tyst väntan - Liz Nugent (4½)
Papperssjälar - Emma Johansson (3)
Floden om natten - Erica Ferencik (3)
Ondskans innersta väsen - Luca d'Andrea (2)
Utan dina andetag - Karin Aspenström (2½)
Battle - Maja Lunde (2)
Aldrig mer - Sara Larsson (4)
Kåda - Ane Riel (5)
Systrarna - Claire Douglas (3)
Kvinnan på bänken - Anna Jansson (3)
Hata Gustavsberg - Agnes Lindström (2)
Självhushållning på Djupadal - Gustaf och Marie Mandelmann (5)
Alex - Pierre Lamaitre (3½)
Stefans lilla gröna - Stefan Sundström (5)
Skrik tyst så att inte grannarna hör - Karin Alfredsson (4)
Sanningen om Audrey Wilde - Eva Chase (3)
Dödskaravanen - Mats Erasmie (3)
Rökridå - Krysten Rytter (1)
Blodlokan - Louise Boije af Gennäs (2)
Och sedan var hon borta - Lisa Jewell (4)
En annan Alice - Liane Moriarty (3)
Stora små saker - Jodi Picault (4)
Korpsystrar - Bettina Bieberstein Lee (3)
Sveket - Linwood Barclay (2)
Världens vackraste man - Lena Ackebo (3)
Kära Barbro - Lena Ackebo (4)
Låt oss hoppas på det bästa - Caroline Settervall (5)
Offrens offer - Bo Svernström (4½)
Älskaren från huvudkontoret - Camilla Grebe (4)
Husdjuret - Camilla Grebe (4)
Livets och dödens villkor - Belinda Bauer (3)
Sex år - Harlan Coban (1)
Kvinna utan minne - Petter Lidbäck (2)
Mördarens mamma - Ida Linde (1)
Bara ett barn - Malin Persson Giolito (4)
Allt att förlora - Sabine Durrant (3)
Pakt - Anna Roos (1)
Det hemliga rummet - Eva Swedenmark och Annika Wennström (2)
Tusen små bitar - James Frey (3½)
Bara du - Ninni Schulmann (4)
Kritgubben - C.J. Tudor (4)
Sommaren, syster - Jerker Virdborg (1)
En vacker dag lämnar jag honom - Maria Blomqvist (2)
Monster - Jörgen Jaeger (3)
En oskyldig lögn - Sabine Durrant (3)
Vi hör av oss - Jacob Sundberg (2)
Mor gifter sig - Moa Martinsson (ej betygsatt p g a klassiker har egen kategori men såklart jättebra)
Ditt liv och mitt - Majgull Axelsson (2)
Syndabocken - Sofie Sarenbrandt (2)
Mamma sa att jag inte fick berätta - Cathy Glass (3)
Falska vänner - Jane Harper (2)
Ögonvittnet - Anna Bågstam (3)
Vaggvisa - Leila Slimani (2)
Under ytan - Gilly Macmillan (4)
Peder Fredricsson - Peder Fredricsson (5)
Vargattacken - Lars Berge (4)
Ensamfjäril - Gabriella Ullberg Westin (1)
Den mörka ängeln - Elly Griffiths (4)
Träskkungens dotter - Karen Dionne (5)
Saknad, förmodad död - Susie Steiner (3)
Kvinnan i fönstret - A.J. Finn (5)
In i minsta detalj - Kristin Emilsson (1)
Det som göms i snö - Carin Gerhardsen (3)
De försvunna - Lori Roy (3)
Den tredje hustrun - Lisa Jewell (2)


För ordningens skull redovisar jag också de böcker som jag påbörjade men aldrig slutförde p g a att jag av olika anledningar inte tyckte de var tillräckligt bra för att vara värda mödan och/eller tiden.

Vågspel - Ann Rosman
Björnstad - Fredrik Backman (förlåt)
1793 - Niklas Natt och Dag
Allt är inte glömt - Wendy Walker
Gick obemärkt förbi - Ingrid Hedgren
Besatt - Tara Isabella Burton

Nu ser jag fram mot att sätta tänderna i Stephen Kings nyaste, som jag köpte för rätt längesen men som jag tänkte att "den spar jag till julledigheten" om. Nu är julledigheten här, bättre möjligheter att liksom maxa sin läsupplevelse lär väl aldrig komma. Fan ta dig Stephen om du gör mig besviken med den.

Den tredje hustrun

Har läst Den tredje hustrun av Lisa Jewell. Har läst flera av hennes tidigare böcker, till exempel Jag fann dig och Och sedan var hon borta och Flickorna i parken och Fågelburen och tyckt att de har varit allt från helt okej till riktigt bra, så det var med en viss förväntan som jag öppnade den här, som handlar om detta:

En sen aprilnatt snubblar Maya framför en Londonbuss. En tragisk olycka? Eller självmord? Hennes otröstliga make Adrian är fast besluten att ta reda på det. Maya hade ett jobb hon trivdes med, hon hade vänner. Adrian och Maya älskade varandra. Hon kom till och med överens med hans två tidigare fruar och deras barn. Ja, de var faktiskt som en enda stor, lycklig familj. Men det dröjer inte länge innan Adrian börjar identifiera de mörka sprickorna i sitt perfekta liv. För alla har hemligheter.
Och hemligheter kan få svåra konsekvenser.

Blev dock rätt besviken. Berättelsen växlar mellan då och nu på klassiskt manér, men jag tyckte aldrig att det blev speciellt intressant. Eller om det var något jag inte fattade? För först var allting så himla harmoniskt och alla var så lyckliga och sen en dag så kom Maya bara på att "nä, jag älskar inte dig längre" och plötsligt var allting helt förfelat och alla var typ svin? Och så himla många hemligheter tyckte jag inte heller kom fram så att det skulle vara nödvändigt att skriva en hel bok om det. Den här boken får två små styvbarn av fem möjliga.    

De försvunna

Har läst De försvunna av Lori Roy. Det här är handlingen:

Efter high-school lämnade Lane Fielding sin isolerade hemstad i Florida för New York och svor på att aldrig återvända. Tjugo år senare är hon tilbaka. Hon är nyskild, jobbar som servitris på en bar och bor med sina föräldrar på ökända Fielding Plantation tillsammans med sina två döttrar: 18-åriga Annalee och hennes yngre syster Talley.

Lane hemsöks av sitt förflutna och betraktas som ovälkommen i trakten på grund av de allvarliga brott hennes far – före detta föreståndare för en ökänd internatskola för pojkar – är misstänkt för. Den ostadiga vapenvila hon först lyckas upprätthålla med staden skakas om när hennes äldsta dotter plötsligt försvinner. Tio dagar tidigare har även en collegestudent anmälts saknad, och de två försvinnandena väcker en rädsla för att den seriemördare som en gång härjat i trakten kan ha återvänt.

När Lanes yngsta dotter, Talley, berättar om en ny, märklig vän förändras situationen igen. En desperat Lane måste tränga in under stadens yta av hemligheter och lögner för att ta reda på vad som har hänt. Kan den äldre dotterns försvinnande vara en hämnd för hennes fars brott? Eller för hennes egna?

Staden fylls av reportrar och poliser, händelserna tar alltmer obehagliga vändningar, och Lane fruktar att hon har alltför många fiender för att kunna hitta sin dotter i tid…

Jag tycker, i alla fall så här i efterhand, att det var en helt okej bok, välskriven och med en del oväntade vändningar. Medan jag läste den tyckte jag dock att den var rätt seg och onödigt detaljerad. Tycker inte heller riktigt att man fick lära känna karaktärerna på djupet så det blev lite platt. Hade det inte varit för att jag ändå var lite nyfiken på vad som hänt och motivet till det så hade jag nog mycket väl kunnat ha lagt den ifrån mig...rätt länge, utan att ha saknat den nämnvärt. Den här boken får med tvekan tre pyttesmå sydstater av fem möjliga.

Det som göms i snö

Har läst Det som göms i snö av Carin Gerhardsen. Har tidigare läst hennes böcker om Hammarbypoliserna och bloggat lite om det här.  Jag gillade dom mycket, men den serien är ju avslutad och jag såg fram mot att läsa något helt annat. Den här kallas "en oförutsägbar psykologisk thriller" och sånt gillar man ju. Berättelsen handlar om följande:

Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.
Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.   

Ja, det var ju något att bita i. Först tyckte jag att det var lite rörigt och lite för många personer att hålla reda på. Men det ordnade sig efter ett tag. Sen störde jag mig en hel del på dialogen som utspelades mellan de här A-lagarna, inte för att vara fördomsfull men jag har svårt att tänka mig att man snackar på det sättet när man supit så mycket att man så att säga har som heltidssyssla att sitta på en parkbänk. Slutligen räknade jag ganska kvickt ut vem som var Mördaren, vilket gjorde att slutet kändes lite platt. Överlag välskrivet och upplägget är bra, men den här blev jag ändå lite besviken på (gissningsvis eftersom förväntningarna var höga). Den får tre snödrivor av fem möjliga.  

Jul hos oss

Nu har julen kommit och gått och det har inte hänt något speciellt här hemma. Vi är inte mycket för jul, i alla fall inte så till vida att alla måste samlas på ett speciellt ställe den 24 december. Vi är inte heller mycket för att pynta och fixa à la Mandermanns eller Ernst Kirschsteiger och jag är av den uppfattningen att djur inte fattar abstrakta begrepp som jul så därför gör vi inget speciellt för dom heller. Mer än ser till att de har det bra förstås. Höns och vaktlar fick en näve torkad mjölmask, som dom tycker är det bästa som finns, hundarna fick något tuggben eller grisöra, men det är sånt som de brukar få ändå. Så nä. Tur man inte är INFLUENCER och måste lägga upp bilder på allt pynt och skit. Det piffigaste jag gjorde var att jag lindade en ljusslinga från RUSTA runt en rådjursskalle och sa till min man att det var Rudolf med röda mulen.




ERNST! Det här slår du fan i mig inte.

Ja, sen har vi väl mest ätit och glott på tv. På julafton såg vi TVÅ amerikanska filmer som handlade om julen och som därför var otroligt förutsägbara. En om tomtens bror Fred Claus (som inte var lika snäll, men som blev det till slut) och en om en unge som blivit adopterad och uppfostrad av tomtenissar men sen som vuxen kom till New York för att träffa sin riktiga pappa (som var elak, men som blev snäll till slut). Kändes otroligt vilsamt att bara ligga på soffan och äta gott och konsumera skit och slippa tänka. Hoppas ni alla hade det lika fröjdefullt. Jamen god fortsättning dårå.  

Till stallet istället, v51, pt2

Tog min sura tandvärk och åkte på årets sista drop in-ridning med Pojken. Det gick bra. Vi red någon slags kadrilj för det har ju alla pippi på såhär i juletider, i alla fall på min ridskola. Det gick rätt så bra fast jag fick vara i par med stallets piggaste häst, vilket kanske inte var a match made in heaven med Pojken. Men det gick ju att snedda lite här och där så att vi ändå hamnade på ungefär samma ställe vid samma tidpunkt. Dessutom: Pojken fattade rätt galopp VARJE GÅNG. I båda varven! Det är riktigt stort för oss.  Sen att han inte kan hålla galoppen speciellt länge, och definitivt inte minska den nämnvärt, är ju en annan sak. Han bara dundrar iväg tills han kommer ifatt en annan häst och sen tycker han att han typ har jobbat klart och så blir det slängtrav. Det får vi jobba vidare på nästa termin.

Nästa termin ja! Då ska ju vår superbra ridlärarvikarie, som vi haft denna terminen, sluta. Det har vi vetat hela tiden så det är inget nytt under solen, fast väldigt tråkigt eftersom det visade sig att hon var typ en av de bästa jag någonsin haft. Då menar jag inte att vår ordinarie är dålig, för det är hon verkligen inte. Men så skulle hon vara tjänstledig och då blev oron stor. VEM SKULLE VI FÅ ISTÄLLET? Jag hoppades på hon som brukar ha drop in-ridningen, för hon är också riktigt bra. Men det blev det inte, utan det blev KARIN. Vår BOOT CAMP-ridlärare som jag tycker är SUPERBRA. Hon slutade i somras för att hon skulle göra något annat, men nu är hon tydligen back in business igen. Det ska bli SÅ kul! Längtar jättejättemycket efter nästa termin, tur att det inte är som förr när hästarna hade typ tre veckors vintervila (och var ASPIGGA när man väl skulle igång med lektionerna igen, det var ALLTID hästar som skenade och folk som ramlade av som mogna frukter första veckan på terminen) utan nu börjar terminen redan vecka ett. Inleder därför med drop in-ridning fredagen efter nyår och sen kör vår grupp igång igen måndagen efter det. Med KARIN. Jiihaaaa.