onsdag 31 januari 2018

Hej då januari, ingen kommer att sakna dig

Sista januari! Eftersom januari är min värsta månad så finns det ingen som är gladare än jag över att få vika upp februaribladet på kalendern. Ljuset! Livet! Allt återvänder. Har ju dessutom haft förmånen att få uppleva en grön vinter. Eller, det har väl snöat litegrann men det har sällan legat kvar och jag har inte behövt svettas och mödas över snöskyffeln en enda gång. Det får man ju ändå ta med sig när man ojar och vojar över hur deppigt det är med januari: det kunde ju ha varit januari med SNÖ. Pratade med en f d kollega i Falun igår och fick detta beskrivet för mig i starkt målande ordalag som inkluderade mycket deppiga glosor i stil med blötsnö, ryggskott och tjäle. Då är man ju glad att man bor i "Skåne - Sveriges Provence", som det stod på en turistbroschyr som någon lagt i fikarummet på jobbet idag. Har aldrig hört den förut, men i princip skulle man ju då lika gärna kunna säga att Provence är Frankrikes Skåne?


Och i morse pratade dom på radion om att kanske ta bort det här med att ställa om klockor till sommar- och vintertid. Spontant kändes det jättebra. Lider ej av att ställa fram klockan på våren, det är bara härligt när kvällarna blir långa och ljusa och att det blir mörkare på morgonen kvittar för mig. Jag går upp 04.15 varje vardag, då är det sällan ljust ändå och man ska ju ändå bara träla iväg till jobbet och då kvittar det liksom om det är mörkt eller ljust ute. Tycker jag dårå. Om jag hade fått bestämma hade det varit sommartid året om, för det är ju otroligt vad drygt det är när den där timmen ska betalas tillbaks frampå höstkanten och det helt plötsligt blir beckmörkt klockan halv fyra på eftermiddagen. Ja, det blir det ju så småningom i vilket fall som helst på grund av jordens omloppsbana runt solen, men det kommer i alla fall inte som en djävla käftsmäll från den ena dagen till den andra. VEM KOM PÅ DET? Så himla dumt.

Till stallet istället, v5, pt 1

Var och red i måndags, som alla andra måndagar. Kände direkt när jag tog tyglarna att det här skulle bli en måndag där Bulldozern INTE tänkte samarbeta sådär jättemycket utan mer jobba med att spjärna emot med sin enorma hals och sedan springa från det jobbiga mellan varven. Vi red rätt mycket skänkelvikning i trappa mellan kvartslinjen och medellinjen i ena halvan av ridhuset, sedan var det galoppfattning och galoppera över en serie bommar på andra kvartslinjen, med avbrott till trav innan kortsidan för att sedan komma ner i skritt innan kvartslinjen. En övning som enligt uppgift "krävde stor kontroll på sin häst". Bulldozern tycker MYCKET om bommar och i första vändan när jag vände upp mot serien så blev hon så exalterad att hon for iväg som ett djävla jehu i ett allt annat än kontrollerat tempo och det där med att ha kommit ner till skritt innan kvartslinjen tog hon nog mer som ett förslag som det gick att tänja ganska mycket på. Fick nästan styra upp i röven på framförvarande häst för att få stopp på henne, vilket känns som en mycket ovärdig metod. Nästa gång var jag mer beredd och fick till ett tempo som jag i och för sig fortfarande tyckte var aningen för högt men där galoppsprången stämde perfekt med avstånden mellan bommarna, så då var det väl rätt för henne får man väl förmoda. Noterade att andra inte hade det lika lätt utan fick komma om och om igen på serien långt efter att jag fått kommentaren "jättebra, räcker så med henne", så någon fördel var det uppenbarligen att sitta på ett litet explosivt krutpaket med extra allt.

måndag 29 januari 2018

Bygga hönshus - an epic movie, part 22

Ja, men jag förstår ju att ni ligger sömnlösa och grubblar över hur det går med hönshuset. Har ju inte blivit jättemycket gjort p g a jäveljanuari och kyla och sånt där. I lördags blev det inte heller gjort någonting p g a att vi var borta nästan hela dagen, men igår tog vi i alla fall ett litet spadtag:
 
 
En stolpe sattes upp. Tanken är att man ska komma in i ett för-rum,
där vi ska förvara foder och sånt. I stolpen ska det sättas fast en dörr
som ska leda in till hönsens avdelning. Till höger om stolpen kommer
det att komma en vägg. Det utrymmet kommer sedan att härbärgera
reden och sittpinnar när vi har kommit så långt.
Sågade och skruvade fast några extra reglar på golvet så att det skulle bli stadigt.
En höna väger ju inte så mycket, men det kan ju tänkas att en människa
vill sätta sin fot där också, och då är det trevligt om golvet inte sviktar.
Tycker jag.
Golvskivorna på plats! I alla fall två av dom. Det var pilligare än man skulle kunna tro eftersom det naturligtvis inte passade
så exakt som man hade kunnat önska. Men till slut så. Ett golv! Ett golv! Ett kungarike för ett golv!

Till stallet istället, v4, pt 2

Var och red på drop in i fredags, hade Bulldozern och vi gjorde samma övning som vi gjorde på måndagens lektion, d v s skänkelvikning i trappa från kvartslinjen till medellinjen och så lite galoppfattning från skritt. Gick f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t mycket bättre den här gången! Skänkelvikningarna är svåra, men nu kände jag i alla fall att hon lyssnade och försökte istället för att bara stressa iväg. Och galoppfattningarna blev faktiskt jättefina! Överlag kändes hon mjuk och formbar och lyhörd större delen av lektionen, sen blev hon kanske lite väl het och bulldozeraktig mot slutet. Men ändå! Bra känsla! Är nöjd! Soliga gnägg från en snart 50-årig ponnytjej.

söndag 28 januari 2018

Åh nej, Sverige-Spanien 29-23 (men en silvermedalj är ändå en silvermedalj)

Jaha, det var det. Bara att konstatera att det inte räckte hela vägen den här gången. Deppigt eftersom Sverige faktiskt ledde hela första halvlek och spelade fantastiskt bra. Men i andra visade de gamla spanska rävarna att gammal ändå är äldst, inte minst när de satte in den fruktade veteranen Sterbik i målet. Där stod han som en annan lagårdsvägg samtidigt som försvaret utgrupperade sig och tvingade Sverige nästan tillbaks till sin egen planhalva. Sen lite konstiga domslut (men det får man ju bara tugga i sig) plus en faslig massa stolpe och ribba in för Spanien där det var stolpe och ribba ut för Sverige, men i handboll är det ju de små marginalerna som avgör det ibland.
 
Aja. Inte mycket mer att säga om den saken. Ett EM-silver är en fantastisk prestation och att förlora mot ett så rutinerat lag som Spanien är fan inget att skämmas för. Bra jobbat Sverige! Nu är EM slut och allt kan återgå till det normala igen. Plus: vi slog Danmark och Kroatien. Sug på den!

lördag 27 januari 2018

Slutet på sommaren

Har läst Slutet på sommaren av Anders de la Motte. Berättelsen handlar om femårige Billy, som försvinner spårlöst från sitt hem på skånska landsbygden sommaren 1983 och aldrig återfinns. Man får dels följa den pågående polisutredningen, och dels får man följa Billys storasyster i modern tid. Veronica har aldrig kommit över broderns försvinnande, vilket dessutom bidrog till att hennes mamma tog livet av sig. Veronica arbetar som terapeut och en dag dyker det upp en ung man som är påfallande lik Billy och som dessutom verkar helt onaturligt intresserad av det gamla fallet...

Jag tycker det här var en riktigt bra bok. Spännande och med bra driv och intressanta karaktärer (som man gärna hade kunnat utveckla ännu mer) samt ett slut med en twist som åtminstone jag inte riktigt såg komma. Den här boken får fyra och en halv spettekakor av fem möjliga. 

fredag 26 januari 2018

Jamen JAAAAAA, Sverige-Danmark 35-34 EFTER FÖRLÄNGNING OCH SVERIGE ÄR I FINAAAAAAL

Jamen alltså herregud. Här sitter man med kaninpuls och har fått ge sig själv dispens för extra tilldelning ur bibben denna afton. Alltså handboll. Så sjukt spännande och oförutsägbart det ändå är. Såg först matchen den ena semifinalen mellan Spanien och Frankrike, som Spanien rätt så otippat vann rätt så överlägset, tvärtemot mina profetior ("Ingen kan slå Frankrike"), men där Frankrike var helt blekt (min mammas analys: "de var väl uttröttade efter att ha spelat mot oss") och Spanien, trots att de inte direkt imponerat i detta mästerskap, vann utan synbar ansträngning.

Jaha, sen var det ju dags för Sveriges stackars pojklag. Inte nog med att Johan Jacobsson skrivits ur truppen p g a skada. Sen drog väl Albin Lagergren på sig en hjärnskakning i matchen mot Norge, och inte nog med det utan sen blev man även matad med deppiga bilder på en febrig Simon Jeppsson som satt på läktaren och slokade. JAMEN DET VAR JU SVERIGES BÄSTA SPELARE SOM GICK BORT DÄR! kände jag och många med mig. Plus att Andreas Nilsson, vår bästa linjespelare, har varit pappaledig under detta mästerskap (hade en infekterad debatt om detta med en kollega idag där han tyckte att "han kunde väl vänta med det till efter EM" och jag bara "det har aldrig slagit dig att han kanske VILL VARA TILLSAMMANS MED SITT BARN ISTÄLLET", all cred till Andreas Nilsson här från mig).
Istället ringde man med kort varsel in Andreas Cederholm (cirka 9 år gammal) och Linus Arnesson (går på dagis och spelar i tyska division 2) för att komplettera detta pojklag. En klen tröst var att danska supermålvakten Niklas Landin ska bli pappa vilken dag som helst. Hoppades att han var riktigt djävla ofokuserad p g a detta (det var han dock inte häromdagen, så det var väl mer önsketänkande från min sida i ett läge som kändes rätt så hopplöst). Alltså, Danmark, är ju liksom regerande OS-mästare och rent ut sagt djävligt bra. Kändes som att resultatet var på förhand givet. MEN! Då går Sverige in och tar ledningen. Leder H-E-L-A matchen, men oftast bara med ett par mål så man kan aldrig riktigt slappna av. Men Sverige spelade rent ut sagt skitbra. Anfallsspelet, som varit lite tveksamt i två av mellanrundans matcher, funkade KLOCKRENT, Danmark bytte målvakt stup i kvarten men det hjälpte ju inte. Och försvaret var ju helt djävla OUTSTANDING. Palicka gjorde 19 räddningar! Sedan när det är EN, jag säger EN SEKUND kvar, så dunkar Danmark in ett oavgjort så det blev förlängning. Kaninpulsen hos undertecknad under denna förlängning var så hög att jag tror inte den var mätbar. Tror ju dessutom att jag "hjälper" de svenska spelarna genom att halvligga över soffbordet och väsa fram instruktioner, alternativt vagga fram och tillbaka och gnaga på knogarna som en annan autist. Ej värdigt, men det är så det är. Tio minuters förlängning kändes som tio ÅR, men de klarade det. DE KLARADE DET! Nu ska jag dricka (mer) vin och gotta mig i eftersnacket. På söndag blir det FINAL, mot Spanien! Det kan gå hur det vill, Sverige får ju som sämst silver! Oh the joy, osv.