Sista inlägget i juli månad

Herregud, imorgon är det augusti. AUGUSTI. Kräftskivor och skolstarter och såna grejer som i och för sig inte direkt berör mig, men ändå. Lite höstigt känns det visst ändå? Fastän jag gormade igår att juni, juli och augusti, JA JUST DET, AUGUSTI, är sommarmånader.

Idag kom ett snällt barn med en lika snäll sambo och bar ner tre pallar värmepellets i källaren på ingen tid alls. Snälla människor som tränar för Toughest-lopp i höst är guld värda när man själv har lite småkrämpor. Jag har ett konstig överbelastat senfäste i höger arm som inte vill ge med sig. Det är alltså inte tennisarmbåge utan något annat som inte har något namn och som är så ovanligt att man "inte ser det varje år precis", som sjukgymnasten sa innan han fick börja bläddra i pärmar och böcker för att hitta någon lämplig övning. Har gjort dessa övningar till leda men riktigt bra blir det inte ändå, så det här är kanske också någonting man får "lära sig att leva med". Och min man har vrickat en fot och haltar omkring värre än Raskens efter att han gett bort sina storstövlar till Johan Klangen. Han - min man alltså -  är dock ute och klipper gräset nu. Själv har jag bakat vaniljbullar som var to die for om jag får säga det själv.

Ska snart masa mig ur soffan och åka och träna Nose Work med Remus, tax med rätt att döda. Nose Work är, för er som inte vet det, när hunden lär sig söka efter specifika dofter. I just sporten Nose Work är det eukalyptus, lagerblad och lavendel man söker efter, men själva inlärningen är densamma oavsett om man vill lära hundarna leta efter knark eller kantareller eller andra för hunden neutrala dofter. Jag tycker det är jättekul men kommer med största sannolikhet aldrig att tävla i det (trots att jag är en tävlingsmänniska) eftersom jag inte gillar att det ska avgöras på tid och inte utifrån metodik. Tycker det är mycket roligare att se hur hundar klurar och löser problem snarare än att det ska gå så fort som möjligt, men därom råder det ju delade meningar. Som aktiveringsform är det dock jättekul och enkelt och kräver väldigt liten insats av föraren till skillnad från spår och sök och uppletande och andra grejer. Perfekt för lata dagar med andra ord.

Ja, det var väl allt för idag då. Imorgon blir det islandshästar, tjoho!

Ett långt spår av blod

Har läst Ett långt spår av blod av Mason Cross, en bok som inte direkt tillförde något i mitt liv om jag ska vara uppriktig. Den handlar om en fängslad seriemördare som ryms/blir fritagen ett par veckor innan sin avrättning och som nu såklart ska ut och mörda igen. FBI kopplar då lite off the record in BLAKE, en kille med ett dunkelt förflutet (självklart är han också sådär SVÅR och vägrar tala om sig själv och sitt liv) som är femjävlig på att leta rätt på folk som inte vill bli hittade, och tillsammans med den kvinnliga-och-förstås-skitsnygga-ensamstående-mamma-FBI-agenten BANNER jagar de denna mördare kors och tvärs över halva USA i en tråkig och rätt förutsägbar katt-och-råttalek där författaren drygar ut berättelsen med några nävar korruption och rysk maffia. Naturligtvis uppstår FEELINGS mellan Blake och Banner, och naturligtvis kidnappar seriemördaren Banners dotter och ja, GÄÄÄÄÄÄSP vad det här kändes gjort sjutusen gånger redan. Den här boken får en oladdad Sig Sauer av fem möjliga.  

What's up?

Många är ni väl som sitter andlösa och undrar vad jag gör på min semester förutom att städa? Nu har jag inte städat sedan jag skrev Städ-semester-inlägget så det var kanske bara en tillfällig sinnesförvirring? Idag vaknade jag av att det ösregnade. Gick upp, åt frukost, tog på mig regnjacka och gav mig ut på taxpromenad. Efter en kvart eller så sken solen från en kanske inte klarblå men dock regnmolnsbefriad himmel. Så det blev lite svettigt, men det var ju bara att knoga vidare. Kom hem, funderade på att ta ett tag med veden eller kanske klippa gräset, men då blev himlen mörk och bister och efter en stund mullrade åskan och det började regna igen. Så då blev det soffan och en deckare istället. Inte mig emot om man säger.

Fick härom natten ett sms från banken med information om att de hade spärrat mitt kort och att info och nytt kort skulle komma om "fem arbetsdagar". WTF? Tycker inte precis att jag sprätter runt med mina kortuppgifter till höger och vänster och själva kortet har jag ju kvar, det är inte stulet eller så. Men något måste ju ha hänt. To be continued, antar jag. Nu får jag be min man om pengar om jag vill ha några. Känns ju rätt ovärdigt om ni frågar mig.  Hoppas bara det inte är som i The Handmaid's Tale, där kvinnor från en dag till en annan inte får ha egna bankkonton och sådär, för i såna fall blir inte fortsättningen så jättekul. Aja. Pengarna finns ju kvar på kontot i alla fall och det är ju huvudsaken.

Igår tog vi en tur neråt det riktiga Österlen och trängdes med turisterna, men det är väl allt vad semestrigt vi gjort hittills. På tisdag är det dock dags för turridning på islandshäst igen! Har saknat hästarna och ridningen jättemycket, så det var ett genidrag att boka in TVÅ turridningar denna semestern. Nästa helg ska jag på "bootcamp häst" i vanliga stallet, vilket väl ska vara någon slags brutal igångsättning för semesterlata ryttare och hästar innan höstterminen drar igång, för det gör den ju faktiskt om ett par veckor. "SNART ÄR DET HÖST", dånade min man med domedagsstämma häromdagen, men det stämmer inte för augusti är en av sommarmånaderna så försök inte med något annat. Svarade jag då.

Snart ska jag lyfta röven ur soffan och masa mig ut i köket för att göra följande: blanda lite (ekologisk, kravmärkt, närproducerad) nötfärs med lök, spenat, fetaost och örter, formar till bullar eller biffar och steker gyllenbruna samt serverar dessa med en tomat-och-rödvinssås som är to die for och färsk pasta. ENJOY som vi säger.

Ska även välja ny bok. Håller på med en som handlar om en hårdkokt typ som heter Blake som jagar en seriemördare, men den känns lite som världsmästerskap i stereotypi så jag kanske tar någon annan. So long.
  

Flickorna på Englandsbåten

Har läst Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils, som är en dansk författare/journalist som har skrivit en deckare. Danskarna brukar vara bra på det här med deckare, och det här är inget undantag. Boken handlar om Nora, som jobbar som utrikeskorrespondent i London. Hon köper en gammal resväska i en second hand-affär, i resväskans foder ligger foton på försvunna tjejer, bland annat två danskor, som går att spåra till en seriemördare som nu sitter fängslad, och Nora börjar "nysta i fallet", som journalister i böcker alltid gör. Ska inte avslöja handlingen här, men det händer ett och annat som man inte hade kunnat räkna med (såklart. Det hade ju varit jättekonstigt om Nora bara "jaha, här låg det visst några gamla foton, ingen jag känner, jag slänger väl dom i soporna då" och sen hade boken bara handlat om att hon gick och handlade mat och skrev artiklar om bostadspolitiken i Storbritannien och sådär).

Det var en spännande och välskriven berättelse. Däremot tycker jag att själva karaktärerna kändes rätt platta och ointressanta och stereotypa och så var de lite för många, och eftersom de inte gjorde något större avtryck blev det lite förvirrat när det plötsligt slängdes in en Svend eller Bjarte som man hundra sidor tidigare bara registrerat som en ointressant bifigur och inte direkt lagt på minnet vem det var och vad han hade för relation till övriga karaktärer. Utöver det kändes bara onödigt att klämma in någon halvsliskig love story med någon gammal ungdomsflamma som dök upp ur tomma intet och plötsligt var jätteattraktiv vilket genererade förnekelse, missförstånd och nu-tänker-jag-aldrig-tala-med-dig-mer-tystnader som skapade ännu fler missförstånd som man ändå fattade skulle komma att ordna upp sig eftersom de här känslorna som legat i träda i tjugo år var SÅ OFATTBART STARKA. Gäsp, säger jag bara. Bort med det och in med mera mord och läsk och våld om ni frågar mig. Synd på en i övrigt bra grundstory. Den här boken får tre styckmord av fem möjliga.

Städsemester?

Igår städade jag ur det skåp där vi haft några korgar med leksaker att plocka fram när barnbarnen varit på besök. Rejäla och tidlösa grejer grejer i stil med byggklossar, Briotåg, små plastdjur och träpussel. Nu har barnbarnen dock kommit upp i en ålder då de hellre roar sig med mikrochip och skärmar, så nu åkte allt utom Lego ner i källaren. Passade även på att röja i en kista där vi förvarar gästsängkläder och slängde ett gäng sladdriga kuddar och trådslitna lakan som ingen ändå använder, vek ihop allt annat snyggt och prydligt och plötsligt gick kistan att stänga istället för att stå med halvöppen mun och blotta sitt innandöme.

Fortsatte idag med att städa bilen. Plockade ut allt (och när man tränar hund är det rätt mycket prylar som man ständigt transporterar mellan A och B) och dammsög, spolade av mattor och torkade rent alla ytor. Det var...eh, välbehövligt. Fick sedan feeling på riktigt och rev ut allting ur badrumsskåpet under handfatet, skruvade isär avloppsrör och vattenlås i sina beståndsdelar och befriade det från ett ton äckligheter.

Känner mig nu helt orimligt nöjd med mig själv. VEM ÄR JAG?

Jordgubbslandet

Fick feeling igår och drog in till stan och såg den kritikerrosade filmen Jordgubbslandet. Gillar att gå på bio ensam, för då kan man gå därifrån och liksom vara insvept i känslan som filmen framkallar utan att vara tvungen att vara tvungen att ägna sig åt jaha-vad-tyckte-du?-småprat efteråt (obs, gillar även att gå på bio i sällskap så jag är inte helt djävla asocial). Satt inklämd mellan en tjock gubbe och en smal tjej, varav den tjocka gubben gav ifrån sig omotiverade skratt på ställen där det inte fanns något alls att skratta åt, och den smala tjejen stank kokoslotion. Så i det avseendet är det ju trevligare med känt sällskap.

Jaha, men alla ni som inte har sett den här filmen kan ju gå och göra det, för den var faktiskt väldigt bra. Otroligt snyggt foto och ljus, inte så mycket dialog (vilket i och för sig ställde till det när jag satte ett popcorn i halsen i den mättade tystnaden, men det är smällar man får ta), knappt en enda känd skådespelare, alla talade dialekt, allt kändes äkta. Och sorgligt. Jag kan förstås inte ens föreställa mig hur deppigt det måste vara att vara att vara tvungen att åka till Sverige och slava med bär- och grönsaksplockning och trycka ihop sig i små husvagnar och skjul för att tjäna lite pengar, men det är ju lätt att föreställa sig vad det gör med människor. Har däremot igenkänning på att vara hänvisad till att enbart umgås med ett väldigt begränsat antal människor eftersom de är de enda i någorlunda samma ålder som en själv som finns inom rimligt geografiskt avstånd. Det är också sånt som påverkar människor.

Det här var en stark och tankeväckande film. Låg till och med vaken i natt och tänkte på den. Den här filmen får fyra komma sjuttiofem vodkaflaskor av fem möjliga.

Ingen normal står i regnet och sjunger

Har läst Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson. Jag tillhör väl inte precis målgruppen för ungdomsböcker, men det där med att vara ung är ju inte så himla unikt precis. Generation efter generation har tröskat sig igenom samma typ av bekymmer i stil med: Gillar hen mig? Varför gillar hen INTE mig? Är jag för tjock/smal/lång/kort? Varför hör hen aldrig av sig? Vem är jag? Därför kan det vara helt okej att vara modiga 49 jordsnurr och ändå läsa ungdomsböcker.

Och den här var väl...ja, okej. Så här stod det om den när jag läste en recension: Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Så då trodde jag att den skulle handla mycket om sånt. Men det var väl egentligen bara det som nämndes och det avhandlades rätt kvickt, sen handlade den mest om vanliga tonårsintriger: fester och bli kär i fel person och bli osams med sin bästis och sånt där. Inget fel i det, men jag hade kanske lite höga förväntningar på att den skulle handla om något mer i ett större perspektiv. Den här boken får tre små klassfester av fem möjliga.