En av mina cirka 3 läsare undrade i en kommentar till det här inlägget vad det var för fel på att gynna tobaksindustrin. Vill börja med att säga att det här man "ska" gynna respektive bojkotta är ju skitsvårt, åtminstone nuförtiden när alla stora kapitalbolag verkar äga varandra i nåt djävla konglomerat där kapitalhunger är den största drivkraften. Förr kunde man ju klara sig hyfsat med att undvika Nestlé, Shell och McDonalds, men nu är det fan i mig en DJUNGEL som alla är insyltade i. Jag tog som exempel att Marabou förr (vet inte de exakta ägarförhållandena just punkt nu för sånt där ändras ju också hela tiden utan att man direkt får reda på det) ägdes av nåt bolag som i sin tur ägdes av Philip Morris, så när man satt där och tryckte i sig sin Schweizernöt så gynnade man i själva verket tobaksindustrin, och det är FAN INTE OKEJ.
Så i alla fall: Varför jag inte tycker att man ska gynna tobaksindustrin har inte så mycket med rökande människors hälsa att göra (även om jag tycker det är skäligen korkat att betala sjukt mycket pengar för att dra i sig en massa cancerogena ämnen, men så länge folk inte röker eller slänger fimpar i MIN absoluta närvaro så är det väl inte så mycket jag kan göra åt den saken), utan det är främst för att tobaksbolagen utnyttjar fattiga människors redan rätt så pissiga situation i tredje världen genom att komma med schangtila löften om hur fattiga och lågutbildade människor ska kunna tjäna grova slantar på att odla tobak på sin mark (istället för mat som väl hade varit vettigare), men där odlarna genom finstilta paragrafer tvingas köpa mängder konstgödsel och bekämpningsmedel av tobaksbolagen för pengar som inte finns, och därför blir de skuldsatta och ännu mer piskade att fortsätta odla, lite "I can't afford to die, I owe my soul to the company store"-stuk som ju känns väldigt otidsenligt och FAN INTE OKEJ.
Tobak är dessutom enormt resurskrävande att odla, det går åt enorma mängder konstgödsel (som i sin tur är rätt så resurskrävande att framställa) och man "måste" (för att inte riskera att skörden förstörs av skadeinsekter och då inte inbringar odlarna några inkomster överhuvudtaget) bespruta plantorna vid ett flertal tillfällen under odlingssäsongen, vilket innebär att samma fattiga och lågutbildade människor som lurats att odla tobak på kontrakt nu exponeras för synnerligen potenta gifter samt att mark och vattendrag förorenas så att ohälsan drabbar ännu fler människor i närområdet. Plus att man tvingas skövla skog i redan känsliga naturområden för att kunna torka råtobaken efter skörd, och skogsskövling är som alla vet inte heller sådär jättebra för den här planeten vi uppenbarligen har gett oss fan att det ska gå åt helvete för i kapitalismens och konsumtionssamhällets namn, och det är FAN INTE OKEJ.
Så: omoraliskt utnyttjande av fattiga människors situation i tredje världen, användande av mängder av bekämpningsmedel, utarmning av jorden genom monokultur plus skövling av värdefulla skogsområden för någonting som i slutändan bara genererar sjukdomar, sämre folkhälsa som överhuvudtaget inte tillför något positivt i någon bemärkelse (möjligen att man räknades som "tuff" när man gick på högstadiet, men den meriten lämnar väl ändå en hel del övrigt att önska så här 30 år senare) är mina skäl för att inte medvetet vilja gynna tobaksindustrin. Sådärja, nu är det sagt. Det är FAN INTE OKEJ.
måndag 31 augusti 2015
fredag 28 augusti 2015
Miss Diss strikes again, just watch me
I morse spelades låten Words av F R David, en gammal goding från 80-talet som det ändå inte var riktigt rumsrent att lyssna på när det begav sig därför att den var "mesig" och själv var man ung och tuff. TACK GODE GUD att man är 47 och kan få tycka vad man vill, säger jag bara.
Hon som pratade (Lisa Tallrot) presenterade dock artisten som Eff Ar Dejvid, med engelskt uttal alltså. Men herregud. Det vet väl alla att han är fransman, visserligen född i Tunisien, men det är ju ett gammalt franskt kolonialvälde där engelskan icke göre sig något större besvär. Blir så chockad när folk som pratar på radio uppenbarligen inte har en aning om sånt som man själv tycker är ungefär lika självklart som att solen går upp i öster och ner i väster, som det här till exempel. Vet ej vad man har för krav på folk som har som jobb att orera i en radiostudio, men allmänbildning verkar inte vara en av dom.
Med vänlig hälsning, en som igår fällde uttalandet "Va, ligger Uddevalla vid havet?". Men jag pratar ju åtminstone inte på radio.
Hon som pratade (Lisa Tallrot) presenterade dock artisten som Eff Ar Dejvid, med engelskt uttal alltså. Men herregud. Det vet väl alla att han är fransman, visserligen född i Tunisien, men det är ju ett gammalt franskt kolonialvälde där engelskan icke göre sig något större besvär. Blir så chockad när folk som pratar på radio uppenbarligen inte har en aning om sånt som man själv tycker är ungefär lika självklart som att solen går upp i öster och ner i väster, som det här till exempel. Vet ej vad man har för krav på folk som har som jobb att orera i en radiostudio, men allmänbildning verkar inte vara en av dom.
Med vänlig hälsning, en som igår fällde uttalandet "Va, ligger Uddevalla vid havet?". Men jag pratar ju åtminstone inte på radio.
torsdag 27 augusti 2015
Knulla i Bangkok
Kollade vad folk googlat på och hamnat här och i topp låg den viktiga frågan Var knullar man i Bangkok? Ja, kära ni som undrar, jag har faktiskt INTE EN DJÄVLA ANING, men ni kanske kan testa att göra det i sängen?
PS: Anledningen till att man hamnar här är förmodligen för att jag har bloggat om att Dan Eliasson, före detta generaldirektör för Försäkringskassan, numera rikspolischef, en gång i sin ungdom var med i legendariska Bad Boo Band, vars stora hit hette just Knulla I Bangkok. Den spelade man på kassettband om och om igen i sin egen ungdom (några år senare) och tyckte att det var döfränt att de sjöng om att knulla istället för om hjärta och smärta à la Gyllene Tider och liknande såkallade tonårsidoler. Och framför allt att han som låten handlade om, Fula Olle, han som ingen tjej ville vara med, minsann fick vad han förtjänade eftersom han var av åsikten att "vem fan vill ha en svensk tjej, en discofitta utan hjärna" och istället tog flyget till Bangkok, men sen när han kom hem så framgick det att det funnits en tjej som hade velat vara med honom, men nu inte längre var intresserad eftersom "vem fan vill ha en kille som åker till Bangkok för att knulla?" NÄ, JUST DET. Så tänk på det, ni som googlar.
PS: Anledningen till att man hamnar här är förmodligen för att jag har bloggat om att Dan Eliasson, före detta generaldirektör för Försäkringskassan, numera rikspolischef, en gång i sin ungdom var med i legendariska Bad Boo Band, vars stora hit hette just Knulla I Bangkok. Den spelade man på kassettband om och om igen i sin egen ungdom (några år senare) och tyckte att det var döfränt att de sjöng om att knulla istället för om hjärta och smärta à la Gyllene Tider och liknande såkallade tonårsidoler. Och framför allt att han som låten handlade om, Fula Olle, han som ingen tjej ville vara med, minsann fick vad han förtjänade eftersom han var av åsikten att "vem fan vill ha en svensk tjej, en discofitta utan hjärna" och istället tog flyget till Bangkok, men sen när han kom hem så framgick det att det funnits en tjej som hade velat vara med honom, men nu inte längre var intresserad eftersom "vem fan vill ha en kille som åker till Bangkok för att knulla?" NÄ, JUST DET. Så tänk på det, ni som googlar.
Å-Å-Å TJEJER, eller: Öppet brev (eller okej, blogginlägg) till Radiosporten
Alltså SNÄLLA ni på radiosporten som kommenterar från friidrotts-VM i Peking, kan ni inte sluta upp med att säga "tjejer" i tid och otid? Varenda gång det ska rapporteras från någon gren där det är kvinnor som tävlar mot varandra så haglar det av kommentarer i stil med "Ska det kanske bli två svenska tjejer i finalen?" "Det finns en fyra-fem tjejer som är snabbare än NN och som kan bli farliga...", "Nu är det tre tjejer som har hoppat högre än 4.70..." "här kommer kenyanskan in på upploppet, det är en UNG TJEJ, bara 19 år men oj så snabb hon är..." ochsåvidare i all djävla oändlighet. VARFÖR? Som om det speciellt måste betonas att det handlar om tjejer. Jag menar, om man nämner den svenska stavhopparen Angelica Bengtsson och några lyssnare mot förmodan inte skulle begripa att det är en kvinna som hoppar så är väl den delen av lyssnarna ändå så skäligen korkade att de förmodligen inte kan tillgodogöra sig innehållet i ett idrottsreferat och då är det ju ändå att tala för döva öron, och vi andra kan väl få begripa det av oss själva. I det här sammanhanget (internationella idrottstävlingar) är väl det intressanta ändå att det är en svensk (obs, är bara idrottsnationalist, ej anhängare till Jimmie Åkesson) som är med och slåss om medaljer och nya rekord, inte att det är "en svensk TJEJ". Väl?
Läste i och för sig att FIFA (eller varför inte "GUBBARNA I FIFA") hade förbjudit TV4 att bara säga "fotbolls-VM" utan de var tvungna att säga "FIFA dam-VM" för att få sändningsrättigheter, så det finns tydligen ingen gräns bortanför dumheten för hur djävla korkat det får bli i idrottssammanhang.
Men man hör liksom inte motsvarande "nu är det snart dags för grabbarnas längdhoppsfinal..." eller "nu är det en svensk grabb som ligger sexa i ena kvalgruppen i diskus..." utan där går det tydligen jättebra att säga att "svensken Daniel Stål" och utgå från att lyssnarna själva kvarar av att dra slutsatsen att det handlar om herrarnas kval. Och hur låter förresten det då? Herrarna och tjejerna? Inte för att "damer" låter så mycket bättre, men nu råkar det ju heta dam- och herridrott i den mån man nu tycker att det måste betonas. Jag tycker inte alls att det är speciellt nödvändigt, det brukar liksom framgå av sammanhanget. Om man säger till exempel "fotboll" och sedan låter folk själva räkna ut att om det till exempel är Nilla Fischer som passar till Lotta Schelin så lär inte Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander dyka upp på samma planhalva, HUR DJÄVLA SVÅRT KAN DET VARA LIKSOM?
Dessutom: i det här sammanhanget låter "tjejerna" lite som att de bara är en hårsmån ifrån att skutta några glada hoppsasteg från idrottsarenan och raka vägen in i dockvrån på dagis, inte att de, precis som sina manliga kollegor, presterar elitidrott på den högsta nivån i världen. Alltså Miro Zalar och vem-det-nu-är-som-är-bisittare i radiosportens sändningar från Peking (och i alla andra sammanhang också för den delen): Vänligen stryk ordet "tjejer" ur vokabulären, eller tänk åtminstone över om det verkligen, verkligen, är nödvändigt att hela tiden säga det. Tack.
Läste i och för sig att FIFA (eller varför inte "GUBBARNA I FIFA") hade förbjudit TV4 att bara säga "fotbolls-VM" utan de var tvungna att säga "FIFA dam-VM" för att få sändningsrättigheter, så det finns tydligen ingen gräns bortanför dumheten för hur djävla korkat det får bli i idrottssammanhang.
Men man hör liksom inte motsvarande "nu är det snart dags för grabbarnas längdhoppsfinal..." eller "nu är det en svensk grabb som ligger sexa i ena kvalgruppen i diskus..." utan där går det tydligen jättebra att säga att "svensken Daniel Stål" och utgå från att lyssnarna själva kvarar av att dra slutsatsen att det handlar om herrarnas kval. Och hur låter förresten det då? Herrarna och tjejerna? Inte för att "damer" låter så mycket bättre, men nu råkar det ju heta dam- och herridrott i den mån man nu tycker att det måste betonas. Jag tycker inte alls att det är speciellt nödvändigt, det brukar liksom framgå av sammanhanget. Om man säger till exempel "fotboll" och sedan låter folk själva räkna ut att om det till exempel är Nilla Fischer som passar till Lotta Schelin så lär inte Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander dyka upp på samma planhalva, HUR DJÄVLA SVÅRT KAN DET VARA LIKSOM?
Dessutom: i det här sammanhanget låter "tjejerna" lite som att de bara är en hårsmån ifrån att skutta några glada hoppsasteg från idrottsarenan och raka vägen in i dockvrån på dagis, inte att de, precis som sina manliga kollegor, presterar elitidrott på den högsta nivån i världen. Alltså Miro Zalar och vem-det-nu-är-som-är-bisittare i radiosportens sändningar från Peking (och i alla andra sammanhang också för den delen): Vänligen stryk ordet "tjejer" ur vokabulären, eller tänk åtminstone över om det verkligen, verkligen, är nödvändigt att hela tiden säga det. Tack.
onsdag 26 augusti 2015
Four fit challenge: För en gångs skull är jag SÅ FÖRE MIN TID!
Surfade runt lite planlöst och stötte plötsligt på begreppet "four fit challenge" och JAHA, vad är det då undrade förstås jag och började klicka runt på det outsinliga informationshavet som internet består av. Det handlar om att tänka mer hållbart kring kläder och textilier. Folk handlar ju nya kläder som om det inte fanns någon morgondag, och textilindustrin är som alla vet (eller åtminstone borde veta) inte speciellt hygglig mot vare sig miljön eller de människor som tvingas arbeta med att odla och på olika sätt förädla textilfibrer. Som sedan blir till ett plagg som köps, används några gånger och sedan hänger i garderoben tills det i bästa fall lämnas till Myrorna eller liknande, i sämsta fall hamnar i soporna. Åtta kilo textilier per person och år slänger vi svenskar tydligen och jag skulle gissa att merparten av denna mängd är plagg som folk "tröttnat på". Blir så djävla provocerad av folk som "tröttnar på" allt från helt felfria kläder till dito porslin, möbler och köksinredning, och bara slänger och köper nytt bara för att...ja, vadå för? Er har dom ju verkligen lyckats med, de där som tycker att det är okej att i konsumtionssamhällets namn utarma jordens resurser och låta merparten av befolkningen leva i misär för att några få priviligerade procent ska sitta och vältra sig sig i ett äckligt överflöd av ändliga resurser. Jamen lycka till med att köpa en ny PLANET när den tiden kommer säger jag bara.
Ja, så i alla fall: Four Fit Challenge går ut på att man under en vecka (alltså inte bara under sju dagar utan varje vecka, antar jag i alla fall) bara ska bära fyra klädesplagg. Undantag är underkläder (tack), träningskläder, ytterplagg och arbetsuniform. Där rök ju "utmaningen" för min del, det är ju liksom ingen utmaning när det redan är ens livsstil. Inte uttalat fyra plagg kanske, men jag kör ju med narkotikajeans, t-shirt och nån tröja jämtjämtjämt, det är ju liksom min basgarderob och eftersom jag alltid har samma så har jag noll, nada, zero behov av att ta på mig något annat med mindre än att dessa blivit smutsiga eller känns ofräscha. Bryr mig således inte det ringaste om ifall någon skulle tycka eller kommentera att jag har samma kläder på mig flera dagar i sträck, vilket tydligen verkar vara i ungefär samma område på skamlighetsskalan som att ha smittat ner halva bekantskapskretsen med en könssjukdom. Fattar liksom inte grejen med vad det skulle vara för fel med det (att ha samma kläder flera dagar i rad alltså), men det är ju det som folk anför som huvudargument mot att använda samma plagg mer än högst två dagar i sträck, "annars tror kanske folk att jag inte har något annat att sätta på mig". VARFÖR SKULLE DET VARA SÅ DJÄVLA FARLIGT? Är det något nedärvt komplex från det fattiga bondesamhället eller vad är problemet? Jag vill på riktigt veta detta, men tycker aldrig att jag får några riktigt vettiga svar. För obs, det handlar ju inte om att man ska gå omkring och vara smutsig (ett annat argument). Om man sitter vid ett skrivbord hela dagarna så är man väl på sin höjd utsatt för lite damm, folk som har jobb där man smutsar ner sig har väl som regel någon slags arbetskläder. Och då är det ju inga problem med att låta andra se att man har likadana paltor på sig varenda dag.
Någon i fikarummet tog häromdagen upp det här med att "rensa i garderoberna" som om det var ett ständigt återkommande projekt, och jag kände mig helt oförstående (gör jag i och för sig nästan jämt när folk börjar prata kläder). Men på riktigt, jag rensar i princip aldrig i mina garderober. Det behövs inte eftersom jag nästan aldrig köper något nytt, utan jag har ett antal plagg som jag återanvänder tills de faller i bitar. Sedan lagar jag dom så gott det går och så använder jag dom lite till. Funkar hur bra som helst om ni frågar mig. Några åtta kilo textil lär jag inte slänga på ett år, den saken är säker.
Min man däremot, är en riktig slösare. Han köpte ett par nya jeans 2008, och i år slog han fan i mig till på ytterligare ett par för de gamla var mer hål än jeans. Det är ingen kvalitet längre. Nya jeans titt som tätt vart sjunde år, han är inte rädd för utgifter han, som Anton Svensson, Katthult, Lönneberga, skulle ha sagt. Annars är han, min man alltså, inte Emils fader, nästan värre än jag. Jag ska erkänna att jag slänger strumpor med hål på enbart av den anledningen att jag är för lat för att laga dom. Det är han också, men han slänger inte de trasiga strumporna utan låter helt obekymrat tårna sticka ut ur strumphål stora som kontinenter, som ett annat fattighushjon. Men det är ju hans bekymmer, inte mitt.
Förr hade jag som princip att det som började som finplagg så småningom blev ett vardagsplagg, och när det chanserat ytterligare blev det "stallkläder" (på den tiden jag höll på med hästar) för att slutligen degraderas till "lagårdskläder" (på den tiden jag höll på med kor och grisar). Numera har jag ett litet antal "finkläder" som jag bara använder i sammanhang som kräver att man ska se striktare ut än snäppet ovanför baglady, och resten av tiden hänger de plaggen i garderoben. Jag menar, jag har kanske anledning att "klä upp mig" en eller två gånger om året och vad i HELVETE spelar det då för roll om jag har samma kläder på mig vid de enstaka tillfällena? Det värsta som skulle kunna hända skulle väl vara att någon kommenterade att jag tydligen alltid har samma kläder på mig när det är fest, och SO WHAT? Det är väl ett i-landsproblem av stora mått i så fall. Om det där är folks värsta bekymmer så är de ju verkligen lyckligt lottade om ni frågar mig.
Så nä, det blir ingen Four Fit Challenge för mig. Man kunde nämligen anmäla sig och vara med i någon tävling och vinna en "stylingdag" med någon mode(?)guru, men för det första hade ju ett sånt pris varit helt bortkastat på mig eftersom jag är ytterst obenägen att lämna narkotikajeansen till förmån för något annat. Och i övrigt så är det ju ingen utmaning för mig eftersom jag redan är där. Jag som aldrig någonsin är först med det senaste har tydligen varit före min tid i hela mitt liv. Plötsligt händer det, liksom. Så djävla gött.
Ja, så i alla fall: Four Fit Challenge går ut på att man under en vecka (alltså inte bara under sju dagar utan varje vecka, antar jag i alla fall) bara ska bära fyra klädesplagg. Undantag är underkläder (tack), träningskläder, ytterplagg och arbetsuniform. Där rök ju "utmaningen" för min del, det är ju liksom ingen utmaning när det redan är ens livsstil. Inte uttalat fyra plagg kanske, men jag kör ju med narkotikajeans, t-shirt och nån tröja jämtjämtjämt, det är ju liksom min basgarderob och eftersom jag alltid har samma så har jag noll, nada, zero behov av att ta på mig något annat med mindre än att dessa blivit smutsiga eller känns ofräscha. Bryr mig således inte det ringaste om ifall någon skulle tycka eller kommentera att jag har samma kläder på mig flera dagar i sträck, vilket tydligen verkar vara i ungefär samma område på skamlighetsskalan som att ha smittat ner halva bekantskapskretsen med en könssjukdom. Fattar liksom inte grejen med vad det skulle vara för fel med det (att ha samma kläder flera dagar i rad alltså), men det är ju det som folk anför som huvudargument mot att använda samma plagg mer än högst två dagar i sträck, "annars tror kanske folk att jag inte har något annat att sätta på mig". VARFÖR SKULLE DET VARA SÅ DJÄVLA FARLIGT? Är det något nedärvt komplex från det fattiga bondesamhället eller vad är problemet? Jag vill på riktigt veta detta, men tycker aldrig att jag får några riktigt vettiga svar. För obs, det handlar ju inte om att man ska gå omkring och vara smutsig (ett annat argument). Om man sitter vid ett skrivbord hela dagarna så är man väl på sin höjd utsatt för lite damm, folk som har jobb där man smutsar ner sig har väl som regel någon slags arbetskläder. Och då är det ju inga problem med att låta andra se att man har likadana paltor på sig varenda dag.
Någon i fikarummet tog häromdagen upp det här med att "rensa i garderoberna" som om det var ett ständigt återkommande projekt, och jag kände mig helt oförstående (gör jag i och för sig nästan jämt när folk börjar prata kläder). Men på riktigt, jag rensar i princip aldrig i mina garderober. Det behövs inte eftersom jag nästan aldrig köper något nytt, utan jag har ett antal plagg som jag återanvänder tills de faller i bitar. Sedan lagar jag dom så gott det går och så använder jag dom lite till. Funkar hur bra som helst om ni frågar mig. Några åtta kilo textil lär jag inte slänga på ett år, den saken är säker.
Min man däremot, är en riktig slösare. Han köpte ett par nya jeans 2008, och i år slog han fan i mig till på ytterligare ett par för de gamla var mer hål än jeans. Det är ingen kvalitet längre. Nya jeans titt som tätt vart sjunde år, han är inte rädd för utgifter han, som Anton Svensson, Katthult, Lönneberga, skulle ha sagt. Annars är han, min man alltså, inte Emils fader, nästan värre än jag. Jag ska erkänna att jag slänger strumpor med hål på enbart av den anledningen att jag är för lat för att laga dom. Det är han också, men han slänger inte de trasiga strumporna utan låter helt obekymrat tårna sticka ut ur strumphål stora som kontinenter, som ett annat fattighushjon. Men det är ju hans bekymmer, inte mitt.
Förr hade jag som princip att det som började som finplagg så småningom blev ett vardagsplagg, och när det chanserat ytterligare blev det "stallkläder" (på den tiden jag höll på med hästar) för att slutligen degraderas till "lagårdskläder" (på den tiden jag höll på med kor och grisar). Numera har jag ett litet antal "finkläder" som jag bara använder i sammanhang som kräver att man ska se striktare ut än snäppet ovanför baglady, och resten av tiden hänger de plaggen i garderoben. Jag menar, jag har kanske anledning att "klä upp mig" en eller två gånger om året och vad i HELVETE spelar det då för roll om jag har samma kläder på mig vid de enstaka tillfällena? Det värsta som skulle kunna hända skulle väl vara att någon kommenterade att jag tydligen alltid har samma kläder på mig när det är fest, och SO WHAT? Det är väl ett i-landsproblem av stora mått i så fall. Om det där är folks värsta bekymmer så är de ju verkligen lyckligt lottade om ni frågar mig.
Så nä, det blir ingen Four Fit Challenge för mig. Man kunde nämligen anmäla sig och vara med i någon tävling och vinna en "stylingdag" med någon mode(?)guru, men för det första hade ju ett sånt pris varit helt bortkastat på mig eftersom jag är ytterst obenägen att lämna narkotikajeansen till förmån för något annat. Och i övrigt så är det ju ingen utmaning för mig eftersom jag redan är där. Jag som aldrig någonsin är först med det senaste har tydligen varit före min tid i hela mitt liv. Plötsligt händer det, liksom. Så djävla gött.
måndag 24 augusti 2015
Reflektion när man tittar på The Following
Först är det Ryan som bara: näe, jag tänker fan i mig inte befatta mig med fallet Joe Carrol, I'M DONE WITH THAT och Mike bara: men kom igen nu mr Hardy, och sen när Ryan är på hugget och är Joe hack i häl så är det Mike som bara: nä, jag kan inte hålla på med det här, I'M DONE WITH IT, och Ryan bara: men pliiiis, Mike, come ON, YOU HAVE TO, och han bara: näpp, men sen händer det något som gör att han ändå inte kan låta bli men då vill Ryan inte "dra in honom i något" och Mike får liksom tjata sig till information om fallet och sådär håller det liksom på fram och åter. Vilka evinnerliga velputtar alltså.
Och generellt för polisserier: alltid när något ställe ska stormas så kommer det en gigantisk insatsstyrka med hjälmar och sköldar och gasmasker och skottsäkra västar och maffiga automatvapen som samordnat tar sig fram mot objektet från alla håll, kollar alla utgångar, täcker flyktvägar och på det hela taget ger ett mycket kompetent och professionellt uttryck. Men i spetsen för denna tungt beväpnade och ishockeymålvaktsliknande armerade insatsstyrka ska alltid HJÄLTEN skutta fram och vara den som först sliter upp dörren och rusar in och börjar gorma, i jeans och t-shirt och endast beväpnad med något som mest påminner om en liten fjuttig leksakspistol. Man tycker ju att om det skulle vara någorlunda verklighetstroget så skulle hen a. fått gå in sist av alla eller inte ens fått följa med utan att klä sig som SWAT-teamet, eller b. ha blivit ihjälskjuten på fläcken på grund av litet vapen och ingen skyddsutrustning. Men det händer ju aldrig. Det är fan i mig ingen ordning med någonting nuförtiden.
Om mineralolja
Här är de huvudsakliga anledningarna till varför jag anser att mineraloljebaserade hudvårdsprodukter ska åka i Sverker Olofssons stora soptunna med fart och kläm:
1. Mineralolja (som alltså inte har ett smack med "mineraler" att göra) tillverkas av råolja. Förutom att råvaran är en ändlig resurs på den här jorden så innehåller alltså lypsyl samma jox som används när man framställer bensin, fotogen, tändvätska, motorolja och liknande produkter. Den bryts inte ner i naturen (till skillnad från vegetabiliska oljor) och framställningen och raffineringen är inte speciellt miljövänlig den heller.
2. Jag tycker i och för sig att det räcker gott och väl med 1. men ska man spåna vidare ur ett hälsoperspektiv så: Om man läser på ett säkerhetsdatablad till vilken produkt som helst som innehåller mineralolja så står det alltid: KAN HA EN UTTORKADE EFFEKT PÅ HUDEN. Jamen så djävla SMART av nån att börja använda mineralolja som bas för någonting man smetar på sin hud för att man är torr från första början. Inte nog med att det är billigt och aldrig härsknar (för det gör mineraloljan aldrig, till skillnad från vegetabiliska oljor), men den skapar ett beroende. Först tycker man att det hjälper att smörja in sig, men på sikt blir huden alltså bara ännu torrare och kräver att man smörjer in sig mer och mer för att få samma effekt, vilket ju är JETESMART ur företagens synvinkel. Men vi som inte tror på konsumtionssamhället som en varaktig lösning på jordens alla problem vill kanske använda våra slantar till något bättre.
3. Tycker inte heller att man med flit ska tillföra kroppen fler persistenta (svårnedbrytbara) ämnen än vad som redan finns. Mineralolja blockerar dessutom porerna i huden. Huden är ju inte bara ett skinn som finns för att tarmar och blod och annat ska hålla sig på plats, utan det är även kroppens största organ. Den har en massa viktiga uppgifter att sköta för att vi ska må bra och det tycker jag den ska få göra med så lite störningar som möjligt.
Så om ni frågar mig om något hälsoråd så får ni följande: på med läsglasögonen och lusläs innehållsförteckningen på era krämer och salvor och så väck med allt som har något av följande innehåll:
1. Mineralolja (som alltså inte har ett smack med "mineraler" att göra) tillverkas av råolja. Förutom att råvaran är en ändlig resurs på den här jorden så innehåller alltså lypsyl samma jox som används när man framställer bensin, fotogen, tändvätska, motorolja och liknande produkter. Den bryts inte ner i naturen (till skillnad från vegetabiliska oljor) och framställningen och raffineringen är inte speciellt miljövänlig den heller.
2. Jag tycker i och för sig att det räcker gott och väl med 1. men ska man spåna vidare ur ett hälsoperspektiv så: Om man läser på ett säkerhetsdatablad till vilken produkt som helst som innehåller mineralolja så står det alltid: KAN HA EN UTTORKADE EFFEKT PÅ HUDEN. Jamen så djävla SMART av nån att börja använda mineralolja som bas för någonting man smetar på sin hud för att man är torr från första början. Inte nog med att det är billigt och aldrig härsknar (för det gör mineraloljan aldrig, till skillnad från vegetabiliska oljor), men den skapar ett beroende. Först tycker man att det hjälper att smörja in sig, men på sikt blir huden alltså bara ännu torrare och kräver att man smörjer in sig mer och mer för att få samma effekt, vilket ju är JETESMART ur företagens synvinkel. Men vi som inte tror på konsumtionssamhället som en varaktig lösning på jordens alla problem vill kanske använda våra slantar till något bättre.
3. Tycker inte heller att man med flit ska tillföra kroppen fler persistenta (svårnedbrytbara) ämnen än vad som redan finns. Mineralolja blockerar dessutom porerna i huden. Huden är ju inte bara ett skinn som finns för att tarmar och blod och annat ska hålla sig på plats, utan det är även kroppens största organ. Den har en massa viktiga uppgifter att sköta för att vi ska må bra och det tycker jag den ska få göra med så lite störningar som möjligt.
Så om ni frågar mig om något hälsoråd så får ni följande: på med läsglasögonen och lusläs innehållsförteckningen på era krämer och salvor och så väck med allt som har något av följande innehåll:
- E 905
- Liquid paraffin
- Medicinsk vitolja
- Mineral Oil
- Oleum petrolen
- Oleum vaselini
- Paraffin
- Paraffin Oil
- Paraffinum
- Paraffinum Liquidum
- Petrolatum
- Petroleum
- Vaselin
- Vaselin Oil
- Vit mineralolja
- White mineral oil
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)