Four fit challenge: För en gångs skull är jag SÅ FÖRE MIN TID!

Surfade runt lite planlöst och stötte plötsligt på begreppet "four fit challenge" och JAHA, vad är det då undrade förstås jag och började klicka runt på det outsinliga informationshavet som internet består av.  Det handlar om att tänka mer hållbart kring kläder och textilier. Folk handlar ju nya kläder som om det inte fanns någon morgondag, och textilindustrin är som alla vet (eller åtminstone borde veta) inte speciellt hygglig mot vare sig miljön eller de människor som tvingas arbeta med att odla och på olika sätt förädla textilfibrer. Som sedan blir till ett plagg som köps, används några gånger och sedan hänger i garderoben tills det i bästa fall lämnas till Myrorna eller liknande, i sämsta fall hamnar i soporna. Åtta kilo textilier per person och år slänger vi svenskar tydligen och jag skulle gissa att merparten av denna mängd är plagg som folk "tröttnat på". Blir så djävla provocerad av folk som "tröttnar på" allt från helt felfria kläder till dito porslin, möbler och köksinredning, och bara slänger och köper nytt bara för att...ja, vadå för? Er har dom ju verkligen lyckats med, de där som tycker att det är okej att i konsumtionssamhällets namn utarma jordens resurser och låta merparten av befolkningen leva i misär för att några få priviligerade procent ska sitta och vältra sig sig i ett äckligt överflöd av ändliga resurser. Jamen lycka till med att köpa en ny PLANET när den tiden kommer säger jag bara.


Ja, så i alla fall: Four Fit Challenge går ut på att man under en vecka (alltså inte bara under sju dagar utan varje vecka, antar jag i alla fall) bara ska bära fyra klädesplagg. Undantag är underkläder (tack), träningskläder, ytterplagg och arbetsuniform. Där rök ju "utmaningen" för min del, det är ju liksom ingen utmaning när det redan är ens livsstil. Inte uttalat fyra plagg kanske, men jag kör ju med narkotikajeans, t-shirt och nån tröja jämtjämtjämt, det är ju liksom min basgarderob och eftersom jag alltid har samma så har jag noll, nada, zero behov av att ta på mig något annat med mindre än att dessa blivit smutsiga eller känns ofräscha. Bryr mig således inte det ringaste om ifall någon skulle tycka eller kommentera att jag har samma kläder på mig flera dagar i sträck, vilket tydligen verkar vara i ungefär samma område på skamlighetsskalan som att ha smittat ner halva bekantskapskretsen med en könssjukdom. Fattar liksom inte grejen med vad det skulle vara för fel med det (att ha samma kläder flera dagar i rad alltså), men det är ju det som folk anför som huvudargument mot att använda samma plagg mer än högst två dagar i sträck, "annars tror kanske folk att jag inte har något annat att sätta på mig". VARFÖR SKULLE DET VARA SÅ DJÄVLA FARLIGT? Är det något nedärvt komplex från det fattiga bondesamhället eller vad är problemet? Jag vill på riktigt veta detta, men tycker aldrig att jag får några riktigt vettiga svar. För obs, det handlar ju inte om att man ska gå omkring och vara smutsig (ett annat argument).  Om man sitter vid ett skrivbord hela dagarna så är man väl på sin höjd utsatt för lite damm, folk som har jobb där man smutsar ner sig har väl som regel någon slags arbetskläder. Och då är det ju inga problem med att låta andra se att man har likadana paltor på sig varenda dag.

Någon i fikarummet tog häromdagen upp det här med att "rensa i garderoberna" som om det var ett ständigt återkommande projekt, och jag kände mig helt oförstående (gör jag i och för sig nästan jämt när folk börjar prata kläder). Men på riktigt, jag rensar i princip aldrig i mina garderober. Det behövs inte eftersom jag nästan aldrig köper något nytt, utan jag har ett antal plagg som jag återanvänder tills de faller i bitar. Sedan lagar jag dom så gott det går och så använder jag dom lite till. Funkar hur bra som helst om ni frågar mig. Några åtta kilo textil lär jag inte slänga på ett år, den saken är säker.

Min man däremot, är en riktig slösare. Han köpte ett par nya jeans 2008, och i år slog han fan i mig till på ytterligare ett par för de gamla var mer hål än jeans. Det är ingen kvalitet längre. Nya jeans titt som tätt vart sjunde år, han är inte rädd för utgifter han, som Anton Svensson, Katthult, Lönneberga, skulle ha sagt. Annars är han, min man alltså, inte Emils fader, nästan värre än jag. Jag ska erkänna att jag slänger strumpor med hål på enbart av den anledningen att jag är för lat för att laga dom. Det är han också, men han slänger inte de trasiga strumporna utan låter helt obekymrat tårna sticka ut ur strumphål stora som kontinenter, som ett annat fattighushjon. Men det är ju hans bekymmer, inte mitt.

Förr hade jag som princip att det som började som finplagg så småningom blev ett vardagsplagg, och när det chanserat ytterligare blev det "stallkläder" (på den tiden jag höll på med hästar) för att slutligen degraderas till "lagårdskläder" (på den tiden jag höll på med kor och grisar). Numera har jag ett litet antal "finkläder" som jag bara använder i sammanhang som kräver att man ska se striktare ut än snäppet ovanför baglady, och resten av tiden hänger de plaggen i garderoben. Jag menar, jag har kanske anledning att "klä upp mig" en eller två gånger om året och vad i HELVETE spelar det då för roll om jag har samma kläder på mig vid de enstaka tillfällena? Det värsta som skulle kunna hända skulle väl vara att någon kommenterade att jag tydligen alltid har samma kläder på mig när det är fest, och SO WHAT? Det är väl ett i-landsproblem av stora mått i så fall. Om det där är folks värsta bekymmer så är de ju verkligen lyckligt lottade om ni frågar mig.

Så nä, det blir ingen Four Fit Challenge för mig. Man kunde nämligen anmäla sig och vara med i någon tävling och vinna en "stylingdag" med någon mode(?)guru, men för det första hade ju ett sånt pris varit helt bortkastat på mig eftersom jag är ytterst obenägen att lämna narkotikajeansen till förmån för något annat. Och i övrigt så är det ju ingen utmaning för mig eftersom jag redan är där. Jag som aldrig någonsin är först med det senaste har tydligen varit före min tid i hela mitt liv. Plötsligt händer det, liksom. Så djävla gött.