Du kan glömma dina ensamma stunder

Och så vill jag bara meddela att det går URDÅLIGT för mig och Chromecast. Tydligen är det min dators processor som är för lam. Försökte sen installera lite appar för att kunna chromecast:a från svt play-appen, men då var min SMARTPHONE för mesig och gammaldags. Jahapp. Jag har egentligen ingenting emot att titta på tv på datorn eller ens på telefonens pytteskärm. Men så fort man blir mer än en person så blir det lite trångt. Och jadå, min dator har HDMI-utgång (eller är det ingång?) och kan således kopplas ihop med tv:n, men då är det ett DJÄVLA meck att få hemmabion att fungera. Återigen, jag är inte så känslig, men min man bryter typ ihop om han måste lyssna på skorrig diskant à la pytteliten inbyggd laptophögtalare. Har väl några "multimediahögtalare" liggande någonstans, men återigen: ett djävla meck. ORKA liksom. Det ska ju vara enkelt! Men det är det alltså inte.

The fool

Idag har jag gjort en typiskt dum grej. Fick ett mail från en person jag känner ganska ytligt genom viltspåret där jag ombads gå in och kolla på ett delat dokument på Google nånting. Tyckte att texten i mailet andades Google Translate och inte alls uttryckte sig som den personen jag känner (dock ganska ytligt dårå), men jag mailade i alla fall vederbörande och frågade om det verkligen var mig hon ville visa det där dokumentet. Fick svar efter någon timme att jodå, det ville hon och det var inget virus. Mvh Maria. Det lät lite mer likt den Maria jag känner (ytligt alltså), så jag klickade på den där länken och loggade in med mitt Google-konto (och priset för mest korkade går till...undertecknad). Inget hände. Ett par timmar senare fick jag ett mail från Den Riktiga Maria att hennes konto blivit kapat. "Klicka inte på länken utan släng mailet". EH. Ja, det var ju så dags. Drabbades av stora skälvan så nu har jag bytt alla lösenord och säkerhetslösenord och fan och hans mormor. Oklart varför, men jag tänkte mig att någon var ute efter mitt lösenord och mitt konto också då. Men nu ska dom få tji. Hoppas jag.

För övrigt stör jag mig på reklamen för någon tv-serie som går just nu där de pratar om "arbetskollegor kan vara outhärdliga". ALLVARLIGT. Man har kollegor. Det är på jobbet, eller arbetet. Ett annat ord för "kollegor" är "arbetskamrater". Arbetskollegor är en så kallad tautologi, eller tårta på tårta som vi också säger. Uppfattat?

Du lindar av olvon

Och midsommar kom och midsommar gick. Eller idag är det ju i och för sig midsommardagen, men den för väl en extremt tynande tillvaro jämfört med aftonen.
Jag har ingen relation till midsommar. Har aldrig bundit kransar och rest stänger och firat med sill och nubbe. Nu gillar jag inte sill, så det senare är ju inte så konstigt. Men ändå. Alla andra verkar ju inte göra annat än att spela kubb, sjunga snapsvisor och bete sig som i en reklamfilm för Pripps Djävla Blå. Det är visst bara i min familj som midsommartraditionerna liksom inte vill rota sig.

Men vi snodde ihop lite mat i alla fall. Sill (inte till mig) och nypotatis, paj med kyckling och soltorkade tomater, köttbullar, varmrökt lax, lite olika geggor och röror. Till det cider och hemgjord slånbärslikör i små snapsglas och sedan jordgubbar och vaniljvisp och grädde. AH. Så mycket gott det finns.

Idag gick jag upp och promenerade med taxarna i 3½ timme. Mötte inte en käft bortsett från en hare. Den började springa MOT oss när den fick syn på oss, istället för att sticka åt motsatt håll som det naturliga borde vara för en hare när den möter en (1) människa och två (2) jakthundar. Den kan ju inte ha varit riktigt frisk. Mördarhararna anfaller, typ. Sen vek den av och försvann innan skräckfilmstemat hade hunnit bli ett faktum. När jag kom hem hade jag blåsor under fötterna. Det är en typiskt oskön känsla.

Har försökt bli lite modern och skaffat en "chromecast"-mojäng, som ska kunna streama media från datorn och telefonen till tv:n via det trådlösa nätverket. Har provat att youtube:a från telefonen till tv:n och det gick riktigt bra. Idag installerade jag Chrome och något djävla tillägg på datorn för att kunna streama från svt play, för det funkar inte från telefonen med mindre än att man gjorde en djävla massa installationer och fix och tricks, vilket jag inte orkade. En gång i tiden såg jag sånt som "utmaningar", men nu är jag extremt lat och vill bara att allt ska funka helst av sig själv. Testade alltså från datorn istället och det gick väl SÅDÄR. Hackigt och laggande. Ingen direkt succé om man säger. Nu ska jag felsöka via Flashback, hejdå.

Föräldraskap?

Häromdagen hörde jag en pappa förnöjt säga så här: Om jag vill prata med mina barn så stänger jag bara av internet hemma. Då kommer de framkrypande ut ur sina rum efter ett tag och undrar vad som står på och då kan man passa på.

Det känns väl som cirka det mest tragiska jag har hört i hela mitt liv. Vet inte om det tragiska består av att barn numera verkar leva sina liv fastklistrade vid en dator/padda/smartphone istället för att vara ute och hoppa långrep eller leka indianer och vita, eller det faktum att den här pappan lät så utomordentligt nöjd med att han hade kommit på ett sätt att kringgå det så att barnen blev tillgängliga när det råkade passa honom att umgås. Värt att känna till är att detta alltså är en person som tycker 40-timmars arbetsvecka är att likna vid en halvtidstjänst och som i princip jobbar jämt, även när han är hemma, så barnen lär väl ändå bara minnas honom som en person som enstaka gånger dök upp i samband med att internet försvann. I bästa fall.

Sorgligt är ordet, sa Bull.

En bild säger mer än tusen blogginlägg, eller nåt.

Har fixat Photoshop till min laptop, äntligen. Problemet med min laptop är att den inte har någon cd/dvd-läsare och jag hade mitt Photoshop på en skiva. Gick ej att lägga över på något USB-minne om någon nu trodde att det skulle vara så himla enkelt. Har nu laddat ner Photoshop CS2, vilket förmodligen skulle vara den versionen av Photoshop som Jesus skulle ha använt om han hade velat ägna sig åt bildredigering och det var väl så Adobe tänkte när de helt slappt lät den ligga ute bland sina downloads. Att ingen ändå skulle vilja ha något så mossigt och gammaldags istället för en rykande het version. Det duger dock bra åt mig. Så djävla mycket hinner man ju ändå inte sitta och pilla med sina bilder nuförtiden.

Det är inte direkt någon sport att fotografera dovhjortar häromkring. Här är ett gäng som slappar i en veteåker, ett förevigande jag har hottat upp med lite extra "saturation".

Okänd fågel. Gulsparv? Gulfink? Gul är den i alla fall, och gräset är grönt, (ribban är vit, Martin är brun...det finns ett Varan-teaterncitat för alla situationer) etc.

Humla på tistel. Denna bild är inte photoshoppad, utan får illustrera den gamla devisen "En kamera med bra makroläge gör människan lycklig".

Halvdassig bild från i vintras som genast blir lite mer spännande när man drar upp kontrasten. Mmm. Älskar Photoshop.

Sitter för övrigt och njuter av att Sverige just nu slaktar Rumänien i VM-kvalet i handboll. 18-8 står det för närvarande och det är därför jag kan sitta och blogga lite under tiden. Även om jag tyvärr har sett Sverige tappa en tiomålsledning (mot Polen), och även ta in ett tiomålsunderläge (mot Ryssland). Allt kan hända i handboll, men just nu känns rumänerna ganska uppgivna och förbannade.
VM i Quatar är i januari nästa år och det behövs ett svenskt deltagande för att man ska uthärda oxveckorna. Gärna en rejäl medalj också förstås, men ett VM utan Sverige är ju precis meningslöst. Det är ju liksom inte ens lönt att titta även om det är bra handboll. 

Idag har jag tagit bort sly med min röjkniv. ÄLSKAR min röjkniv, den är så djävla mäktig.  Photoshop, handboll, röjkniv. Alla goda ting är tre.

Det går en vind över vindens ängar

Igår blev jag bjuden på en nötmarängtårta med citronkräm och jordgubbar som var så IN I god att jag bad att få receptet. Det fick jag idag. Skummade igenom det sådär som man gör och det var inget konstigt bland ingredienserna. Men plötsligt, i själva bruksanvisningen så att säga, skulle man blanda någonting med "zest". VAD FAN ÄR ZEST OCH HUR KOM DET IN I SVENSKA SPRÅKET?

Alla andra i hela världen, upplystes jag om, vet tydligen att "zest" är detsamma som rivet citronskal. Det finns tydligen till och med speciella "zest-järn" så att man ska kunna riva på ett utstuderat snitsigt sätt. Det är alltså så här vi ska ha det nu. Citronskal funkar inte längre att riva på rivjärnets fina del och ska dessutom heta "zest". Jag blev så provocerad att om jag hade haft en blodtrycksmätare på mig så hade den förmodligen slagit i botten. Men nu hade jag inte det. Lyckligtvis, kanske.

Så här säger Wikipedia (för när jag kom hem och skulle blogga om detta hade jag naturligtvis glömt vad det hette och fick därför fulgoogla på "rivet citronskal" som om jag bodde i en annan del av Köping). Wikipedia säger i alla fall att Zest är den engelska beteckningen på strimlat skal av citrusfrukter. På svenska heter det strimlat skal, som i apelsinskal, citronskal, osv. Det är då underförstått att endast den färgade delen av skalet används.

Där fick ni, matsnobbar. Zest. Zest-järn. HMPFH!

Strindbergs stjärna

Lyssnar på Strindbergs stjärna av Jan Wallentin som ljudbok. Den är jättespännande (även om jag ställer mig väldigt skeptisk till att en död kropp, oavsett hur balsamerad i kopparvitriol den än är, skulle fortsätta producera växande hår i decennier efter att all annan metabolism avstannat, men boken utger ju i och för sig inte för att vara facklitteratur). Ett stort minus dock till uppläsaren Johan Rabeus, som envisas med att ge de olika personligheterna egna karaktärer, talar med olika dialekter och sådär. Sånt är så SJUKT störande, man fattar väl själv när man läser att en som är född och uppvuxen i Dalarna rimligtvis talar dalmål utan att någon nödvändigtvis måste skriva en det på näsan. Det värsta av allt är dock när han ska läsa replikerna för en snuvig polis och harklar/torrdrar upp snor i näsan i vart och vartannat ord. HATAR DET LJUDET.

Men i övrigt om boken: So far so good.