WHY?

Ni vet den där känslan som uppstår när man har varit på kalas och druckit lite för mycket kaffe och ätit lite för mycket sött utan att ha ätit något mer än frukost innan? Det som genererar en antydan till halsbränna kombinerat med ett lätt illamående? Den känslan har jag nu. Typiskt okul känsla. Burp.

Slösurfar lite men ska snart resa mig och laga middag, det blir något med fisk. Jag är ju inte direkt hungrig, men kommer nog att bli det när det dukas fram riktig mat, med salt och kryddor och vitlök i. Till det ska vi dricka bubbel eftersom vi firar bröllopsdag. Den är i och för sig inte förrän på tisdag, men i det här hemmet är det alltid vit period mellan söndag och torsdag. Så det måste bli idag om vi inte ska fira i efterskott.

Mmm...bubbel. Det dricker man ju alldeles för sällan kan jag ju tycka. Kvällens tv-planer ser ut att innehålla Game of Thrones och så ska vi se om den här nya danska serien, Badhotellet, kan vara något. Känns mest som en blandning av Downton Abbey och Matador, men det är ju inte det sämsta.Vi kör på det.

2344

Det är ju så himla TABU det här med att prata om ekonomi alltså. Man vet ju nästan mer om folks sexliv än vad de har i månaden eller på banken, och då hänger jag inte direkt med Hans Sheike och hans gäng om man säger. Siffran i rubriken är i alla fall hur mycket vi fick hosta upp i ränta för vårt huslån det senaste kvartalet. Knappt 400 spänn per person och månad. Det kan man väl leva med även om det är extremt sura pengar bara för att feta bankdirektörer och andra kapitalistsvin ska gödas, som man hade sagt på 70-talet.

Minns förra gången jag köpte hus, på 90-talet, då låg en normal ränta på 6-7 % och man kalkylerade med att man måste ha utrymme om den steg till minst det dubbla, för det skulle den mycket väl kunna göra, det var inget konstigt med det, och klarade man inte det så fick man inte låna en spänn, eller i alla fall inte så mycket. När vi köpte hus nu på tvåtusentalet så var det liksom bara "vassego och låna" och nästan så att vi fick streta emot för att inte bli påprackade ett lånelöfte på flera miljoner, och sen var det "jamen ni kan låna till kontantinsatsen, INGA PROBLEM" utan att vi ens hade bett om det. EH. Nu vet jag ju att banken inte gör det här för att vara snälla utan för att de tjänar på det (det är därför jag lider av att betala ränta), men alltså detta...lättsinne. Känns inte helt stabilt. Man måste väl ha lite marginaler?
Nu känns det som att merparten av villa- och bostadsrättsägarna riskerar att få gå från gård och grund om den historiskt skitlåga räntan skulle höjas med bara någon futtig procentenhet. Fattar inte hur folk vågar ha det så, räntan är ju som ett levande och lite ondskefullt väsen som gör lite som den vill och när den vill. Ungefär som "marknaden", "börsen" och andra såna där diffusa ekonomiska begrepp som är helt oregerliga och dessutom inte precis andas godhet och välvilja. Då måste man väl ha lite marginaler?

Minns (fan vad gammal jag börjar bli) på det så kallade glada åttiotalet, när man kunde låna till vad som helst. En bekant till mig tog ett banklån "för att dryga ut kassan" när hon var arbetslös och läste på deltid på Komvux och den enda inkomsten var studielån och barnbidraget. "Ja, men det är ju en fast inkomst i alla fall", fnissade banken helt välvilligt och slantade ut. Sen gick det ju som det gick också, några år senare kom domedagsrubrikerna att folk levde över sina tillgångar och sen blev det ekonomisk kris och tagelskjorta på. Lite som nu. Och då måste man väl ha lite marginaler?


Mvh Trygghetsnarkoman_68:a

Jag har väntat på ett regn att förlora mig i

Igår snöade det. SNÖADE. Flingor stora som dasslock singlade, eller snarare piskade ner över vårblommorna. Nu var det lyckligtvis bara regn med inslag av snö som sedan övergick till att vara bara regn, så Kung Bore fick dra tillbaks sitt fula tryne, men ändå. Vilken djävla chock. Speciellt som jag hade planerat att vara utomhus hela kvällen. Det var jag också, i blåst och piskande regn och två plusgrader. Tinade upp någon gång sen fram på natten, kan jag väl meddela för kännedom. Nädå, det var inte så farligt, jag hade ett präktigt underställ så jag frös bara om händerna eftersom jag tänkte (eller rättare sagt: tänkte inte alls) att jag nog inte behövde några vantar. SMART DRAG. Eller kanske inte.

Annars börjar det ju bli ljust på morgnarna när jag kör till jobbet nu. Eller "ljust" är kanske att ta i, men inte beckmörkt i alla fall. Det brukar bli så veckan innan det är dags att ställa om klockorna till sommartid, sedan är det beckmörkt ett tag igen. Men det vägs ju lätt upp av de ljusa kvällarna. AH. Älskar våren, det är min bästa tid. Sen kommer hösten, sen sommaren och sist vintern, under förutsättning att det inte är FÖR varmt, kvavt och tryckande med åskmoln lurande i horisonten dag ut och dag in, för då halkar sommaren ner till sistaplatsen. Under förutsättning att det inte är vargavinter med snöstorm och KAOS var och varannan dag, det är fan inte människovärdigt att ha det så. Eller nu finns det väl miljarder människor som skulle ta ryggskott p g a snöskottning och inställd träning p g a  ishalka med en nypa salt eftersom de lever under helt andra och mycker värre förutsättningar när det kommer till termer som människovärde. Men de läser väl gissningsvis heller inte den här bloggen, så jag kan väl få gnälla lite här ändå.

Jag tittar på tv pt 3

Igår kväll kunde jag för ovanlighetens skull inte somna, utan låg och vände och vred mig samt retade upp mig på vissa personer i min relativa närhets agerande i en viss fråga. Eftersom dessa specifika personer inte var närvarande så att jag kunde häva ur mig mina åsikter i denna specifika fråga så distraherade jag mig med att ladda ner Svt:s app och beta av ett par avsnitt av Ponnyakuten. Det var ett stort misstag. Jag älskar Ponnyakuten, men FY FAN VAD ALLA ÄR KASSA. Och vad är det för helknäppa föräldrar som köper helt hetsiga ponnyer till ungar som knappt kan rida lätt ens en gång? Och om man nu tycker det är så till den milda grad obehagligt att hoppa att man börjar böla inför ett kryss på 30 cm: Låt bli att hoppa då. Satsa på dressyr istället. Det finns en hel drös människor, inklusive undertecknad, som (numera) tycker att 30 cm är en fullt tillräcklig hinderhöjd som man dessutom kan välja att avstå från om man inte har lust att känna att hoppet sker med livet som insats. Man måste inte göra allting. Observera att denna drös människor gissningsvis aldrig får vara med i Ryttareliten, åtminstone inte som representanter för hoppsidan. Men det är väl skit samma, kan jag ju tycka, om vägen dit ska kantas av obehagskänslor och ångestgråt. Man bara: HALLÅ, föräldrar. Köp ett marsvin.

Hetsade upp mig så till den milda grad över inkompetensen hos ungar och föräldrar att jag sen inte kunde somna för den saken. Dessutom funderar jag alltid (eller ok, inte 24/7, men i alla fall inför varje avsnitt) på det här att det i varje säsong av PA varit med minst två killar av åtta deltagare. Det är ju inte direkt ett förhållande som speglar verkligheten, skulle hellre säga att på den nivån är det snarare två av åttio. Nu vet jag inte om det bara är ett utslag av den gamla vanliga tradiga visan att killar med problem gapar mest och därför får mest hjälp, eller om det hos Svt finns någon tanke att visa att "ridning minsann inte bara är en tjejsport utan någonting som även killar kan ägna sig åt". I det förra fallet är det ju fortfarande bara att beklaga att vi inte kommit längre, i det senare tycker jag väl inte riktigt att lösningen på problemet att "tjejsporter" (och i förlängningen: kvinnoyrken etc) har låg status är att transformera dom till "killsporter". Symtomet botat, sjukdomen kvarstår så att säga.

Skulle kunna skriva EN KILOMETER om detta, men har inte riktigt tid nu. Har inte riktigt mental kraft att bli så uppretad heller. Får nog varva med ett par avsnitt av den beskedliga Storstad på öppna arkivet.

Jag tittar på tv pt 2

Men vaffan alltså. Först tittar man knappt på tv alls jättelänge och det är helt ok för min del, har ju fullt upp ändå och är så löjligt kvällstrött att jag knappast behöver "förströ" mina korta aftnar. Men igår alltså. Slösurfade in på öppna arkivet och såg att de hade lagt ut nittiotalsserien Storstad. AAAH. Älskar ju svenska serier i allmänhet och dom med lite töntstämpel i synnerhet. Frossade en god stund i fula kläder, frisyrer och tafflig dialog bland diverse relationsproblem och ungdom på måttligt glid. Sen idag upptäckte jag att det inte bara har börjat, utan även under ett antal veckor pågått en NY SÄSONG AV PONNYAKUTEN utan att jag visste om det. Har ju följt varenda säsong helt slaviskt, men så går det när man slarvar med tv-tittandet, då missar man uppenbarligen också alla såna här viktiga spoilers. Nu har jag 10 avsnitt att titta ikapp på. Plus att jag följer Ryttareliten och noterade att på Svt Play finns små extraavsnitt om hästskötarna. Det här blir ju ett djävla snärj att hinna med.

Jag tittar på tv

Sitter med fötterna på bordet, smuttar på ett glas Fairtrademärkt rött, har precis avnjutit min förnämliga måltid och samtidigt kollat på reprisen av Sveriges Mästerkock. De lagade kalvnjure, vilket jag tycker borde vara förbjudet att visa och prata om. Hatar inälvsmat med undantag för leverpastej (som enligt mig endast är gott i kombination med Hönökaka och mycket gurka). Jag gillar ingen av dom som är kvar i Sveriges Mästerkock, men tycker minst illa om Amir så jag får väl heja på honom av princip. Fast jag tycker att han har varit i elimineringstävling sjuttioelva gånger så frågan är hur bra han egentligen är på att laga mat. Men eftersom jag ändå inte ska äta av den så kvittar det kanske, jag får gå på personligheten. Och de där båda brudarna som är i final är så djävla överspända. Far i luften så fort någonting går dem emot (enligt TV4:s klippning åtminstone) och har noll stresströskel. Jobbigt.

Nu ska jag kolla på Jättebästisar. Har inte kollat på tv på hundra år så jag passar på att titta ikapp lite nu.

Vi var myten om oss själva, Jupiter och jag

Har fått en bluetooth-högtalare att fungera ihop med min SMARTPHONE och känner nu att mitt slavförhållande till Spotify är något mindre ansträngt. Heja tekniken.

Kokar en tomatsås som jag tror skulle kunna få självaste Paolo Roberto att gråta tårar av lycka. Det är tomat och basilika och rödvin och vitlök och kryddigt och mustigt och örtigt...mmmmm. Götte. Ska göra cannelloni eller hur fan det nu stavas, med fyllning av köttfärs och ricotta och täckt av redan nämnda tomatsås plus grovriven parmesan och sedan skjuts in i ugnen.  AH. Så gott det kommer att bli. Jag känner lite att jag ibland ägnar orimligt mycket tid åt att tänka på hur god mat jag ska laga och så småningom äta. Sån är jag.

I övrigt har jag varit ute och spårat idag. På fält, vilket inte hör till vanligheterna, men det gick bra. Däremot var det S-V-I-N-K-A-L-L-T, så även om solen sken lyste vårkänslorna sannerligen med sin frånvaro. Har knappt tinat upp än, och då har jag ändå varit hemma några timmar nu. Imorgon blir det underställ och vantar, den saken är klar.