I det här hushållet prenumereras det på en tv-tidning. För vi slog till på något erbjudande om ett rätt stort kanalutbud en gång i tiden och då måste man väl skapa någon slags överblick över vad som finns att se, tänkte vi väl. Så tv-tidningen kommer som ett brev på posten varje vecka och ligger på soffbordet hemma, som hos ett pensionärspar med extremt mycket tv-tittartid. Varje vecka slänger jag den gamla i pappersinsamlingen och lägger dit en ny. Ofta är den gamla oläst, åtminstone av mig. Åtminstone just nu, när det har tjockat på sig i kalendern (IGEN? Hur fan bär jag mig egentligen åt?) och det känns som att jag aldrig är hemma.
Ikväll är jag dock hemma! Idag har jag hängt med delar av mitt viltspårgäng, och vi beklagade oss samtliga över hur asmycket vi hade att göra. Flera gånger sa jag att jag bara skulle vilja vara hemma och titta på tv någon dag. Eller kväll, för jag tycker inte om att titta på tv på dagen, det får man bara göra när man är sjuk, enligt mig. Så nu slog jag mig ner i soffan och bläddrade lite i den där jungfruliga tv-tidningen. Såg att det fanns små rutor bredvid varje program. Överst på sidan stod dessutom en uppmaning: GLÖM INTE ATT KRYSSA I DINA FAVORITPROGRAM och så en liten bild med en ikryssad ruta, ifall någon mot förmodan inte skulle förstå innebörden i uppmaningen. Här började tanken svindla för mig. Varför ska man kryssa i sina favoritprogram? Är det någon slags statistik i stil med fågelskådning, typ "idag fick jag sex kryss"? Eller för att lägga en linjal vid t ex 20.00 och se hur många kryss/favoritprogram som krockar? Kan man inte se det ändå, även om man inte kryssar?
Känner att jag eventuellt har mycket kvar att lära när det gäller tv-tittarkulturen. Tur jag har så lite tid över för tv-tittande, för om man har femtioåtta miljoner tv-kanaler så skulle det ju ta timmar att sitta där och kryssa varje dag.
lördag 31 augusti 2013
torsdag 29 augusti 2013
Of mice and men
Micke har en bekant som nyligen blev av med körkortet för att han körde i 54 km/h på en 30-sträcka. Detta föranledde en diskussion kring hastighetsbegränsningen 30 km/h. De flesta tyckte att det var väl okej vid skolor, för det måste man ju nästan säga om man inte ska bli klassad som Ondskan Själv. "Fast inte vid den där djävla skolan som ligger härborta, för där ser man ju jättelångt", sa Björn. Argumentet "många som går där har ju reflexjackor" kröp också fram som en ursäkt för att slippa lätta på högerfoten vid just denna skola.
Men att ha 30-sträckor där det inte fanns en skola i närheten föll inte i god jord. En bit härifrån är det 30 på ett ställe där det är en ganska skarp kurva och där det i denna kurva ligger en utfart och där sikten är minst sagt dålig. Då är det väl befogat, kan man ju tycka. I det här fallet är man = jag. Bara jag, visade det sig, för karlarna i sammanhanget (obs, drar ingen genusrelaterad slutsats av detta, men det råkade slumpa sig så att det bara var karlar som tyckte till i den här frågan. Ja, och så jag då.) tyckte det var extremt onödigt och löjligt och "så dålig sikt är det faktiskt inte". "Men det har ju varit jättemånga tillbud i just den korsningen", invände jag, för det har jag läst i tidningen, och jag har dessutom läst att tillbuden minskat efter att man satte hastighetsbegränsningen till 30 km/h, så det måste ju ändå ses som en bra sak då ju. Men då kröp det tyngsta argumentet för ökad hastighet på våra vägar fram, nämligen: "Det är fan SVÅRT att hålla 30 där".
Alltså, mycket kan man ju säga om att köra i 30 km/h, men sådär djävla SVÅRT är det väl ändå inte? Åtminstone inte svårt som i "lösa differentialekvationer med Runge-Kuttas metod". Det är väl för farao bara att sluta gasa? Eller trampa på bromsen. Oliver, 18 månader, har ju fattat detta med hur man reglerar hastighet för längesen när han susar omkring på sin Bobby Polisbil, men här stod medelålders kränkta vita män och påstod att det var "svårt att köra i 30". Jag påpekade lite syrligt att det är väl en sak att ha åsikter om hastighetsbegränsningar, men ingen som har klarat körkortsprovet kan väl ändå påstå att det är speciellt SVÅRT att läsa skyltar, bromsa, eventuellt växla ner för att hamna i en hastighet av 30 km/h?
Men johodå, det var visst svårt. För deras bilar hade så stora och starka motorer så det kunde jag som bara körde en gammal Volvo inte ens en gång föreställa mig.
Så nu vet man det. Anledningen till att jag respekterar hastighetsbegränsningar är helt enkelt bara att min bil inte förmår att köra fortare än så. Så om man har en gammal skruttig bil så blir det alltså mycket lättare att köra, nästan lite orättvist faktiskt mot dom som har satsat sina slantar på stora dyra vrålåk. Inte nog med att bilarna är dyrare och de betalar högre bilskatt, de får dessutom en massa fortkörningsböter på grund av att bilarnas mäktiga kapacitet gör att de inte klarar av att gå i så fjuttiga hastigheter som 30 km/h.
Något att tänka på för den som funderar på att byta upp sig.
Men att ha 30-sträckor där det inte fanns en skola i närheten föll inte i god jord. En bit härifrån är det 30 på ett ställe där det är en ganska skarp kurva och där det i denna kurva ligger en utfart och där sikten är minst sagt dålig. Då är det väl befogat, kan man ju tycka. I det här fallet är man = jag. Bara jag, visade det sig, för karlarna i sammanhanget (obs, drar ingen genusrelaterad slutsats av detta, men det råkade slumpa sig så att det bara var karlar som tyckte till i den här frågan. Ja, och så jag då.) tyckte det var extremt onödigt och löjligt och "så dålig sikt är det faktiskt inte". "Men det har ju varit jättemånga tillbud i just den korsningen", invände jag, för det har jag läst i tidningen, och jag har dessutom läst att tillbuden minskat efter att man satte hastighetsbegränsningen till 30 km/h, så det måste ju ändå ses som en bra sak då ju. Men då kröp det tyngsta argumentet för ökad hastighet på våra vägar fram, nämligen: "Det är fan SVÅRT att hålla 30 där".
Alltså, mycket kan man ju säga om att köra i 30 km/h, men sådär djävla SVÅRT är det väl ändå inte? Åtminstone inte svårt som i "lösa differentialekvationer med Runge-Kuttas metod". Det är väl för farao bara att sluta gasa? Eller trampa på bromsen. Oliver, 18 månader, har ju fattat detta med hur man reglerar hastighet för längesen när han susar omkring på sin Bobby Polisbil, men här stod medelålders kränkta vita män och påstod att det var "svårt att köra i 30". Jag påpekade lite syrligt att det är väl en sak att ha åsikter om hastighetsbegränsningar, men ingen som har klarat körkortsprovet kan väl ändå påstå att det är speciellt SVÅRT att läsa skyltar, bromsa, eventuellt växla ner för att hamna i en hastighet av 30 km/h?
Men johodå, det var visst svårt. För deras bilar hade så stora och starka motorer så det kunde jag som bara körde en gammal Volvo inte ens en gång föreställa mig.
Så nu vet man det. Anledningen till att jag respekterar hastighetsbegränsningar är helt enkelt bara att min bil inte förmår att köra fortare än så. Så om man har en gammal skruttig bil så blir det alltså mycket lättare att köra, nästan lite orättvist faktiskt mot dom som har satsat sina slantar på stora dyra vrålåk. Inte nog med att bilarna är dyrare och de betalar högre bilskatt, de får dessutom en massa fortkörningsböter på grund av att bilarnas mäktiga kapacitet gör att de inte klarar av att gå i så fjuttiga hastigheter som 30 km/h.
Något att tänka på för den som funderar på att byta upp sig.
onsdag 28 augusti 2013
Hail hail
Oj, vad dåligt det bloggas. Måste skärpa mig, men det är mycket nu. Fast det verkar vara mycket jämt nuförtiden. Sen sist har jag: varit på jaktmässa och hängt med testosteronstinna gubbs, sprungit (eller kanske snarare "sprungit") Hundlöpet i Malmö, samt jobbat som ett litet as. I dagarna som följer vankas aktiviteter i form av flytthjälp, taxdag och tävling. Fantiserar just nu mest om att bara ligga på soffan och titta på tv. Samt elda upp kalendern och på så sätt undkomma alla måsten.
onsdag 21 augusti 2013
Zombiespringet del 4 och 5
Har tagit mig upp till en ny nivå i zombieträningen. Den här veckan är det 10 minuters gång, sedan 5 x 30 sekunders "slow run", varje trettiosekundersspring följs av 5 "heel lifts" och sen avslutas allt med "10 minutes free form run". Det är väl egentligen inte jobbigare än förra veckan, men jobbigt är det. Och varmt. Och varje gång jag ska stanna och göra "heel lifts" så kvittar det om det så bara finns ett enda hus på den vägen jag går/springer på, nog fan är det precis utanför detta som det är dags att stanna och nog fan så är det alltid någon som står och målar ett plank eller klipper en häck. Eller så väljer man en garanterat obebodd väg, ja men då är det väl någon bonnläpp som står på en åker och mekar med sin skördetröska när det är dags att stanna för "heel lifts". Samtliga borde undra vad det är för en idiot som kommer gående, sedan springer en liten bit och sedan stannar och häver sig upp på tå några gånger innan idioten ifråga fortsätter vidare. Idioten undrar lite exakt hur jobbigt det kommer att bli på söndag. Förr i tiden var 5 km ingenting, knappt lönt att springa ens en gång (åtminstone enligt den kaxiga fikarumsjargongen), men nu känns 5 km ganska långt och väldigt jobbigt. MEN DET SKA GÅ. Idag lade jag till Born to run på min löparplaylist, som en liten pepp. Bruce, nu får du fan hjälpa till lite här.
Två spratt
Ett par gånger har det blivit missförstånd när jag ska rycka in som barnvakt. En gång blev jag sen på grund av omständigheter jag inte själv rådde över, men en annan gång, vilket kändes värre, så trodde jag att tiden som bestämts har varit när jag senast måste vara på plats, men så har det i själva verket varit tiden när Nikky måste vara på plats någon annanstans, ofta "i stan", vilket inkluderar cirka 20 minuters körtid. Då hjälper det ju inte att jag tycker att jag är "ute i god tid" och kommer en kvart för tidigt utan då är jag i själva verket FÖRSENAD. Detta leder förstås till stress och irritation (Nikky) och skuldkänslor och dåligt samvete (jag).
Inför dagens barnvaktsuppdrag har vi gått igenom allt NOGSAMT. Klockan 15.00 ska Nikky vara I STAN. Det innebär att hon måste åka SENAST 14.40 och att jag måste vara i Åhus SENAST 14.30, vilket i sin tur innebär att idag måste jag sluta EXAKT klockan 14.00. Då är jag i Åhus 14.20 och det borde ju funka, eller hur?
Fick lust att skoja lite. Typ skicka ett sms när jag är några hundra meter från Wendels House med ett "ja, då kör jag från stan nu då, dyker upp om 20 minuter eller så". Men jag vågar inte. Vill inte riskera att min dotters blodtryck stiger till ohälsosamma nivåer ens för en kort stund.
Däremot uppskattar jag Tords jobbskoj. Han har bytt ut innehållet i en av Mickes proteinpulverpåsar mot vetemjöl. Micke är periodvis den person som konsumerar mest proteinpulver och energidrycker och "bars" i hela SVERIGE. Så det ska bli spexigt att se hans min när han ska ta sig en stärkande och uppbyggande drink och istället får...tapetklister.
To be continued, som det heter.
Inför dagens barnvaktsuppdrag har vi gått igenom allt NOGSAMT. Klockan 15.00 ska Nikky vara I STAN. Det innebär att hon måste åka SENAST 14.40 och att jag måste vara i Åhus SENAST 14.30, vilket i sin tur innebär att idag måste jag sluta EXAKT klockan 14.00. Då är jag i Åhus 14.20 och det borde ju funka, eller hur?
Fick lust att skoja lite. Typ skicka ett sms när jag är några hundra meter från Wendels House med ett "ja, då kör jag från stan nu då, dyker upp om 20 minuter eller så". Men jag vågar inte. Vill inte riskera att min dotters blodtryck stiger till ohälsosamma nivåer ens för en kort stund.
Däremot uppskattar jag Tords jobbskoj. Han har bytt ut innehållet i en av Mickes proteinpulverpåsar mot vetemjöl. Micke är periodvis den person som konsumerar mest proteinpulver och energidrycker och "bars" i hela SVERIGE. Så det ska bli spexigt att se hans min när han ska ta sig en stärkande och uppbyggande drink och istället får...tapetklister.
To be continued, som det heter.
Bad excuse
Igår började Hilding skolan. Agilitykurs alltså. Eftersom det var första gången så blev vi ombedda att presentera oss och berätta lite om oss och om det var något med våra hundar som andra behövde känna till. Ordet gick runt, och en käring sa att hon inte ville att andra hundar skulle hälsa på hennes hund, för han "svarade direkt", oklart vad som menades med det. Nu känner inte jag att mina hundar måste hälsa på varenda käft, och speciellt inte när vi håller på och tränar, så det är ju bara bra om andra har samma inställning. Tänkte jag. Sedan när jag höll på och tränade tunnel så dök käringens hund upp som skjuten ur en kanon och kastade sig över Hilding, som med all rätt blev ganska upprörd. Det blev lite turbulens där ett tag, men ordnade upp sig utan att blodvite uppstod och käringen bad om ursäkt och så var det inte mer med det. Eller. Det är ju rätt pinsamt att vara den som uppenbarligen inte har pli på sin hund, men det kan ju hända vem som helst.
Lite senare kom käringen fram till mig och påpekade att hon kände igen mig.
- Jaha, sa jag lite frågande.
- Ja, jag gick en hundkurs tillsammans med din (hon tvekade lite här, eftersom det uppenbarligen är väldigt viktigt att säga rätt civilstånd men bestämde sig slutligen för) sambo i våras, sa hon.
- Jaha, där ser man, sa jag. Fattade fortfarande inte varför hon kände igen MIG då, men världen är ju liten och hundvärlden ännu mindre, så hon har väl sett oss tillsammans någon gång, antog jag.
- Ja, din sambos hund gjorde ju utfall mot min hund på kursen, sa hon anklagande. - Och det var då allting började! Innan dess har han aldrig gjort något mot NÅGON hund. Sen blev han som förbytt efter det!
Som att hennes hund skulle ha gått omkring och varit kränkt i själen över att en annan hund skällt på honom för ett halvår sen, och sedan kände att här har vi minsann en som tillhör samma flock och nu djävlar ska jag ge igen, HÄMNDENS TIMME ÄR SLAGEN. As if, liksom. Det här kan mycket väl ha varit en av de sämsta undanflykterna jag hört i hela mitt liv.
Folk är inte kloka.
Lite senare kom käringen fram till mig och påpekade att hon kände igen mig.
- Jaha, sa jag lite frågande.
- Ja, jag gick en hundkurs tillsammans med din (hon tvekade lite här, eftersom det uppenbarligen är väldigt viktigt att säga rätt civilstånd men bestämde sig slutligen för) sambo i våras, sa hon.
- Jaha, där ser man, sa jag. Fattade fortfarande inte varför hon kände igen MIG då, men världen är ju liten och hundvärlden ännu mindre, så hon har väl sett oss tillsammans någon gång, antog jag.
- Ja, din sambos hund gjorde ju utfall mot min hund på kursen, sa hon anklagande. - Och det var då allting började! Innan dess har han aldrig gjort något mot NÅGON hund. Sen blev han som förbytt efter det!
Som att hennes hund skulle ha gått omkring och varit kränkt i själen över att en annan hund skällt på honom för ett halvår sen, och sedan kände att här har vi minsann en som tillhör samma flock och nu djävlar ska jag ge igen, HÄMNDENS TIMME ÄR SLAGEN. As if, liksom. Det här kan mycket väl ha varit en av de sämsta undanflykterna jag hört i hela mitt liv.
Folk är inte kloka.
måndag 19 augusti 2013
The telex machine is kept so clean as it types to a waiting world
Igår såg vi på film för första gången på vad som känns som en evighet. Vet inte vad det är med sommaren och filmgloende, men det gör sig inte riktigt på något sätt. Igår tog vi oss i alla fall igenom Cowboys & Aliens, en film som min man valt och som jag inte tyckte var något vidare. Enda plusset var att Harrison Ford var med. Mmm...Harrison Ford. Eller ja, det där suktandet härrör sig kanske mer från svunna tider om jag ska vara ärlig. 71-åringen Harrison Ford är kanske inte riktigt lika het som...låt oss säga 41-åringen Harrison Ford. Men närapå.
Men i övrigt var filmen ganska lam och förutsägbar, så det var väl lite bortkastad tid. Sånt kan man ju förstås aldrig veta i förväg, fast när filmen har titeln Cowboys & Aliens så går det ju att räkna ut på förhand att den aldrig kommer att nomineras till några Oscars (vilket i sig inte nödvändigtvis behöver vara ett tecken på bra film enligt mig). Det är svårt att hitta filmer som båda gillar. Min man gillar ju rymdfilm, eller science fiction heter det väl kanske, medan jag mer går igång på ren misär. Socialrealism is the shit, men då tycker min man att sånt har man väl nog av i verkligheten. Borde kanske kombinera dessa genrer, jag föreställer mig att C-3PO uppviglar de andra protokoll-droiderna i Star Wars till vilda strejker för rätten att få bilda intergalaktiska fackföreningar...eller nä. Känns väl inte så troligt att George Lucas eller någon annan penningstinn filmjätte skulle bli sugen på att sponsra ett sånt projekt. Å andra sidan så var ju Peter Jacksons första filmer jättebilliga (och även jättedåliga, vilket kanske går hand i hand med den snålt tilltagna budgeten), men se hur det gick för honom sen. HUR gick det till förresten? Först gör man filmer som Bad Taste och Meet The Feebles och sen är det någon som bara: varsågod, du får regissera Sagan om ringen. Någonstans på vägen måste Peter ha gjort något som imponerade stort på någon. Frågan är bara vad. Illuminate me, pls.
Men i övrigt var filmen ganska lam och förutsägbar, så det var väl lite bortkastad tid. Sånt kan man ju förstås aldrig veta i förväg, fast när filmen har titeln Cowboys & Aliens så går det ju att räkna ut på förhand att den aldrig kommer att nomineras till några Oscars (vilket i sig inte nödvändigtvis behöver vara ett tecken på bra film enligt mig). Det är svårt att hitta filmer som båda gillar. Min man gillar ju rymdfilm, eller science fiction heter det väl kanske, medan jag mer går igång på ren misär. Socialrealism is the shit, men då tycker min man att sånt har man väl nog av i verkligheten. Borde kanske kombinera dessa genrer, jag föreställer mig att C-3PO uppviglar de andra protokoll-droiderna i Star Wars till vilda strejker för rätten att få bilda intergalaktiska fackföreningar...eller nä. Känns väl inte så troligt att George Lucas eller någon annan penningstinn filmjätte skulle bli sugen på att sponsra ett sånt projekt. Å andra sidan så var ju Peter Jacksons första filmer jättebilliga (och även jättedåliga, vilket kanske går hand i hand med den snålt tilltagna budgeten), men se hur det gick för honom sen. HUR gick det till förresten? Först gör man filmer som Bad Taste och Meet The Feebles och sen är det någon som bara: varsågod, du får regissera Sagan om ringen. Någonstans på vägen måste Peter ha gjort något som imponerade stort på någon. Frågan är bara vad. Illuminate me, pls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)